Karl-Petter och Miljöpartiet

Den nye näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson kanske inte är sämre än den avgående som höll Miljöpartiet under armarna eller vice versa. Det är om gruvorna ”striden” står mellan Miljöpartiets Per Bolund och Karl-Petter T. Den sistnämnde vill ha fler gruvor och i en tidigare artikel har han uttryckt ”vi Socialdemokrater gillar gruvor”. Inte så lyckat uttalande om jag säger så. Att gilla gruvor gör väl egentligen ingen om det inte vore för inkomsterna eller vad de skulle i stort genera för landet. Gruvdrift har jag aldrig gillat, mer än för inkomsternas skull och kanske för de som gillar arbeta där.

Att Miljöpartiet har egen agenda hur Sverige ska utvecklas tror jag vi är ganska många som ändå tröttnat på. Det gäller givetvis samla röster inför kommande val och Mp ligger och balanserar på snöret om man så säger. Så att vända sig emot gruvdriften i stort ger naturligtvis några röster för de som är emot detta. Inte minst samernas röster skulle man förmoda de hoppas på.

Hur mycket tål vildmarken och fjällen av exploatering? Vilket skada skulle en eventuell utökad gruvbrytning utgöra? Att samerna är emot är väl inget nytt. Det är också emot skogsavverkningar, vilket också jag tycker är överdrivna på vissa ställen och de jättelika ytorna som kalavverkas. Men i övrigt vad skulle ske vid mera gruvbrytning? Det är naturligtvis en svår fråga och vill Sverige utvecklas vad ska vi ägna oss åt? Problemet är dock att allting som produceras och ger inkomster och pengar går som oftast inte till omkringliggande orter, det förvaltas på andra ställen i landet. Varför inte Stockholm och andra städer i Sverige som man ser gärna ”växer”.

Jag kan inte med bestämdhet säga vad som är bäst. För mig är frågan öppen.