Etikett: foton

Vid ett närmare

Av , , Bli först att kommentera 1

 studium av olika yrkesgruppers beteende har jag lagt märke till olika saker.

Brandmän har en trevlig vana att lämna sina yrkesbyxor nedragna och trädda över stövlarna. På brandstationen ser man långa rader av detta fenomen som känns betryggande. Det skulle kännas väldigt nervöst om de lämnade alla sina persedlar i en osorterad och möglig hög, som dom skulle försöka reda ut när larmet går.

Dom har träningsrum där det hänger skivor till skivstängerna. Gigantiskt stora! Förmodligen bara för att impa på besökande- ingen vetti männscha kan väl med vett och vilja vilja lyfta dem?

När man städar vanliga kontorsmänniskors rum ser man det förväntade: några foton på barn, någon liten barnteckning, ett par extraskor och så en väska ordentligt upphängd. En liten fredlig vimpel eller en sån där stressa-av-kula finns ibland.

Men då ska ni se på 17! Ju mer akademiskt utbildade folk är, ju mer saker har de, ju längre har det sparats på och ju mer saker förvaras på golvet!

Akademiker har vid en fullkomlig och objektiv undersökning visat sig ha en faiblesse för plastpåsar med grejer i på golvet. Det märker man när man moppar runt dom.

Nu ska jag berätta vad de övrigt använder sina fina tjänsterum till:

På golvet finns förutom ovan nämnda även liggande pärmar, 2-3 väskor öppnade med delvis utspritt innehåll och så ett par vandringskängor, ett par sandaler, ett par gummistövlar, ett par jättevarma vinterstövlar samt några vänsterhandskar från 1982.

Ovan golv finns: Mängder av foton på barn och gamla skolklasser, gosedjur, misslyckade krukväxter, trasiga telefoner, inramade foton på hundar, plastburkar som man kan samla barr i, avspärrningsband, numrerade plåtbrickor, föråldrade datorer, intorkade kaffemuggar, utspottade snusar, sällsamt vuxna trädgrenar, facklitteratur, urgammal facklitteratur, hundkoppel, och så pappar, postitlappar och åter papper!

 

Lite foton

Av , , Bli först att kommentera 1

 när jag ändå är i farten, här är barnbarnen i färd med att partypiffa sig:

Här är min hund Case bedrövad över den tråkiga hundmaten i skålen- hon vill ha en saftig biff!

Trevlig utsikt:

De två gamla stofilerna Ramses och Amigo som lufsar omkring i samma koppel

Int äre så lätt

Av , , Bli först att kommentera 2

att blogga från mobilen,VET ni hur pyttelitet tangentbordet är? Eller har jag abnormt stora fingrar, kanske? Pick pick pick låter det och varenda bokstav är mödosam. Fast det är ju lättare än att ligga totalförlamad och skriva en hel bok genom att blinka med ögonlocken till nån korkad ghostwriter. Undrar om man kan peta in ett foto här på bloggen eller om det är tekniskt omöjligt. Jag ska kolla instuktionsboken.
Det var svårt-kanske måste man göra en Marjasin och klippa o klistra…
Jag försöker nämligen få in några trevliga foton från Arvika inne i stan.

Hur svårt kan de va??

Av , , Bli först att kommentera 1

 Mmmm. Min mobil vill inte funka när jag trycker på vänstra radens knappar. Ganska svårt att klara sig utan 1,4,7,*,g,h,i,p,q,r, och s…

Egendomligt nog är sker detta samtidigt som jag avslutat min förhöjda månadsavgift på den- alltså den där delbetalningen på själva mobilen. Men det är förstås bara en tillfällighet. Händer bara en gång på miljonen. Lika ofta som en kvinna går in i en affär och tänker "jag skulle vilja ha en sån där svart liten sexig kjol med slits i sånt där glansigt tyg som sitter som en smäck"- och så FINNS det en sån kjol JUST där hon går i in i affären, och den är på REA och PASSAR. (Har hänt mig en gång på 51 år).

Nåväl. Jag lyssnar på Miss Li och Pulp och kommer i otakt med min text.

Jo. Då när jag skulle köpa ny mobil var det ju lite svårt att välja- ni vet- abonnemang och kamera och avgifter och gps och allt fanstyg (shit- jag svor. Detta går åt hällvette, jag jobbar ju åt kyrkan nu. Botgöring i fastetid är enda räddningen!)

Tillslut lyckas man bestämma sig. Ja, men nu kanske jag måste köpe en ny. Och det är ännu svårare nu. Det är Xperia, Iphone, appar och en massa eländiga funktioner jag inte begriper och följakligen inte behöver. Jag vill ringa, sms:a, mms:a, kolla på en karta som funkar och ta bra foton. Är det för mycket begärt??? Jag vill fan inte "samla mitt inteaktiva sociala liv på en plats". Jag har inge problem med att kolla på Twitterflöden, blogga, läsa mail, läsa mail och surra på Facebook PÅ MOBILEN! ÅÅÅååå.

Det är som att köpa en ny bil.

Man vill kunna köra, kunna köra om fort, lyssna på radio, dra en släp, packa lite grejer, ställa in backspeglarna,  ställa in stolen bra och se hur mycket soppa det är kvar.

NÄÄÄÄ!!! Om man vill ha kunna köra måste man köst på extra: motorvärmare, om man vill kunna köra om fort måsta man köpa en bil som inte bara har 140 hästar utan bortåt en 225, vill man höra radio är man tvungen att köpa ett paket med regnsensor, 8 högtalare och glastaklucka, vill man ställa om backspeglarna lätt så måste man ha sig ett paket med extrabreda fälgar, rattreglage till mobilen och backningsvarnare, vill man ställa in stolen måste man ha ett annat paket där det ingår stolinställningsminne, dvd-spelare och nån jävla fånig textilmatta på golven.

Det konstiga är att om man BARA vill ha radion- ja, då kostar det MER är detdär paketet.

Hur skulle det vara om vi konsumenter satte hårt mot hårt? Vi är alldeles för mesiga enligt min mening. Men he beror ju på va ni annren tyyck???