Hela tiden nya brottsoffer – var finns den adekvata vården?
Hela tiden nya brottsoffer – var finns den adekvata vården?
Vi kunde i dagarna läsa om en misstänkt pedofil i Lycksele. Om hur rättsprocessen mot den misstänkte mannen löper vidare. Men vad händer med brottsoffret?
Om någon, oftast kvinnor och barn, blivit utsatt för sexuellt våld behövs specialistvård. I Umeå fanns tidigare den specialiserade Asta-mottagningen som arbetade med utgångspunkt från våldsutsattheten. Mottagningen hade goda resultat.
Idag finns en traumalinje där alla former av PTSD ska behandlas och specialistkunskaperna minskats rejält efter att traumalinjen bytt inriktning från psykoterapi med våldsutsatthet om behandlingsmetod till kortare behandlingsmetoder där man fokuserar på patientens sjukdomsbild (dvs symptom istället för sjukdomsorsak). Flera från den tidigare Asta-mottagningen valde att sluta arbeta inom Region Västerbotten som följd av omorganisationen.
Vad blir konsekvensen för brottsoffret?
En sexualbrottsutsatt flicka får i större utsträckning än en icke-sexualbrottsutsatt flicka psykiska problem, t ex ångest eller psykotiska störningar. Det finns en dessutom en ökad suicidrisk.
Vad händer då denna sexualbrottsutsatta flicka vänder sig till vården för att få hjälp?
En konsekvens: Om flickan inte bemöts på rätt sätt ökar suicidrisken och de symptom som kommer av våldsutsattheten blir kvar.
Detta visar Gita Rajan i sin avhandling:”Sexual violence – Epidemiology, Treatment & Access to Health Care”
Det är därför vi kämpar för att återupprätta Asta-mottagningen. Flickor måste få rätt till specialiserad behandling.
Brottsoffer måste få adekvat behandling – även de som utsatts för sexualbrott!
Här finns Gita Rajans avhandling:
Senaste kommentarerna