• Alexander Bard skapade nyligen rubriker med sitt twitterinlägg i protest till Black Lives Matter, och upplevelserna av detta går isär. Vissa anser att inlägget uppenbart var rasistiskt, medan andra anser att det belyser ”sanningen” – att svarta själva måste ta ansvar för att förbättra deras situation. Var hans tweet rasistisk, eller var den rentav okej? 

Läs mer →

Antirasismen har aldrig varit hetare. Vad är det som förväntas av majorietsbefolkningen för att gå antirasister till mötes? Hur ser vi på detta från ett logiskt perspektiv? 

George Floyd blev mördad på ett brutalt sätt. Att hans död orsakades av några av de som ska skydda befolkningen men istället missbrukade sina befogenheter gör hela händelsen mer avskyvärd och orättvis. Det är något inneboende i människan som får henne att hata orättvisa. När den upplevda orättvisan blir för mödosam, och hoppet för rättvisa och vedergällning känns bortom förverkligande tappas tilltron till statsmakten och även samhället; konsekvensen blir mer konflikter och otrygghet. Även här i Sverige har många blivit arga och uppjagade och kräver därför att vita människor ska agera starkt mot de orättvisor som sker mot rasifierade, enkla avståndstaganden räcker inte. Vad ska den vita majoritetsbefolkningen göra för att agera tillräckligt för antirasismen?

Den svenska polisen som var i ett klämt läge ställde sig på knä med skylten “vit tystnad är våld”, skapade blandade känslor. Folkmassan som var kring henne blev till synes lugnade av hennes agerande, polisen själv och många demonstranter blev emotionella, grät och kramades. Skulle hon agerat likadant om hon inte var i en lika utsatt situation? Som några har påpekat ska poliser vara politiskt neutrala – med detta i åtanke handlade polisen fel, eftersom skyltens budskap är ideologiskt. Hur kan symboliska handlingar som denna och liknande hjälpa de utsattas kamp för rättvisa?  

Ett flertal ur den antirasistiska rörelsen har varit tydliga i samband med mordet på Floyd att ett avståndstagande på media inte räcker i kampen mot rasism. De vill även att folk ska stödja genom att donera, utbilda sig inom rasism, arbeta för kvoteringar av rasifierade i företag och maktpositioner m.m.. Kitimbwa Sabuni, ordförande för Afrosvenskarnas riksorganisation, hävdar:

“Det är tystnaden från andra vita som gör att rasism kan fortgå så det gäller att protestera. Är du själv vit är det viktigaste är att gå djupare in i sig själv och bli medveten om sina egna privilegier. Först då kan man vara med och förändra samhället på riktigt.”

Vita måste alltså protestera mot rasism. Deras tystnad är anledningen till rasismens fortlevnad, som plakatet säger “vit tystnad är våld”. Jag tror de flesta kan hålla med om att det är oerhört viktigt att vita protesterar mot rasism när det visar sig i vardagslivet och på arbetsplatsen, men att protestera genom att sprida ideologiska budskap skapar många upprörda och skilda meningar. Det blir desto fler meningsskiljaktigheter när grupper genom socialt grupptryck haft en stor påverkan på någon att ta avstånd – tar han eller hon avstånd på grund av sitt medlidande för de utsatta och hat mot förtryck, eller för att det är ett uttryck för de rätta åsikterna?

Det är bra att sociala medier används som plattformar för att kämpa mot förtryck, och även för simpla symboliska avståndstaganden, men det är långt ifrån övertygande att ett fördömande från specifika grupper mot specifika orättvisa händelser alltid är positivt för kampen mot diverse orättvisor. Exempelvis, det var definitivt bra att många muslimska ledare gick ut och tog avstånd från terrorism efter 9/11 för att övertyga de mer skeptiska att islam som religion inte legitimerade attacken, och att muslimer finner dådet totalt förkastligt. Men det måste väl finnas en gräns för hur långt det kan gå som gynnsamt och praktiskt möjligt? Hur många muslimer ska ta avstånd för att det ska vara optimalt gynnsamt? Ska de ta avstånd efter varje ny attack? Hur ska de ta avstånd? Finns det någon garanti för att terrorism minskar när tillräckligt många muslimer proklamerat sitt avståndstagande? Det går inte att bedöma förutom med stor osäkerhet vad resultatet av ett x antal fördömanden kan bidra med. Om någon grupp spred påståendet “muslimers tystnad är våld” och muslimer måste agera för att terrorism ska upphöra, skulle Sabuni godta detta propagerande och inte se det som problematiskt? Eller är det bara okej att rikta krav med skuldsättande retorik mot vita som grupp, eftersom de är privilegierade? 

Vad är det som gör att Sven som jobbat på Volvo i 20 år skulle ha en särskild plikt att protestera mot strukturell rasism för att vita utgör en majoritet på maktpositioner (och deras förfäder kanske var likgiltiga till kolonialismen)? Om någon skulle insistera på att Sven faktiskt har en plikt på grund av dessa anledningar, så måste den personen kunna svara på varför och undvika cirkelresonemang. Resonemanget kan sammanfattas som följande: 

Premiss 1: Alla som har samma hudfärg som majoriteten av makthavarna är privilegierade.

Premiss 2: Alla som är privilegierade måste protestera mot strukturell rasism. 

Premiss 3. Majoriteten av makthavare är vita.

Slutsatsen som följer från premisserna blir: vita måste protestera mot strukturell rasism.

Om Sabuni vill att Sven och andra vita ska opponera sig mot strukturell rasism på rationella grunder måste han övertyga dem att premiss 1 och 2 är sanna, annars är slutsatsen inte logiskt korrekt. Rent politiskt innebär detta att de som drar samma slutsats som Sabuni utan bevis antingen är dogmatiska, tvingade av grupptryck, eller opportunistiska.

Ha den äran Sverige, och må du bära en framtid av rättvisa för alla.

Mer av detta komma skall!

Gilla och följ oss på Facebook: Patrioterna