Astas krav – Ett tryggt rum

Våra krav

Under de närmaste dagarna kommer vi att gå igenom de krav ”Initiativet Stäng inte Asta” har på behandlingen av sexualbrottsutsatta brottsoffer.

Ett tryggt rum

När någon behandlas på grund av de utsatts för sexualbrott är det viktigt att miljön där behandlingen ska utföras är trygg. Behandlingen går ju ut på att patienten ska bearbeta svåra upplevelser och det, i sig, är mycket svårt och energikrävande. Därför måste platsen vara säker för patienten. Bästa sättet att uppnå det är att placera behandlingsmottagningen avskilt. Vid sidan om annan verksamhet.

Om patienten vet att det bara finns personer med ungefär samma upplevelser i väntrummet skapas en trygg situation.

Om patienterna kan gå till mottagningen utan att utpekas som psykiatripatienter med sexualbrotttsutsatthet minskar stress och patienten kan använda sin ork och energi till att må bättre istället för att parera stressen över att eventuellt möta förövare i sjukhusets korridorer.

Asta-mottagningen låg nere i centrum, inte på sjukhusområdet, före omorganisationen.

Nu ligger behandlingen inom traumalinjen på sjukhuset. Kompetenserna inom det så kallade ”teamet” finns utspritt på flera våningsplan och vissa av ”team-medlemmarna” finns på andra delar av sjukhuset (bl a fysioterapeuterna).

När patienterna ska anmäla sig gör man det i ett gemensamt väntrum på bottenplan. Där finns det risk att möta förövare. En medlem i ”Initiativet Stäng inte Asta” riskerar att möta en av sina förövare när hon ska träffa sin behandlare. Situationen utreddes när Astas verksamhet flyttades upp till sjukhuset. Risken att stöta på en förövare skapar naturligtvis en oro som inte underlättar hennes behandling. Men även förövare har rätt till sekretess kring sina besök inom psykiatrin och vi menar att det är ett sekretessbrott som skett när vår medlem upplysts om sin förövares tid för behandling.

Frågan om ett eget väntrum för sexualbrottsutsatt inom psykiatrin debatterades på det senaste regionfullmäktigemötet. Det fanns en interpellation som lyfte frågan. LiseLotte Olsson (v) hade gått runt med en av våra medlemmar innan mötet för att med egna ögon få se hur det faktiskt ser ut i det nuvarande psykiatrihuset. De kunde inte hitta något eget väntrum. Patienterna har inte heller blivit upplysta om att det finns ett sådant. LiseLotte och representanter för (l), (kd) och (m) beskrev bristen på väntrum under debatten. Trots det hävdade Anna-Lena Danielsson (s), ordf i Hälso- och sjukvårdsnämnden, att det finns ett avskilt väntrum för de sexualbrottsutsatta, Vi undrar: var är det!

När de sexualbrottsutsatta patienterna ska träffa andra medlemmar i sitt ”team” behöver de idag gå mellan flera våningsplan och andra delar av sjukhuset. Det är patienten som måste röra sig i den, för dem, otrygga miljön. Inte medlemmarna i ”teamet” Det stärker inte tryggheten för patienten.

Alla detta hade kunnat undvikas om Asta-mottagningen hade fått vara kvar på stan. Om ni nu trodde att all psykiatriverksamhet flyttats upp till sjukhuset har ni fel. En annan liten mottagning fick flytta in i Astas gamla lokaler. Det var den enhet där psykiatrins verksamhetschef, Pia Björk, tidigare var och fortfarande är chef.