Jag har varit bortrest några dagar och därför lämnat bloggandet under samma tid. Det kan också vara bra komma bort från under en tid. Miljöombyte är alltid bra oavsett.
Det har varit vår residensstad (heter det så fortfarande?) Umeå jag varit till och visst finns här de resurser vi exempelvis skulle sakna i V-min och alla våra inlandets mindre samhällen. Men bo i Umeå? Nja det vete sjutton om jag skulle vilja. Trevligt folk för all del, men det är själva miljön omkring (den geografiska) eller vädret jag inte kommer överens med. Men helt okej besöka och eventuellt ha experthjälp till hands.
Under mitt besök träffade jag ett välkänt ansikte som jag väl kände igen inte minst från VK-bloggen men även sett i tv någon gång. Nicklas Sandström M regionpolitiker som jag gjorde ett handslag med utan att presentera mig. Läser han nu det här då vet han vem jag är. Det kunde givetvis varit vem som helst, nu blev det honom.
Jag tror jag har förmågan kunna prata med de flesta, oavsett vem eller vilka/vilken. Alla är alltid glada och positiva till mig känns det som. Ni vet något av en ”lantis” kanske även lite ”bakom flötet” men ändå väl accepterad av de flesta. Umeå känns ändå inte riktigt som den ”stora” staden där alla bara springer omkring om jag säger så. Det finns ändå lite tid för människor göra olika reflektioner.
Många i Umeå är ditflyttade från inte minst inlandet och visst är de flesta ändå norrlänningar. Känns lugna och trygga. Oavsett var människor kommer från (länder) känns alla trevliga och jag blir vänligt bemött.
Men skönt vara hemma i lilla lugna V-mina.
De långa avstånden är alltid ett problem. 23-mil till Umeå ska man sedan hem, oavsett hur man färdas är det alltid tidskrävande. Nu sov jag över några nätter, men det känns ändå långt färdas enkel väg under samma dag.
Borta bra men hemma bäst.
Kommentarer i min föregående blogg lägger jag bara ut, bara besvarat ett.
kommentar