Patientberättelse 17

Av , , Bli först att kommentera 3

Sam

Mitt första minne i livet är ett sexuellt övergrepp, det är ett minne där min pappa gör mig illa.

Fasaden utåt såg bra ut men jag utnyttjades i barnsexhandel och levde i skräck och våld, den enda jag litade på var katten. Som ung vuxen flydde jag från min familj. Kanske var det skolbibliotekets alla böcker som fått mig att förstå att det fanns en värld bortom våldet.

Efter polisanmälan och många flyttar och ännu lite mer elände strandade jag på psykakuten. Jag blev inlåst, hotad med tvångsmedicinering och bältning. En situation jag kände till allt för väl, lik den värld jag växt upp och flytt ifrån. Jag hade varit en sväng på ASTA men inte känt att de riktigt förstod min komplexa problematik även om de bemötte mig väldigt lyhört.

Jag sökte i ren desperation upp ASTA igen och då fick jag en behandlare som börjat jobba efter nyare forskning kring dissociation och trauma. Med all erfarenhet min behandlare redan hade kring våldsutsatthet kunde vi tillsammans leta oss framåt. För första gången fanns det rum för mig, min behandlare kunde ta emot min historia och alla de skärvor som var jag. Jag visste att hon hade sitt team att ta stöd i och det gjorde det lättare för mig att våga tro att hon skulle orka hjälpa mig.

Min behandlare gick parallellt en utbildning för komplexa trauma-diagnoser. Det var en kurs i Stockholm med en nederländsk traumaforskare och för varje utbildningstillfälle gick min behandling framåt. Jag märker hur hela Asta-teamet lärt sig så oerhört mycket senaste åren och kan hjälpa ännu mer. Vi som utsatts för upprepade sexuella övergrepp i barndomen utvecklar ofta komplex traumatisering. Det är ett bra sätt att överleva det omöjliga men när jag sen var i säkerhet blev mitt sätt att fungera bara kaos.

Jag är inte längre självmordsnära och jag är nyfiken på min framtid och allt jag kan få uppleva. Att få läka är det viktigaste som hänt mig (hittills)! Jag vet tyvärr allt för många som aldrig får den behandlingsmöjligheten. Jag vet ingen annan del i Sverige där denna typ av behandling är tillgänglig med högkostnadsskydd. Min önskan är att vi våldsutsatta har ett samlat och tryggt ställe för den behandling vi kan tänkas behöva.

Att Asta inte stänger utan istället kompletteras med dygnet runt vård, behandlingshem och att det som är viktigt ur våldsutsattas perspektiv samorganiseras (polis, skyddad boende, åklagare, behandling, socialtjänst mm).

Bli först att kommentera

Brita Winsas budskap gäller inte alla.

Av , , Bli först att kommentera 7

Brita Winsa beskriver Region Västerbottens målbild för verksamheten:

”Det går ut väldigt mycket på att vi vill involvera patienterna, invånarna, Västerbottningarna, men också alla andra aktörer som kan kopplas till vård på något sätt.

Men involvera alla, och då även patienterna i att ta hand om sin hälsa men också att bli mer delaktiga i den vård de ska få av oss som jobbar inom vården.

Vi behöver göra det här TILLSAMMANS.

Ett ledord för oss i det här arbetet är just TILLSAMMANS, för det är tillsammans vi behöver göra det.

Vi inom vården, de som jobbar inom kommunen, andra aktörer och naturligtvis invånarna och patienterna.” Citat 1:30 i inslaget.

https://www.youtube.com/watch?v=_hyBezCQT9g

 

Jag konstaterar att de sexualbrottsutsatta patienterna och t ex vår förening ”Stäng inte Asta” inte ska räknas till de som får vara TILLSAMMANS.

Från dag 1 i Astas nedläggningsprocess har Brita Winsas chefspersoner gjort sitt bästa för att inte lyssna till de patienter som behöver en specialiserad vård för de skador som uppkommit med anledning av det våld personerna blivit utsatta för.

Åter igen ser vi hur det finns ett förhållningssätt för invånare/patienter och ett annat, sämre, för sexualbrottsutsatta/patienter.

Riktigt dåligt, Region Västerbotten!

Bli först att kommentera

Sexualbrottsutsatta sveks av regionfullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 3

Besvikelse efter beslut om att inte återstarta Astamottagningen

Artikel Svt Västerbotten 22/9 -21 Reporter Anna Bergman

På tisdagskvällen röstade ett oenigt regionfullmäktige ner förslaget om att återstarta Astamottagningen i Umeå, som behandlade personer som utsatts för sexuellt våld.

– Det är oerhört ledsamt, säger Eva Arvidsson från initiativet Stäng inte Asta.

Frågan om att återställa Asta har sitt ursprung i en motion som moderaten Elmer Eriksson lämnade in redan i december i fjol. Vid tisdagens omröstning fick Moderaterna stöd av Kristdemokraterna och Liberalerna, samt LiseLotte Olsson och Kjell Bäckman från Vänsterpartiet.

Övriga partier och ledamöter röstade för att inte återstarta Asta, utan att istället fortsätta arbeta utifrån den omorganisation som gjorde i fjol där Astamottagninen slogs ihop med en större psykatrisk mottagning.

”Ledsamt av flera anledningar”

Beslutet var väntat, men Eva Arvidsson från medborgarinitiativet Stäng inte Asta är besviken.

– Det är ledsamt av flera anledningar. Man inskränker patienternas rätt då man inte längre kan välja behandlingen Asta bedrev och man bortser från det som var kärnan i Astas verksamhet – att jobba med våldsutsattheten i fokus. Det finns inte idag, säger Eva Arvidsson.

Hon vänder sig också mot den politiska majoritetens argument om att de genom omorganisationen ska sprida Astas behandlingsform över hela länet, istället för att bara erbjuda den i Umeå.

– Det är ingen som tagit strid för att verksamheten bara ska finnas i Umeå. Men det man sprider nu är ordinär psykiatriverksamhet, säger Eva Arvidsson.

Har möte ikväll

För två veckor sedan lämnade initiativet in en namninsamling som 3 200 personer skrivit på för att återupprätta Astamottagningen. Och det kommer en fortsättning, trots tisdagens beslut.

– Klart vi kommer gå vidare, det här är en fråga som handlar om liv och död. Vi kommer ha möte ikväll, men vi har inte tagit något exakt beslut om hur vi ska fortsätta, säger Eva Arvidsson.

 

Länk till artikeln:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/beslutade-att-inte-ateruppratta-astamottagningen

 

I beslutet röstade följande vänsterpartister för Elmer Erikssons (M) motion:

LiseLotte Olsson, Jonas Karlberg, Kjell Bäckman, Vilmer Prentius, Maria Westberg, Ylva Hedqvist-Hedlund och Ahmed Hersi.

 

Bli först att kommentera

Kommentarer och beslut, Regionfullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 5

Idag avgör Regionfullmäktige Astas framtid.

Dagens sammanträde i Regionfullmäktige kommer sändas live via Region Västerbottens hemsida.
Då finns möjlighet att följa hela dagen eller valda delar, antingen i realtid eller i efterhand.
Enligt programmet  ligger motionen ”Återstarta ASTA-mottagningen” under eftermiddagen, med start kl 12.45.
Här är länk till hela kallelsen och alla handlingar:
Följ hur dina politiker röstar i frågan om sexualbrottsutsatta patienters rätt till adekvat vård.
Från Interpellationsdebatt om Mäns våld mot kvinnor:

Anna-Lena Danielsson (S) (tid ca 1.00.15):

1.
”Vi har avsatt medel för att starta upp ”verksamheter” för vård och behandling för sexuellt våldsutsatta vid psykiatrin i Lycksele och Skellefteå”
OBS! Nu är det bara ”verksamheter”, inte längre Asta-mottagningar. Innebär det att (S) nu står för att Astas verksamhet är borta?
2.
”I kommande verksamhetsplan kommer vi revidera behandlingsriktlinjerna för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld… Och i det inkludera brottsofferperspektivet.”
OBS! Nästa år ska man inkludera brottsofferperspektivet. I dagsläget finns det inte där. Nu är det ordinär psykiatri för de sexualbrottsutsatta. 

Peter Olofsson (S) 2.19:

Kritiserar Nicklas Sandström (M) om att en vård som är ”good enough” inte räcker till, utan regionen ska ha bästa vården och inte heller att patienter ska behöva söka sig privat för att få det!?
(I sammanhanget cancervård…)
OBS! När det gäller de sexualbrottsutsatta har Peter Olofsson m fl avvecklat specialistenheten Asta som var hyllad i hela landet för sin kompetens och skickat ut patienterna att bekosta sin egen vård. Är vård av sexualbrottsutsatta mindre viktig?

Emma Lindqvist (MP) 2.29:

Kritiserar Nicklas Sandström (M) för att han i debatten inte håller sig till ”sanningen” utan hittar på saker som inte stämmer. Påtalar hur fel det är.
OBS! Emma har, tillsammans med majoriteten i HSN svalt osanningar och halvsanningar när det gäller Asta-frågan. Den mest uppenbara lögnen är den om att det finns ett tryggt väntrum för sexualbrottsutsatta i psykiatrihuset.

Asta-debatten

Eva Andersson (S) påstår att de som stödjer motionen om att återupprätta Asta-mottagningen är emot att sprida verksamhet till övriga länet. Det är naturligtvis inte sant.

LiseLotte Olsson (V) säger att det inte alls bara är (S)-gruppen som besökt den befintliga personalgruppen. Ta tillbaka Asta och sprid den verksamheten till hela länet.

Elmer Eriksson (M) säger att Eva har helt fel. Moderaterna har pratat med nuvarande personalgrupp.

Betty-Ann Nilsson (KD) undrar om det är möjligt att ha den breda kompetensen som krävs för att bemöta patientgruppen på alla ställen i länet. Precis som andra specialistkliniker har man kompetensen på ett ställe i länet. Dessutom har ingen nekat patienter från hela länet att komma till Asta-mottagningen.

Urban Lindström (S) påstår att Asta-mottagningen inte lagts ner. Han påstår att vi i gruppen ljuger när vi säger att det är något kvalitativt annat som händer på psykiatrin idag. Han påstår att de är gamla Astas arbetsmetoder som man använder sig av idag. Han har inte fattat någonting.

Kjell Bäckman (V) kommer att rösta på motionen. Ser det som viktigt att betona inriktningen av behandlingen på Asta-mottagningen.

Emma Lindqvist (MP) Bilderna av hur beslutet om förändringen av Asta-mottagningen ser ut skiljer sig åt. Beslutet som fattades i HSN var bra. Hon kan därför inte stödja motionen. (MP) vill plocka in en oberoende revisor för att undersöka om verksamheten är den samma som innan förändringsbeslutet. Detta behövs för att få reda på sanningen. Hon tror inte på patienterna när de säger att den nya behandlingsmetoden inte hjälper.

Elmer Eriksson (M) Om man har 400 patienter kan man inte ta hand om de patienter som har behov av högspecialiserad vård-

Marianne Normark (L) Asta-verksamheten är nedlagd. Den finns inte längre.

Hans-Inge Smetana (KD) Asta stod för en väldigt bra metod för att hjälpa de sexualbrottsutsatta. Varför ska man inte lyfta in detta i verksamheten istället. Idag jobbar man inte riktigt på samma sätt.

Håkan Andersson (C) Alla är mån om den här verksamheten. Regionens revisorer borde kolla över verksamheten om det blir problem. Det är viktigt med decentralisering och att sprida till de andra sjukhusen.

Lars Bäckström (C) Det pågick en stor omorganisation inom psykiatrin fick vi veta. Förändringen borde ha varit föremål för beslut i HSN. Personalen menar att de har en bättre vård för sexualbrottsutsatta idag. Det är dåligt att delar av majoriteten underblåser denna oro och misstroendet mot personalen. Han menar att de egna regionrevisorerna ska titta på om beslutet i HSN efterlevs.

Hans Brettschneider (MP) Det finns inget beslut om nedläggning. Det ska fortsätta teambaserat och etablerade behandlingsmetoder. Det krävs en oberoende granskning. Det var väldigt få Skelleftebor som utnyttjade Asta.

Maria Lundqvist-Brömster (L) Vad har du Hans, för källor till att det är få Skelleftebor som fått gå på Asta. Det är sekretessbelagd information.

Hans Brettschneider (MP) Jag fick en lista från verksamheten. Inga namn.

Harriet Hedlund (S) Asta har gjort ett fantastiskt jobb på Asta. Man har utvecklat sina behandlingsmetoder. Vi ska vara stolta över det som gjorts i länet. Vi måste ta tillvara den kompetens som finns. Asta är inte nedlagt.

Katrin Larsson (SD) Så många som möjligt måste få vård. Därför röstar vi med regionstyrelsen.

Elmer Eriksson (M) Metoo-rörelsen fick ordning på det här. Vi måste få ordning på det här med behandlingen. Nu har man inte toppkompetensen.

Anna-Lena Danielsson (S) Vi har fler i behandling idag.

Mahmoud Al-Turk (S) Man måste lägga kunskapen på fler personer. Kunskapen måste spridas.

Eva Andersson (S) Vi måste vara överens om målgruppen. Det var kvinnor och unga män. Det krävs en verksamhetsplan? för verksamheten. Vi kan inte utsätta personalen att misstro det de säger. Det borde vara en fråga för revisionen.

Emma Lindqvist (MP) Replik till Lars Bäckström. Vi har haft ett flertalmöten med personal och patienter. jag ställer mig inte på någons sida. Det är viktigt att fler ska få den hjälp som Asta utvecklat. Därför måste vi ha någon som oberoende tittar på detta.

Lars Bäckström (C) Det är märkligt när en del av majoriteten vill ha en oberoende granskning av verksamheten. De borde vår egen revision göra. Det kommer inte leda till att sta-mottagningen kommer tillbaka utan vi kommer att fortsätta utveckla verksamheten.

Håkan Andersson (C) Vad gör vi med svaret om vi får veta att någon varit utsatt för våld. Det här är en del av svaret.

Alejandro Caviedes (S) Regionens uppdrag gäller hela länet. Alla har rätt till likvärdig vård. Vi behöver en jämlik vård.

Maria Lundqvist-Brömster (L) Även vi har besökt personalen. Flera talare har lovordat verksamheten. Varför då slå sönder verksamheten. Det här handlar om prestige. Kanske ska man omstarta teamet någonstans i det nya psykiatrihuset.

Elmer Eriksson (M) Jag saknar den samlade kompetens som fanns på Asta.

Eva Andersson (S) När vi börjar diskutera vad som är sant eller falskt av det vår egen personal berättar, då har vi gått över en gräns.

Hans Brettschneider (MP) Vi vill följa upp om hur beslutet följs.

Kenneth Andersson (S) Behoven i länet av vård är nog större än vi tror. Därför är det rätt väg att bygga upp och sprida kompetens. Motionen innebär att vi ska återgå till ett mindre team.

Streck i debatten.

Votering.

Ja för besvarande av motionen

Nej för bifall till motionen.

Och där stoppades sändningen…..

Jag återkommer med röstsiffror.

Bli först att kommentera

Patientberättelse 16

Av , , Bli först att kommentera 4

N B

“Jag skulle inte vara vid liv idag om det inte var för ASTA”.
Detta är en mening jag har yttrat så många gånger att de är möjligt att veta hur många gånger orden lämnat mina läppar. Ännu mindre omöjligt att veta hur många gånger meningen snurrat runt i mina tankar. Vilka ord kan räcka till för att beskriva vikten som ASTA har haft i mitt liv? Helt ärligt räcker inte alla ord i den svenska ordboken till.

Idag är jag vid liv. Idag äger jag min kropp. Idag, även fast det finns stunder jag fortfarande kämpar med olika saker så är jag stark. Idag äger jag min historia. Den äger INTE mig. Vilket är mer än jag kunde drömma om för bara några år sedan.

För tre och ett halvt år sedan blev jag våldtagen av min chef. Min chef som även var en väldigt god vän till mig. Det var en natt som för evigt ändrade mitt liv. Det var en natt som kastade in mig i ett mörker så svart att till och med natten var rädd för det. Om man själv inte blivit utsatt av någonting liknande så är det svårt att förstå. Man kan tänka sig smärtan, skammen, rädslan, mörkret och den ständigt påminnande ångesten som kryper i kroppen. Man kan tänka sig det, men man kan inte helt förstå. Det är omöjligt. Men det som då kändes ännu mer omöjligt var att någonsin bli ”normal” och ”hel” igen.

Två dagar efter mitt övergrepp körde min pappa mig till psykakuten i Umeå där jag blev placerad i ett litet rum med en enkel liten säng. Där låg jag, i flera timmar. Det kom någon och pratade med mig om händelsen. Orden fastnade i halsen och kroppen var ständigt på spänning. Jag kände mig inte säker, jag skakade och var i en dvala. De kunde inte göra så mycket utan gav mig lite lugnande och skickade hem mig med rekommendationen att själv kontakta min vårdcentral. Vilket jag gjorde följande dag men där skickade de mig bara vidare till kvinnokliniken. Även här skulle jag själv ta kontakt med kliniken. Bara ett samtal var jobbigt. Bara att behöva erkänna att detta hade hänt tog all min kraft. I tre dagar blev jag runt skickad till olika platser tills jag till slut hamnade tillbaka på psykakuten. Där möttes jag av orden ”Men är DU här igen? Du vet vi inte kan hjälpa dig här.” och mitt svar var ”Jag vet, men det var hit jag blev skickad”.

Redan första dagen insåg jag att denna strid var min egna att lösa, denna strid mot mörkret var någonting jag själv behövde bekämpa då det inte fanns någon som var villig att hjälpa mig. Jag var ett papper som skickades runt, för jobbig att handskas med. Jag kan även lägga till att jag bor 6 mil utanför Umeå, vilket betyder att jag måste köra i ca 1 timme till stan och sedan 1 timme hem för varje möte. En lång bilfärd för någon som hittade färre och färre anledningar till att försöka ta sig ut ur mörkret.

Jag tog till sist kontakt med en psykolog på en vårdcentral inne i Umeå dit jag gick ca en gång var tredje vecka för att försöka arbeta mig igenom smärtan jag bar på. På grund av att min lilla by inte riktigt vet vad sekretess innebär så hade jag inget annat val än att åka tillbaka till den stad där min förövare bodde och levde för att försöka bli ”hel” igen. Men tyvärr var inte min psykolog den bästa. Ungefär sex månader efter övergreppet så frågade jag henne ”Jag förstår inte varför jag inte mår bättre, är detta normalt?” Hennes svar var då ”Nej, det är inte normalt. Du borde må bättre nu.” och med sitt andra andetag sa hon ”Sedan är det så att du har använt alla samtal som kommunen betalar för så du kan tyvärr inte komma hit mer.” Detta var hjälpen jag fick. Detta var det jag kämpade så hårt för att få.

Men det var inte allt förgäves – för jag hade hört talas om ASTA och jag bad henne rekommendera mig dit då hon nu inte längre kunde ha kvar mig. Bara någon vecka senare blev jag kontaktad av ASTA och min resa till healing kunde börja på riktigt. På ASTA syntes jag. På ASTA blev jag inte runt skickad som ett papper eller dömd som en siffra på en nota. Det hjälpte mig att lära mig prata om det som hänt, de hjälpte mig att arbeta mig igenom smärtan och skammen. De lärde mig att se mitt värde. Under min ASTA tid höll jag även på med mitt rättsärende.

Jag är en av de få som faktiskt anmälde min förövare och min rättsprocess var allt annat än lätt. Mellan att min förundersökning lades ned, min överprövan, mina polisförhör, samtal där polisen ringer till mig och säger att jag borde flytta för att min förövare har all rätt att leva fritt i Umeå. Och när allt kom ut i tidningen. Mellan allt detta stod ASTA starkt vid min sida och gav mig råd när de kunde. Stöttning när jag behövde det och viktigast av allt, accepterade mig för den jag var. Oavsett om jag var ledsen, arg, frustrerad eller orolig så stod dem där. Såg mig. Accepterade mig. De fick mig att känna att jag var okej – precis som jag var.

Även efter ASTA behandlingen var klar fortsatte min rättegångsprocess. En process som fortsatte hela vägen upp till hovrätten där min förövares överklagan blev nekad och jag efter års av kämpande vann. Flera år av kämpande som jag aldrig hade klarat utan ASTA vid min sida. Denna berättelse beskriver bara en ytterst liten del av de ASTA gjort för mig. För ord räcker inte till. Tack vare ASTA fortsatte jag kämpa. För de visade mig att jag är värd att kämpa för. Jag är värd att bli sedd. De visade mig att jag är okej – precis som jag är.

Sexuellt utsatta behöver veta att de är okej precis som de är, de behöver få veta att skammen inte är deras att bära. De måste få hjälp att läka och de måste bli sedda! Världen behöver fler ställen som ASTA för de ”vanliga vården” räcker inte till. På många sätt kan de även göra mer skada. Så var det i alla fall för mig. Jag tror att nyckeln till att bli ”hel” och leva ett lyckligt liv igen efter att ha blivit utsatt är någonting ”den vanliga vården” inte riktigt greppat. De hjälper en i stunden, men lugnande piller och ett oengagerat samtal hjälper inte med mörkret inombords.

Men hos ASTA hjälper inte de dig bara på en gång utan hjälper även framtida dig. De ger dig de verktyg du behöver för att kunna fortsätta bygga dig stark även när behandlingen är över. De ger dig verktygen att när du hamnar i ett mörker igen så har du verktygen att kunna skapa ditt egna ljus.

Tack vare ASTA körde jag aldrig av vägen även fast det så många gånger lockade mig. Utan ASTA hade jag inte levt idag. De gav mig ljuset när mörkret tog över och gav mig verktyg att själv kunna ta mig tillbaka till ljuset. Stäng inte ASTA – vi behöver fler bärare av ljus, inte färre!

Bli först att kommentera

De här feministerna röstade bort Asta-mottagningen

Av , , Bli först att kommentera 3

Här presenteras de politiker som är medlemmar i ett feministiskt parti men som ändå struntade i att lyssna på de sexualvåldsutsatta kvinnorna, som behöver Astamottagningens hjälp, i omröstningen i Regionstyrelsen den 7 sept.

Patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen säger att man ska lyssna på patienternas önskemål om behandling. Även om den behandlingen patienten önskar är dyrare ska man välja den behandling patienten önskar eftersom andelen patienter som är hjälpt av behandlingen ökar.

Politikerna nedan struntade i både lagen och de allra svårast utsatta kvinnornas önskan om behandlingsmetod:

Peter Olofsson, S

Eva Andersson S

Janet Lundberg, S

Ewa-May Karlsson, C

Nina Björby, S

Emma Lindqvist, MP

Stig-Lennart Karlsson, S

Lilian W Nilsson, V

Håkan Andersson, C

Bli först att kommentera

Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning!

Av , , Bli först att kommentera 3

Inför beslutet i Regionfullmäktige tisdagen den 21 september.

Nu har vi drivit denna frågan om Asta-mottagningens nedläggning i snart ett och ett halvt års tid. Vi har haft otaliga möten med både tjänstepersoner/chefer och politiker för att förklara hur de våldsutsattas situation ser ut och vad som varit det avgörande för Asta-mottagningens goda resultat.
Vi har grävt ner oss i rapporter, skickat mängder av skrivelser, skrivit artiklar och insändare samt deltagit i lokal radio och tv.
Trots diverse nedlåtande och olämpliga kommentarer från personer i maktpositioner har vi hållit fokus på sakfrågan.
Men nu har vi fått nog och ryter ifrån!
Ointresserade av våra sakliga argument och presenterade fakta har nu tjänstepensioner/chefer och regionens politiker med detta motionssvar försökt skriva om såväl Asta-mottagningens historia som framtid. Och på köpet har de ifrågasatt de utsattas sanning.
Är detta ok när både patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen påtalar att det är viktigt att lyssna på patienternas uppfattning om vilken behandling men vill ha?
Varför blir det viktigare att försvara en organisation än att ta beslut som innebär en bra vård?
Är det kanske som Astrid Lindgren sa – ”När människor med makt slutar lyssna på folk, då är det dags att byta ut dom”?
Vi kommer här fokusera på ett par uttalanden som framställs som fakta men är rena lögner. Vi ifrågasätter kraftigt trovärdigheten hos beslutsfattarna.
Tjänstepersonerna/chefer talar om en verklighet som inte finns/fanns:
– De säger att Asta bara var för Umeå
– De säger att trygga lokaler och väntrum finns, trots att de inte existerar
– De säger att Asta-mottagningen arbetade med att ”stabilisera, diagnostisera och behandla”.
Politiker säger om och om igen att de litar på sina tjänstepersoner/chefer.
• Säger cheferna att Asta bara var för Umeå då är det så
• Säger cheferna att det finns speciella väntrum för att slippa möta förövare så litar de på det trots att de, i korridoren, tillfälligt ditställda fåtöljerna nu har flyttats bort.
När de säger att forna Asta bara var för Umeå väljer de att rida på en gammal konflikt mellan Umeå- Lycksele-Skellefteå. Den hör inte hemma i frågan om adekvat vård!
Forna Asta tog i verkligheten emot patienter från hela länet och hela Sverige, punkt.
När de beskriver hur verksamheten var upplagd på Asta-mottagningen beskriver de hur man arbetar på traumalinjen idag. Forna Asta arbetade med våldsutsattheten i fokus. De skapade en individuell behandling med psykoterapi i grunden. Ingenting annat.
Vi har nu inför tisdagens beslut i Regionfullmäktige två frågor till de som ska fatta beslut i denna fråga, som i slutändan kan handla om liv och död:
1. Hur har politiker samvete att INTE agera utifrån verkligheten och lyssna till dem som givit dem förtroendet?
2. Vad mer är baserat på rena lögner?
Länk till majoritetens svar till Elmer Erikssons (M) motion:
Bli först att kommentera

MP (AC) sviker sin minister

Av , , Bli först att kommentera 10

Åsa Lindhagen har återigen diskuterat våldsutsatta kvinnor på Facebook och Instagram.

Hon konstaterar att sexualbrottsutsatta behöver bättre tillgång till traumabehandling. När Åsa var här i Umeå, som Jämställdhetsminister, prisade hon Asta-mottagningens verksamhet och ville ha fler mottagningar som Asta i hela landet. De lokala MP:arna lägger i detta läge ner Asta-mottagningen och låter de sexualbrottsutsatta endast få tillgång till ordinär psykiatriverksamhet.

MP i Västerbotten borde lyssna bättre på sin minister.

Här Är Åsas Facebookinlägg från den 12 sept:

Bli först att kommentera

Patientberättelse 15

Av , , Bli först att kommentera 2

Maud B

”Om kvinnor bara kunde lära sig att säga ifrån”,
var en kommentar som jag fick i samband med ”Metoo” och som fick mig att totalt rasa samma känslomässigt hösten 2017.

Jag kände en ilska som jag inte känt förut och en maktlöshet utan gräns. För första gången på nästan femtio år stod jag inför ett tydligt och smärtsamt minne av mina våldtäktsmän och kände hur jag fullkomligt tappade greppet. Jag som under hela mitt liv lärt mig kontrollera och gömma undan mina minnen från min barndom om de övergrepp som jag då utsattes för.

Jag blev våldtagen som barn inte bara en gång utan vid flera tillfällen och av flera män. En liten vilsen flicka på tolv år som i samband med sina föräldrars skilsmässa blev helt utelämnad, oskyddad och ensam i en värld full av monster. När kommentaren om att säga ifrån fälldes så kom alla minnen från den tillbaka med fullkraft och jag ramlade ner i en mörk grop av förtvivlan och maktlöshet som jag inte visste hur jag skulle kunna ta mig upp ur igen. Jag hamnade i ett mörker utan slut och kunde inte göra annat än att gråta och ligga i ett mörkt rum för mig själv.

Jag tog kontakt med min hälsocentral och fick omgående träffa en läkare som remitterade mig till en psykolog. Det tog tid att få komma till henne men så småningom träffades vi och jag fick börja berätta min historia. Vi träffades ett antal gånger och hon var tydlig med att hennes kunskaper om PTSD och om behandling av sexuellt våld och övergrepp var begränsad. Med hennes hjälp fick jag ändå möjlighet att börja bearbeta mina minnen. När vi träffats en tiotal gånger och hon började förstå vidden och konsekvenserna av de övergrepp jag utsatts för i form av ångest, skam och skuld, tillits- och relationsproblem, förträngning, självskadebeteenden etc, så hon skrev en remiss till ASTA.

På hösten 2018 fick jag komma på ett första förberedande möte med ASTA. På ASTA har jag ingått i en grupp av sju kvinnor med olika upplevelser och erfarenheter av sexuella övergrepp och sexuellt våld och vi träffades tjugo gånger under 2018/2019. Med hjälp och guidning fick vi möjlighet att berätta och dela våra upplevelser. För mig var det en läkande och helande process att inse att jag inte är ensam och att skammen och skulden inte är min. Vi fick tillsammans med erfarna samtalsledare möjlighet att beskriva och sätta ord på våra minnen och känslor. Jag fick bit för bit i en trygg och kompetent miljö lyfta fram och formulera minnen som jag förträngt och tryckt undan allt för länge. Utan den erfarenhet och kunskap som våra samtalsledare hade så tror jag inte att jag vågat eller förmått att berätta om det svåra som jag varit med om.

Tack vare den hjälpen ASTA gav mig så har jag kunnat påbörja min läkningsprocess. Det har inte varit enkelt eller smärtfritt men idag mår jag bättre och känner att jag befinner mig på en plats där jag kan hantera mina känslor på ett bättre sätt och kan se på mig själv med förståelse och acceptans.

Så snälla, lägg inte ner ASTA utan låta ASTA få finnas kvar med all den kloka, kunniga, varma, empatiska och kompetenta personal som finns där. Den erfarenhet och den kunskap som teamet på ASTA besitter är ovärderlig för oss som blivit utsatta för sexuella övergrepp och sexuellt våld. Jag känner stolthet och tacksamhet över att vi har kloka politiker och beslutsfattare i Umeå och Västerbotten som skapat en plats där kunskap och kompetens i dessa frågor kan möta
behovet hos oss blivit sårade, sargade, skadade och utsatta för något som kan vara svårt för omgivningen att förstå.

”Om kvinnor bara kunde lära sig att säga ifrån”.
Nu har jag sagt ifrån och jag hoppas att ni lyssnar.

Bli först att kommentera

Roks stödjer Asta

Av , , Bli först att kommentera 3

Roks – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige har uppmärksammat vår kamp för adekvat vård för sexualbrottsutsatta.

När vården brister ökar trycket på kvinnorjourer och tjejjourer att hjälpa de sexualbrottsutsatta kvinnorna.

 

 

 

Bli först att kommentera