ISIS islamiskhet eller (o)islamiskhet

Debatten kring ISIS islamiskhet har inte slutat vara aktuell. Muslimska terrorister och deras “ärkefiender” bland antiislamiska debattörer fortsätter att hävda att islam legitimerar terrorism. Andra påstår att terrorism eller ISIS inte har något alls med islam att göra. Vilka har mest rätt, hur resonerar de, och vad leder deras resonemang till? Finns det en mellanväg?

Journalisten Graeme Wood skrev i en av de mest lästa artiklarna 2015 att ISIS inte bara är islamiska utan även “very Islamic”. Denna slutsats gjorde han efter att ha intervjuat en handfull ISIS-sympatisörer. Wood upptäckte att alla dessa sympatisörer var troende praktiserande muslimer som rättfärdigade ISIS-ideologin och deras brott med – för Wood – giltigt refererande till islams två främsta urkunder: Koranen och den profetiska Sunnan. Wood ansåg även att icke-våldsbejakande praktiserande muslimer är islamiska, men att ISIS har lika rätt till titeln islamisk som de andra. Går det att resonera att ISIS inte är islamiska fastän deras medlemmar igenkänns som praktiserande muslimer? Ja, och nej – svaret varierar helt enkelt på vad som definieras som islamiskt.

Kampen om definitioner 

Diskussionen huruvida ISIS är islamisk eller inte borde handla om definitioner istället för vad medlemmarna tror på och gör. Den avgörande betydelsen för vad som är islamiskt eller inte beror i sådana fall på vad som bör eller ens kan definieras som islamiskt.

Om du tycker att Wood har rätt i sin slutsats så innebär det att ni är överens om hans definition. Han utgår inte från någon specifik definition i artikeln, men hans anledningar för vad som gör ISIS islamisk formar och lägger grunden för en outtalad definition. Hans definition består av följande tre kategorier:

1. Gruppmedlemmarna tror på islam
2. De rättfärdigar gruppens ideologi (ISIS) med islam
3. De refererar Koranen och Sunnan, som religionen grundar sig på.

Om vi utgår från denna definition innebär det att muslimska terrororganisationer som ISIS, Al-Qaida, och Boko haram är islamiska per definition. Men det är inte många som accepterar denna definition av flera anledningar; några av dessa anledningar är:

1. Definitionen är för inkluderande – detta innebär att icke-terroristiska islamiska grupper med troende muslimer som hänvisar till Koranen och Sunnan också är islamiska, per definition, och de är många fler än terrorgrupperna
2. Skulle samma kriterium användas för andra religioner uppstår samma problem med överinkludering – exempelvis skulle Ku Klux Klan inkluderas som en kristen grupp
3. Definitionen ger legitimitet för terrorgruppers förvanskande tolkningar som kan då med större sannolikhet uppfattas som teologiskt auktoritära och korrekta; vilket de inte är
4. Det som specifikt kännetecknar terrorgruppers gärningar som plundring, mördande av civila, våldtäkter, tortyr, förtryck, korruption, etnisk rensning, förstörande av kulturarv etc., kan lätt bevisas att det är teologiskt förbjudet med Koranen och Sunnan – alla dessa gärningar är därför oislamiska, och därför kan det också argumenteras för att grupper som utför oislamiska gärningar bör definieras som oislamiska.

Om du trots dessa invändningar väljer att hålla med Wood angående denna definition finns det inte så mycket att diskutera. Det bör däremot läggas på minnet att andra kan utgå från andra definitioner som har bättre förklarings- och analysvärde.

Ett indirekt problem med att kalla en terrorgrupp för “very Islamic” är att en logisk konsekvens blir att andra fredliga islamiska grupper blir mindre islamiska. Vilka hjälps av att fredliga islamiska grupper blir ansedda som “lite” islamiska, och terroristgrupper “mycket” islamiska? Vill vi inte att fredliga islamiska grupper ska ha mer teologisk legitimitet än terrorgrupper?

Har islam absolut ingenting med islam att göra?

Barack Obama sa under sitt ämbete som president att ISIS inte handlar om islam, men detta är också missvisande trots att jag håller med honom i sin helhet. Det mesta som ISIS gjorde är definitivt förbjudet enligt islam och bör därför betraktas som oislamiskt, även om deras handlingar hade en islamisk förklädnad. Men Wood hävdar att Obamas yttrande utgör ett hinder för en bättre förståelse för ISIS ideologi. På denna punkt håller jag med Wood.

Om ISIS inte har någon anknytning till islam överhuvudtaget kan det lättare uppfattas som ineffektivt att motarbeta radikalisering med autentiska mainstream-tolkningar. Vissa kan rationalisera med att ”varför ta hjälp av muslimer när inte ens islam varit en faktor i radikaliseringsprocessen i första början?” Det finns även en risk att extremister får “ensamrätt” på koranverser och hadither “som inte har något alls med islam att göra”. Det kan även leda till att en vanlig muslim som tror på dessa verser kan bli misstagen för en extremist, trots denne muslim bara accepterar autentiska tolkningar som inte är tagna ur sin kontext.

Å andra sidan utesluter Woods very-islamic-förklaring också autentiska tolkningar från att vara ett botemedel mot radikaliseringsprocessen. Det kan resoneras att autentiska tolkningar i själva verket bekräftar ISIS ideologi och bör därför motarbetas.

Den ideologiska faktorn må inte vara den mest avgörande för radikalisering, men den har en betydelse. Radikaliseringsfaktorer som identitetskriser, trasiga hem, arbetslöshet, dåliga förutsättningar och umgänge, sociala medier, upplevda missnöjen och orättvisor har alla stor betydelse och kan motverkas av hela samhället. Men ideologifaktorn som berättigas teologiskt kan endast motverkas effektivt av de med kunskap om islamisk teologi och som har ett större förtroende hos extremisterna. Därför är det muslimerna själva som måste ta den teologiska kampen.

Vilken grupp har starkast teologisk legitimitet: ISIS eller majoriteten? 

Eftersom varken “ISIS-is-very-Islamic-förklaringen” eller “det-har-inget-alls-med-islam-att-göra-förklaringen” motverkar terroristernas ideologi effektivt, och försvårar det teologiska arbetet mot radikalisering, så kan båda förkastas som oanvändbara och inadekvata. Vi kan hålla med om att islamistiska terroristgrupper kan definieras som islamiska, men på grund av tidigare nämnda anledningar hjälper inte denna definition att förklara eller beskriva ett empiriskt fenomen med god validitet.

Om vi anser som akademikern Haykel gör i Wood-artikeln, d.v.s. att islam är “what Muslims do, and how they interpret their texts” så blir det vilseledande att kalla ISIS för “very Islamic”, eftersom majoriteten av muslimer har en helt annan tolkning än en våldsbejakande extremistisk. Det har även varit en standard i hela den islamiska civilisationens historia att förkasta extrema tolkningar som rättfärdigar dödandet av oskyldiga människor. Den islamiska civilisationen var en mångkulturell civilisation som i sin helhet garanterade och erbjöd samexistens mellan olika kulturer och religioner i över ett millennium  Att ISIS och andra terrorgrupper förstört gamla kulturarv och kyrkor som stått säkra hundratals år, under olika islamiska styren, ger oss en indikation på hur representativ ISIS:s tolkning är för resten av världens muslimer.

Min rekommendation är att fortsätta kalla ISIS och andra liknande grupper för islamistiska extremister eller muslimska extremister; därför extremister per definition söker ensidiga och absoluta lösningar på uppfattade problem, vilket innebär partiska tolkningar av vissa delar av teologiska källor med uteslutning av andra. Det är precis detta ISIS gör, och definieras därför som extrem med rätta. Att debattera om dessa grupper är islamiska eller inte blir därför onödig och förvirrande, om det inte sker med utgång från samma definitioner – annars jämför man äpplen med päron.

Sammanfattning

Det går att definiera ISIS som en islamisk grupp därför gruppen består delvist av troende muslimer som rättfärdigar sin ideologi med muslimska teologiska källor. Problemet med detta är att det legitimerar en extremistisk tolkning som majoriteten av muslimer motsätter sig och tror är oislamisk. De flesta muslimer tror ISIS:s tolkning är oislamisk därför den tillåter handlingar som religionens källor förbjuder enligt autentiska tolkningar med historiskt förankrade sedvänjor.

Autentiska tolkningar som praktiseras av majoriteten av muslimer och deras ‘ulamā (teologiska experter), och varit rättspraxis i över 1000 år har mer rätt att kallas islamiska än sekteristiska feltolkningar, som per definition är extremistiska och accepteras endast av ett fåtal extrema individer

Den som vill tolka islam som en krigsälskande religion kommer kunna göra det om det sker tillräckligt enögt och partiskt. Tack vare en väldokumenterad och händelserik historia som varande 23 år är det lätt att tolka på sätt som passar ens ideologiska preferenser. Men då krävs det ett par saker: Det krävs att fokus läggs på vissa enstaka hadither och koraniska verser utan att relatera till andra mer generella och normativa; att väletablerad teologisk tolkningsteori (usul al-fiqh) förkastats; och att ingen hänsyn tas till historiska, kulturella och sociala kontexter. Med andra ord: man måste tolka islam som fan tolkar Bibeln.

För den som vill läsa ordentliga teologiska bemötanden av ISIS kan jag rekommendera det öppna brevet, signerat av många ‘ulamā, till den nu döda ISIS-ledaren Baghdadi, eller boken “Refuting ISIS” av Shaykh Muhammad Al-Yaqoubi som går att hittas på PDF.

Avslutning

Det kan vara passande att avsluta denna artikel med något av de normativa koraniska verser och profetiska hadither som muslimer tror klart och tydligt förbjuder terrorism. Följande autentiska hadith beskriver vad en muslimsk terrorist som praktiserat bönen och andra islamiska pelare kan förvänta sig på uppståndelsens dag och nästa liv. Profeten Muhammad (ﷺ) sa:

Vet ni vem den ruinerade är? Följeslagarna till profeten sa: Den ruinerade bland oss är den som varken har mynt eller tillgångar. Han sa: Den ruinerade från min nation är den som kommer på uppståndelsedagen med bön, fasta och allmosa; men eftersom han förolämpande andra, baktalande andra, konsumerade andras rikedom oärligt, spillde andras blod och slog andra, så blir dessa [drabbade] givna från hans goda gärningar. Och om hans goda gärningar tar slut före all vedergällning är skipad, kommer det tas från deras synder som kastas på honom, och sedan kastas han i elden. (Källa: Sahih Muslim 2581)

Och följande koranvers beskriver hur Gud värderar den som dödar en oskyldig människa:

Av denna orsak [Kains mord på Abel] föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden. (Koranen. 5:32)