Etikett: Arvika

Okey, jag vet…

Av , , Bli först att kommentera 3

 … är man 53 år som jag så är det naturligt att folk runtomkring en börjar dö bort. Gamla kompisar är  just gamla, och särskilt om de levt hårt medicinskt sett så lever de på övertid om de redan 1977 var i dåligt skick. Men ändå… Kanske blir man sentimental i största allmänhet. Kanske blir man ledsen för att livet är så kort. Kanske tänker man på alla de gamla vänner man aldrig hinner träffa igen. Jag fick reda på att en av Arvikas största profiler och en vän till mig (på 70-talet) dött. Gick in på hans Facebooksida för att söka svar om der verkligen var så. Man tror ju ändå att kuriren som meddelat dödsfallet haft fel, hört fel, trott fel, fattat fel. Att ens gamla kompisar finns kvar nere i Värmland för all evig tid. 

Ojojoj. Hela tangentbordet fullt med tårar. Löjligt. Sluta grina. Över 70 sorgesamma kommentarer på hans Facebook under bara ett dygn övertygade mig. Sista inlägget  från honom själv var 22 december, då skulle han på Bolaget. Sen vart det tyst. 

Vad vill jag säga med detta så ovanligt seriösa inlägg? Ta vara på era vänner, lev livet medan ni kan och bli fan inte arga på småsaker!!

Jag har varit i stan

Av , , Bli först att kommentera 3

 och handlat. Herreje- jag hann undan med blotta förskräckelsen. Hade just upptäckt där jag stod inne i affären att parkeringstiden gick ut och gått ut på gatan. Då stod hon framför min bil! Med hjälp av en illslug manöver, pilsnabba ben och en stenhård målsättning lyckades jag ta mig iväg obötad.

Det är en djungel i storstan. Kom inte och prata med mig om New York eller London. Det är nog hårt i Umeå. För övrigt anser jag att alla städer som är större än Arvika är för stora. 

Man ska leta reda på en affär som man TROR har det man behöver. Inne i centrum, förstås. Och så cirkla runt och hitta parkering. Runt, runt och cyklisterna kastar sig med dödsförakt framför huven, barnvagnar vinglar förbi i den knaggliga snön och så till slut trixar man in sig på en plats. Då ska man gå så herregud långt och köpa en sån där fånig liten parkeringslapp. Uråldrigt system. Så man kör ju sms- betalning på att sofistikerat och världsvant sätt. Fast vid det här laget har alla coola stadsbor fattat att här kör en Riktig Urlantis. En Skogens Qwinna som har generationer av tjärstubbsbrytande, flottarsvettiga, barnafödande-på-skitigt-jordgolv och handmjölkande förfäder bakom sig. Kort sagt: här kommer en rejäl helqwinna som dom inte ska försöka mopsa sig mot om en liten löjlig parkeringsavgift.

Man gångar stolt iväg mot affären och tycker sig vara så himla bra. Man har faktiskt helt förträngt att man egentligen är en värdelös Stockholmstönt som bara sett Vegagatans bakgård och Selma Janssons väskaffär (i hörnet Vegagatan-Odengatan) och så små glimtar av den stora världen på EPA tvärsemot.

Man skulle kunna tro att jag är lite van, men varenda gång jag ska ut i storstan är det som ett jättespännande äventyr, där faror måste undvikas med list och råstyrka.

Arvika,Arvika,Arvika!!!

Av , , 1 kommentar 3

Jag bodde här från juni 1977 till dec 1980. Sällan har 3 år känts så innehållsrika. Nu när jag går i stan 30 år senare och följakligen 30 år äldre är det…konstigt. Jag går Kyrkogatan, Fallängsvägen, Bergsgatan, Fabriksgatan, Tingsgatan o Köpmangatan och ingen möter jag som känner igen mig och ingen känner jag igen. Det gör inget, det är bara det att jag får en känsla av att detta ändå min hemstad, att jag är en värmlänning och vet hur man bär sig åt även om jag inte har dialekten. Vilket språk de har här! Nästan alla talar grov dialekt och jag kommer liksom på mig själv med att stå stilla med ett fåraktigt lyckligt flin på läpparna: det här förstår jag ju- det här är mitt språk! En man på en bänk på gågatan tittar på mig. Jag ser nog ganska knäpp ut där jag står och insuper den dialekt som han tycker är vanlig svenska. Tingsgatshusen är renoverade, Repslagargatan där jag bodde är rivna och ersatta av hus i sten med centralvärme och tvättstuga. Säkert har de inga toor som fryser, tak som läcker eller rivningskontrakt nu. Ja,ja- those where the days. Domus har blivit klädaffär, konsthallen är kvar, badhuset ska byggas om och var SemesterGustaf bodde vet vi inte längre, men på lördag spelar grabbarna i Arvika Gammeldans Orkester i alla all på Folkparken. Jag gillar Arvika och grattis på 100 årsdagen du lilla underbara stad……

Int äre så lätt

Av , , Bli först att kommentera 2

att blogga från mobilen,VET ni hur pyttelitet tangentbordet är? Eller har jag abnormt stora fingrar, kanske? Pick pick pick låter det och varenda bokstav är mödosam. Fast det är ju lättare än att ligga totalförlamad och skriva en hel bok genom att blinka med ögonlocken till nån korkad ghostwriter. Undrar om man kan peta in ett foto här på bloggen eller om det är tekniskt omöjligt. Jag ska kolla instuktionsboken.
Det var svårt-kanske måste man göra en Marjasin och klippa o klistra…
Jag försöker nämligen få in några trevliga foton från Arvika inne i stan.

På 35 år hinner

Av , , 1 kommentar 1

 saker och ting förändras. Det är bara att acceptera för mig att våra ridvägar här hos min mamma i Värmland blivit övervuxna och syns inte ens. Risiga hus har fått nya ägare som renoverat och röjt i trädgården, och de hus som var ganska fina har fått patina och förfallit. De spänstiga unga männen från 70talet har hör och häpna blivit runda om magen,stadiga familjefäder och gråhåriga farfädrar. Tror jag i allafall. Jag har inte träffat någon sen den tiden jag bodde här eftersom jag inte skulle känna igen dem, och de troligen inte mig heller….

De skulle bara tänka: Vad är det där för liten gumma som lufsar omkring.

Själva Arvika är sig likt, men jag ska ta och fara runt lite och kolla gamla jaktmarker. Int äre som förr, int! Jomen,jag köm ihåg när 14isarna stod och frös vid skyltfönstrena uyefter raggarrundan. Pöjkera körde sina Amazoner eller amerikanare, eller om de var rika en 142a. Kyrkogatan västerut, förbi Domus och Hotell Oscar, till vänster vid busstation och ner mot badhuset där jag lärde mig simma 1967, vidare ner mot järnvägsstation och runt det farliga hörnet vid AMU-center och förbi Stadsparken och upppå Kyrkogatan igen. Emellanåt for man en sväng neråt Fallängsvägen och så var 4e varv eller så stannade man vid Kockeykiosken. Och hade man råd köpte man en körv där.

Jamen, så geck dä till 1978, och så geck dä till när min mamma var ung!

Vad som är bra med Arvika

Av , , 1 kommentar 1

* Man kan parkera varsomhelst, det är kort bit att gå och jag har aldrig fått p-böter där som i det Elaka stockholm.

* Arvikaborna är stolta över sin dialekt och vill aktivt värna om den

* Marten

* Kattvika

* Att Arvikaborna är så stolta över 100-åringen

* All fin konst och konsthantverk

* Arvika Nyheter- precis lika töntig som 1978

* Alla fina gamla trähus

* Den perfekta storleken på en stad- tycker jag storstadshatarn nr 1

* Allt man behöver finns där t.o.m. kalsonger med lejon på (iallafall förrivärlden)

* Alltid sol på torget

* T.o.m. Fågelmannen känns (motvilligt) helt okey såhär 30 år efteråt

* Stjärnhallen går jag jämt på när jag är i Arvika- inte för att jag träffar några gamla vänner där- vi är alldeles för skrynkliga för att känna igen höradder- nä jag går där långsamt mellan hyllorna och insuper dialekten. Allrahelst nån från Ekshärad, men det är en sällsynt raritet

* Den där glada lekfulla knorren som kommer sist i en mening när röstläget går upp

S-e-n-t-i-m-e-n-t-a-l-t

Jag måste dra in en del saker som nog är borta:

* Replagaregatan 7b 

* Semestergustaf

* Kulturkaféet

* Busstation kanske inte är borta, men den kan definitivt inte vara som den var 1978!

* 14isarna som halvsatt utanför skyltfönstrena på Kyrkogatan mitt i vintern på fredag och lördagkvällarna i korta jackor och utan mössa men med enorm halsduk och  urtajta jeans och tittade längtansfullt på Amazonerna som gled förbi. T.ex. Bosse Wargs vita med sportmotorn…(men min mamma säger att dom fanns på hennes tid också- så någon vänlig själ kan väl vara nice och berätta om detta fenomen fortfarande finns, eftersom jag även driver en folklivsforskarblogg)

* Hon den sorgsna servitrisen (Sousha?) på pizzeria Domino. Hon som bar in och ut den där vissna tomatsalladen man var tvungen att beställa för att få köpa öl. Typ 14 starköl med en tomatsallad… Tomas Åhslund gömde alltid tomflaskorna i krukväxterna, så det blev lite billigare!

* AMU-center. Här drillades man i den Europeiska vyplacerngsmetoden, minsann.

* Den gamla bilverkstan som Peter Mössa gjorde om till ett fint hem

* Domusrestaurangen kan knappast heller vara som då…

Nä nu måste jag ta och Google-earth:a och kolla in husena på Storgata

Nästa år fyller Arvika 100 år!

Av , , 1 kommentar 2

 Jag är lite intresserad av detta eftersom jag är halv värmlänning, min mamma är från Rackstad, en liten by utanför Arvika som är känd för sin konstnärskoloni som var verksam där på 20- talet, också är staden känd för sina fornstora pianofabriker, Thermiaverken och så Volvo. Säkert något mer som jag glömt. Det finns rätt många konstnärer och konsthantverkare där, och så är det ju Gammelvala (gamla världen) som anordnas varje sommar i Brunskog. Själv tycker jag om den lilla låga charmiga stadskärnan- och oslagbart lätt att hitta parkering.

I allfall! Hundra år- man slår på stort firande. Så gulligt. Där kom Oscar den andre och invigde undrar vem som kom nu?

Gick in och kollade på deras hemsida- ojojoj vad dom kämpar och förbereder. Dessutom såg jag att bion Palladium finns kvar. Hur gammal är den,då? Uråldrig. Någon som minns 4 P på Palladium? Nähä, inte det. 

Arvika har en stegrande vit häst som logo, och inför 100-års året har en särskild logo tagits fram, man har tillsatt en jubileumskommitté. 

Det blir invigning av isbana på torget, jubileumsbakelser, uppträdanden av Södra Åkeriet + många fler, hundraårsloppet, veteranbilsrally, jubileumsdvd, kaffedrickande och tårtätande i sommar m.m.

Helt underbart vad folk jobbar och står i. 

Presentation

Blogg som handlar det som faller mig in. Kan röra sig om politik, ekonomi, vardagsliv, barn, familj, landsbygd, jordbruk, djur, folk jag mött eller folk jag hittat på.

Läs gärna min andra blogg på vk: "folklivsforskning"

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se