Just det!
Senaste barnbarnet, ännu utan namn.
Och pappan och morbror (som kastade sig i bilen och körde 91 km för att få se henne) är jätteintresserade… av nån traktor dom hittat på Blocket!
Etikett: mormor
Det gäller att hänga med!
Man är liksom så motsträvig mot framtiden. När jag hörde talas om appar första gången tänkte jag surt: ”det skiter väl jag i”. Istället skulle jag väl ha tagit reda på vad det var och vad det skulle kunna innebära för bra saker för mig. Sen köpte jag en IPhone- och si, allt uppenbarade sig för den tröga blondinen!
När min mormor var barn kom vedspisen in i svenska kök som en teknisk revolution. Kanske hennes mamma Jenny blängde småländskt envist och misstänksamt på den svarta, tunga tingesten i gjutjärn med snirkliga bokstäver?
Sen kom självlastarvagnen, kombisåmaskinen, utgödslingen, permanentvätskan, tvättmaskinen, kärnkraften, m.m.
Nu blänger vi misstänksamt på smartphones och tycker att he dug fint ve gammobilen. Man ska ju ändå bara ringa. Trodde vi, ja! Nu kan man surfa, deklarera, betala räkningar, blogga, ta hem spel och musik.
Vad ska det sluta med? Kommer vi att kunna ladda hem appar med braständare? Sminkspegel? Röksignaler? Batonger och pepparspray? Nikotintuggummi?
Hmmm…
…teknik i all ära, men..
Efter artikel i VK tisdags. "Håll koll på hela ditt hem via mobiltelefonen".
Det handlar om ett sinnrikt system som (inte min mormor ens i sin vildaste fantasi kunde ha kommit på år 1921 när hon låg på Växsjö lasarett i feberyra) kan styra "allt" i hemmet. Under bilden i reportaget står det: "Var du än befinner dig kan du i din egen mobiltelefon enkelt kontrollera att allt är okey därhemma. Endast behoven och plånboken styr över hur mycket du kan koppla in i systemet."
He pratas om kaffebryggare, ev. öppna dörrar och fönster, strykjärn och inomhustemperatur. Man kan kolla och styra allt. "Allt"???
Känner mig som världens konservativaste Bondeförbundare. Kan denna teknik kolla och styra så att:
* Farfar får sin medicin?
* Katten får sitt p-piller?
* Barnen har kommit hem från skola och släppt ut hunden och fikat?
* Magsjukelakanen är tvättade?
* Mormor vattnat blommorna lagom?
* Pappa kommit ihåg att köpa hem kraftfoder?
* Att olje- och kylarvattennivån i bilen är bra?
* Att ytterdörren håller tätt mot drag även om det är -34 ute?
* Vilket humör tonårsdottern är på?
* Att vattnet frusit- och i så fall VAR??
Nä- skulle inte tro det. Va fan. Ett sådant avancerat system gör mig bara nervös. Ska jag veta vad jag har för inomhustemp när jag är på Nya Zeeland? Allt är så tekniskt nu att jag får mest lust att flytta till en lappkåta och kämpa och streta med utedass och våtservetter. Vi ska väl för farao inte vara så mycket borta hemifrån för att jobba så vi har råd med dessa system att vi inte hinner kolla hur farfar mår- eller ge barnen nyttigt mellanmål och prata om deras dag i skolan i lugn och ro.
”Nä, vi ska inte
sälja".
Antikrundan är ett sånt trevligt program. Jag brukar göra gymnastik till det eller Veckans Brott.
Helt fantastiskt vad grejer folk har hemma. Det är ju så olika- olika stilar, värde, storlek, material, användningsområde och bräcklighet. En del saker fattar man inte att de törs ta i, och en del saker kan tappas i golv utan att det händer särskilt mycket.
Gemensamt för alla ägare av dessa klenoder är att de har köpt dem för längesen eller ärvt dem. Har ni tänkt på att det är som värsta präktighetstävlingen när de ska berätta hur de fått tag i sin sak. "Min farmors far hade den", "min pappa köpte den på 30-talet" eller varianten "vi skrapade ihop våra sista pengar och köpte den när vi var studenter och nygifta".
Inte EN erkänner att de snott något när de jobbat extra som hemsamarit, eller smugglat undan när farmor var sjuk, så ingen annan släkting såg det, eller tagit med sig från någon god vän efter en blöt fest. Ändå fattar ju alla att det är så det går till. Hallå- om det vore så att man kunde köpa jättevärdefulla saker för en spottstyver och den sälja dem dyrt efter ett tag så skulle alla försörja sig på det sättet och ingen skulle jobba! Daa…
Jaha- i allafall, när de så har sagt sin mödosamt hopkokade historia om sina gamla släktingar så får de reda på historien bakom saken.
De ser oerhört koncentrerade ut som att "Jaja, berätta mer om den där silversmeden i Bayern på 1830-talet, jag vill veta allt om bronsförgyllningstekniken på 1780-talet, ååhhh- gammalt trähantverk i Orsa på 1650-talet, jättespännande", "jag har inte bråttom att få veta värdet, det är så trevligt att höra om när ni experter har sett något snarlikt på en auktion i Lillhärdal 1974".
När dom i själva verket bara vill veta Hur Mycket Det Är Värt.
Sen förklarar dom att dom inte ska sälja. Nä, he jer så oleckligt myche i värde att ha en brun- beige liten skruttavla på väggen som de skulle kunna få 2,5 miljoner för. Nä, det är så kul att ha två enorma bronskandelabrar på matbordet i 2:an på Mariehem eller en stor, skör kinesisk vas när man har småbarn…
Jojo.
Mäktigt att tänka sig…
…att det finns flera timrade hus i Sverige som stått sedan 1600-talet, ja-t.o.m. från1100-talet! Jag menar det- när vi jobbar och timrar på min kurs nu och gör 2 hus samtidigt- tänk att våra barnbarnbarnbarnbarnbarnsbarn (eller ännu längre bort) kanske en dag kommer att timra ner och flytta på de här husen. Int tror jag då att det är så HIMLA många Älvsbyhus från 1990-talet som står kvar då int…
Då kom dom att hitta alla våra nybörjarfel: Jxxxx-s dymling rätt ner i den gamla dymlingen, felborrade hål, kilar i knutarna, upp-och-nervänd bilning, vingliga gåtspår, bortglömda mossdrag och dessutom en massa roliga texter och bilder! Ja- dom kom kanske till och med att veta att jag var med och gjorde dessa föredömliga och stadiga timmerhus, och berätta för sina barn: "Jo förstår ni: det här har eran farmorsmormorsmormorsmormorsmor varit med om att bygga! Tänka sig att hon helt plötsligt vid 51 års ålder fick för sig att börja timra! Sen när hon hade gått den där kursen då fortsatte hon att timra och timra som en tok- hundkojor, bastuar, stugor, friggebodar och båthus- ja se det var en redig timmerqwinna, det!"
.jpg)
Senaste kommentarerna