Igår var det en anhörig på jobbet som frågade hur jag mår och hur jag orkar med livet. Denne menade såklart att hur orkar jag göra samma sak på jobbet som hemma. Hahaha tror det var den förste som frågat mej det.

Ja hur gör man för att orka? Tänker att de är väl samma sak om man jobbar på förskola som pedagog och samtidigt vara småbarnsförälder eller att jobba på fritids/skola samtidigt som man har har barn i den ålder hemma.

jag ser det hellre positivt att jag har valt det yrke jag har, att kunna få gratis rådgivning och lärdom till det privata livet genom sitt arbete är ju fantastiskt! Att jag sen plågar mina arbetskollegor med frågor om jag tänker och gör rätt får de leva med hahaha.

Visst suger det ibland , är ju inte mer än människa. Men då försöker jag ta tag i det och vända det till nått bra. Som hösten den har varit mer eller mindre kaos, ja eller sen mitten av Juli rättare sagt. Men vi var kloka nog att ta tag i problemet hela familjen, alltså alla fyra. Fantastiskt nog kan vi redan nu skörda frukt. Barnen bråkar mindre med varandra, med oss och vi vuxna bråkar mindre med varandra och med barnen. Visst är vi oense vi också konstigt vore väl annars. Utan dissektioner utvecklas man inte. (Det har Alfan lärt mig och jag är evigt tacksam för den lärdomen)

Bara den lilla saken att C är med T och ser film och leker nån av helg morgnarna medans jag och Alfan kan träna ihop är ju fantastiskt. Vi öser beröm på båda, stort ansvar för båda. Ja vi är bara 200 m bort men ändå.

Sprang på en bekant som säker fått höra en del om den ”Elaka Cilla” som kapar hejvillt bort folk som tar energi ur mig och min familj, de va intressant att få höra vad som sägs. Ja och jag står för det. Som sagt de behöver inte mej och jag behöver inte dem (just nu iaf) vad som händer om 1 eller 10 år det kan man ju inte svara på nu. Jag antar att jag ska orka finnas där hela mitt liv för Lillvildingen och då behövs Energi. När vi var på dop i våras hos vår Gudson så gav vi familjen Bergstöm en present där vi skrev texten Vänner är den familj vi själva väljer.

Såå det får mig osökt att tänka på att jag borde hälsa på mitt andra hem Tenton innan barnen kommer hem.

( kan fortfarande inte smälta att det är jag på den här första bilden, tantCilla börjar få muskler på riktigt)