vill jag bara säga nu när jag har skällt på Vännäs kommun, att alla skolbarn jag haft som vikarie i Brån, Twäråbäck och Vännäsby- ni har varit jättefina. Era lärare och föräldrar ska vara stolta över er! Varenda en! Vilken nyfikenhet, vilken respekt, vilken skaparglädje och vilken hjälpsamhet ni har!

Undrar om det skulle gå bra att vika på högstadiet också? Eller skulle dom knocka ner mig och släpa mig i smutsen? Dra ironiska kommentarer över allt jag säger och mobba mig för mina hemstickade tröjor? Nä. Det kan jag inte tro. Egentligen är högstadiet en bra ålder. Man kan få så mycket gjort om man bara har de rätta redskapen och motivationen.

Min kompis Ragnar i Arvika, han var lärarvikarie ibland på 70-talet. Sin flummiga image till trots var han en ambitiös lärare. Men han vissnade. Vissa klasser var så skoltrötta att varje gång han drog efter andan eller hade en paus i sitt tal, så sa dom på sin oefterhärmeliga värmländska "får vi gå nu?", "Ärru klar nu?". När det ringde ut rusade de ut mitt i en mening, och hans pedagogiska gärning…föll platt till marken. Men det var han, det! Nu bor han i Indien med fru och 3 barn. Nångång vart 25:e år ringer han mig från en knastrig linje antingen från Indien eller i närheten av Koppom (???Help me out here, värmlänningar- var har han sin stuga???) och frågar milt och vänligt om jag minns honom. Minns honom?? Herregud- Ragnar var ju som en pappa för mig och hade alltid ett vänligt ord att säga . Kan man glömma en sån…

Jag kanske skulle blivit lärare i allafall. Jag är så fascinerad av hur olika människor är och att vi kan lösa problem på olika sätt, och utvecklas i olika takt och vara intresserad av så vitt skilda saker.