Evighetspatienter

Hur länge är det acceptabelt att må dåligt efter att ha varit utsatt för sexualbrott?

Ett argument som vi i ”Initiativet Stäng inte Asta” hör nu och då är det lite slarviga: ”Man kan ju inte ha evighetspatienter i psykiatrin.”

Underförstått att patienterna i rent okynne fortsätter att nyttja Region Västerbottens svårt ansatta vårdapparat utan att egentligen behöva det. Det är också det öde vissa patienter hos den gamla Asta-mottagningen drabbats av. De har genomgått ett nytt Bedömningssamtal och befunnits vara utan vårdbehov. Tack och hej. Utgången är där borta. Andra har bedömts behöva 10-20 samtal med behandlare och sedan morsning och goodbye.

Det är en av konsekvenserna av att byta synsätt. Från att läka en våldsutsatt till att behandla symptom på psykisk sjukdom. Målsättningen är inte längre att läka utan att lära de våldsutsatta att hantera sin ångest och sina bisymptom av våldsutsattheten.

Det känns som en logisk volt. Om man inte läker patienterna det är ju då vi får evighetspatienter. Om vi tillåter patienterna att få vård som läker då återkommer de inte till psykiatrin. 

Vi uppmanar Region Västerbotten att inte skapa evighetspatienter. Ur både ekonomiskt perspektiv och med utgångspunkt i att minska de våldsutsattas lidande var den gamla Asta-mottagningen en vinstlott.