Etikett: pappa

tragisktliv.se

Av , , Bli först att kommentera 0

 

…sa min vän Ellen. Apropå att jag skulle jobba så långt bort att jag sa att jag skulle sova i Volvon på veckorna istället för att köra hem. Laga maten på Triangia-kök och så bli utan frukost när tändstickorna var blöta. – Men då kan jag ta moppen till dig, sa hon ”vrrrrrrrr”. Jotack, sa jag, då kan jag ju få frukost vid middagstid! Tragisktliv.se, sa Ellen då.

Det finns en massa tragiska liv, förstås, men det som är intressant är de som är komiska och inte så grymma- men ändå töntiga. Folk som liksom försöker och så inte riktigt når ända fram. Som alla skrattar åt för att ingen tror att den själv  har ett sånt liv.

Som en sån där familj som säger till alla att de far till Kanarieöarna på semester och sen sitter och kurar i källaren i 2 veckor!

Fatta vilket krångel- hur få barnen att gå med på det, kan man undra? ”Nä, ni får inte gå ut idag heller. Det regnar ju. Nej, det regnar så mycket att ni får inte ens gå upp för källartrappen. Ja, mamma och pappa vet att det är slut godis och spagetti och lite annat, men affären har stängt hela semestern och bilen startar inte. Nu får ni inte tända lampor, utan titta snällt på tv:n på jättelågt ljud i några dagar till.”

Mamma och pappa måste hitta på något intelligent sätt att skicka vykort och få tag i souvenirer också.

Eller folk som byter bil väldigt ofta och som inte vill att andra ska fatta att dom har råd med det, så dom köper samma märke och samma färg varje gång….

Så grannarna bara: ”Vad konstigt- hade inte Erikssons en vit 142:a nyss, nu är den fortfarande vit, men har blivit en s80!?”

Fast då är förstås grannarna lite förvirrade.

Eller kvinnor som plockar bort  hela ögonbrynen för att sedan måla dit jätteskarpa nya med en konstig form. Det här är viktig folklivsforskning. Varför? Tänker de bara ta bort lite varje gång och så bara- poff- så är allt hår borta. Fort dit med med kajal och dra lite på måfå.

Karlar som köper en enormt stor skruvdragare med extrabatteri, borrar till trä, metall och betong, torxbits, spårbits, stjärnbits och 42 andra bits och 72 andra fiffiga tillbehör för 3200 kr- för att hänga upp EN tavla.

Människor som i varenda mening de säger måste lyckas flika in att de har snabbaste mc:n, yngsta frun, smartaste barnen, att de är supervältränade, har modernaste kaffebryggaren och dessutom aldrig kommer att bli något så löjligt som arbetslös, för de är så fruktansvärt eftertraktade hela tiden. Det står arbetsgivare i kö för att få tag o dom. Alla vill träna deras talangfulla barn, köpa valpar efter deras hund, sno deras fru eller flytta in i deras hus. Endast det bästa är gott nog. Märken, märken, märken…

 

Här står jag…

Av , , Bli först att kommentera 3

 …framför kylen och trycker i mig Fjällbrynts bredbara ädelost. Rätt in i munnen, utan en rekorderlig macka under. Kanske gör jag det för att det var extrapris, kanske gör jag det föratt ingen stoppar mig. Man gör faktiskt en hel massa bus sen barna har flyttat hemifrån och man inte måste Föregå Med Gott Exempel. Vilket leder mig in på det här med att bli vuxen. 

Hela jädrans tonårstiden längtar man till at bli vuxen och göra bus utan att någon stoppar en!
Det är bara den lilla haken att ingen talar om en att det aldrig blir så! 
Man har inte råd, man måste ta hänsyn till grannarna, man måste tänka på vad släkten ska säga, man ska ha koll på vad ens chef tycker, ens man blir sur eller glad, man får mensont ( men bara 3 dagar i månaden i 37 år= 1332 dagar), man får dubbel tennisarmbåge, hästen blir halt, bästa kompisen får livskris, pelargonerna torkar ihop, mamma stukar foten, pappa ramlar ner för trappen, karln vill flytta till USA, man får missfall, man bryter benet och när det är läkt och kryckorna ivägslängda så ska man bara lägga barnen, bära in veden , elda, skura kattpiss, hänga upp tvätten som börjat lukta, skjutsa grannen till bilverkstaden, ringa Skattemyndigheten, ligga med karln, göra en spotifyspellista till festen- SEN… då ska man göra det där busiga och roliga som man tänkte 1976. Vad nu än det var. Det har man ju glömt nu.
Då bloggar man!

Tuppkam

Av , , Bli först att kommentera 0

 Min pappa har haft ett stelt knä p.g.a. artros i flera år. Han har förstås svårt att gå när det är vinter då det är kallt och halt. För bara typ 3 år sedan gick han ganska obehindrat och tog sig dit han ville utan större besvär, men det elaka knäet krånglade mer och mer. Läkarna i Bromma (Ståckhålm) sa att det GICK visserligen att injicera tuppkamsextrakt, men det var så dyrt och osäkert att det var inte värt det. Jamen typiskt min onaturligt fogliga pappa att bara acceptera : han tänkte att jamen då är det såhär, jag får väl förlita mig på taxi och barn och barnbarn hädanefter.

MEN han har en vän som är distriktssköterska som tyckte att han inte skulle nöja sig, och hon rekommenderade en serbisk läkare som ger sådana injektioner. Efter lång tid så änteligen fick han sin tuppkam idag- och det började genast kännas bättre.

Vad vill jag säga genom att berätta om detta? Jo, dels att man ska inte ge upp, och dels att jag är så glad- tänk om han blir bättre nu i vår så han kan komma sig ut och promenera som han alltid har gjort- vad glad jag skulle bli. Och pilutta dom där Brommaläkarna som inte tyckte det var värt!

Snart är det vår!