I fredags publicerade VK en artikel på förstasidan på sin dagstidning om en muslimsk kvinna som drivit ett hemtjänstföretag. Hon har inte blivit dömd för ett enda brott, men VK ger utrymme åt idén att den som har ett förflutet med kopplingar till odemokratiska rörelser bör inte få driva hemtjänstföretag, trots att det var över 20 år sedan. VK verkar anse att detta är en tillräcklig anledning för att göra livet surt för folk med allmän uthängning som exemplifierades med den muslimska kvinnan. Jag gör ingen bedömning om detta är rätt eller fel, men det måste åtminstone argumenteras från VK:s sida varför det bör vara så. Hur är VK:s agerande applicerbart med respekt för våra fri- och rättigheter, och bör vi inte vara glada att tidigare radikala muslimer kan ändra sig och integreras?

I ett land där varje medborgare är oskyldig tills motsatsen är bevisad är det viktigt att noga överväga bevisen innan beslut tas. Om det är något som är odemokratiskt så är det förföljelse av laglydiga medborgare från minoriteter på vaga grunder. Därför är det lämpligt att analysera vad VK skrev om hennes förflutna och hennes så kallade kopplingar steg för steg. Låt oss även utgå från att allt de skrev var sant. VK hävdade att:

Karin har varit gift med två talibaner, hennes båda män har rört sig i det övre skiktet i 90-talets terrormiljö i Afghanistan, och har nära koppling till al-Qaida…

…Innan karin återvände till Sverige 2009 bodde hon i Förenade Arabemiraten där hon enligt sitt cv drivit två skolor. Båda hennes makar hade då dött, den ena hade en funktion vid en träningsläger för talibaner och al-Qaida-soldader. Den maken stupade 1999 när han stred för talibanernas sida och hyllades efter sin död i en martyrdagbok. Den andra stupade i Tora Boras grottsystem.

Om det skulle vara så att hennes makar stred för al-Qaida är det mer problematiskt än om de stred för talibanerna. Men å andra sidan var det inte lika känt vilka Al-Qaida var, vad de stod för, och hur deras samarbete fungerade med talibanerna. Det är ett historiskt faktum att både arabiska och afghanska talibaner fick teologisk utbildning av USA:s klientstat Saudiarabien; de tog även emot vapen och fick ekonomiskt stöd direkt från USA i kriget mot Sovjetunionen. Många av dessa vapen användes senare av al-Qaida mot USA; detta var troligen inte en del av USAs plan. Därför finns också en stor sannolikhet att inte heller talibanernas fruar visste allt vad deras män höll på med, vad amerikanska vapen användes till och att deras islamiska teologi var importerad från wahabistiska Saudiarabien med USA:s kännedom. Och notera även att maken dog innan attacken den 11 september 2001 vilket ytterligare sätter frågetecken och tvetydigheter om den muslimska kvinnans kopplingar till al-Qaida, och framförallt hennes kopplingar till deras blodtörstiga ideologi.

Förutom att gräva i mer än 20 år gammal historia försöker VK förstöra den muslimska kvinnans liv genom att sätta tvivel om hennes intentioner och integritet på ytterst orealistiska tillvägagångssätt. Det är nu VK:s granskning börjar likna åsiktsförföljelse; de skriver:

Även om Karin i dag har lämnat sitt gamla liv bakom, så finns det fortfarande vissa kopplingar till radikal islamism. Även under de år hon bedrivit hemtjänst i Umeå.

Alltid dessa kopplingar, men denna gång försöker VK faktiskt förklara vad dessa hemska kopplingar är:

Under flera år har Karin varit aktiv på sociala medier. Förutom vardagliga uppdateringar delar hon med sig av bland annat delar ur koranen, citat från olika imamer eller shejker. Några personer som hon delat är Anas Khalifa och Bilal Philips. Även om det innehåll hon delat i sig inte är radikalt är de personer hon delar profiler inom den radikala islamistiska miljön.

Okej, kopplingar betyder alltså att hon delat innehåll som i sig inte är radikala och inte heller är personerna radikala, men de är visst ändå problematiska. Personerna påstås nämligen vara profiler inom den radikala islamistiska miljön. Hur kan den muslimska kvinnan hållas ansvarig för att radikala muslimer lyssnar eller umgås med profiler hon delat på Facebook!? Och hur vet de ens att de är profiler inom den radikala islamistiska miljön? De verkar basera det uteslutande på Magnus Sandelin bristfälliga förståelse av muslimer och islamiska grupper, som säger i artikeln:

De predikanterna är profiler inom radikal islamistisk miljö i Sverige. De är salafister, när de predikar så uppmanar de inte öppet våld, men de predikar en världsbild som de våldsbejakande grupperna har och de rör sig tillsammans med personer som är våldsbejakande eller som har rest ner till Syrien. Det är så det oftast ser ut.

Bilal Philips är en konservativ salafist som motsätter sig radikala islamistiska grupper som al-Qaida och ISIS, men även icke-våldsbejakande islamister som muslimska brödraskapet. Sandelin borde känna till detta om han är expert. Det är sant att salafister och radikala islamister delar världsbild i vissa frågor, men även att de skiljer sig på andra viktigare frågor; och samma gäller för vanliga muslimer. Den viktigaste skillnaden är att salafister, oavsett vad man tycker om dem, skiljer sig markant från våldsbejakande islamister när det gäller terrorism, krig, krav på att följa en demokratis lagar, och samexistens med ickemuslimer. Att dela ett inlägg av en icke-radikal salafist bör därför inte anses vara en koppling till radikal islamism.

Det måste även påpekas att kvinnan inte ens behöver vara en salafist bara för hon delar en video med en salafist. Som sagt: Även vanliga muslimer och salafister delar gemensamma värderingar inom många saker, men långt ifrån allt. Salafister är också svåra att undvika eftersom de har fått en framträdande roll på Youtube och ny islamisk litteratur tack vare ekonomiskt stöd i miljardbelopp, främst från Saudiska oljepengar.

Kanske Sandelin bara syftade på Anas Khalifa när han sa att “de predikanterna är profiler inom radikal islamistisk miljö i Sverige”? Khalifa har förändrats mycket från den han var förut, iallafall som facebookprofil. Tidigare var han salafist med kopplingar till radikal islamism, men inte nu längre; detta är något Sandelin också borde känna till. För VK-skribenterna och Sandelin verkar det inte spela någon roll; när en muslim haft idiotiska idéer ska visst varje muslim bojkotta honom ända in till döden om de själva vill gå säkra från förföljelse. Om detta är fallet kan ni åtminstone säga till muslimer att det är dessa regler som gäller! Om de inte ska prata eller umgås med tidigare busar så säg det! Många tror nämligen fortfarande att man ska stödja och vara tillmötesgående till de som lämnar extremistiska miljöer.

Det är hursomhelst befängt att anklaga kvinnan för att ha kopplingar till radikal islamism för att Anas Khalifa tidigare haft kopplingar till radikal islamism. Kvinnans “kopplingar” blir därför inget annat än kopplingar till en annans gamla kopplingar.

Sista “beviset” VK presenterar i artikeln för att demonisera kvinnan är från ett inlägg där hon beskriver Abu Raad som en god vän som gett henne stöd. VK beskriver honom följande:

Abu Raad är mannen som även kallas för “gävleimamen”. För ett år sedan togs Raad tillsammans med sin son i förvar av säkerhetspolisen. De ansågs vara ett säkerhetshot mot Sverige som därför borde utvisas. Dock kunde ingen utvisning verkställas och personerna försattes på fri fot igen. Samtidigt har hon alltså bedrivit välfärdsbolag i flera kommuner. Något ifrågasättanden av hennes radikala kopplingar har inte gått att finna.

Abu Raad är kontroversiell bland muslimer, men det kontroversiella handlar inte så mycket om islamiska trossatser som det handlar om anklagelserna mot honom. Många tror att han är en av flera andra muslimer som blivit utsatta för ett oberättigat drev (känner ni igen er VK?), medan andra litar på säkerhetspolisen och ser honom som ett demokratiskt hot. Att det än idag inte presenteras några bevis för allmänheten för att motivera Abu Raads frihetsberövande, och som sedan släpptes fri, har ytterligare gett stöd för att han är en oskyldig imam. Det är inget nytt att muslimer blir diskriminerade utan bevis på brott eller misskötsel, bara denna vecka blev muslimer nekade att köpa Böleängskyrkan – för att de är muslimer. Kyrkan såldes istället till några som gav ett lägre bud.

Muslimer som kommer från diktaturer där säkerhetspolisen och media varit de främsta institutionerna i det statliga förtrycket har troligen ingen större tillit för samma institutioner i demokratier om de beter sig på samma sätt. På grund av dessa anledningar går det inte att likställa muslimers stöd till Abu Raad som stöd till våldsbejakande extremism. Det är fullkomligt idiotiskt och strider mot fri- och rättigheter att kräva att den muslimska kvinnan ska agera säpoagent och inte ha avlägsna kopplingar till en känd imam som utåt inte varit radikal, och frihetsberövades utan rättegång.

Sammanfattning och kontenta

Från kvinnans ankomst till Sverige 2009 har inte VK:s journalister hittat något annat än tre vaga kopplingar till muslimer som inte har kopplingar alls, har haft kopplingar eller har otydliga kopplingar till radikal islamism. Och även om dessa kopplingar skulle vara tydliga brukar de flesta människor kunna dela inlägg på Facebook endast för innehållets skull utan att det innebär problematiska kopplingar till upphovsmannen bakom inlägget och hans följare.

På dessa bristfälliga grunder bestämde VK att det är rätt att hänga ut kvinnan på första sidan i deras dagstidning vilket kan ha förödande konsekvenser för hennes privatliv, karriär och säkerhet. Det spelar inte någon roll för VK att hon verkar ha skött sitt jobb utan kritik från varken personal eller brukare, gjort många bra saker för sin verksamhet, personal och integration, vilket framfördes i artikeln av Veronica Kerr, vice ordförande för äldrenämnden. Istället får VK det att låta som hon har parasiterat på skattepengar när hon egentligen har tillfört viktiga skattebetalande jobb med nöjda kunder.

VK, ni har möjligen utsatt en människas liv för oerhörda svårigheter vars enda “brott” var att göra några dumma vägval för över 20 år sedan. Detta kan inte liknas med något annat än förföljelse av minoriteter, vilket i sig utgör ett verkligt hot mot demokratin och mänskliga rättigheter. Borde ni inte egentligen applådera och välkomna muslimer som lämnar sina tidigare antidemokratiska ideologier och integreras i vårt samhälle?

Debatten kring ISIS islamiskhet har inte slutat vara aktuell. Muslimska terrorister och deras “ärkefiender” bland antiislamiska debattörer fortsätter att hävda att islam legitimerar terrorism. Andra påstår att terrorism eller ISIS inte har något alls med islam att göra. Vilka har mest rätt, hur resonerar de, och vad leder deras resonemang till? Finns det en mellanväg?

Journalisten Graeme Wood skrev i en av de mest lästa artiklarna 2015 att ISIS inte bara är islamiska utan även “very Islamic”. Denna slutsats gjorde han efter att ha intervjuat en handfull ISIS-sympatisörer. Wood upptäckte att alla dessa sympatisörer var troende praktiserande muslimer som rättfärdigade ISIS-ideologin och deras brott med – för Wood – giltigt refererande till islams två främsta urkunder: Koranen och den profetiska Sunnan. Wood ansåg även att icke-våldsbejakande praktiserande muslimer är islamiska, men att ISIS har lika rätt till titeln islamisk som de andra. Går det att resonera att ISIS inte är islamiska fastän deras medlemmar igenkänns som praktiserande muslimer? Ja, och nej – svaret varierar helt enkelt på vad som definieras som islamiskt.

Kampen om definitioner 

Diskussionen huruvida ISIS är islamisk eller inte borde handla om definitioner istället för vad medlemmarna tror på och gör. Den avgörande betydelsen för vad som är islamiskt eller inte beror i sådana fall på vad som bör eller ens kan definieras som islamiskt.

Om du tycker att Wood har rätt i sin slutsats så innebär det att ni är överens om hans definition. Han utgår inte från någon specifik definition i artikeln, men hans anledningar för vad som gör ISIS islamisk formar och lägger grunden för en outtalad definition. Hans definition består av följande tre kategorier:

1. Gruppmedlemmarna tror på islam
2. De rättfärdigar gruppens ideologi (ISIS) med islam
3. De refererar Koranen och Sunnan, som religionen grundar sig på.

Om vi utgår från denna definition innebär det att muslimska terrororganisationer som ISIS, Al-Qaida, och Boko haram är islamiska per definition. Men det är inte många som accepterar denna definition av flera anledningar; några av dessa anledningar är:

1. Definitionen är för inkluderande – detta innebär att icke-terroristiska islamiska grupper med troende muslimer som hänvisar till Koranen och Sunnan också är islamiska, per definition, och de är många fler än terrorgrupperna
2. Skulle samma kriterium användas för andra religioner uppstår samma problem med överinkludering – exempelvis skulle Ku Klux Klan inkluderas som en kristen grupp
3. Definitionen ger legitimitet för terrorgruppers förvanskande tolkningar som kan då med större sannolikhet uppfattas som teologiskt auktoritära och korrekta; vilket de inte är
4. Det som specifikt kännetecknar terrorgruppers gärningar som plundring, mördande av civila, våldtäkter, tortyr, förtryck, korruption, etnisk rensning, förstörande av kulturarv etc., kan lätt bevisas att det är teologiskt förbjudet med Koranen och Sunnan – alla dessa gärningar är därför oislamiska, och därför kan det också argumenteras för att grupper som utför oislamiska gärningar bör definieras som oislamiska.

Om du trots dessa invändningar väljer att hålla med Wood angående denna definition finns det inte så mycket att diskutera. Det bör däremot läggas på minnet att andra kan utgå från andra definitioner som har bättre förklarings- och analysvärde.

Ett indirekt problem med att kalla en terrorgrupp för “very Islamic” är att en logisk konsekvens blir att andra fredliga islamiska grupper blir mindre islamiska. Vilka hjälps av att fredliga islamiska grupper blir ansedda som “lite” islamiska, och terroristgrupper “mycket” islamiska? Vill vi inte att fredliga islamiska grupper ska ha mer teologisk legitimitet än terrorgrupper?

Har islam absolut ingenting med islam att göra?

Barack Obama sa under sitt ämbete som president att ISIS inte handlar om islam, men detta är också missvisande trots att jag håller med honom i sin helhet. Det mesta som ISIS gjorde är definitivt förbjudet enligt islam och bör därför betraktas som oislamiskt, även om deras handlingar hade en islamisk förklädnad. Men Wood hävdar att Obamas yttrande utgör ett hinder för en bättre förståelse för ISIS ideologi. På denna punkt håller jag med Wood.

Om ISIS inte har någon anknytning till islam överhuvudtaget kan det lättare uppfattas som ineffektivt att motarbeta radikalisering med autentiska mainstream-tolkningar. Vissa kan rationalisera med att ”varför ta hjälp av muslimer när inte ens islam varit en faktor i radikaliseringsprocessen i första början?” Det finns även en risk att extremister får “ensamrätt” på koranverser och hadither “som inte har något alls med islam att göra”. Det kan även leda till att en vanlig muslim som tror på dessa verser kan bli misstagen för en extremist, trots denne muslim bara accepterar autentiska tolkningar som inte är tagna ur sin kontext.

Å andra sidan utesluter Woods very-islamic-förklaring också autentiska tolkningar från att vara ett botemedel mot radikaliseringsprocessen. Det kan resoneras att autentiska tolkningar i själva verket bekräftar ISIS ideologi och bör därför motarbetas.

Den ideologiska faktorn må inte vara den mest avgörande för radikalisering, men den har en betydelse. Radikaliseringsfaktorer som identitetskriser, trasiga hem, arbetslöshet, dåliga förutsättningar och umgänge, sociala medier, upplevda missnöjen och orättvisor har alla stor betydelse och kan motverkas av hela samhället. Men ideologifaktorn som berättigas teologiskt kan endast motverkas effektivt av de med kunskap om islamisk teologi och som har ett större förtroende hos extremisterna. Därför är det muslimerna själva som måste ta den teologiska kampen.

Vilken grupp har starkast teologisk legitimitet: ISIS eller majoriteten? 

Eftersom varken “ISIS-is-very-Islamic-förklaringen” eller “det-har-inget-alls-med-islam-att-göra-förklaringen” motverkar terroristernas ideologi effektivt, och försvårar det teologiska arbetet mot radikalisering, så kan båda förkastas som oanvändbara och inadekvata. Vi kan hålla med om att islamistiska terroristgrupper kan definieras som islamiska, men på grund av tidigare nämnda anledningar hjälper inte denna definition att förklara eller beskriva ett empiriskt fenomen med god validitet.

Om vi anser som akademikern Haykel gör i Wood-artikeln, d.v.s. att islam är “what Muslims do, and how they interpret their texts” så blir det vilseledande att kalla ISIS för “very Islamic”, eftersom majoriteten av muslimer har en helt annan tolkning än en våldsbejakande extremistisk. Det har även varit en standard i hela den islamiska civilisationens historia att förkasta extrema tolkningar som rättfärdigar dödandet av oskyldiga människor. Den islamiska civilisationen var en mångkulturell civilisation som i sin helhet garanterade och erbjöd samexistens mellan olika kulturer och religioner i över ett millennium  Att ISIS och andra terrorgrupper förstört gamla kulturarv och kyrkor som stått säkra hundratals år, under olika islamiska styren, ger oss en indikation på hur representativ ISIS:s tolkning är för resten av världens muslimer.

Min rekommendation är att fortsätta kalla ISIS och andra liknande grupper för islamistiska extremister eller muslimska extremister; därför extremister per definition söker ensidiga och absoluta lösningar på uppfattade problem, vilket innebär partiska tolkningar av vissa delar av teologiska källor med uteslutning av andra. Det är precis detta ISIS gör, och definieras därför som extrem med rätta. Att debattera om dessa grupper är islamiska eller inte blir därför onödig och förvirrande, om det inte sker med utgång från samma definitioner – annars jämför man äpplen med päron.

Sammanfattning

Det går att definiera ISIS som en islamisk grupp därför gruppen består delvist av troende muslimer som rättfärdigar sin ideologi med muslimska teologiska källor. Problemet med detta är att det legitimerar en extremistisk tolkning som majoriteten av muslimer motsätter sig och tror är oislamisk. De flesta muslimer tror ISIS:s tolkning är oislamisk därför den tillåter handlingar som religionens källor förbjuder enligt autentiska tolkningar med historiskt förankrade sedvänjor.

Autentiska tolkningar som praktiseras av majoriteten av muslimer och deras ‘ulamā (teologiska experter), och varit rättspraxis i över 1000 år har mer rätt att kallas islamiska än sekteristiska feltolkningar, som per definition är extremistiska och accepteras endast av ett fåtal extrema individer

Den som vill tolka islam som en krigsälskande religion kommer kunna göra det om det sker tillräckligt enögt och partiskt. Tack vare en väldokumenterad och händelserik historia som varande 23 år är det lätt att tolka på sätt som passar ens ideologiska preferenser. Men då krävs det ett par saker: Det krävs att fokus läggs på vissa enstaka hadither och koraniska verser utan att relatera till andra mer generella och normativa; att väletablerad teologisk tolkningsteori (usul al-fiqh) förkastats; och att ingen hänsyn tas till historiska, kulturella och sociala kontexter. Med andra ord: man måste tolka islam som fan tolkar Bibeln.

För den som vill läsa ordentliga teologiska bemötanden av ISIS kan jag rekommendera det öppna brevet, signerat av många ‘ulamā, till den nu döda ISIS-ledaren Baghdadi, eller boken “Refuting ISIS” av Shaykh Muhammad Al-Yaqoubi som går att hittas på PDF.

Avslutning

Det kan vara passande att avsluta denna artikel med något av de normativa koraniska verser och profetiska hadither som muslimer tror klart och tydligt förbjuder terrorism. Följande autentiska hadith beskriver vad en muslimsk terrorist som praktiserat bönen och andra islamiska pelare kan förvänta sig på uppståndelsens dag och nästa liv. Profeten Muhammad (ﷺ) sa:

Vet ni vem den ruinerade är? Följeslagarna till profeten sa: Den ruinerade bland oss är den som varken har mynt eller tillgångar. Han sa: Den ruinerade från min nation är den som kommer på uppståndelsedagen med bön, fasta och allmosa; men eftersom han förolämpande andra, baktalande andra, konsumerade andras rikedom oärligt, spillde andras blod och slog andra, så blir dessa [drabbade] givna från hans goda gärningar. Och om hans goda gärningar tar slut före all vedergällning är skipad, kommer det tas från deras synder som kastas på honom, och sedan kastas han i elden. (Källa: Sahih Muslim 2581)

Och följande koranvers beskriver hur Gud värderar den som dödar en oskyldig människa:

Av denna orsak [Kains mord på Abel] föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden. (Koranen. 5:32)