Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning!

Nu har vi drivit denna frågan om Asta-mottagningens nedläggning i snart ett och ett halvt års tid. Vi har haft otaliga möten med både tjänstepersoner/chefer och politiker för att förklara hur de våldsutsattas situation ser ut och vad som varit det avgörande för Asta-mottagningens goda resultat.

Vi har grävt ner oss i rapporter, skickat mängder av skrivelser, skrivit artiklar och insändare samt deltagit i lokal radio och tv.

Trots diverse nedlåtande och olämpliga kommentarer från personer i maktpositioner har vi hållit fokus på sakfrågan.

Men nu har vi fått nog och ryter ifrån!

Ointresserade av våra sakliga argument och presenterade fakta har nu tjänstepensioner/chefer och regionens politiker med detta motionssvar försökt skriva om såväl Asta-mottagningens historia som framtid. Och på köpet har de ifrågasatt de utsattas sanning.

Är detta ok när både patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen påtalar att det är viktigt att lyssna på patienternas uppfattning om vilken behandling men vill ha?

Varför blir det viktigare att försvara en organisation än att ta beslut som innebär en bra vård?

Är det kanske som Astrid Lindgren sa – ”När människor med makt slutar lyssna på folk, då är det dags att byta ut dom”?

Vi kommer här fokusera på ett par uttalanden som framställs som fakta men är rena lögner. Vi ifrågasätter kraftigt trovärdigheten hos beslutsfattarna.

Tjänstepersonerna/chefer talar om en verklighet som inte finns/fanns:

– De säger att Asta bara var för Umeå

– De säger att trygga lokaler och väntrum finns, trots att de inte existerar

– De säger att Asta-mottagningen arbetade med att ”stabilisera, diagnostisera och behandla”.

Politiker säger om och om igen att de litar på sina tjänstepersoner/chefer.

• Säger cheferna att Asta bara var för Umeå då är det så

• Säger cheferna att det finns speciella väntrum för att slippa möta förövare så litar de på det trots att de, i korridoren, tillfälligt ditställda fåtöljerna nu har flyttats bort.

När de säger att forna Asta bara var för Umeå väljer de att rida på en gammal konflikt mellan Umeå- Lycksele-Skellefteå. Den hör inte hemma i frågan om adekvat vård!

Forna Asta tog i verkligheten emot patienter från hela länet och hela Sverige, punkt.

När de beskriver hur verksamheten var upplagd på Asta-mottagningen beskriver de hur man arbetar på traumalinjen idag. Forna Asta arbetade med våldsutsattheten i fokus. De skapade en individuell behandling med psykoterapi i grunden. Ingenting annat.

Vi har nu inför tisdagens beslut i Regionfullmäktige två frågor till de som ska fatta beslut i denna fråga, som i slutändan kan handla om liv och död:

1. Hur har politiker samvete att INTE agera utifrån verkligheten och lyssna till dem som givit dem förtroendet?

2. Vad mer är baserat på rena lögner?