Kort resumé av Astas nedläggning
I slutet av 2019 blir Astas personal varse att det är en omorganisation på gång. Asta ska flyttas in i linjen, kallas det. Det är en träff i mars 2020 mellan politik och personal där personalen ger sin syn på vad som är viktigt i deras verksamhet. I april formuleras en risk- och konsekvensanalys av personalen som skickas till politiken. Personalen följer upp med en lägesrapport under sommaren.
Samtidigt tas ett beslut om en omorganisation för psykiatrin, ungefär mars/april. Beslutet innebär att Asta ska in i linjen för att organisationen inte ska vara så sårbar och att Astas behandlingsmetoder ska finnas kvar samtidigt som verksamheten ska göras tillgänglig för hela länet.
Redan vid beslutstillfället har man två förutsättningar som inte stämmer:
- Asta påstås enbart finnas till för patienter från Umeå. Detta är inte sant. Patienter från hela länet får sin behandling på Asta. Med hjälp av egenremisser kommer även en del patienter från övriga landet.
- Genom att placera Asta i linjen blir Asta inte så sårbart. Resonemanget bygger på att Astas 4,7 tjänster/6 personer är en svag organisation är t ex sjukdom och annan frånvaro ger en stor känslighet för att det ska finnas kontinuitet i behandlingen. Detta är inte heller sant. Astas metod bygger på att hela personalstyrkan är ett sammanhållet team där alla har stor kännedom om patienterna. Om någon är frånvarande i personalen kan de lätt låta någon annan genomföra sina aktiviteter med patienten för att säkra behandlingen.
Personalen säger att de, vid årsskiftet och månaderna framåt, tror att det är möjligt att bibehålla verksamheten i linjen. Den uppfattningen ändras under våren när de organisatoriska förändringarna blir mer uppenbara.
Den bärande idén för Astas verksamhet är trygghet.
- Tryggheten som gruppen ger vid gruppbehandlingar. Med en utgångspunkt i att patienterna är sexualbrottsutsatta ger tryggheten att de andra i gruppen har likartade upplevelser modet och kraften att se att patienten inte själv är ansvarig för vad de blivit utsatta för.
- Tryggheten i miljön. Asta har varit placerat på flera olika ställen i Umeå, inom och utanför sjukhusområdet. De senare åren har Asta varit placerat på Sveagatan. Under sommaren flyttas verksamheten in i gamla Jubileumskliniken. Där ska alla patienter i det nya Trauma/Ångest/Asta anmäla sig på samma ställe. Där blir det på en gång en situation där Astas patienter tvingas möta sina förövare i väntan på behandling. Den trygga miljön finns inte längre.
- Trygghet att det finns en långvarig relation med en behandlare. De patienter som har de djupaste såren, ofta patienter med incestutsatthet eller långvarigt partnervåld, behöver individuell terapi. Asta har kunnat erbjuda detta och i relationen mellan patient och behandlare har patienterna kunnat lägga sina upplevelser på behandlarnas axlar under tiden de bearbetar sina smärtsamma minnen. Idag finns inte detta kvar i linjeorganisationen. Det finns ingenting som talar för att de långvariga behandlingarna ska finnas kvar. Tvärt om har det i annonsen efter nya psykologer (de två psykologerna på Asta har sagt upp sig) sagts att det inte ska vara långvariga behandlingsperioder.
I våra, Initiativet Stäng inte Astas, relationer med politiker och tjänstepersoner/chefer har vi blivit bemötta med misstro och överlägsenhet. Vi har drivit kravet att Astas behandlingsmetoder ska finnas kvar men tjänstepersoner/chefer har hela tiden sagt att patienterna inte behöver vara oroliga och att det kommer att finnas team runt varje patient.
Politiken i majoriteten i HSN har hela tiden sagt: -Vi måste vänta och se hur utvecklingen artar sig. Vi har tagit ett beslut och organisationen måste få tid på sig att genomföra den. Med tiden kommer antal patienter som behandlas på Asta att öka.
Det som skett är att under sommaren stängdes intaget till Asta. Astas patienter hade en egen kö med en väntetid på tre månader. I samband med sammanslagningen blev det ett gemensamt intag med en väntetid på upp till två år. Men inga nya patienter med mycket stort psykiatriskt vårdbehov tas in.
I den nya organisationen finns det många olika kompetenser. Men det presenteras ingenstans någon form av psykoterapi med långa behandlingstider för dem med de svåraste skadorna. Man måste förstå att sexualbrottsutsatta är djupt traumatiserade och tillitsskadade. Det krävs ofta en längre tid innan den sexualbrottsutsatta törs lita på sin behandlare och faktiskt kan börja prata om sina upplevelser. Vi i Initiativet menar att det nu endast finns det vi anser vara den kompletterande behandlingen till patienterna. Den långvariga relationen till en behandlare som möjliggör att den kompletterande behandlingen fungerar saknas.
Vi har, i kontakt med politiken, talat oss varma för Wonsas (World Of No Sexual Abuse) arbete. Wonsa är en organisation, med Gita Rayan i spetsen, som forskar om de skador sexualbrottutsatta får. Både i samband med brottstillfället men även i mötet med den psykiatriska vården. Wonsa behandlar sexualbrottsutsatta men de har även utbildningspaket för bl a politiker och tjänstepersoner inom vården. Regeringen har uppmärksammat Wonsas arbete och de fick förra året 3 miljoner kronor för sitt arbete med utbildningar kring sexualbrottsutsatta. Hittills har ingen, varken politiker eller tjänstepersoner/chefer tagit till sig av de punkter som Wonsa och vi i Initiativet Stäng inte Asta driver.
Vi har väntat på att politiken ska se igenom de ordmassor som kommer från tjänstepersoner/chefer och faktiskt se att Astas verksamhet nu är nedmonterad och borta.
Det som nu finns är en verksamhet som kan fungera för patienter med en annan problematik. Den verksamhet som hade sin grund i att patienterna sågs som sexualbrottsutsatta med symtom som kommer som en konsekvens av brotten, det är borta.
Det innebär att de patienter som utsatts för de allra grövsta brotten har tappat möjligheten till adekvat vård. Detta sker med full medvetenhet bland de beslutande i Region Västerbotten. Majoriteten i regionfullmäktige (s, mp och v) har genom hela processen helt ignorerat vårt larm om att Asta-mottagningen inte längre finns kvar. De litar på tjänstepersoner/chefer som helt saknar kompetens kring sexualbrottsutsatthet!
Senaste kommentarerna