Etikett: Gud

När börjar LIVET???

Av Kicki, 1 februari 2010 kl 16:43, Bli först att kommentera

Imorse fick jag höra en andakt som satte sina spår och den vill jag dela med dig här idag. Det är ur boken Under ytan av Torgny Wirén och Mats Johansson:

Pojken och de fem önskningarna

En pojke var på väg hem från skolan. Han kände sig besviken och ledsen, trivdes inte riktigt med livet. Då plötsligt stod det en god fe framför honom och gav pojken fem önskestenar. Dem kunde han använda för att önska sig precis vad han ville. Pojken tackade, tog sina stenar och stoppade i fickan. Sedan fortsatte han sin väg hem.

Han tyckte det var väldigt tråkigt och jobbigt i skolan. Alla prov och läxor som ständigt låg över honom. Inte en minut kunde han koppla av med riktigt gott samvete. – Tänk om skolan ändå vore slut, tänkte han. Då kunde jag sätta mig framför TV:n utan att behöva ha några läxböcker i knät. Så han plockade fram sin första önskesten och vips stod han där tjugo år gammal. Skolan var slut. Han hade jobb och egen lägenhet. Nu skulle äntligen livet börja.

Fast det blev ändå inte riktigt så. För efter ett tag kändes det ganska ensamt hemma i lägenheten. Pojken längtade efter en flicka att krama, men eftersom han var lite blyg visste han inte riktigt hur man bar sig åt för att få en tjej. Så han tog fram sin andra sten och med ens stod han där: trettio år gammal, med fru och tre skrikande ungar hemma. Nu äntligen skulle väl livet trots allt börja.

Men, ändå inte riktigt. För varje eftermiddag när han kom hem från jobbet stod frun där på trappan. Då fick han sätta igång med att städa och laga mat. Och mitt i natten kunde han bli väckt för att byta blöja eller vispa ihop välling.

– Detta är ju inte klokt! Tänkte han. Aldrig en enda minut får man sitta ner och bara ta igen sig. Livet kan väl ändå inte bara handla om arbete och krav. Tänk när barnen flyttat ut och det äntligen blir lite lugn och ro i huset.

Så han plockade fram sin tredje önskesten. Genast stod han där femtio år gammal. Barnen var utflugna. Med gott samvete kunde han sätta sig framför TV: och titta på vilka program han ville. – Nu skulle väl äntligen livet börja på allvar.

Men ändå inte riktigt. För varje morgon kvart över sex ringde väckarklockan. Halvt medvetslös måste han släpa sig iväg till jobbet. När han väl kom hem var det nästan kväll, något mer orkade han inte göra den dagen.

– Det här är ju inte klokt, tänkte han. Livet måste väl vara mer än bara arbete? Fem veckors semester på sommaren och sen är det elva månaders slit igen. Tänk när man blir pensionär! Så han plockade fram sin fjärde önskan. Och vips stod han där sextiofem år gammal och alldeles nybliven pensionär. – Nu skulle väl äntligen livet börja?

Men, vad han inte räknat med var alla krämporna som började komma. Han orkade inte som förr. Pengarna räckte inte till alla de resor han planerat, koncentrationen höll inte för alla olästa böcker. Nu fanns bara en enda önskesten kvar. Han plockade fram den och så önskade han sig tillbaka, tillbaka till den punkt där han först startade.

En sak hade han ändå lärt sig: Livet är en gåva. Aldrig någonsin blir det perfekt eller problemfritt. Trots detta måste vi gripa tag om dagen som ges oss och göra det allra bästa vi kan av den. Något mer finns nog egentligen inte att önska.

Boken finns på www.cordia.se

… aldrig längre bort än en bön

Av Kicki, 1 februari 2010 kl 07:00, Bli först att kommentera

Idag har jag fått med mig ett budskap från Korskyrkans gudstjänst som säger allt: "Hjälpen är aldrig längre bort än en bön." Tydligare än så kan det inte bli. Och Gud hjälper oss om vi med våra hjärtan ger oss hän åt Honom (2. Krön. 16:9). Det var Marcus Stenvall som delade dessa ord och tankar med oss. Vi ska med våra hjärtan tro och med vår mun bekänna.

Vid predikan fick vi också förtydligat att det är Gud som söker oss och inte tvärtom. Det tål att tänkas på.

Nattelinatt!

Söka sin egen ära eller Hans ära

Av Kicki, 23 januari 2010 kl 16:50, Bli först att kommentera

Guds röst

Jag sökte i Folkbibeln för att se vad som står om Guds röst. Det finns en hel del bibelord om detta och här är ett:

"Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.

Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom." Joh. 7:17-18

Guds ledning

Av Kicki, 23 januari 2010 kl 12:25, Bli först att kommentera

"Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära." Ps. 73:24

Inbillning eller Gud?

Av Kicki, 23 januari 2010 kl 11:20, 2 kommentarer

Huj, här är det lite däppt i däsan, är snuvig. Det är jobbigt att andas in emellanåt för det kommer för lite syre. Men det är ju lätt åtgärdat genom att öppna munnen. Det har varit en tråkig vecka och jag längtar efter att få tillbaks gnistan och få sprudla igen. Men vem vet, det kanske sker redan idag. 🙂 Vad många "men" det blev här idag då hahaha. Meeeeeeeen ibland behöver kroppen inget annat än ren och skär vila. Nu vet ni varför jag inte bloggat på ett tag. Gnistan har inte räckt för att tända veken.

Jag har också en hel del teologiska tankar att brottas med. Det handlar inte om att vara kristen eller inte, utan helt andra saker. Att lyssna in Guds röst och urskilja honom från mängden är inte alldeles enkelt. Allt vi möter i livet kan också ses ur en mängd olika synvinklar. För oss gäller det att vilja se alla, pröva dem, tänka efter och sedan välja. Det är inte så att vägen i livet är spikrak. Om vi tror det, springer på utan att tänka efter, kommer vi förr eller senare att hamna vilse.

Funderingarna jag har är i stora drag vad som är Guds röst och vad som är min egen. Inbillade jag mig att det var "Gud som sa" för att rättfärdiga mitt dåvarnde handlande? Eller fanns det en bestående sanning i det hela? Jag är ganska förvirrad av situationen. Att jag tror på Gud är ingen "issue" men att skilja på det vi människor hittar på och det som är Guds mening är de stora frågorna för mig just nu. Kanske kan vi uppleva att "det här kom från Gud" för att vi VILL att det ska vara så.

För att vara lite mer konkret. Jag har fått en kallelse att döpa mig. Om jag gör det kommer vissa kristna att säga "hon är förtappad" och andra kommer le brett och säga "välkommen hem" med en glädjetår på kinden. Och av just den anledningen säger Gud att vi inte ska lyssna på människor utan på Honom. Det kan vi göra genom att be om det vi hör/tror/vill, läsa Bibeln för att se om det är i Guds linje och sedan lyssna in vår inre röst. Oavsett vilken röst vi sedan låter bli verklighet så har vi låtit frågan sjunka in, eftertanken har gjort sitt och vi har fattat ett välgrundat beslut. DÅ är vi sannerligen på rätt spår 🙂

Att döpas

Av Kicki, 23 januari 2010 kl 11:18, Bli först att kommentera

Inom den kristna tron finns två olika läger. Vissa döper barn och konfirmerar vuxna. Andra välsignar barn och döper vuxna. Sedan bråkar de om vad som är rätt och inte. De gör samma saker fast i omvänd ordning. Vad spelar det för roll för Gud om vi döper oss som barn eller vuxna? Behöver vi ens vara döpta för att komma in i himlen? Nej, det behöver vi inte.

Tänk på rövaren på korset. Han blev troende precis innan han dog och fick, enligt Jesus, komma till himlen. Det rövaren gjorde var att erkänna och ångra sina synder för Jesus. Han gick från själviskhet till att se sina handlingar ur ett annat perspektiv, ett ödmjukare perspektiv. Jesus gav honom förlåtelse och lovade honom en plats i himlen.

"Kravet" för att komma till himlen är att vi TROR på Jesus som världens frälsare. Det vill säga att vi tror på att Han kom till jorden för att rädda oss från mörkrets makter och föra oss till Gud. Den enda vägen till Fadern i himlen är genom Jesus. Inte genom en dopfont eller andra mänskliga ritualer.

Ku klux klanhat blir kärlek

Av Kicki, 10 januari 2010 kl 14:19, Bli först att kommentera

Idag fick jag se ett klipp från Youtube på en gudstjänst i Korskyrkan. Den är på engelska men ett helt fantastiskt vittnesbörd. Det handlar om den fd klanledaren Johnny Lee Clary som går från Ku klux klan-hat och omvänds med hjälp av Guds kärlek, barriärerna rivs och han lämnar klanen. Ett vittnesbörd om vad KÄRLEK kan göra. Inte kärlek mellan man och hustru eller man och kvinna. Utan kärlek, äkta kärlek, mellan människor. En kärlek som helar. En kärlek som tar bort hat. En kärlek som förändrar. Halleluja!

En tanke om vägledning

Av Kicki, 6 december 2009 kl 10:30, Bli först att kommentera

Gör dig en pil, som en stråle av ljus.
Spänn din båge och släpp iväg.
Din pil kommer landa bortom gränsen till det land du inte riktigt ser.
Följ dess väg och du kommer att uppleva vad livet var avsett för dig.
När du återigen håller pilen i din hand kommer du att få en stilla tår men inte av smärta.

Du kommer att tacka din Gud att han gav dig förmågan att skapa en pil.
Kraft att spänna bågen och släppa pilen fri.
Mod att följa dess väg mot okänt mål.
Du bad om vägledning och fick den.
Du fick gå varje steg själv men var aldrig ensam.

Kjell Axén
November 2002

Amors pilar :-)

Av Kicki, 16 november 2009 kl 20:54, 1 kommentar

Amors pilar

Låt bara Amors pilar träffa dig 😉

Håll upp en sköld mot den ondes brinnande pilar. Låt inga onda pilar träffa din kropp. Skölden du behöver kan du få av Gud. Den skölden skyddar dig från angrepp. Gud är således din sköld och han räddar dig från det onda. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Han är din ära och lyfter upp ditt huvud.

Gud omger oss med nåd som också bildar en sköld. Nåd vi får när vi går till rätta med oss själva och ber om förlåtelse för våra synder. Vi alla syndar fast vi inte vill. Ibland vet vi om det. Ibland vet vi inte om det. Men vi behöver be om förlåtelse för att få del av Guds nåd. För att få tillgång till Guds sköld som räddar oss från allt ont.

Gud är vår borg och vår räddare. Han är vår tillflykts klippa och vårt värn. Låt bara din kropp träffas av Amors pilar, dvs kärleken. Låt vårt hjärta fyllas av kärlek, den underbara kärleken som är så stor att vi inte ens kan föreställa oss den. Kärleken kan övervinna allt! Tro det så kommer det att ske! Var uthålliga och be.

Tack Gud! Tack för att vi är välsignade att vara Guds barn. Tack för att du tar emot alla botfärdiga syndare. Tack!

Biblehänvisningar: Ps. 3:4. 5:13, 18:31

Gud, vänd ditt ansikte till oss…

Av Kicki, 16 november 2009 kl 17:52, Bli först att kommentera

Den som hatar sin broder är en mördare. Det är inte bara de som som är mördare "på riktigt", utan även vi som hyser agg mot någon annan är mördare. Och ingen mördare står över eller under den andre. Vi är alla av samma skrot och korn. Vad ska vi då göra när en medmänniska sänder mörker till oss? Vad ska vi göra när någon vill oss ont?

Den första reaktionen kanske är att ge igen. Bibeln är dock av en annan skola. Gud säger att vi ska be och välsigna våra fiender. Gud vill att vi ska göra gott mot de som tycker illa om oss eller vill oss ont. Gud vill att vi ska ÄLSKA våra fiender. Är det möjligt att älska sin fiende? Nej, kanske inte, men vi kan göra kärleksfulla handlingar. Vi kan sprida Guds kärlek till våra fiender.

Gud, jag vill be om förlåtelse för de gånger vi tänker mörka tankar. Jag vill be om förlåt när vi styrs av agg, ondo och ilska. Jag vill be om förlåtelse när vi känner begär efter hämnd. Sådanan känslor kommer inte från dig, Gud, utan från den onde. Din käpp och din stav skyddar oss mot den ondes angrepp. Hjälp mig, hjälp oss alla, att stå emot det onda som träffar oss. Hjälp oss att vara kärleksfulla även när vi inte vill. Hjälp oss att göra kärlekens handlingar även när vi är så arga att vi vill spricka. Rädda oss från fördärvets grop.

Jag vill be för alla människor som bär på bitterhet, hat, avundsjuka och andra jobbiga mörka känslor. Kom in med din helande kraft och rena kroppen. Låt Ditt ljus sprida sig i kroppens inre så att allt mörker trängs undan. Välsigna våra hem, välsigna vår familj och vänd Ditt ansikte till oss. Var oss nådig!

Att vara arg kan i själva verket vara ett uttryck för sorg. Låt oss sörja det vi behöver. Låt allt få rinna ur oss som vattnet rinner i bäcken. Och låt bara friden bli kvar och fyll sedan våra hjärtan med kärlek. Din gudomliga kärlek. Påminn oss om att glädjen ligger i vår säng och sover när sorgen sitter vid vårt bord.

I Jesu namn!

Amen

Singelbloggen