Den före detta Comets-spelaren Annica Nybom, den lilla guarden som såg så bra ut under förra försäsongen, rör på påkarna.
Jag förutspådde en rätt framträdande roll från bänken för den 20-åriga norrbottningen, men så blev inte fallet.
Istället fick hon knappt lämna bänken och de få minuter hon äntrade planen gjorde hon inget större intryck.
Nu har hon i alla fall gjort klart med en ny klubb i form av Eskilstuna. Vet inte vad man ska säga om det. Det finns basket i Annica Nybom, det har jag sett, hoppas det går vägen för henne.

För övrigt har Comets börjat träna lite ordentligt nu och Anna Österman är på plats sedan i måndags. Jag tänkte svänga förbi någon träning i veckan, återkommer med rapport efter det.

———-
När vi ändå är inne på det lokala: I kväll lirar Egal Saleman träningsmatch med Jämtland mot Sundsvall. Även förra säsongen var han inblandad i träningsmatch mellan dessa två lag, fast då på Sundsvalls sida. Den gången gjorde han succé och erbjöds kontrakt.

Vi får se hur det går i kväll. Som jag ser det handlar allt om position. Sätts han som fyra-femma tror jag inte ligan är rätt plats för honom. Som trea kan han dock bli en spännande spelare från bänken.

Charles Barkley är ständigt aktuell. Håller han inte låda i TNT-studion håller han garanterat låda någon annanstans. Häromsistens hade han stor show i samband med kändisgolftävlingen American Century Championship vid Lake Tahoe.
Hårdingen Barkley sågs hinka lyxtequilan Patron i förbluffande stora mängder med hisnande hastighet. Tydligen var han även generös nog att bjuda kamraterna med en nota på 10 000 dollar som resultat.

Här är bildbeviset:

Sakandalfaktorn i detta oblygande supande är dock måttlig. Mer uppseendeväckande borde dock åsynen av mannens hiskeliga golfsving vara. Den får till och med min egen vedhuggningsgolfsving att se professionell ut. Nästan i alla fall.
Till saken hör att Charles Barkley spelar golf väldigt ofta, tillsammans med casino-spel är det hans stora hobby (även om han säger att han inte gamblar särskilt mycket nuförtiden).

Som sagt, Charles Barkley är inte bara en av tidernas finaste underhållare på basketplanen, han är även en av världens finaste underhållare utanför planen.

Ett litet guldkorn ur min återfunna basketbild-samling. Tack för några fina år Shawn Kemp, men din tid är tyvärr förbi. Flytten till italienska Premiata Montegranaro får Scottie Pippens gästspel i Sundsvall att verka framåtsträvande.

Det har varit mycket surr om Shawn Kemp på sistone. Allt från den digra och spridda barnproduktionen till en eventuell comeback av den en gång i tiden så hårt dunkande superstjärnan har varit diskussionsmaterial för både bloggar och blaskor.

Nu verkar framtiden för The Reignman klarna. Den här vintern ska den nu 38-årige föredettingen nämligen lira med Premiata Montegranaro i den italienska förstadivisionen. Jag har fruktansvärt svårt att förstå den värvningen och det skulle förvåna mig stort om han skulle visa sig vara användbar mer än som en hypeman och lagclown. Även om han var ruskigt bra då han var som bäst och kan stoltsera med en karriär-PER på 19,1 har han inte spelat basket på fem år, och redan för fem år sedan hade stjärnan dalat ordentligt.

Istället vill jag gärna minnas en fantastisk atlet och en av de spelare som i början av nittiotalet gjorde mig intresserad av världens roligaste sport.

Andrew Bogut och hans australiska bröder lade sordin på den europeiska fest-trumpeten. Andrei Kirilenko spelade en sorglig trudelutt till match och nu väntar straffarbete i Gulag för den benige ryssen.

Vad hände egentligen med Ryssland? Varken du eller jag trodde väl att den hedersamma förlusten mot Litauen skulle följas upp av en torsk mot Australien? Kirilenko, ditt förbannade as, du krossade mitt hjärta. Den beniga ryssens charm (det oberäkneliga) blev också han fall. När han behövdes som mest gjorde han en sådan präktig plattmatch att man betvivlar att han någonsin kommer tillbaka. En av tio från golvet gör att han får bära dumstrut hela resan hem till St Petersburg. För hem är precis vart Ryssland får åka, efter dagens avslutande gruppspelsmatch mot Argentina är det nämligen slut och Ryssland måste rankas som turneringens praktflopp.
Klar tvåa på den listan blir Tyskland, även om de aldrig talades om som medaljkandidater är det ändå en missräkning att de inte tog sig vidare från gruppspelet. Även för tyskarnas del var det ödesmatch i senaste omgången. Men trots en heroisk comeback ledd av en lidelsefull Nowitzki gick Kina ut på topp och hemmapubliken kan se fram emot en kvartsfinal.
Som turneringen artat sig är det egentligen endast en match som tycks ha något riktigt värde, den mellan Kina och Grekland. Men där handlar det endast om vilket lag som ska sluta trea respektive fyra och därigenom få mäta muskler med endera Argentina eller Litauen i kvarten. Pest eller kolera skulle man kunna kalla det. Mina slantar ligger i alla fall på Grekerna i Kina-mötet, jag ger dem en sista chans.
Hur som helst, om ingenting märkligt inträffar sista dagen ser kvartsfinalerna ut så här:
Litauen – Kina
Spanien – Kroatien
Argentina – Grekland
USA – Australien

En ny semifinaltippning ser då ut så här:
Litauen – Spanien
Argentina – USA

Och finalen:
Litauen – USA

Vinnare?
USA. Tveklöst. Amerikanerna har sett så förbannat effektiva, fokuserade, atletiska och stenhårda ut som bara amerikaner kan. Och, förresten, Dwayne Wade, du är välkommen tillbaka.

Finn ett fel! Hajdräkt är aldrig okej på basketplanen. Inte ens om du heter Lauren Jackson och spelar för Australien.

Kalla mig konservativ om du vill, men det är inte okej någonstans. Basket är en sport man spelar i linne och shorts. Möjligen med en sleveless-tischa och ett par tights under munderingen.
Både linnet och shortsen ska vara skapligt lösa, åtminstone nuförtiden. Tillhör man gamla skolan föredrar man kanske ett mer åtsmitande snitt, men generellt är nog de allra flesta basketentusiaster tämligen överens om hur en basketdräkt ska se ut.

Men det är helt tydligt inte Australiens damlag som tycks ha fått låna sina framgångsrika simsystrars hajdräkter. Jag förstår funktionen i vattnet (bara att titta på alla världsrekord som slås) men på land? Inte kan luftmotstånd och motståndare som greppar i lösa linnen vara sådana stora problem att de rättfärdigar en utstyrsel så hiskelig?
Jag vill minnas att de svenska handbollsherrarna experimenterade med kroppsnära dräkter någon gång kring millennieskiftet med fiasko som resultat. Men i en hederlig sport som basket borde sådant här vara förbjudet. Allvarligt.

En sorgligt vanlig grekisk syn i dag – det amerikanska snabba uppspelet.

Och jag som trodde att grekerna skulle ge USA en match. Jag tror fortfarande att de kan göra det i en eventuell final, men då måste de bete sig som greker. I dag spelade grekerna nämligen rakt i famnen på amerikanerna. De försökte spöa USA på fart, hype och adrenalin när just fart, hype och adrenalin är USA:s alldeles egna recept på vinnande basket.

Grekerna försökte springa, de pushade bollen, de krigade efter varje offensiv retur som hängde deras liv på det. Behjärtansvärt? ja. I grunden bra? ja. I det här fallet? Inte så mycket.

Ska man besegra USA, som jag ser det är det endast Spanien, Grekland och Argentina som har en vettig chans, måste man dock göra precis tvärt om. Man måste spela med en ängels tålamod, med en zenbuddists självkontroll och med en gangsters hastighet (real gangsta ass niggas don’t run for shit ’cause real gangsta ass niggas can’t run fast).
I halvplansspelet, det kontrollerade, är dessa lag i stort sett jämbördiga med jänkarna. Där kan de exploatera USA:s tendens att jaga boll överdrivet mycket, få öppna trepoängare och hitta in listiga passningar till sina bjässar.
När väl skottet avlossats, som i det här fallet då förhoppningsvis är ett bra skott, ska de fem på banan bara ha en sak i sina skallar – spring hemåt som vore det gratis tårta till alla på baslinjen. Grekerna jagade offensiva returer med två-tre spelare efter varenda skott, och är det något amerikanerna är överlägsna alla andra är det att spela på snabba uppspel. Med halva laget hängandes i det offensiva nätet fick Grekland fick så mycket pisk på sina stjärtar av USA:s fastbreaks att det inte gick att sitta ned framför tv-apparaten.
Det tredje felet grekerna gjorde var att man själv försökte pusha bollen med fart, något som straffade sig genom 25 turnovers, en helt oacceptabel siffra.
Nu för FIBA varken statistik på poäng från turnovers eller fastbreak-poäng, men jag är ganska övertygad om att USA-Grekland var en helt jämn match om dessa poäng skulle strykas.

Kvart över fyra, svensk tid, är det Spaniens tur att försöka tugga ned USA. Basketbloggen hälsar: buena suerte!

Kirilenko var värd 150 kronors straffavgift för uteblivande från besiktning.

Vi har just sett OS bästa match hittills. Ett Sovjetiskt inbördeskrig, ett modernt blitzkrieg mellan två krutdurkar till basketnationer. Ryssland mot Litauen, Jasikevicius mot Holden, Khryapa mot Kaukenas, och framför allt: Kirilenko mot alla.

Jag kommer ihåg NBA-slutspelet 2007. Andrei Kirilenko var så ledsen att tårarna aldrig lämnade de skarpa ögonen. Han hade hamnat på sniskan i mormonpastor Sloans Jazz-bygge och den före detta All Star-spelaren var en blek kopia av en blek kopia av den bleka krigaren han egentligen borde vara.
I fjol kom han tillbaka, i sina bästa stunder var han precis överallt. Han blockade, han passade, han dök, han dunkade, han dundrade.
Precis som i dag mot Litauen.
Ni missade väl inte den där sanslöst vackra bakom huvudet-passen?
Ni missade väl inte de fyra blockarna propellerade genom de där unikt långa armarna?
Det lyste galenskap ur de Kirilenkiska ögonen och hans sällsynt vassa armbågarna hade förmodligen punkterat bollen vid lättaste beröring. Litauen satte upp galet tempo, Kirilenko synade och höjde. Det blev en sådan pang pang-basketföreställning som jag brukar drömma om när jag inte har annat för mig.
Litauerna var egentligen effektivare och bättre, men Kirilenko gav sig fan på att han skulle vinna, och han borde ha vunnit.
För även om han var gudomligt bra på banan får han lov att sätta sig i skamvrån en kvart och sedan ställa sig och nöta straffar. 10/19 straffar fungerar inte, speciellt inte för en spelare som till vardags snittar 77 procent. Speciellt inte när segermarginalen inte var mer än 7 poäng. Jag tror han sitter med en tår i sitt ledsna öga just nu.
Men ändå.

Andrei Kirilenko, din jävla idiot. I fucking love you, man!

Malis Diana Gandega är inte bara en kompetent basketspelare, hon kan även trolla. En helt förbluffad Candace Parker kände noggrant efter runt bollen – men där fanns ingen osynlig sträng. Gandega leviterade bollen endast med mental kraft! Lisa Leslie blev förbannad (häxkonster, hördes hon muttra) och satte sju av sju från golvet. Trots trolleri blev det dyngstryk för Mali, 97-41 till jänkorna.

Precis som i herrbasketturneringen lirar amerikanskorna i en egen division, inte ens magiker från Mali kan ändra på sådant. Alla pengar ligger på en final mellan USA och Australien där.

I dag, 14.00 svennetid, är det äntligen dags för Team USA att känna på allvar då de revanscherade Grekerna kommer att göra precis allt för att jävlas. Det kommer att bli förbannat fint.

————-

I övrigt noterar vi att Lebron James äntligen fått en kompetent point guard vid sin sida i Cleveland sedan de skickat iväg Joe Smith till Oklahoma och Damon Jones till Milwaukee och i utbyte fått Mo Williams. Lätt värt det, säger jag. Milwaukee vet jag inte vad man ska tro om, de har ju ett helt nytt lag till hösten. Oklahoma (före detta Seattle) kommer att vara ett strykgäng, det kan varken en aningen mer erfaren Kevin Durant eller en luggsliten Joe Smith ändra på.

Egal Saleman – snart i en ligaklubb nära dig, Östersundsbo?

Den här texten hade jag inne i dagens tidning, men den finns med i nättidningen. Så, för att ni basketbloggläsare ska känna er trygga om att ni hålls uppdaterade på vad som händer i stadens basketklubbar:

Virtusforwarden Egal Saleman är mycket nära ett kontrakt med ligalaget Jämtland Basket. På måndag åker han till Östersund för att bekanta sig med det nya laget.
– Vi skulle inte ta hit honom igen om vi inte var väldigt intresserade, säger Jämtlands sportchef Mikael Bernervall.

Redan i fjol ville Sundsvall Dragons ha den talangfulle och 199 centimeter långe Egal Saleman i sin liga-trupp, men då valde han att tacka nej eftersom han förmodligen skulle ha placerats djupt på bänken. Men nu är ligadrömmen mycket nära att realiseras.

Tidigare i somras var han på try out hos Jämtland och gjorde då ett gott intryck. Ett så gott intryck att man nu vill se honom igen för att kunna utvärdera honom ordentligt med den nye norske coachen Mathias Eckhoff.

– Egal är en jättespännande spelare som har stor potential, säger Mikael Bernervall och tillägger:

– Han kanske inte riktigt har fysiken ännu, men är det bara det är det inte svårt att ordna till, vi har ett fysprogram för det.

På måndag ansluter Egal Saleman till Jämtland för träningspass, fystester och en träningsmatch mot Sundsvall Dragons, just det lag han var nära att skriva på för i fjol.

– Gör han bra ifrån sig och vi kan lösa allt omkring hoppas jag verkligen att han spelar för oss till hösten, säger Bernervall.

Behöver storlek

Till skillnad mot hur läget var i guldkandidaten Sundsvall lär Saleman heller inte behöva nöta bänk hela säsongen i Jämtland.

– Han har nog betydligt bättre chans att få speltid här, speciellt som vi behöver lite storlek.

Saleman själv är inställd på att ta en plats i truppen som i dagsläget har 4-5 öppna luckor varav två ska fyllas av utlandsproffs.

– Jag ska försöka göra så bra ifrån mig som möjligt och så ska jag bara checka så att allt känns bra där, säger han.

Att han har en del fysik att jobba ikapp är han beredd på.

– Det blir bara att hoppa av bussen och gå direkt till gymmet, säger han.

Vassilis Spanoulis var dagens spelare. Det var inte Kaman.

Tisdagen blev revanschernas dag för öppningsdagens två flopplag.
Grekerna, som spelade så sorgligt viljelöst mot Spanien, fann direkt sin vägvinnande fundamentala fantombasket när tysken stod för motståndet. Vassilis Spanoulis, som egentligen var den ende greken som kunde äta sin souvlaki med stolthet efter Spanienmatchen visade även vägen den här gången. Skillnaden nu var att hans grekiska bröder hakade på i dag.
Efter en aningen trevande förstaquarter var det enda ett stort fett grekiskt lopp till mål och det lag som jag tippat som tvåa i turneringen visade äntligen att de håriga bringorna inte är för inte.

Sedan var det Argentinas tur, laget jag tror ska flyga hem med bronset. Även om de inte gjorde en rakt dålig insats mot Litauen (Litauen är grymma, jag tror tamejfan jag underskattat dem, kanske det kan bli ännu ett brons för den spektakulära basketnationen) var den inte top notch. Mot Australien spelade man underbar snabb lagbasket anfört av Manu Ginobilis 21 poäng, 7 assists och 4 returer. Manu var mannen och de andra NBA-veteranerna hakade på utan att tveka.

Men tisdagen var inte bara revanschens dag, det var även dagen då två NBA-centrar agerade lyktstolpar. Jag talar förstås om tyske (lol) Kaman och australiern Andrew Bogut. De båda lirarna som i fjol nästan var borderline-allstars i NBA var rakt pinsamma. Kaman hade fler turn overs än field goals, returer och assists tillsammans. Bogut hade förvisso några blockar och endast två turn overs, men han var sannerligen ingen fröjd att se. Det var en duo som trodde att de var så mycket mer än de visade sig vara. En nyttig lärdom eller pinsam dumhet – det lär visa sig.

I övrigt:

USA rullade precis som väntat över Angola. Jag kan inte vänta till på torsdag då Grekland står redo att finna fel och brister i den till synes prickfria amerikanska basketmaskinen.

Ryssland åkte på torsk, helt oväntat, mot Kroatien. Hur det gick till vet jag inte riktigt men jag gissar att Marko Popovics slashande mot korgen hade väldigt mycket med det att göra.

Kina gav Spanien en match, men kom igen Kina, 28 treor är för många. Och vad sysslar Yi Jianlian med? Fyra poäng flyger inte i de här sammanhangen. Det gör däremot Pau Gasols 28 poäng på 76-procentigt skytte kombinerat med 8 returer och 3 blockar. Fortfarande kritisk Aulander?