Igår var det en anhörig på jobbet som frågade hur jag mår och hur jag orkar med livet. Denne menade såklart att hur orkar jag göra samma sak på jobbet som hemma. Hahaha tror det var den förste som frågat mej det.

Ja hur gör man för att orka? Tänker att de är väl samma sak om man jobbar på förskola som pedagog och samtidigt vara småbarnsförälder eller att jobba på fritids/skola samtidigt som man har har barn i den ålder hemma.

jag ser det hellre positivt att jag har valt det yrke jag har, att kunna få gratis rådgivning och lärdom till det privata livet genom sitt arbete är ju fantastiskt! Att jag sen plågar mina arbetskollegor med frågor om jag tänker och gör rätt får de leva med hahaha.

Visst suger det ibland , är ju inte mer än människa. Men då försöker jag ta tag i det och vända det till nått bra. Som hösten den har varit mer eller mindre kaos, ja eller sen mitten av Juli rättare sagt. Men vi var kloka nog att ta tag i problemet hela familjen, alltså alla fyra. Fantastiskt nog kan vi redan nu skörda frukt. Barnen bråkar mindre med varandra, med oss och vi vuxna bråkar mindre med varandra och med barnen. Visst är vi oense vi också konstigt vore väl annars. Utan dissektioner utvecklas man inte. (Det har Alfan lärt mig och jag är evigt tacksam för den lärdomen)

Bara den lilla saken att C är med T och ser film och leker nån av helg morgnarna medans jag och Alfan kan träna ihop är ju fantastiskt. Vi öser beröm på båda, stort ansvar för båda. Ja vi är bara 200 m bort men ändå.

Sprang på en bekant som säker fått höra en del om den ”Elaka Cilla” som kapar hejvillt bort folk som tar energi ur mig och min familj, de va intressant att få höra vad som sägs. Ja och jag står för det. Som sagt de behöver inte mej och jag behöver inte dem (just nu iaf) vad som händer om 1 eller 10 år det kan man ju inte svara på nu. Jag antar att jag ska orka finnas där hela mitt liv för Lillvildingen och då behövs Energi. När vi var på dop i våras hos vår Gudson så gav vi familjen Bergstöm en present där vi skrev texten Vänner är den familj vi själva väljer.

Såå det får mig osökt att tänka på att jag borde hälsa på mitt andra hem Tenton innan barnen kommer hem.

( kan fortfarande inte smälta att det är jag på den här första bilden, tantCilla börjar få muskler på riktigt)

För ca 8år sedan jobbade jag ett år på ett servichus för äldre. Det var en rätt stormig tid, jag hade fått C 9 månader tidigare och stället jag jobba på var under omorganisation big time! Men jag trivdes rätt bra både med personalen och  de som bodde där. Det fanns ett par som kom mig extra nära. Ömsesidig respekt liksom.  Av någon anledning så gillade frun i det huset mig vilket var ömsesidig från min sida.  Hon försökte vid nått tillfälle ge mej en gåva men jag sa såklart nej. Det är imot Kommunens policy att ta emot gåvor.

Seeen 8 år senare så går jag på mitt vanliga gym som deras pojkar äger, när jag tränat klart så står O med frun och ser små luriga ut. Min första tanke va, va i den har jag nu gjort.

Men då ställer han upp hans mors gamla smörknivskruka som hon tillverkat själv. Om jag blev Berörd?!? Oj oj oj!!  Jag är så otroligt tacksam att jag blivit den jag är och jag valde detta yrke.

Idag välkomnar jag oktober med glädje. Bara 22 dagar kvar tills jag och mina J vänner packar bilen och drar iväg på en roadtripp ihop.  Ska bli sjukt trevligt! Sen som bonus kommer jag att få träffa familjen Bergström ~♥~

Det har verkligen hjälpt att ha nått roligt att se framimot när det känns tungt i vardagen. Augusti och september har verkligen varit påfrestande månader.  Men all tid och kraft vi lagt ner ger belöning.  Att kunna redan nu se resultat är fantastiskt. Vilka saker jag tänker på. Tjaa det vore ju dumt att förstöra det roliga och berätta nu. Men jag kan säga så här. Jag känner energi fyllas på både privat och på jobbet. Har tusen idéer i huvudet om båda. Sen att jag fick dra på mig målliskläderna igår och lira gubbinnebandy var sjukt roligt. Lite öm av alla skott va ju ändå 5 månader sen sist. Men de är det värt.

Har en dotter som går hem själv efter skolan och sätter sig och gör bort läxan direkt (jo jag njuter så länge de varar haha) sjukt stolt mamma och pappa Brönemyr.

Ja de är verkligen så att jag älskar livet just nu. Önskar bara att jag kunde byta bort varannan helg på jobbet mot att vara hemma och njuta av ledigheten med Brönemyrs familjen. Men inom sinom tid är det nog så.