En stor del av jordbruksmarken används till djurfoder, men det behöver inte vara fel. Det går nämligen inte att odla vad som helst, var som helst. En stor del av Sveriges jordbruksmark passar bäst för odling av vall (gräs + klöver) och eftersom vi människor inte kan äta det är det bästa sättet att producera människomat på den marken att ge grödan till idisslare, som kor eller får, som producerar kött och mjölk som människor kan äta.

Dessutom behövs vallen i växtföljden för att övriga grödor ska växa bra. Detta gäller i synnerhet för ekologisk odling. Sedan har vi alla biprodukter som skapas vid livsmedelstillverkning.

1. Raps innehåller 40 procent olja, resten används till foder.
2. Vid tillverkning av havredryck blir det mycket restprodukter som används till foder (Oatly producerade 8 000 ton grisfoder för några år sedan. Förmodligen betydligt mer i dag).
3. En stor del av den spannmål som skördas håller inte kvalitet för att användas till livsmedelstillverkning. Som exempel kan nämnas att bara 50 procent av 2021 års skörd av havre gick att använda till gryn. Även de andra spannmålsslagen håller ofta för låg kvalitet. Detta beror framför allt på otjänligt väder i samband med skörd, så det går inte att göra så mycket åt. Hur mycket detta är varierar stort mellan åren, men en kvalificerad gissning är att det rör sig i genomsnitt om en tredjedel av den svenska spannmålsskörden, vilket skulle innebära två miljoner ton årligen. Denna spannmål kan användas till foder. Alternativet är att elda upp det eller göra biogas , men då får vi ju ändå ingen mat av det om vi inte använder det som foder till djur