Patientberättelse 11

Anna

När jag var barn var jag utsatt för sexuella övergrepp av min far, min bror samt en utomstående i byn. Det var mer eller mindre varje dag. Jag försökte berätta för min mor. Hon trodde mig inte. Jag var en ”psykiskt sjuk hora”. Det
enda jag hade som tröst var maten, och katterna. Utan dem skulle jag vara död idag.

Den psykiska misshandeln från min mor var kronan på verket. Eftersom jag var en ”hora” enligt mamma så for jag till pojkarna i byn, så fick dom göra vad dom ville med mig.
När jag började skolan trodde jag det skulle bli bättre. Men där blev jag mobbad för att jag var tjock och hade ett annorlunda beteende. Jag valde att fokusera på min manliga lärare. Jag tog med mig kort på mina bröder och min far, så dom skulle förstå att jag var utsatt för övergrepp. ”Vilka fina bröder, och fin pappa du har”. Jag trodde de skulle förstå.

Jag sökte till sjukvården, sjuksyster, med flera, under årens lopp för mina kroppsliga symptom. In och ut hela tiden.

När jag började gymnasiet trodde jag att det skulle bli bättre. Jag flyttade till en syster, som då var alkis. Jag började dricka med henne. Jag låg runt som ett självskadebeteende. Jag var ju hora.
Under gymnasiet började jag må sämre och sämre. Jag tog kontakt med kuratorn på skolan. Jag berättade allt. De gjorde därefter hembesök och jag fick börja gå på barnpsyk. Men min mor tvingade mig att sluta… Jag var så rädd för henne. Jag mådde sämre och sämre.
Jag tog kontakt med skolläkaren som jobbade på vårdcentralen och berättade för honom. Han, socialen, sjuksyster med flera gjorde hembesök. Det blev inget bättre.

Jag trodde att jag skulle bli flyttad hemifrån, men det blev hundra gånger värre. Mammas psykiska misshandel och övergrepp skedde dagligen. Gymnasiet ville att jag skulle sluta skolan. Jag ville ej det. Jag flyttade tillbaka hem och åkte buss till skolan.
När min bror flyttade hemifrån läste jag upp mina betyg från 1,6 till 3,6 på ett år. Det var en stor seger.

Efter gymnasiet fick jag jobb på en ICA-butik. Jag jobbade i stort sett dygnet runt. Levde i två världar. Låg under sängen med knivar. Brände räkningar från Kronofogden och eldade upp pengar. Skar mig, satt i badkaret och hällde upp Klorin där jag låg, för att rena mig själv från övergrepp av vuxna män.
En dag kom min mor in på jobbet och skrek att jag var en tjock hora. Därefter tog mina kollegor in mig på psykiatrin, avdelning 4. Jag tänkte ta mitt liv. Jag åkte in och ut från psyket i omgångar. Jag sa att, får jag piller så blir allting bra. Jag var rädd att ty mig.

Till slut fick jag två arbetsterapeuter inom psyket, Bertil och Helle. Vi började träffas hemmavid och jobba med mina funktionshinder. När jag träffade Helle så bar jag kostym. Jag skulle bli man, kvinnor var ju bara kärringar. Vi gick ut och åt lunch. Från början var det bara övergreppen som vällde ur mig. Sen sa Helle: “när övergreppen kommer till dig när du äter så kan vi prata om det senare, så att mat blir mat”. Sådär jobbade vi. Helle var min fasta punkt. Jag sa upp mig från mitt jobb och blev därefter heltidssjukskriven. Jag hade Helle som kontakt i många, många år. Därefter tog vi kontakt med ASTA där jag fick gå i gruppbehandling, samt bad. Det var ett par jobbiga år – men dom bästa. Jag träffade andra
och jag blev trodd. Under resans gång tog jag kontakt med skolpersonal från gymnasiet och neråt. Gymnasiet hade tyckt att jag skulle gå i särskoleklass. Träffade gamla mobbare som hade sett övergrepp från min bror och byafolk.

Hur lever jag idag? Gift sedan 21 år. Lever för mina katter. Min familj vill inte veta av mig, dom har aldrig trott mig. Jag har bra arbetskamrater. Gått ut offentligt med min historia i över 20 år och berättat om vilka skador övergreppen orsakat. Jag har fått in flera personer till ASTA-teamet, hur de ska gå tillväga för att söka hjälp. Det är jag glad för. Jag skulle gärna föreläsa ytterligare.
Har föreläst med Agneta Lundström och Gun Stenmark på Specialpedagoglinjen. Samt olika skolor med Agneta Lundström.

Man ska aldrig döma ut en annan.
Det finns alltid en historia bakom.

.