Patientberättelse 1

Patientberättelser

”Initiativet Stäng inte Asta” samlade ihop ett antal patientberättelser i samband med att beslutet om omorganisationen togs. Vi kommer att publicera ett antal av berättelserna i bloggen. Här kommer den första.

E

Jag har varit återkommande patient under fem år hos hos ungdomshälsan, vårdcentral och psykiatrin med anledning av depression och ångestsyndrom till följd av sexuellt våld och övergrepp. Jag har erbjudits- och genomfört behandlande terapeutiskt samtal, behandlande samtal med psykolog, KBT-behandling, EMDR-behandling, ångestdämpande medicin, stämningsstabiliserande medicin och antidepressiv medicin. Utan resultat.

I samband med att jag för fem år sedan tog mig ur en destruktiv relation blev jag utsatt för en våldtäkt. Våldtäkten skedde hemma hos förövaren som var en man i min bekantskapskrets med stort inflytande och hög status. Trots att jag återfanns gråtandes och livrädd i tvättstugan var det ingen som ingrep. En månad efter händelsen sökte jag min första vårdkontakt och det var först fem år senare och som en anställd på psykiatrin tog orden i munnen.

Jag hade behandlats för mina symtom men aldrig för mitt trauma som var anledningen till att jag behövde vård.
Jag blev remitterad till ASTA-mottagningen och fick snart därefter påbörja gruppbehandling med fem andra kvinnor. Jag har fått lyssna, nicka igenkännande, gråtit, skrattat men framförallt låtit mina erfarenheter och trauman ta plats. Jag har slängt ut hela mig över bordet och det har varit okej. Jag har inte tystats ned eller
ifrågasatts.

Den behandling som jag blivit erbjuden på ASTA har jag inte kunnat erbjudas på någon annan mottagning.

Det behövs en specifik mottagning för personer utsatta för sexuella övergrepp. ASTA behövs.