Vad skulle ske om man slog sig ner och samtalade med Martin Luther King och Cornelis Vreeswijk om identitet och rasism? Kanske skulle man få ut någonting i stil med detta. 

“No justice, no peace!” har utropats internationellt på gator och torg, inklusive det långa landet falukorv – ett citat taget från den tappre aktivisten Martin Luther King jr. (1929–1968). Jag vill hävda att de människor som utnämnt sig själva som representanter för dr. King och hans kamp idag gör honom egentligen en stor otjänst. Det originella citatet sades av dr. King utanför ett fängelse i Kalifornien den fjortonde december år 1967, där det inte framstår som att han framför ett hot, eller uppmanar till upplopp: 

“There can be no justice without peace and there can be no peace without justice.” 

Med andra ord så bör man sträva efter fred i krigstider, och efter rättvisa i en tid av fred. För att leka med tanken över vad dr. King hade sagt om Black Lives Matter-relaterade upplopp vi bevittnat på senare tid så har vi detta att bejaka: 

“The more there are riots, the more repressive action will take place, and the more we face the danger of a right-wing takeover and eventually a fascist society.”

Martin Luther Kings inställning till den svarte mannens kamp innehöll minst lika mycket fokus på personligt ansvar som det gjorde på att åkalla strukturella förändringar hos makthavarna. Men dagens aktivism har etablerat en stark allians med “antifascister” som troligen av taktiska skäl lämnat ute “kommunism” från deras titel. Men jag finner det alltid underligt att man vill tituleras med någonting man är “anti”, som till exempel “ateist” – vill man inte hellre identifieras som någonting i linje med vad man faktiskt är för, och inte emot? 

Ateismen sitter på en hög häst i dagens etablerade strukturer, där det redan nu, och troligen fortsättningsvis kommer föra folket åt motsatt riktning. Desto mer man hetsas på att tro, känna, eller att göra, så tenderar man att falla åt det andra hållet. Samma mönster har man sett i teokratier där staten försökt påtvinga befolkningen en viss tro. Med detta i åtanke är det anmärkningsvärt att återgå till dr. Kings ord: 

“With all of its false assumptions and evil methods, communism grew as a protest against the hardships of the underprivileged. Communism in theory emphasized a classless society, and a concern for social justice, though the world knows from sad experience that in practice it created new classes and a new lexicon of injustice.”

Idag ser vi onekligen ett nytt lexikon av orättvisa. En orättvisa som skapats med påståenden som att “omvänd rasism inte existerar”, och man kan inte låta bli att fråga sig när “omvänt förtryck inte existerar”. 

Men här sitter jag, blickandes ut från vardagsrumsfönstret en vacker sommarafton, med Vreeswijk sjungandes i bakgrunden. Somliga går med trasiga skor, Balladen om Fredrik Åkare, med flera andra verk är ingjutna i vår svenska tradition; svenska klassiker av en … svensk? 

Cornelis Vreeswijk föddes 1937 i Velsen, Nederländerna, och invandrade till Sverige när han var 12 år gammal. Det var i tjugoårsåldern han slog igenom som trubadur, och gjorde snabbt ett namn för sig runtom i Sverige. Cornelis dog 1987 i Stockholm, utan ett svenskt medborgarskap. 

Det är få människor i vårt land idag som undvikit att delta i en diskussion om vad som gör en person svensk. Krönikörer har försökt fördjupa sig i detta, utan att urvattna det hela som akademin med dess postmoderna analysmodeller tenderar att göra. Det har lyfts fram att Finland har en viss kategorisering som särskiljer mellan “finnar” och “finländare”, och vad som skiljer dessa åt är just om man tillhör urbefolkningen eller ej. Om detta medför stigmatisering/polarisering är en fråga som i min mening är helt upp till vad man väljer att göra av det. 

Men vad gör vi av Vreeswijk-fenomenet? Onekligen så spelar individens val av identitet en vital roll i denna diskussion. Om Vreeswijk anser sig vara svensk, så är det svårt att hävda motsatsen, och vice versa. Men många håller med om att det ändock går en gräns någonstans, såsom att en del människor idag väljer att identifiera sig som det motsatta könet, djur, möbler etc.. I min mening så tappar individen sin identitet så fort den gör sig beroende av någon annans erkännande av den. Alltså, om Vreeswijk anser sig vara svensk, men Nisse hävdar motsatsen, kan det vara så att Cornelis skiter fullständigt i vad Nisse tycker? Troligen, ja, och Cornelis ses då som svensk.

Den största otjänst vi kan göra vårt folk och vår nation är att undvika samtal och debatt om de vitala frågor som präglar diskussionsforumen idag. Vi måste hitta en balans mellan de ogenomtänkta slutsatserna bland extremhögern som ofta slutar upp i rasism. Men även måste vi lyckas samtala med extremvänstern som även de resonerar rasistiskt, och vägrar samtala med deras meningsmotståndare som alltjämt påstås vara fascister. Idéer kan vara sanna eller falska, och bärarna av idéer är irrelevanta i analysen. Just därför är identitetsfrågan förgiftad idag, där personen ges företräde över idén.

För att återgå till dr. King så är han nog allra mest känd för sitt tal om sin dröm. Hans dröm var att han en dag kommer få se sina fyra barn leva i en nation där de inte kommer dömas utifrån färgen på deras hud – hans dröm var att de endast kommer dömas utifrån deras karaktär.  

Jag hade en gång en dröm

Jag trodde att den var sann

Så väcktes jag ur min sömn 

och drömmen försvann

Svara mig du, var är den nu?

Jag bara undrar, var är den nu?

Vad driver ateister till moraliska handlingar i jämförelse med gudstroende? Bortsett från debatten om vilken av dessa två som har monopol på sanningen; kan den ena anses vara mer gynnsam för vårt samhälle än den andra som moralisk standard?

I vår samtid är många oroliga över religiös extremism. Detta är inte helt ogrundat. I alla tider har fruktansvärda brott begåtts i religioners namn, vilket visar på att gudstro varit en motiverande faktor, möjligtvis en avgörande sådan. Detta tvekar inte många ateister på, men vissa av dem verkar tvivla på att det även kan vara en motivationsfaktor för mycket gott. Många av dessa ateister är övertygade i att religion orsakar mer skada än nytta, detta trots att det finns studier som visar att religiösa är generösare, lyckligare, hälsosammare, och mer aktiva i samhälleliga engagemang än ickereligösa.

Gudstroende har hamnat i en försvarsställning gentemot ateister i Sverige. Gudstroende måste försvara sig för att visa andra att de har god moral som hör till den accepterade normen i vårt sekulära samhälle. Men sanningen är att det är ateister som är i ett moraliskt underläge. Detta är på grund att ateisterna inte har samma motiverande anledningar att göra det som betraktas av både ateister och teister som moraliskt. Det som saknas hos ateisterna och utgör deras moraliska underläge är att de inte har en stabil metafysisk moral. Detta betyder förstås inte att de är mindre moraliska än gudstroende, utan bara att de har mindre som motiverar dem till goda handlingar.

Metafysisk moral definieras i denna artikel som en abstrakt idé som urskiljer mellan vad som är rätt och fel. Det kan vara en gudstro, filosofisk idé, eller en vedertagen princip (“en god människa följer svensk lag”). En moralisk handling definieras som en handling som utövaren själv tror är en god handling.

Det kan finnas flera anledningar till varför någon begår moraliska handlingar: samhället, uppfostran, idéer, och normer är faktorer som främst formar moralen. För enkelhetens skull ska vi betrakta vilka som är de främsta anledningarna till att en individ inte begår ett brott. De absolut främsta anledningarna kan delas upp i fyra kategorier; en person begår inte brott på grund av: 

1. Rädslan för straff och böter (juridiska, sociala och metafysiska)
2. Undvikandet av ångest och samvetskval, och sökandes välmående och sinnesro
3. Hoppet för belöning (sociala och metafysiska)
4. Sin metafysiska moral 

Dessa fyra anledningar är starkt kopplade till varandra, och det är svårt att veta vilken som är den dominerande för varje individ. Låt oss därför följa Karl, en ateist som aldrig stulit – han lever efter de metafysiska principerna  “man ska vara snäll” och “svensk lag ska respekteras”.

En sen kväll när Karl är på väg hem från krogen missar han sista bussen och får inte tag i någon taxi. Han börjar vandra hemåt, och plötsligt får han syn på en olåst cykel. Karl börjar fundera för första gången i sitt liv på att stjäla, och nu börjar de moraliska anledningarna för Karls tidigare laglydiga beteende sättas på prov.

Karl ser sig omkring på grund av hans rädsla för straff (1). Kusten är klar – det finns ingen risk för att åka fast. Men, nu kommer ångesten, han tänker på hur ledsen ägaren till cykeln kommer bli (2). Nu börjar Karl istället fundera över den sociala belöningen som väntar honom från bekanta när han kan berätta, utan att ljuga, att han aldrig stulit (3). Just när han är på väg att lämna cykeln ser han att den står utanför Jörgens hus. Jörgen tillhör en mycket rik familj och har alltid fått allt han pekat på, han har även mobbat Karl tidigare i högstadiet.

Anledning 2 hindrar honom inte längre, snarare tvärtom; han kommer säkert må bra av att få ge igen för Jörgens tidigare missdåd. Karl inser dessutom att den sociala belöningen (3) inte heller är garanterad, kanske hans kompisar till och med kommer tycka han är en fjant som lämnade cykeln. Den enda anledningen som är kvar för att hindra Karl från att stjäla cykeln är hans metafysiska moral (4). Karl tänker på alla sina tidigare twitterinlägg om att svensk lag ska respekteras i Sverige, men efter många om och men bestämmer sig Karl till slut för att stjäla cykeln. Han frågar sig själv: vad är det egentligen som hindrar mig att skita i mina principer bara för en dag?

Detta är ateisternas moraliska underläge – de har principer och moraliska idéer de lever efter, men det är inget annat än deras samvete för stunden som tvingar dem att följa dessa principer. Det naturliga undvikandet av ångest (2) är ensamt starkt motiverande för människor att undvika brott, så länge det inte råder ovanliga omständigheter.

Enligt den ateistiska världsbilden är människor bara biologiska robotar som fortplantar sina gener. Enligt artisterna finns det ingen högre andlig makt som styr och upprätthåller moraliska lagar och straffar förbrytare av dem. Det är endast människans förnuft och samvete som avgör vad som är moraliskt, och därför tror ateister att bryta mot deras metafysiska moral (4) inte har några metafysiska konsekvenser.

Men vad händer då när Gudstroende Ahmed utsätts för exakt samma situation som Karl?

Ahmed står nu framför sin ovän Jörgens cykel. Ingen av de tre första anledningarna hindrar honom från att stjäla cykeln. Men Ahmed tror på Gud, själen, och domedagen; han tror att hans själ kommer stå till svars för sina handlingar i detta liv, trots att ingen människa någonsin skulle få reda på hans brott. Om vi ser till listan med de moraliska anledningarna igen:

1. Rädslan för straff och böter (juridiska, sociala och metafysiska)
2. Undvikandet av ångest och samvetskval, och sökandes välmående och sinnesro
3. Hoppet för belöning (sociala och metafysiska)
4. Sin metafysiska moral 

Vi ser att Ahmeds metafysiska moral påverkar kategorierna (1) och (3). Han känner ingen rädsla för juridiska eller sociala konsekvenser i kategori (1), men rädslan för metafysiska konsekvenser är kvar. Gud kan enligt Ahmeds tro straffa honom, och även belöna honom för att göra det rätta, oberoende av någon annan människas kännedom.

Nu slutade det i alla fall med att Ahmed stal cykeln. Det finns inget garanterat skydd mot mänsklig girighet oavsett hur moralisk människan än kan vara. Men för att minska brott i utsatta områden, och för att öka samhällsuppbyggande insatser ligger det stor nytta i att svenska folket har fler moraliska anledningar som motiverar dem i deras uppträdande i samhället.

Vikten av gudstro kan observeras i en modern och verklig företeelse. Problemen som alkoholkonsumtion orsakar samhället går inte förneka, trots detta känner de flesta vuxna i Sverige att det inte finns någon moralisk anledning alls för att sluta dricka. Här kan vi lära oss av praktiserande muslimer: de väljer att inte dricka alkohol på grund av deras tro, även fast det skulle kunna ge dem kortsiktiga förmåner; det kan till exempel vara till stor fördel att lära känna chefen på en firmafest. Hur många är beredda att sluta med detta socialt accepterade nöje, som kan ge världsliga fördelar, om de inte har en metafysisk moral som skrämmer och uppmuntrar dem? Det finns goda exempel, men de är få.

Avslutningsvis vill jag att du ska fundera över en hypotetisk fråga som filosofen och agnostikern David Berlinski ställer till den kända ateisten Christopher Hitchens i en debatt om ateism och moral: 

Tänk dig att du har en knapp. Den som trycker på den kommer få oändligt med rikedomar, skönhet och god hälsa. Nackdelen är att någon bonde långt borta i Kina kommer falla ner död. Du måste ge knappen slumpmässigt till en ateist eller gudstroende. Vem ger du den till?

Från övertygad ateist till övertygad teist – om du hänger med från början till slutet av denna artikel kommer du förstå vad som kan bidra till en sådan omvändning. Johan berättar här om sina personliga upplevelser och vad som har övertygat honom att Gud existerar.

”It is only through the supernatural that I can understand the mystery of existence.”
Allan Sandage, amerikansk astronom (1926—2010)

För inte så länge sedan var jag ateist, en övertygad sådan också, så pass mycket att jag arrogant kunde missbruka Herrens namn utan minsta ångest. Jag hade ingen förståelse alls för hur vuxna människor kunde tro på sådana dumheter.

Äldre blev jag, och livets alla nöjen började tappa sin charm. När nya insikter kom om att livet är kort så började jag bittert  avsky all den tid jag slösat på flyktiga nöjen. Följaktligen började jag grubbla och reflektera över livet, som jag tidigare tagit för givet.

Plötsligt hände det: jag började tro på Gud, och det med en lika stark övertygelse jag tidigare hade om ateismen. Det är svårt att sätta fingret på vad som exakt ledde mig till detta, men en avgörande orsak var min reflektion över det vanligaste argumentet för Guds existens: designargumentet. Trots argumentets långa historia och slagkraft var det som första gången jag hörde det –troligen hade alla mina tidigare tidsfördriv hindrat mig från att verkligen beakta det.

Nu följer ett mer utvecklat resonemang av designargumentet än vad som en gång i tiden övertygade mig. Resonemanget börjar sammanfattningsvis för att sedan gå in mer i detalj.

Designargumentet

Argumentet är enkelt, men för att förstå det måste termen ”komplexitet” först förklaras. Komplexitet betyder ett sammanhang, eller enhet, som består av ett stort antal beståndsdelar som är ömsesidigt beroende av varandra för att helheten ska fungera. Enligt denna definition är en mobil komplex, och även universum och biologiskt liv.

Universum är komplext och välordnat; allt biologiskt liv är också komplext och samexisterar med detta universum. Vi vet att alla materiella produkter är designade – från den enklaste pennan till den mest avancerade mobilen – och det visar på en intelligent design. En mobil kan inte slumpmässigt börja existera av en explosion, och troligen inte heller efter ett astronomiskt högt antal explosioner, så varför skulle ett komplext universum med komplexa biologiska organismer vara annorlunda? Därför är bästa förklaringen på universums existens att Gud har skapat och designat det.

Argumentets uppbyggnad kan se ut som följande:

• Premiss 1: Materiella produkter är komplext designade därför de är ett resultat av intelligent design
• Premiss 2: Universum och allt levande visar på en större komplexitet än materiella produkter
• Premiss 3: Komplexa materiella produkter kan med största sannolikhet inte skapas av en slump och därför inte universum heller med sin ännu större komplexitet
• Premiss 4: Intelligenta människor som skapar den mest avancerade tekniken har ännu inte lyckats producera något biologiskt överhuvudtaget från icke-biologiska kemiska substanser
• Slutsats: Den bästa och troligaste förklaringen på universums existens är att den skapades av en övermänskligt mäktig och intelligent Gud

Varför en Gud och inte många gudar? 

Många gudar leder till fler frågor som kräver ytterligare förklaringar; många gudar innebär att makten måste delas upp och förklarar inte bra nog hur universums ordning och naturlagar kunde börja existera och upprätthållas. Enligt många teologer av de abrahamitiska religioner (Kristendomen; Judendomen och Islam) och moderna kosmologer så fanns inte tid och rum före universums existens. En uppdelning mellan flera gudar och det nödvändiga kompanjonskapet skulle kräva tid och rum, vilket innebär begränsningar. Allt som börjat existera från att tidigare inte existerat är begränsat och det som är begränsat kräver en begränsare. Att förklara universum med flera gudar uppskjuter bara den bästa förklaringen: Allting som började existera skapades av en Gud.

Nu till den oundvikliga frågan som alltid dyker upp under de få tillfällen någon pratar om Gud i Sverige.

Vem skapade Gud?

De filosofiska och vetenskapliga bevisen för att vårt universum hade en början, det som vissa kallar Big Bang, är många och trovärdiga. Detta är en av de mest verifierade teorier vars giltighet det vetenskapliga samfundet är enat om. Denna artikel utgår ifrån att du accepterar den nu rådande vetenskapliga konsensusen.

Vi vet att vi finns och att vi lever i universum som en gång i tiden började existera – om vi är överens över detta kan vi gå vidare och fråga varför universum började existera. Förklaringen till universums existens kan endast bero på ett av följande fyra alternativ:

1. Universum har alltid funnits och är därför oändligt
2. Universum började existera från ingenting
3. Universum började existera från något oändligt (Gud, multiversum eller andra teorier)
4. Universum började existera från något ändligt som ännu tidigare började existera från något oändligt eller ingenting

Om du förnekar Gud genom frågan “vem skapade Gud” innebär detta egentligen en förnekelse att Gud kan vara oändlig och oskapad. Ett liknande resonemang förnekar därför alla andra teorier – därför om du inte kan förutsätta en oändlig skapare kan du inte heller förutsätta något annat oändligt, som till exempel ett “multiversum” eller ens att detta universum existerat i all oändlighet.

Att använda frågan “vem skapade Gud” som ett argument emot Guds existens är som att förneka att vi existerar, eftersom den frågan även kan ställas mot alla andra teorier som “vem skapade multiversum?”. Svaret måste antingen vara att multiversum skapades eller att det är oändligt. Det finns inga andra alternativ.

Universums existens måste förklaras med några av dessa alternativ, men hur kan ett oändligt multiversum eller “ingenting” som inte har någon vilja eller intelligens skapa ett komplext universum?

En oändlig oskapad Gud med egen vilja som är otroligt mäktig och intelligent är därför bästa förklaringen till universums existens.

Vetenskapens bidrag till designargumentet

Modern fysik och kosmologi har gett mer belägg åt det tusenåriga designargumentet. Forskare har hittat så kallade naturkonstanter som visar på universums makalösa finjustering. Till dessa hör universums expansion, energinivåerna i kolatomen, förhållandet av massan mellan elektroner och protoner etcetera. Det som menas med universums finjustering är att om några av dessa konstanter ändras lite skulle livet i universum inte vara möjligt. Den berömde fysikern och ateisten Stephen Hawkins skrev i sin bok ”A Brief History of Time”:

“The laws of science, as we know them at present, contain many fundamental numbers, like the size of the electric charge of the electron and the ratio of the masses of the proton and the electron…The remarkable fact is that the values of these numbers seem to have been very finely adjusted to make possible the development of life… For example, if the electric charge of the electron had been only slightly different, stars either would have been unable to burn hydrogen and helium, or else they would not have exploded.”

Det finns ingen konsensus hur många naturkonstanter som behöver vara finjusterade för förutsättningen till biologiskt liv; vissa räknar upp till tjugosex stycken. För att skildra komplexiteten i några av dessa naturkonstanter kan du kolla på följande tabell:

Om bilden ovanför inte gjorde dig klokare kan jag erkänna att den inte gjorde det för mig heller. Tacka Gud så finns det forskare som förklarat finjusteringen på ett sätt vi kan förstå.

Den elektromagnetiska kraftens förhållande till gravitationskraften måste vara helt korrekt balanserad; skulle den öka med 1 del av tio upphöjt till fyrtio (10^40) kan bara små stjärnor existera, skulle den minska med 1 del av 10^40 skulle det bara finnas stora stjärnor – inget biologiskt liv i universum skulle kunna existera i vardera scenarion.

Hur mycket är 10^40?

Skrivet i vanliga siffror blir det:

10 000 000 000 000 000 000 000  000 000 000  000 000 000.

För att sätta detta i en kontext kan man jämföra med en miljard som blir 10^9:

1 000 000 000

och en biljon som blir 10^12:

1 000 000 000 000

Astrofysikern Hugh Ross ger en bra analogi för att visa hur astronomiskt högt tal 10^40 är: om hela Amerika täcks med mynt, och fler mynt staplas på alla dessa hela vägen upp till månen, 360 000 km bort från jorden, sedan fylls en miljard lika stora kontinenter med lika många mynt – ett mynt bland alla dessa mynt är målat rött; hur stor är chansen att någon med ögonbindel kan plocka ut det rätta myntet? Chansen är enligt Ross: 10^40.

Den skeptiska ateisten kanske invänder med att det fortfarande finns en chans att slumpen kan ha skapat detta finjusterade universum och vi har den otroliga turen att leva just i det. Med hänsyn till detta och alla andra naturkonstanter bör ateisten i sådan fall också tro att tillräckligt många explosioner slumpmässigt kan producera en fungerande och sprillans ny iPhone.

Ett till osannolikt sammanträffande

Låt oss för tillfället acceptera att ett universum med möjligheten att alstra biologiskt liv slumpmässigt började existera; ateister stöter nu på ännu ett problem, ett nytt otroligt sammanträffande som de också måste kunna förklara med slumpmässiga händelser; nämligen hur kunde kemi förvandlas till biologi? Detta är fortfarande ett mysterium för de som söker andra förklaringar än Gud.

En känd förklaring är att blixtar efter miljontals år med enormt många försök orsakat en kemisk reaktion som gav startskotten för det första biologiska livet. Efter det startade den evolutionära processen som producerade all den biologiska mångfald vi ser idag. Miller-Urey experimentet som utfördes 1953 ansågs av vissa ge stöd åt denna teori. Forskarna i detta experiment framkallade en konstgjord atmosfär som de antog hade förekommit på jorden före allt liv existerade. Genom att simulera åskurladdningar på denna atmosfär bildades några av de tjugo aminosyror som finns; aminosyror är de beståndsdelar som producerar protein. Protein finns i allt levande och är en av de viktigaste beståndsdelarna.

Resultaten från experimentet gav hopp till några av de som vill finna en naturlig förklaring för hur kemi ledde till biologi. De menade att bildandet av aminosyror är en stark indikation att med mer tur kan protein och även biologiskt liv skapas. Men hur kan slumpen med hjälp av några få aminosyror skapa organismer när forskare med hjälp av laboratorium och den mest avancerade teknologin inte ens kan komma i närheten?

Filosofen Anthony Flew, var tidigare en känd motståndare till teism, han blev känd tack vare sina böcker där han argumenterade mot existensen av Gud. Till allas förvåning, och mot allas förväntningar skrev han boken “There Is A God” i slutepoken av sitt liv. I denna bok förklarar Flew vad som fick honom att lämna ateismen för teismen, och en avgörande anledning var att han upptäckte dna-molekylens otroliga komplexitet.

Oreducerbar komplexitet 

Största problemet för ateister är att de inte kan förklara uppkomsten av det simplaste biologiska livet med naturliga förklaringar. I allt levande är DNA-molekylen, RNA-molekylen, och proteiner ömsesidigt beroende av varandra för att cellen ska fungera. Den genetiska informationen finns i cellens DNA som sedan kopieras av RNA för att bilda proteiner som skapar organismens kroppsdelar, muskler, skelett etcetera. Cellen, som med hjälp av DNA och RNA skapar protein, består själv av protein.

Vad kom först, hönan eller ägget? Kom DNA, RNA, eller proteinet först, och hur gick det till om ingen av molekylerna fungerar självständigt utan hjälp av de andra? Om inte det är möjligt, hur kunde i sådana fall DNA, RNA, och proteiner skapats från kemi – samtidigt – av en slump?

Ovanstående bild föreställer Mycoplasma genitalium; en bakterie med en av de minsta genomen/arvsmassorna bland encelliga organismer som orsakat många kärleksbekymmer. Bara denna bild visar på en förbluffande komplexitet.)

Sammanfattning

Universum är komplext och finjusterat, och utan denna finjustering skulle inget levande kunna existera. Alla biologiska organismer är häpnadsväckande komplexa – från den minsta amöban och ogräs till människan och den vackraste blomman. Ateister kan inte förklara hur denna finjustering och komplexitet skapades från att tidigare inte existerat utan att använda sig av obevisade teorier som endast är hypotetiska. Premisserna av designargumentet som jag uppgav i början av artikeln är uppfyllda; slutsatserna kan vara många, men bara en slutsats ger den bästa förklaringen.

Betraktandes av de fakta vi nu har om celler, DNA-molekylen, och de väletablerade kosmologiska teorierna som “Big Bang” är Gud fortfarande den bästa förklaringen för hur universum och allt liv började existera.

Genom att enbart använda vårt förnuft, och utan att förlita oss på profetiska uppenbarelser, kan vi komma fram till att universums Skapare och vår Gud har en vilja, är oskapad, oändlig, obegränsad, immateriell, ofattbart mäktig och intelligent.

Slutsats

Om du accepterar föregående sammanfattning tycker jag du borde reflektera över varför Gud har gett just dig en fri vilja, ett medvetande, och förmåga till både gott och ont; vill Gud någonting från oss? Finns det en mening med livet? Kan vi lista ut vad Gud vill från oss?

Om du accepterar Gud som bästa förklaringsmodell och börjar reflektera över dessa frågor kommer du kanske, som jag en gång gjorde, se de abrahamitiska religionerna i ett annat ljus. Dessa religioner hävdar att universums Skapare sände profeter med klara tecken och bevis på Guds existens. Det finns historiskt autentiska exempel på profeter som predikar och kallar till denna Skapare – kan deras tecken avvisas och förnekas, eller mottas och accepteras?

Jag hittade någon, och kan inte förneka de profetiska bevisen han sändes med – de övertygade mig. Det faller mig fullständigt osannolikt att Gud som visar på denna otroliga skapelseplan skulle vara bedräglig att låta en falsk profet uttrycka hans vilja med tydliga bevis på profetskap.

“Be, så skall ni få; sök, så skall ni finna; bulta, så skall dörren öppnas.”

Jag hoppas att ni söker, och finner.