Protest på Renmarkstorget 13oo på lördag. Försvara principen ”saklig grund” vid uppsägning mot pamparna som vill vrida klockan 100 år bakåt

Av , , 2 kommentarer 89

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

UPPMANING
Jag uppmanar alla att stödja Pappers, Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna som har hoppat av förhandlingarna med arbetsgivarna. Dessa fackförbund har dragit in LO:s mandat att förhandla för dem vad gäller anställningsskydd och omställning. Även Lärarnas Riksförbund har hoppat av förhandlingarna.

Och ett antal fackförbund uppges fundera på att hoppa av förhandlingarna. De som nämns är Lärarförbundet, Vårdförbundet, Journalistförbundet, Teaterförbundet, Sveriges yrkesmusikers förbund.

Du kan komma till Renmarkstorget kl 13.00 i morgon lördag och säga din mening om värdet av att inte fullständig nyckfullhet ersätter principen om att det ska finnas en saklig grund för uppsägning.

 

Del ett
Som jag skrev i min förra blogg har de båda fackliga federationerna LO och PTK (Privattjänstemannakartellen), i en gemensam avsiktsförklaring, öppnat för att begreppet ”saklig grund” vid uppsägning ska kunna avskaffas! LO och PTK har skrivit under denna avsiktsförklaring tillsammans med arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv.

Det var Sveriges Radio (Ekot) som först kunde publicera denna häpnadsväckande nyhet 03.00 tisdagen den 10 december. De hade tagit del av ett dokument där detta framgår. Något som också framgår är att om det uppstår en tvist rörande huruvida en uppsägning är tillåten eller inte bör huvudregeln vara att anställningen inte består under den tid som tvisten pågår och fram till avgörandet (om uppsägningen varit korrekt eller inte). Idag är förhållandet det motsatta. Huvudregeln är att anställningen består under den tid som tvisten om uppsägningen pågår.

Del två
Denna avsiktsförklaring från de fackliga federationerna LO och PTK visar att fackpamparna är beredda att ge upp allt vad fackföreningarna vunnit sedan slutet på 1800-talet. Fackföreningarna har nämligen bekämpat arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt i över hundra år. Kampen för att en uppsägning ska vara sakligt grundad blev slutligen lag år 1974 (Anställningsskyddslagen). I och med denna avskaffades arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt. Till sist.

Men skulle avsiktsförklaringen bli resultatet av förhandlingarna är det ännu mer än en väldigt viktig lag (om ”saklig grund”) som går förlorad. Den största förlusten består av sveket!  Den största förlusten består i att fackföreningsrörelsen sviker sin över hundraåriga strävan efter att en uppsägning ska vila på ”saklig grund”.

Ger facket upp denna ståndpunkt kommer många att ge upp facket.

Till detta ska läggas följande:
LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson sitter i det Socialdemokratiska partiets högsta beslutande organ (Partistyrelsens verkställande utskott). Skulle saklig grund för uppsägning ges upp kommer ytterligare arbetare som fortsatt att rösta på S, men med ökande tvivel, att ge upp Socialdemokraterna. Och detta i ännu högre grad än vad som redan har skett.

Socialdemokratins dödsdans är inte vacker.

 

Del tre
Det finns så kallade vänster-socialdemokrater. På riksplanet heter de Daniel Suhonen. I Umeå har de en massa namn. Det jag tycker bäst om är (S)chwänstern. Nu har dessa s.k. vänstersocialdemokrater chansen att visa att de betyder något. De skulle kunna ställa upp för sina partivänner som leder de fackförbund som nu gör uppror – uppror mot den LO-ledning som agerar å Stefan Löfvéns vägnar åt Annie Lööf, som i sin tur är springflicka åt vissa av arbetsgivarna.

 

AVRUNDNING
Ställ upp för Pappers, Kommunal, Byggnads, Fastighets, Målarna och Seko. Dessa 6 fackförbund har tillsammans mer än hälften av alla medlemmar inom LO. Ställ upp för Lärarnas Riksförbund som också förstår värdet av att det ska finnas saklig grund vid uppsäkning.

Renmarkstorget i morgon lördag 1300 på Renmarkstorget – inte Rådhustorget. Öppen mikrofon. Till försvar av saklig grund för uppsägning – mot arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt.

Vi hoppas att de som leder detta fackliga uppror mot LO och PTK pallar trycket. För facket och framtidens skulle.

Hjälp till!

 

 

2 kommentarer

S-ledare i LO öppnar för historiskt svek – beredda att avskaffa ”saklig grund” för uppsägning. Nu behövs protester – och ett riktigt arbetarparti

Av , , 4 kommentarer 95

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Sveriges knegare behöver ett riktigt arbetarparti – ett parti som bland annat slår vakt om arbetsrätten. Idag (10 december) har de fem fackförbunden Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets och Målarna hoppat av förhandlingarna om anställningsskydd och omställning. Pappers hade redan tidigare hoppat av förhandlingarna.

Skälet till fackförbundens avhopp är att förhandlingarna mellan de båda fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarnas organisation ”Svenskt Näringsliv” har lett fram till en gemensam avsiktsförklaring dem emellan. Denna avsiktsförklaring öppnar för en ren kontrarevolution på arbetsmarknaden! Avsiktsförklaringen visar att fackens ledningar är beredda att ge upp en kamp mot arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt som de fört sedan 1900-talets början! Kampen för att en uppsägning ska vara sakligt grundad blev slutligen till lag som trädde i kraft 1974 (Anställningsskyddslagen). Denna avskaffade slutligen arbetsgivarnas ”fria uppsägningsrätt”.

 

”Saklig grund” för uppsägning avskaffas?
Men i ett dokument som både Ekot i Sveriges Radio och tidningen Arbetet har kunnat ta del av framgår att både LO och PTK nu öppnar för att begreppet ”saklig grund” för uppsägning kan avskaffas och ersättas med något annat. Idag finns det bara två lagliga skäl till uppsägning: arbetsbrist och personliga skäl.

En annan sak som framgår av den avsiktsförklaring som de fackliga federationerna LO och PTK samt Svenskt Näringsliv gemensamt kommit fram till är följande: Om det uppstår en tvist rörande om en uppsägning är tillåten eller inte bör huvudregeln vara att anställningen inte består under den tid som tvisten pågår och fram till det slutliga avgörandet (om uppsägningen var korrekt eller inte). Idag är förhållandet det motsatta. Det vill säga huvudregeln är att anställningen består under den tid som tvisten pågår. Vi talar om tillsvidareanställda.

Medlemsantalet i de sex fackförbund inom LO som valt att överge, eller inte ingå i, förhandlingarna rörande ”anställningsskydd och omställning” uppgår till ca 770 000. Detta utgör över hälften av LO-förbundens totala medlemsantal! Detta innebär att det uppstått en ytterst allvarlig splittring inom den fackliga rörelsen. Och denna splittring gör krisen inom socialdemokratin än djupare.

 

Januariavtalet – ett svek
Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv är ett resultat av Januariavtalet mellan S, C, L och MP. I Januariavtalets punkt 20 framgår att ”Lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv sker alltså ”under galgen” i form av det Januariavtal som Socialdemokraterna gått med på – för att kunna klänga sig fast vid ministerposterna. Men det som LO och PTK nu har öppnat för, genom avsiktsförklaringen tillsammans med Svenskt Näringsliv, går mycket längre än Januariavtalet! De fackliga ledarna öppnar alltså för att överge en grundläggande princip när det gäller arbetstryggheten i Sverige. Den princip som säger att en uppsägning måste ske på ”saklig grund”, vilket tar ifrån arbetsgivaren dennes fria uppsägningsrätt.

De som sitter och förhandlar för LO och har öppnat för att avskaffa begreppet ”saklig grund” i samband med uppsägning är socialdemokrater. I samband med att Medbestämmandelagen (MBL) infördes, som en del av arbetslivets demokratisering, sa Olof Palme i ett riksdagsanförande 1976 att detta utgjorde ”århundradets reform”. Anställningsskyddslagen från 1974 ingick även den i arbetslivets demokratisering. Det är socialdemokratiska ledare inom LO som nu öppnar för att avskaffa ”saklig grund” i samband med uppsägning. Detta visar hur långt borta från arbetarna, och från arbetsplatserna, som LO och dess socialdemokratiska ledarskap har hamnat.

Det är uppenbart att Sverige behöver ett riktigt arbetarparti. Och protester mot idén att överge ”saklig grund” vid uppsägning.

4 kommentarer

Arbete under slavliknande förhållande – det ”nya normala” för allt fler arbetare. Och ett skäl till att S tappar stöd bland LO-anslutna

Av , , 3 kommentarer 83

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Inledning
LO:s tidning ”Arbetet” har gjort en granskning om villkoren för utstationerad arbetskraft i Sverige. Detta är utmärkt. Tidningen har upptäckt att det råder slavliknande förhållanden på många ställen. Enligt Arbetsmiljöverkets register är hela 106 799 personer utskickade på tillfälliga jobb i Sverige av sina utländska arbetsgivare.

Men dessa 106 799 personer är alltså endast de som finns i registren. De finns fler ”utstationerade” arbetare i Sverige. Utanför registren.

 

Hyrlett.nu och det politiska hyckleriet
Arbetet (LO:s tidning) tar som exempel upp ett företag, Hyrlett.nu, som hyr ut lettiska arbetare till en billig penning. Företagets metoder har uppmärksammats sedan 2009. De lettiska arbetarna hyrs ut för att bland annat utföra städning i privatbostäder och kabelgrävning för bredband. I sina annonser, som riktade sig till svenska företag, påstod Hyrlett att ingen övertidsersättning behövde betalas. Däremot skulle arbetarna jobba max 10 timmar per dag och även ha en ledig dag i veckan. Påstod Hyrlett (hyr en lett). Chefen för företaget uppgav till DN, i en intervju 2009, att lönen för företagets anställda uppgick till 75 kr/tim efter skatt. Dessutom fick de anställda ett skattefritt traktamente på 500 kr/dag plus fritt boende. Men detta visade sig inte stämma.

Den verkliga lönen för letterna blev 15 kronor per timme samt ett skattefritt traktamente på 60 kr/tim. Något fritt boende var det heller inte tal om, utan de anställda fick betala för detta.

Som ett resultat av detta upplägg – där arbetarna bara betalade skatt på 15 kr/tim (lön) av totalt 75 kr/tim – var det många av de lettiska arbetarna som åkte på en skattesmäll på så mycket som 20 000 kronor. Skatteverket i Sverige ansåg nämligen att eftersom arbetet utfördes i Sverige, då letterna varit bosatta i Sverige så länge, så skulle de också betala skatt i Sverige. Restskatten beräknades på de löner som företaget angivit att de skulle betala arbetarna (dvs 75 kr/tim efter skatt) och inte på de löner som arbetarna visade sig ha fått ut. För många av de lettiska arbetarna innebar detta att Kronofogden måste kopplas in eftersom den faktiska, och låga, lönen inte räckte till att betala restskatten.

 

Upplägget utdömt av Skatteverket
Hyrletts upplägg att ha verksamhet och personal i Sverige, men att betala skatt i Lettland, har dömts ut av Skatteverket vid två tillfällen. Företaget har eftertaxerats på sex miljoner kronor i skatt och för andra avgifter. Pia Bergman, Skatteverkets expert på ekonomisk brottslighet, menar att utländska bemanningsföretag med liknande upplägg upptäcks titt som tätt. Upplägg som drabbar
a) de anställda,
b) den offentliga verksamhet som bedrivs med skattepengar,
c) de företag som arbetar med justa medel.

 

Ingen avart som S påstår – slavliknande förhållanden det ”nya normala” för allt fler
I Agenda menade Marita Ulvskog (S) att detta – lönedumpning och ett cyniskt utnyttjande av utsatta människor – var en avart av den fria rörligheten inom EU. Men Ulvskog har fel. Hyrlett visar just vad fri rörlighet av arbetskraft innebär – då denna fria rörlighet kombineras med östutvidgningen av EU och en fackförening som inte tar strid för att organisera arbetare som de från Lettland.

Enligt Arbetsmiljöverkets register är det alltså hela 106 799 personer utstationerade på tillfälliga jobb i Sverige av sina utländska arbetsgivare. Det är upp till facket att organisera utstationerade arbetare. Detta oavsett om arbetarna finns i register – eller om arbetarna inte finns i register utan ”bara” i verkligheten. Och i verkligheten blir det fler och fler som jobbar under slavliknande förhållande. Utan ett stridbart fack utgör den ekonomiska situation som letterna hamnat i för det ”nya normala” för en stor och växande del av arbetsmarknaden. Och pressen känns hårdast för LO-medlemmarna. Detta är ett skäl till att SD blivit lika stora som, och till och med passerat S, i en nyligen gjord Sifo-mätning rörande hur LO:s medlemmar skulle rösta om det hölls val till riksdagen idag.

Det allra värsta med detta är att SD inte har någon politik för att klara upp situationen. Lika lite som S eller M.

Marita Ulvskog, och andra socialdemokrater, har alltså fel när de påstår att detta är en avart. Låt oss repetera: Vad letterna råkat ut för utgör det ”nya normala” för en stor och växande del av arbetsmarknaden.

 

Det är så här Centerpartiet vill ha det
Borgerliga politiker försvarade Hyrlett och anklagade motståndarna för protektionism! Centerpartiet bjöd till och med in Hyrlett när de höll en pressträff för att prata om den fria rörligheten! Lena Ek, tidigare EU-parlamentariker för Centerpartiet, bedyrade att företaget följer reglerna och har minimilöner som motsvarar de svenska. Men detta har visat sig var långt ifrån sanningen …

År 2018 ändrade EU det så kallade utstationeringsdirektivet. Direktivet har ännu inte införts i svensk lag men ett lagförslag gällande Sverige presenterades i juni. I detta lagförslaget får facket rätt att strida för att utstationerade ska få lön enligt svenska kollektivavtal.

Facket får alltså rätten att strida för utstationerade…

 

Facket har alltid ”haft rätt” att organisera utländska arbetare
Men facket har alltid kunnat organisera utländska arbetare och strida mot lönedumpning. Och  Socialdemokraterna återvann regeringsmakten redan 2014. Men nu har alltså facket fått ”rätten”.

Bra. Nu finns det alltså inga skäl som hindrar facket från att ta strida mot en lönedumpning som drabbar alla; nu finns det inga skäl som hindrar facket att kämpa för arbetare som de lettiska – som drabbats av något som – oavsett om det varit juridiskt tillåtet eller inte – alltid påmint om ekonomisk brottslighet moraliskt sett. En brottslighet, juridisk och/eller moralisk, som drabbat:
- oorganiserad arbetskraft,
- de företag som spelar efter reglerna,
- den sjukvården, skola och äldreomsorg som är beroende av skattefinansiering.

Avrundning
Jag väntar med spänning på vad den socialdemokratiska ledningen för LO nu ska göra. Själv tänker jag strida för följande paroll:
Varken S eller SD – vi behöver ett riktigt arbetarparti

3 kommentarer

Fridays For Future i Umeå mörkar sanningen om Parisavtalet – drar samtidigt ovetenskapliga slutsatser av sina egna enkäter

Av , , 2 kommentarer 102

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Ingress

Fridays For Future i Umeå har skickat ut en enkät till alla ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Vi i Arbetarpartiet brukar försöka svara på frågor från olika föreningar och organisationer. Vi brukar också försöka träffa exempelvis journaliststuderande, andra studenter och skolelever som har frågor. Arbetarpartiet tänker även besvara frågorna från Fridays For Future i Umeå. Men vi vill göra en markering mot Fridays For Future i Umeå för dess metoder.

Fridays For Future har utformat sin enkät för att tvinga de ledamöter som besvarar enkäten att säga ”Ja” till organisationens beskrivning av hur den globala situationen i klimatfrågan ser ut. Detta är inte seriöst. Vi anser att Fridays For Future, genom sin metod, bidrar till att mörklägga hur trögt klimatarbetet verkligen går – globalt sett. Genom sin enkät försöker Fridays For Future erövra ”problemformuleringsprivilegiet”. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att FFF försöker bestämma hur klimatfrågan skall diskuteras. Detta går inte vi i Arbetarpartiet med på. Vi ska nedan förklara varför.

 

Del ett

Det var i mars 2006 som Arbetarpartiet påbörjade sitt utåtriktade engagemang i klimatfrågorna. Ett av de material som vi baserade oss på var en då aktuell rapport från IPCC. Ett annat material var Dagens Nyheters populariserade version av IPCC-rapporten. Redan då, för över 13 år sedan, stod det klart att en temperaturhöjning på max två grader i slutet av detta århundrade var det mål som vi måste kämpa för att klara. Det stod också klart att om tvågradersmålet skulle klaras var det bråttom.

För att klara tvågradersmålet krävdes följande:
* Utsläppen av växthusgaser (exempelvis koldioxid och metan) måste nå sin ”peak” senast år 2015 för att därefter börja minska,
* Utsläppen måste därefter fortsätta att minska med mellan 50-85 procent (jämfört med utsläppsnivån år 2000),
* Denna minskning av utsläppen skulle vara genomförd senast år 2050.

Om dessa förutsättningar uppnåddes skulle det innebära att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skulle stanna på en nivå av mellan 445-490 ppm CO2-ekvivalenter (koldioxidekvivalenter). Den populariserade beskrivningen av denna koncentration av växthusgaser angavs i IPCC-rapporten som en temperaturökning på 2,0 – 2,4 grader år 2100. Redan för 13 år sedan var detta det minst pessimistiska alternativet för alla klimataktivister som inte förnekade verkligheten.

Nu har det snart gått fem år sedan 2015. Utsläppen av växthusgaser vände inte nedåt detta år. Sannolikheten att utsläppen av växthusgaser ska hinna minska med mellan 50-85 procent fram till år 2050 (jämfört med utsläppsnivåerna år 2000) måste bedömas vara minimal. Frågan är om detta betyder något för oss som arbetar för att rädda klimatet. Eller är detta misslyckande något som vi bara kan förneka? Vi svarar nej på denna fråga. Verkligheten går inte att förneka.

Del två

De löften som världens länder avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse, när det gäller minskade utsläpp av växthusgaser, beräknas motsvara en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader (Climate Action Tracker). Den historiska erfarenheten av politiska löften talar för att en temperaturökning på 3,2 grader är troligare än en ökning på 2,6 grader. Men även om vi skulle utgå ifrån den mest positiva tolkningen av de löften som avgavs i samband med Parisavtalets tillblivelse så hamnar den globala temperaturökningen i slutet av detta århundrade på 2,6 grader. Återigen: Utifrån att utsläppen inte började minska år 2015, och den historiska erfarenheten av politikers bristande förmåga att hålla löften, är det tyvärr mer sannolikt att den globala temperaturökningen i slutet av detta århundrade kommer att ligga på 3,2 grader. Mot denna bakgrund förstår vi inte kopplingen mellan Parisavtalet och 1,5-gradersmålet. En sådan koppling finns nämligen inte i verkligheten.

I inledningen till sin enkät skriver Fridays For Future följande: ”Det är de sammanlagda utsläppen från idag och framåt som avgör om vi skall lyckas. För att nå framgång krävs en planerad och ansvarsfull avveckling av våra utsläpp.”

Kommentar:
Detta visar en stor brist inom Fridays For Future. Deras formulering innebär att all miljöpåverkan, från historiens början och fram till idag, inte skulle spela någon roll för möjligheten att uppnå framtida klimatmål! Detta är absurt. Ett exempel på betydelsen av tidigare miljöpåverkan är uppgifterna om att världshavens förmåga att absorbera växthusgaser redan har minskat – uppgifter som var välkända redan för 13 år sedan. Om inte den tidigare miljöpåverkan spelar någon roll skulle vi ju inte ha någon klimatkris överhuvudtaget idag! Dessutom fritar formuleringen tidigare miljöbovar från deras ansvar.

Skälet till att vi nämner dessa saker är att vi med kraft vänder oss mot formuleringen ”Det är de sammanlagda utsläppen från idag och framåt som avgör om vi skall lyckas”. Formuleringen förnekar betydelsen av tidigare klimatpåverkan. De åtgärder som måste vidtas idag är ju beroende av just den tidigare klimatpåverkan. Fridays For Future rör ihop orsak och verkan.

 

Del tre

Arbetarpartiet har länge engagerat sig i klimatfrågan. För umeborna är vi mest kända på grund av vårt lokala engagemang när det gäller att minska utsläppen från trafiken i Umeå och våra ständigt återkommande tabeller om de överskridanden av miljökvalitetsnormen för kvävedioxid som sker – främst efter Västra Esplanaden. Samt vad gäller hälsohoten inom centrumfyrkanten under kalla vinterdagar.

Vi vill gärna samarbeta med alla seriösa för att minska den, mot den mänskliga civilisationen, hotfulla ökningen av den globala temperaturen. Men bakom gradtalen finns koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären, mätta i CO2-ekvivalenter, och denna koncentration kan man inte förneka. Varje seriöst klimatarbete måste utgå ifrån den redan existerande koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Detta gäller även i samband med målsättningar för klimatarbetet. Av denna metod finns inte ett spår i den enkät som Fridays For Future skickat ut.

Det är detta som vi i Arbetarpartiet så kraftigt vänder oss emot. Det går inte att önska sig en temperaturhöjning som stannar vid 1,5 grader. Inte när utvecklingen själv pekar på en högre temperaturökning än 1,5 grader; inte när makthavarnas egna löften inom ramen för Parisavtalet pekar på 2,6 – 3,2 grader.

 

Del fyra

Arbetarpartiet motarbetar inte Parisavtalets andemening. Denna innebär att världens regeringar bör sträva efter rejäla minskningar av utsläppen av växthusgaser. Men att vi inte motsätter oss Parisavtalets andemening betyder inte att vi – naivt och okritiskt – tror att ett icke bindande avtal skulle lösa problemen med för stora utsläpp. Parisavtalet kom till under år 2015. Det var samma år som utsläppen av växthusgaser behövde nå sin ”peak” och börja vända nedåt – enligt vad vi har redogjort för ovan. Under de snart fem år som gått efter Parisavtalets tillblivelse har utsläppen fortsatt att öka – istället för att börja minska. För detta går det inte att blunda.

Kontentan av detta är att målet att den globala temperaturökningen kan begränsas till 1,5 grader vid slutet av århundradet är helt orealistiskt. Men dessutom måste vi upprepa det orimliga i kopplingen mellan Parisavtalet och 1,5-gradersmålet. De löften som världens regeringar avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse innebar en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader! Oavsett vilka vackra formuleringar som världens makthavare skrivit in i avtalet är den verkliga innebörden av detsamma alltså ungefär en dubbelt så stor temperaturökning som 1,5-gradersmålet!

 

Del fem

De personer och organisationer, som med Parisavtalets löften som grund försöker inbilla människor som bryr sig om klimatet att 1,5-gradersmålet är uppnåeligt, gör faktiskt kampen för att rädda klimatet en otjänst. Varför skriver vi så? Därför att den första och kanske viktigaste förutsättningen för att temperaturökningen skulle begränsas till 2,0 – 2,4 grader var att utsläppen skulle börja minska redan år 2015. Och därför att de löften som världens länder avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse beräknas innebära en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader.

Genom att knyta 1,5-gradersmålet (”långt under två grader”) till Parisavtalet försökte världens makthavare att dölja två saker bakom ett radikalt mål. Dels den faktiska verkligheten i form av den redan existerande koncentrationen av växthusgaser i atmosfären och de ökande utsläppen. Dels den verkliga innebörden av ländernas löften/planer vad gäller utsläppen. Detta för att lugna en allt oroligare världsopinion – och det på ett väldigt cyniskt sätt.

Arbetarpartiet vägrar att spela med i detta cyniska spel.

Vår fråga är varför Fridays For Future deltar i makthavarnas spel? Det vore bättre om Fridays For Future avslöjade att den verkliga innebörden av Parisavtalet inte alls motsvarar någon temperaturökning på 1,5 grader år 2100. Det vore också bättre om Fridays For Future visade att utvecklingen vad gäller koncentrationen av växthusgaser i atmosfären (i CO2-ekvivalenter) motsäger de vackra orden om 1,5 graders temperaturökning i Parisavtalet.

Återigen: Varför deltar Fridays For Future i makthavarnas spel?

Och varför utformar Fridays For Future sin enkät på ett sätt som bidrar till att upprätthålla illusionen om att Parisavtalet på något sätt skulle innebära en begränsning av temperaturökningen till 1,5 grader?

2 kommentarer

Varken SD eller S. Sverige behöver ett riktigt arbetarparti – för en fungerande integration, arbete åt alla och minskade inkomstklyftor

Av , , 2 kommentarer 85

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Varken SD eller S – inget av dessa partier har lösningarna
Landets knegare behöver ett parti som inser det akuta behovet av en fungerande integrationspolitik. De behöver ett arbetarparti som även förstår den destruktiva effekt på samhället som skapats av att inkomstklyftorna är större idag än någonsin tidigare sedan SCB:s mätningar började 1991. De behöver ett arbetarparti som inte förnekar dagens höga arbetslöshet och som förmår mobiliserar samhällets alla resurser för att arbetslösheten inte ska bli ännu högre i samband med en kommande konjunkturnedgång. Sveriges knegare behöver ett parti som inser den hotande djupa samhällskrisen och hur den ska bekämpas.

S och SD växlar i opinionsmätningarna när det gäller vilket parti som är störst både inom väljarkåren som helhet och bland LO:s medlemmar. Men varken SD och S har någon trovärdig politik i dessa tre, sammanhängande, frågor som tillsammans utgör grunden för den djupa samhällskris som vi är på väg in i. Därför behöver knegarna i landet ett nytt och riktigt arbetarparti. Därför för vi fram parollen ”Varken SD eller S”.

Bakgrunden är, som vi antytt, den senaste tidens opinionsmätningar. Dessa visar att Sverigedemokraterna numera är ungefär lika stora som Socialdemokraterna i väljarkåren. Till detta ska läggas att SD, i en Sifo-mätning från oktober, var SD till och med något större än S bland LO-medlemmarna – den grupp som historiskt utgjort socialdemokratins kärntrupper!

 

Del I
De flesta som röstar på SD gör detta i protest mot hela etablissemanget – inte för att de vill se Åkesson som statsminister.

SD bärs fram av en våg av reaktion mot det etablerade politisk-mediala etablissemangets misslyckande. Denna våg har blivit både starkare och längre av att etablissemanget länge vägrade inse att problemen med den misslyckade integrationspolitiken faktiskt är högst reella. Detta gjorde att SD, under en väldigt lång, har sluppit svara på hur arbetslösheten ska minskas och hur inkomst- och klassklyftor ska bekämpas.

Den andra sidan: Dagens politiska situation har aldrig varit så politiskt öppen som den är idag. Inte efter andra världskrigets slut 1945. Tidigare röstade ibland många på Vänsterpartiet i syfte att påverka Socialdemokraternas politik. Detta var en bekväm metod för de som inte ville engagera sig själva.
Men idag röstar ännu många, många fler på SD – i en allmän protest mot hela det politiska etablissemanget. Men också i protest mot stora delar av det mediala etablissemanget. Men det är få av SD:s väljare som verkligen vill se en regering ledd av Jimmie Åkesson. Dagens situation, då SD kan bli landets största parti i valet 2022, kan leda till vanmakt och handlingsförlamning. Men situationen innebär även ett ”window of opportunity” (en chans att gripa tillfället i flykten). Situationen öppnar för ett nytt arbetarparti, eller för en Alternativ vänster, som förmår att utmana både det traditionella etablissemanget – och SD.  Detta är vad Arbetarpartiet kommer att satsa krafterna på fram till riksdagsvalet 2022.

 

Del II
Den hotande krisen och hur den ska bekämpas

 

A) En realistisk integrationspolitik

Ett inslag i ett verkligt arbetarpartis, eller i en Alternativ vänsters, program måste handla om behovet av en realistisk integrationspolitik. I vårt förra nummer utvecklade vi detta i ett antal punkter. Det handlar bland annat om följande:
*Nej till fri invandring – Sverige måste upphöra med att ta emot fler flyktingar än EU-snittet;
*Facket måste ha ett avgörande inflytande över arbetskraftsinvandringen,
*Allt stöd till den majoritet av muslimer som står upp för ett demokratiskt samhälle – dessa kommer att vara våra viktigaste allierade i en framtida kamp mot islamister som Muslimska brödraskapet och wahhabitiska nätverk vars ledare har dömts att utvisas i tre instanser bara för att sedan släppas fria. Vilket i sig utgör en skandal,
*flyktingar och andra invandrare måste få veta vilka lagar som gäller. Detsamma gäller för vilka sedvänjor, byggda på lagarna, som gäller. Och som inte gäller. Detta innebär en medveten kamp mot framväxten av parallella samhällen byggda på alternativa lagsystem, sharia, sätts över svenska grundlagarna!
*Hedersförtrycket måste erkännas och bekämpas.
*Det är på denna grund som flyktingar och andra invandrare kan etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna.
Och det är först på denna grund som en framgångsrik integration kan byggas.

Kommentarer:
Den alternativa högern, eller den nyreaktionära borgerligheten, ser inte att en majoritet av muslimerna stöder ett demokratiskt samhälle. Än mindre ser SD denna majoritet av muslimer som sin viktigaste allierade i kampen mot parallella samhällen. Och att låta facket få ett avgörande inflytande på arbetskraftsinvandringen finns inte på SD:s karta. Denna nyreaktionära borgerlighet arbetar absolut inte för att flyktingar och andra invandrare ska kunna integreras genom att etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna. Varken SD eller S har ett program för en realistisk integrationspolitik.

 

B) Minskade inkomst- och klassklyftor

En Alternativ vänster kommer – till skillnad från Sverigedemokraterna, den traditionella högern, den nuvarande regeringen samt Vänsterpartiet – att bekämpa ökade inkomst- och klassklyftor. Statistiska Centralbyrån (SCB) har visat att inkomstskillnaderna aldrig har varit lika stora som idag – åtminstone inte sedan 1991 då SCB började mäta dessa. Det var just detta år, 1991, som de borgerliga partierna vann valet och regeringen Bildt-Wibble tillträdde. Efter valet 1994 återtog Socialdemokraterna regeringsmakten. År 2006 tillträdde den första alliansregeringen. Åtta år senare kunde Stefan Löfven bilda regering tillsammans med MP. Om inkomstskillnaderna har ökat sedan 1991 har de alltså ökat både under socialdemokratiskt och borgerligt styre.

Statistiken från SCB visar att de rikaste tio procenten av befolkningen i samhället ökar sitt inkomstmässiga avstånd till den övriga befolkningen. Dessa ”tioprocentare” tar idag hand om en nästan lika stor andel av landets totala inkomster som den lägst betalda halvan av befolkningen (under 2016).

En Alternativ vänster kommer att prioritera en utjämning av inkomster och förmögenheter. Det första steget måste vara att alla som arbetar i Sverige ska ha löner och arbetsvillkor som motsvarar svenska kollektivavtal. En allt större andel av arbetskraften arbetar idag svart eller till löner som ligger långt under kollektivavtalen. Här krävs en kombination av en facklig offensiv för att organisera löntagarna samt en hårdare lagstiftning mot arbetsgivare som fuskar. Men för att minska skillnaderna i inkomster och förmögenheter på ett mer grundläggande sätt krävs fler åtgärder,

 

C) Omfattande åtgärder mot arbetslösheten

Det krävs omfattande åtgärder mot den höga och växande arbetslösheten. Uppmärksamheten måste bland annat riktas mot behovet att rusta upp en svensk infrastruktur i förfall. När det gäller bostäder handlar det om ett nytt Miljonprogram. Grovt räknat så måste en halv miljon lägenheter renoveras samtidigt som det måste byggas uppåt en halv miljon nya bostäder.

Det har länge riktats både skarp och berättigad kritik mot Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och Januariöverenskommelsen innebär att Arbetsförmedlingen inte längre ska förmedla arbeten! Enligt punkt 18 i överenskommelsen ska Arbetsförmedlingen ”vara fokuserad på myndighetsansvar i form av kontroll av arbetssökande och av fristående aktörer, arbetsmarknadspolitisk bedömning, digital infrastruktur och statistik och analys”. Men själva förmedlandet av arbeten ska genom privata aktörer. En stor seger för Centern och Annie Lööf.

Denna seger för Annie Lööf måste rivas upp. Arbetsförmedlingen måste återfå sitt uppdrag att förmedla arbetskraft dit där det finns jobb. Detta bland annat för att rusta upp infrastrukturen, till vilket ett nytt Miljonprogram räknas.

 

Sammanfattning:
Jag vill avsluta detta blogginlägg genom att upprepa följande: En nytt Arbetarparti, eller en Alternativ vänster, måste alltså börja med behovet av en realistisk asyl- och flyktingpolitikt (strid för en integrationspolitik som är realistisk); ett nytt arbetarparti måste erkänna den höga arbetslösheten och förebygga denna redan innan arbetslösheten sätter nya rekord; ett nytt arbetarparti måste slutligen bekämpa de inkomst- och klassklyftor som är större idag än sedan 1990-talets början. Dessa tre frågor hänger ihop.

Detta är tre av de viktigaste punkter som ett nytt arbetarparti (en alt-left) måste arbeta in. Men ett nytt och riktigt arbetarpart i, eller en Alternativ vänster, måste utveckla ett handlingsprogram som är mycket mer omfattande än så.

2 kommentarer

Det saknas 88 elever i Umeå. Risken är att siffran speglar tvångs- och barnäktenskap. Försöker Umeås styre mörka denna skrämmande siffra?

Av , , 4 kommentarer 94

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Inledning

I mitten på oktober denna höst, en månad efter skolstarten, rapporterades det att 30 barn och ungdomar inte återvänt till skolan i Dalarna efter sommaren. Rektorerna på nio av skolorna berättade bland annat att det var osäkert när och om eleverna kommer tillbaka. Situationen var lika skrämmande i Gävleborg. Där var det minst 27 grundskoleelever som inte återvände till skolstarten i augusti och som räknades som försvunna. Men situationen är ännu mer skrämmande. Det saknas sedan tidigare 56 elever i Gävleborg. Det blir totalt 83 saknade barn och ungdomar! (Uppgifterna kommer från Sveriges radio).

Detta väckte stor uppmärksamhet för en drygt månad sedan!

 

Del A

Så hur är läget i Umeå kommun? Idag ska de ledande skolpolitiker besvara mina frågor rörande läget bland barn och unga elever i Umeå kommun. Om frågan hinns med. Lyssna på radion under eftermiddagen. Min interpellation kanske hinner komma upp. Men låt mig börja med att citera ett stycke från svaret från Umeå kommuns två ledande skolpolitiker: dels ordföranden från för- och grundskolenämnden, dels ordföranden från gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden:

”… Det pågår för närvarande skolpliktbevakning på 88 elever F-9 som är folkbokförda i Umeå kommun men som inte har en känd skola. I flertalet fall så handlar det om elever som har flyttat till andra kommuner eller andra länder och börjat skola där men där vårdnadshavare inte anmält flytt eller där folkbokföring inte ändrats i Skatteverkets folkbokföringsregister. En del vårdnadshavare har inte kännedom att de vid flytt ska anmäla detta till Skatteverket och att de ska anmäla det till den skola de lämnar. Utifrån tidigare års skolpliktbevakning är det troligen fallet i en stor del av de bevakningar som görs för närvarande….”  

Man kan inte annat än häpna!

Det saknas alltså 88 elever! Det betyder 88 barn och ungdomar. Det betyder 88 människor. Det betyder 88 livsöden. Men svaret förvandlar dessa människor, barn och ungdomar, till statistik. Varför har inte Umeås styrande politiker slagit på trumman genom vända sig till allmänheten via media och bett om hjälp med att ta reda varför dessa 88 barn och ungdomar har försvunnit från Umeå och få hjälp med att ta reda på var de befinner sig idag! Och även få hjälp med svaret på frågan om varför de inte befinner i Umeå.

Det är förbanne mig skandalöst! För att visa hur skandalöst svaret är så låt oss bryta ned svaret i dess olika beståndsdelar.
Och låt oss börja med att repeterar vad politikerna har uppgett:
Skolpliktbevakning pågår alltså på 88 elever från 6 år upp till 16 år ”som är folkbokförda i Umeå kommun men som inte har en känd skola. I flertalet fall så handlar det om elever som har flyttat till andra kommuner eller andra länder …”

 

Del B

Beståndsdel 1
Först slår politikerna ihop de elever som har flyttat till andra kommuner (i Sverige får vi förutsätta) med elever som har flyttat till andra länder!
Detta är så fräckt att man häpnar.
Är det någon som anser att det går att slå ihop kategorierna ” …har flyttat till andra kommuner eller andra länder”.  Det är en viss skillnad om barnet har flyttat till Skövde för att fortsätta grundskolan där tillsammans med föräldrar och syskon – eller om barnet har flyttat till Somalia för att bo hos farmor och gå i en koranskola. Det är också skillnad på om flytten har skett frivilligt eller under tvång. Detta borde både nämnda skolpolitiker, och ordföranden i individ- och familjenämnden, visa att de förstå i sitt svar. Men de gör istället tvärt om.

Men den ansvarslösa attityden tar inte slut genom att jämställa en flytt till andra kommuner med en flytt till andra länder? Nej, nej!
Låt oss koncentrera oss på kategorin ” … har flyttat till andra kommuner …”. Av svaret framgår det att umepolitikerna inte känner till i vilka skolor de elever går som påstås har flyttat till ”andra kommuner”. Det har alltså gått tre (3) månader sedan skolstarten och de ansvariga i Umeå, för skola och socialtjänst, påstår sig veta i vilka kommuner vissa av de försvunna 88 barnen / eleverna befinner sig. För så måste ju vara fallet – att Umeås ansvariga VET i vilka kommuner barnen finns – för annars går det ju inte ens att hävda att barnen finns i Sverige.
Umeå ansvariga vet alltså i vilka kommuner de försvunna barnen finns / men inte i vilken skola de går!
Detta är kvalificerat nonsens.
Barn som går i skolor i Umeå har både namn och personnummer. Det har nu gått tre månader sedan skolstarten. OM politikerna i Umeå verkligen vet i vilka kommuner vissa av de saknade barnen bedriver skolgång så måste det ha gått att lokalisera i vilka skolor eleverna / barnen går i. Efter tre månader. Vad har vi annars namn, personnummer och data till.

Men om har Umeås ansvariga inte har kunnat lokalisera i vilken skola barnen går, i den kommun där barnen / eleverna påstås finnas, så är sanningen att barnen sannolikt inte finns i den angivna kommunen. Det går nämligen inte att misslyckas med att ta reda på i vilken skola ett barn går – OM barnet verkligen finns i den angivna kommunen – om Umeås ansvariga försökt under tre månader.

Beståndsdel  2.
”Till andra länder”.
Vad betyder det? Det är uppenbart att Umeås ansvariga är så fräcka att de påstår att de vet att barnen har flyttat till en viss kommun men att barnet ändå ”… inte har en känd skola…”. Detta går inte att tro på.
Men hur ska det DÅ vara möjligt att tro på de beskäftiga formuleringarna om att ”I flertalet fall så handlar det om elever som har flyttat till andra länder och börjat skola där” samtidigt som eleverna / barnen ”inte har en känd skola”. Här blir det förolämpande. Hur kan Umeås ansvariga ens försöka påstå att de vet att de elever som försvunnit ”till andra länder” går i skola?

 

Beståndsdel 3.
Till vilka länder har barnen flyttat?
Det redovisas ingen statistik för till vilka länderna barnen har flyttat.
Detta kan jämföras med Gävleborg där det finns en hel del kunskap om var de försvinna barnen /eleverna kan finnas. Så kan Sveriges radio berätta att ett tiotal barn finns i europeiska länder medan den vanligaste platsen för de saknade barnen /eleverna är i Östafrika.
Istället för att redovisa någon sådan statistik slår alltså Umeås ansvariga istället ihop anonyma kommuner med anonyma länder och PÅSTÅR att eleverna ”börjat skola där” . Samtidigt som de alltså skriver att barnen / elevernainte har en känd skola”.

Alltså: varken någon konkret lista på kommuner i Sverige dit barnen flyttat eller någon lista på vilka andra länder än Sverige som barnen / eleverna befinner sig i.

Del C

Sedan 2018 har UD en speciell sektion för Familjekonfliktsärenden.

Skälet är att det är ett stort och växande problem med bortförda barn och unga. Under år 2018 förekom det 104 Familjekonfliktsärenden i UD:s sektion för sådana. I dessa var 214 individer inblandade. Av de 214 var 138 minderåriga. I 47 av ärendena uppgavs att det förekommit våld mot de inblandade individerna. I 18 av ärenden fanns en konkret risk för tvångs- eller barnäktenskap.

Mot denna bakgrund:
Hur kan det komma sig att det råder en sådan tystnad i Umeå samtidigt som frågorna om försvunna elever blir berättigat stora i Dalarna. Och i Gävleborg.  Försöker makthavarna i Umeå mörka de försvunna 88 barnen / eleverna.

Avslutning

De politiker som har besvarat mina frågor har slagit an ett tonfall som om de hade greppet om situationen. De vet att det försvunnit 88 elever / barn. Sedan påstår de sig veta att dessa har flyttat ”till andra kommuner eller andra länder och börjat skola där”. De som flyttat har bara glömt, eller inte vetat, att deras flytt ska anmälas till Skatteverket och till den skola de lämnar.
Utifrån tidigare erfarenheter ”…är det troligen fallet” i en ”stor del av de bevakningar som görs för närvarande….”.

Men det lugna tonfallet och alla vaga formuleringar om ”troligen” och ”en stor del” av fallen går inte ihop med vad som står på spel: barn- och tvångsäktenskap, könsstympning och uppfostringsresor. 
De politikerna som har försökt besvara våra frågor har försökt undvika den skrämmande utveckling som fått UD att inrätta en speciell sektion för denna typ av Familjefonfliktsärenden.

Vi i Arbetarpartiet är inte nöjda.
Och vi kommer att resa frågorna igen och igen tills den verklighet som riskerar att dölja sig bakom statistiken – de försvunna 88 barnen / eleverna – får den uppmärksamhet som den förtjänar. Både av de styrande politikerna och av media.

 

4 kommentarer

Löfven misslyckades med att förklara gängvåldet. Stegvis närmar sig debatten den verklighet som skapats av en misslyckad integrationspolitik

Av , , 6 kommentarer 108

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Dessa dagar riktas hård kritik mot statsminister Stefan Löfven på grund av hans, minst sagt, bleka insats i Agenda i söndags. Utfrågningen handlade om gängvåldet, som har blivit mycket brutalt och omfattande i Sverige. Till saken hör att Danmark har infört gränskontroller mot Sverige på grund av vår ”export” av organiserad brottslighet. Agenda ville bland annat att statsministern skulle förklara varför Sverige ligger i topp i Europa när det gäller andelen unga män som mördas med skjutvapen.

Statsministerns bleka insats berodde på att han vägrade erkänna betydelsen av den havererade integrationspolitiken. Istället bet han sig fast vid två förklaringar, och endast dessa: arbetslöshet och skola. Naturligtvis är dessa två faktorer viktiga. Men storleken på arbetslösheten och hur många som lyckas eller misslyckas i skolan kommer också det att påverka hur integrationspolitiken fungerar. Med detta sagt vill jag återpublicera en artikel från Nya Arbetartidningen som skrevs för ca 2,5 år sedan. Den handlar om hur omfattande skjutningarna i Malmö då var i förhållande till andra städer i Sverige och Europa. Artikeln utgör även en kritik mot de som försöker blanda bort korten.

Kartan och den tillhörande texten nedan känns väldigt aktuell idag. Steg för steg håller debatten på att hinna ikapp verkligheten.

_______________________________________________________

”Morden i Malmö ska inte förminskas

Davis Kaza | Nya Arbetartidningen | 2017-02-28
Siffrorna anger antal mord per 100 000 invånare och år.

I svallvågorna efter den senaste tidens dödsskjutningar i Malmö har Sydsvenskan jämfört mordstatistiken mellan Malmö och en rad andra städer. Statistiken är skrämmande och utgör en mätare på det akuta behovet av krafttag mot segregeringen i Malmö. Samtidigt visar media, i form av Sydsvenskan, upp sig från sin sämsta sida genom att försöka relativisera bort våldet i Malmö.

 

Vi har tyvärr haft anledning att återkomma till det ökade antalet mord och skjutningar i Malmö. Söndagen den 12 februari skedde den senaste dödsskjutningen. En 23-årig man sköts ihjäl mitt på Möllevångstorget i centrala Malmö. Mordet skedde vid halv sju på kvällen, när restaurangerna runt torget är fyllda med gäster. Onsdagen före blev en 50-årig vaktmästare skjuten med fem skott – varav ett träffade i bakhuvudet. Mannens skador är i skrivande stund fortsatt livshotande. Den misstänkte skytten som sitter häktad är bara 15 år gammal. Polisen misstänker att skytten tagit fel på person, han skulle egentligen skjuta någon annan.

Under 2016 skedde elva mord i Malmö. Med en befolkning på 326 000 invånare ger det 3,4 mord per 100 000 invånare. Detta är fler mord per invånare än i någon annan stad i Norden. Men även i jämförelse med stora städer ute i Europa som Paris, London och Berlin ligger Malmö högt. Se kartan. Det är först i en jämförelse med fattigare delar av östra Europa som vi hittar städer med fler mord per 100 000 invånare än i Malmö. Mordstatistiken i Malmö ska dock främst jämföras med andra städer i Norden och västra Europa. Att använda statistiken på annat sätt blir missvisande och innebär en oärlig förminskning av Malmös problem.

Men att förminska problemen genom att blanda bort korten och jämföra Malmö med städer i fattiga länder i östra Europa är precis vad Sydsvenskans journalist gör i sin granskning. Detta kallas för ”relativisering” och är ett otyg i den politiska debatten. Innehållet i Sydsvenskans budskap är att morden i Malmö egentligen inte är så farliga, för det finns andra städer i världen där det är värre. Underförstått så ska malmöborna inte gnälla så mycket. Detta budskap är dels respektlöst mot både offer och anhöriga som drabbats av alla skjutningar. Dels är det fördummande.

Lågvattenmärket i Sydsvenskans artikel är när journalisten börjar jämföra Malmö med städer i USA och Latinamerika. I folkmun kallas Malmö ibland för ”Sveriges Chicago” – vilket refererar till att Chicago sedan Al Capones dagar haft rykte om sig att vara en våldsam gangsterstad. Sydsvenskan jämför därefter mordstatistiken i Malmö med mordstatistiken i Chicago. Och konstaterar – föga förvånande – att det i Chicago sker åtta gånger fler mord per 100 000 invånare än i Malmö! Nästan triumferande drar journalisten slutsatsen att Malmö inte alls är som Chicago. Men vem trodde det? Öknamnet ”Sveriges Chicago” har aldrig betytt att Malmö bokstavligen är som Chicago. ”Sveriges Chicago” syftar på att det är en stad där det förekommer mycket våld och kriminalitet. Så kallades t.ex Gävle för Sveriges Chicago under 1960-talet och en bit in på 70-talet.

Efter jämförelsen med Chicago går journalisten obekymrat vidare och jämför mordstatistiken i Malmö med världens mordtätaste stad – Venezuelas huvudstad Caracas! Naturligtvis är Malmö inte i närheten av Caracas när det gäller mordstatistik. Och det är det ingen som trodde heller. I Caracas sker årligen ca 120 mord per 100 000 invånare. Artikeln avslutas med orden ”Så är Malmö en trygg stad? Tja, svaret beror på vem man frågar. En köpenhamnare eller berlinare skulle kanske svara nej. Den som bor i Caracas eller Baltimore förmodligen ja”. Därmed skulle det vara bevisat att Malmö minsann inte är en så otrygg stad.

Problemen i Malmö låter sig dock inte relativiseras bort. Hur hårt Sydsvenskan än försöker. Problemen låter sig inte heller döljas bakom nya ”flashiga” skrytbyggen, som Malmös politiker försökt i årtionden. Samtidigt besitter de boende i Malmös utsatta områden en väldig kraft. Den 1000 människor starka manifestationen mot våld efter mordet på 16-årige Ahmed Obaid i mitten av januari visar på just detta. Om kraften som finns i de utsatta områdena kan kanaliseras till en rörelse mot segregeringen skulle våldsspiralen kunna brytas och ett bättre Malmö vara inom räckhåll.”

Länk till originalartikeln: https://arbetartidningen.se/2017/02/28/morden-i-malmo-ska-inte-forminskas/

 

6 kommentarer

Har Umeå någon beredskap när det gäller att förhindra så kallade uppfostringsresor eller resor då barn blir bortgifta mot sin vilja?

Av , , 2 kommentarer 94

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Vi har lämnat in följande interpellation till mötet med Umeå kommunfullmäktige måndagen den 25 november:

____________________________________________

Interpellation till Moa Brydsten och Peter Vigren

Arbetarpartiet har uppmärksammat att Liberalerna vill upprätta ett center för bortförda barn. Detta tycker vi är en bra idé. Ett skäl är att det idag saknas statistik över hur många barn som, mot sin vilja, skickas ut ur landet. En av tankarna bakom centret är att detta ska ansvara för att ta fram en sådan statistik.

Vi som vill motverka hedersrelaterat förtryck och våld har ett ansvar att lägga fram olika förslag och ställa olika frågor. Det är nödvändigt för att, på sikt, stoppa hedersrelaterat förtryck och våld. För som det ser ut i Sverige idag finns det fall där flickor har fått sina medborgarskap uppsagda av sina föräldrar utan att detta har prövats i domstol och sedan blivit bortförda. Det finns också fall där samma flickor har återkommit hit till Sverige, det land i vilket de är födda, för att söka asyl. Detta är helt enkelt inte acceptabelt.

Arbetarpartiets tradition är att ge erkännande till andra partier och deras företrädare då dessa lägger fram förslag som i våra ögon är goda. En person som tagit upp dessa frågor på riksplanet är Juno Blom, Liberalernas partisekreterare. Vi uppskattar detta. Då vi tror att det kan ta viss tid att inrätta ett nationellt center som för nödvändig statistik, eller att statistiken tas fram via existerande institutioner, anser vi det vara nödvändigt att enskilda kommuner går före genom att ta saken i egna händer. Sådana exempel finns.

I Gävle har man tagit fram statistik som visar att ca 30 barn har blivit bortförda under sommaren. I Borlänge kommun beräknas lika många barn ha blivit bortförda. Detta har upptäckts till hösten, av skolan, då barnen inte återkommit och det tidigare inte funnits några indikationer på att familjen ska flytta eller då den övriga familjen bor kvar i Sverige.

 

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Har Umeå någon beredskap när det gäller att förhindra så kallade uppfostringsresor eller resor då barn blir bortgifta mot sin vilja?
2. För Umeå kommun någon form av statistik när det gäller barn som borde infinna sig i skolan till hösten men som inte gör det och då det samtidigt saknas en naturlig förklaring som att hela familjen har flyttat?
3. Har Umeå kommun något samarbete med nationella instanser eller med andra kommuner i dessa frågor?

Jan Hägglund
Tomas Westerström
Arbetarpartiet

 

___________________________________

Läs inläggen om behovet av en Alternativ vänster
Dessa publicerades den 25 respektive 27 oktober.

2 kommentarer

”Min lojalitet ligger inte hos S” skriver ordf i Holmsunds S. Jag kallas ”aset” av en sosse som saknar argument. S dödskamp är inte vacker..

Av , , 8 kommentarer 73

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

Ingress
Får en socialdemokrat i Umeå:
* Vara hur illojal som helst – mot sitt eget parti,
* Hysa vilka åsikter som helst – även om Förintelsen,
* Uttrycka sig hur som helst – om andra politiskt aktiva,
* Förneka bindande uppgörelser – om det gynnar dem i en diskussion.

Om så är fallet: Vad finns då kvar av socialdemokratin?
Om så inte är fallet: Vad ska partiet göra åt Stellan Elebro och Lina Farhat?

 

Del I. Stellan Elebro
Då jag kommenterade ett blogginlägg från den 1 november av ordföranden i Holmsunds S-förening, Stellan Elebro, fick jag, den 7 november i år, till min stora förvåning ett svar som avslutades på följande sätt: ”… Min lojalitet ligger inte hos S, den ligger hos arbetarrörelsen, och ytterst facket. Även det är ingen hemlighet…”.

*Fråga:
-Kan en ordförande i en S-förening skriva sig fri från lojaliteten mot det parti som han är med i hur som helst?

*Svaret är Nej
.
Antingen tar den präktige ”Holmsundarn” tillbaka detta uttalande eller så kommer S att få äta upp detta politiska uttalande i nästa valrörelse. Uttalandet är verkligen politiskt.
Det finns inget i detta citat, från ordföranden i Holmsunds S-förening, som inte vilken vänsterpartist som helst kan säga!

*Förslag
: Klarar du inte av att ta tillbaka detta uttalande, ”Holmsundarn” så skulle en lösning kunna vara att lämna S och gå över till V!

Klicka här för att se kommentarerna.

 

Del II. Lina Farhat
På 1 Maj i år värmde Lina Farhat upp publiken åt Stefan Löfvén. Det som Lina Farhat, utrustad med kommunala uppdrag av sitt parti (S), då sade är fullständigt oacceptabelt. På två sätt. Dels när det gäller bristen på kunskaper. Dels när det gäller bristen på respekt för andra partier. I sitt anförande uttryckte sig Lina Farhat på följande sätt:

”Jag blir förskräckt när jag ser att rasism, islamofobi och våld normaliseras. Påminner inte detta om judars situation under Hitlertiden? Kom ihåg kära medmänniskor, Förintelsen började inte med gaskamrarna. Högern har aldrig varit så bra organiserad i Europa. Men de mobiliserar i detta nu för att ta makten. Samtidigt håller det på att bildas ett nytt högerblock i Sverige. Ingen har väl missat att KD med Ebba Busch Thor i spetsen kommer att samtala med Sverigedemokraterna.”

*Frågor:
-Är det politiskt acceptabelt inom S att förringa Förintelsen – det industrialiserade massmordet på 6 miljoner judar och 1 miljon romer, på miljoner slaver och politiska motståndare – på det sätt som Farhat gör då hon jämför världshistoriens kanske mest skrämmande brott med att Högern ”…mobiliserar i detta nu för att ta makten…”?
-Är det kunskapsmässigt acceptabelt att göra följande associationskedja inom S: islamofobi = judars situation = Högern mobiliserar för att ta makten = KD:s samtal med SD?
Får verkligen Farhat vandra, obekymrad av sin obeskrivliga brist på kunskaper, och skriande oförmåga att förstå proportioner, från islamofobi till gaskamrarna, från gaskamrarna till Högerns vilja att ”ta makten”, från Högerns vilja att ”ta makten” till KD:s samtal med SD.

*Svaren är Nej.
Det går inte att jämföra det industrialiserade massmordet på bland annat 6 miljoner judar och 1 miljon romer, historiens kanske mest skrämmande brott, med ett politiskt blocks försök att erövra den politiska makten via allmänna och fria val; det går inte heller att via orimliga associationer gå från gaskamrarna i de områden som nazisterna ockuperat under 1940-talet   till dagens kristdemokrater i Sverige. Men det är just detta som Lina Farhat tillåts göra av övriga Socialdemokrater!
Antingen ber Farhat om ursäkt för sina makabra politiska uttalanden. Eller så kommer S att få äta upp detta ofattbara övertramp i nästa valrörelse. Detta övertramp berör inte endast KD. Det är ett övertramp mot den kamp mot nazism och anti-semitism som jag, och många med mig, har fört under årtionden. Och som resulterat i hot och förföljelser, under åratal, både mot mig och min familj.

*Förslag
:
Klarar du inte av att be om ursäkt för detta obeskrivliga övertramp kanske en lösning vore att du anslöt dig till det nya partiet Nyans. Ditt uttalande, som kopplar ihop Förintelsen med Kristdemokraterna, saknar nämligen ALL förankring i socialdemokratisk tradition. Även om ingen inom dagens Socialdemokrater verkar våga berätta det för dig. Och Stellan Elebro kommer inte att göra det. Hans lojalitet ligger ju inte hos S!

 

Del III. Åter till Stellan Elebro – eller ”Holmsundarn”
I samma svar där Elebro glatt berättar att hans lojalitet inte ligger hos S för han även fram nyheter som:
a) antingen utgör en medveten lögn,
b) eller en argumentation för att inbilla folk att Socialdemokraterna först kan sitta kvar vid regeringsmakten – genom januariuppgörelsen med MP, C och L – och trots detta göra vad partiet självt vill! Så är dock inte fallet – för den som är ärlig. Elebro skriver sedan att ”Vi som är aktiva i S (Tillsammans med stöd från typ hela världen inkl tom viss del av svensk höger) fick igår Magda att äntligen fimpa överskottsmålet”.

*Fråga:
Varifrån kommer Elebros sensationella uppgift att finansminister Magdalena Andersson har ”fimpat” överskottsmålet?

Tror Elebro att Socialdemokraterna är lika stora som 1994 då de erhöll 45,3 procent av rösterna i riksdagsvalet. Jag tänker berätta något för honom. Fram till valet 2018 har S (det parti hos vilket hans lojalitet inte ligger) tappat nästan fyra av tio väljare. Och det enda skälet till att S (det parti hos vilket hans lojalitet inte ligger) fortfarande innehar regeringsmakten – som ett koalitionsparti och trots detta lik förbannat i minoritet – är januariavtalet med Centern, Liberalerna och MP.
Låt oss, bara för sanningens skull, se vad Centern och Liberalerna ansåg om det utspel som ”Magda” gjorde. Dessa två partier sade ”bestämt nej och hävdar att det skulle vara ett brott mot januariavtalet” (Dagens industri, 5 november 2019).

”Överskottsmålet” utgör dessutom punkt nummer ett (1) i det januariavtal som Socialdemokraterna ingick för att få nöjet att behålla posterna som stats-, utrikes- och finansministrar. Så berätta för mig, ”Holmsundarn”, när du och dina kamrater som är aktiva inom S – ”som intern opposition” fick Magda att fimpa överskottsmålet?
Och berätta för mig vilken del av svensk höger som stödde ditt och dina kamraters framgångsrika arbete med att få Magda att fimpa överskottsmålet? Ett beslut som ligger utanför Socialdemokraternas egen bestämmanderätt.

*Ett andra förslag:
Det går inte att först göra upp med MP, C och L för att få behålla regeringsmakten. Och sedan låtsas som om det inte finns någon uppgörelse. Detta är att sitta på dubbla stolar och förneka verkligheten.
Elebro, eller ”Holmsundarn”, agerar precis som Vänsterpartiet har gjort i Umeå när det gäller skrytbyggena Väven och Navet. Vänsterpartiet röstade för dessa. Punkt. Detta under ledning av Tamara Spiric. Men sedan har partiet gjort allt för att få folk att tro att partiet var emot Väven och Navet. Detta under Ulrica Edmans ledning. Men detta går inte ihop. Även under under Edman ledning är V ansvarigt för vad partiet gjorde under Spiric!
Ditt resonemang, ”Holmsundarn”, går inte ihop det heller. Precis på samma sätt som Vänsterpartiets agerande inte går ihop när det gäller Väven och Navet.
Är du helt säker på, ”Holmsundarn” att du inte borde byta till Vänsterpartiet. Det kan ju inte vara svårt. Din lojalitet ligger ju inte hos Socialdemokraterna – detta enligt dina egna ord. Och det märks på din okunnighet. Du bara leker sosse.

Frågan är: Var ligger din verkliga lojalitet?

 

Del IV. Åter till Lina Farhat
I samband med en kommentar på facebook uttryckte sig Lina Farhat – historikern (obs ironi) som anser sig ha hittat en logisk koppling mellan nazisternas gaskamrar under andra världskriget och Kristdemokraterna i dagens Sverige – på följande sätt om mig (i form av en hälsning till Mariam Salem): ”Stå på dig och polisanmäl aset”

Ingen socialdemokrat har bett mig om ursäkt för detta?

Jag för fram den politik som Arbetarpartiet står för. Då jag får beröm delar jag alltid med mig av denna till mina partikamrater. Utan deras arbete skulle jag inte vara så pass känd, för att vara en person som inte tillhör ett riksdagsparti, som jag blivit. Den andra sidan av myntet är att jag inte heller har tagit politisk kritik personligt. Även om den ibland varit grov. Exempelvis då vi blev kallade för kommunister som var för den väpnade revolutionen och som skulle ta makten med våld om vi bara inte var så få och fega. Men detta har jag aldrig tagit personligt. Det har följt med mitt politiska uppdrag. Och idag uttrycker sig ingen så. Men fram till 2012 var det just så som det kunde låta.

Det var trots allt politik som det handlade om. Precis som då jag går hårt åt Stellan Elebro och Lina Farhat. Jag riktar, visserligen hård, men politisk kritik mot dessa. Men endast utifrån vad de själva sagt och som jag kan citera. Du måste tåla en hel del då du, som gruppledare i fullmäktige, söker offentligheten.

Men att bli kallad för ”aset” (samtidigt som ingen annan socialdemokrat tar avstånd i från detta uttalande) tar jag personligt. Detsamma gör mina partikamrater. Och även vissa medlemmar från andra partier.

Här har Socialdemokraterna gått över gränsen och blivit personliga.

De har nu haft 3½ månad på sig att be om ursäkt. Men detta har inte skett. Och då kommer det inte heller att ske. Vi har sagt ifrån oss alla uppdrag som vi erbjöds i samband med förhandlingarna efter valet till Umeå kommunfullmäktige. Det har handlat om ersättarplatser i Kommunstyrelsen, Byggnads- samt Äldrenämnden. Ursprungligen var det även tal om en ersättarplats i Individ- och familjenämnden.

 

Avslutning: En Alternativ vänster – eller SD

Socialdemokraterna håller sedan länge på att slitas sönder.
a) På riksplanet har Socialdemokraterna ingått januariavtalet – och sålt ut både löntagare och pensionärer. Till Centern och Liberalerna.
b) Lokalt i Umeå har S ingått ett samarbete med Nya MP – något som redan förvandlat delar av S i Umeå till medlöpare åt islamisterna.
c) Till detta kommer Schwänstern – sossar som vill vara mer V än vänsterpartisterna själva.

Socialdemokraterna håller på att slitas sönder. Risken att SD inte bara bli landets största utan även landets politiskt dominerande parti.Det är därför det behövs en Alternativ vänster.
Som bekämpar den ökande arbetslösheten, sätter välfärden före skrytprojekt och tar strid för en realistisk integrationspolitik.

Socialdemokratiska väljare, och vanliga S-medlemmar, är liksom tidigare välkomna till våra öppna möten, eller bara titta in på en kopp kaffe och tala med oss om ideologi eller dagspolitik. Eller för att ta en prenumeration. Precis som under alla tidigare år.

Men den lokala S-ledningen har svikit sina politiska löften.

 

___________________________________

Läs om behovet av en Alternativ vänster och en alternativ media
Dessa publicerades den 25 respektive 27 oktober.

 

8 kommentarer

Att förnedra judarna är otänkbart – speciellt på årsdagen av Kristallnatten Tyvärr har Nils S-L motsatt syn – ville ha MP-talare med chockerande åsikter

Av , , 22 kommentarer 130

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

INGRESS

Nya Miljöpartiets gruppledare Nils Seye Larsen angriper mig. Han gillar inte att jag styr och ställer på manifestationen på Kristallnatten.
Sanningen är att jag förankrar det jag gör hos det nätverk som står bakom manifestationen. Jag lägger förslag som kan ”avslås”. Och så skedde vad gäller innehållet i Anförandena lördagen den 9 november i år. Men jag hänger inte med huvudet för det. Tvärtom. Sådana är spelets regler.

Det som jag kommer att avslöja här är åsikterna hos den talare som gruppledaren för Miljöpartiet i Umeå (Nils Seye Larsen) föreslog som MP:s talare på årets manifestation till minne av Kristallnatten. Den person som Nils Seye Larsen föreslog som talare har chockerande åsikter. För mig skulle det vara att håna den judiska befolkningen i Umeå att låta en person med sådana åsikter tala på manifestationen till minne av Kristallnatten.

Detta blogginlägg ska handla om dessa chockerande åsikter. Jag ska strax återkomma till dessa åsikter.

Men låt oss återgå till vad jag och övriga – med politisk back up och praktiskt stöd från andra – har lyckats åstadkomma sedan 2015.

 

Del I
Före år 2015 var manifestationen på Kristallnatten en smal ”vänstergrej”.
Det var Vänsterpartiets ungdomsförbund (Ung Vänster), tillsammans med V, som höll i manifestationen. Någon gång bjöd de in oss, eller SSU, under decennier. Det var andra, så kallade vänstergrupper, som tidigare utgjorde grunden till manifestationen på Kristallnatten.

Trots att anti-semitismen, judehatet, ökade i Europa, Sverige och Umeå, fick manifestationen alltmer karaktären av en allmän anti-rasistisk sammankomst – med talkörer och banderoller – som garanterade att det hela skulle fortsätta att vara just en smal ”vänstergrej”. Det blev allt tydligare att det krävdes en rejäl förändring. Jag bad mitt parti om att få ta tag i frågan och beviljades denna frihet. Och snabbt fick jag politisk back up och även moraliskt stöd även från andra partier.

Jag har alltså styrt och ställt – med hjälp av politisk back up från andra – och detta är resultatet:
Följande partier är nu en del av Nätverket bakom manifestationen på Kristallnatten:
Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Arbetarpartiet samt Miljöpartiet. Till detta ska läggas att från och med 2016 har judiska Föreningen varit en del av nätverket. Idag är tyvärr denna förening nedlagd. Men den tidigare ordföranden Carinne Sjöberg spelar fortfarande en framträdande roll på manifestationen – senast i år då hon gavs samma talartid som representanterna som partierna.

Detta om breddningen.

Nu över till den förändring av innehållet som gjorde denna breddning möjlig.
Idag är stämning på manifestationen till minne av Kristallnatten helt annorlunda. Judiska Föreningen framhöll att manifestationen inte var en vanlig anti-rasistisk samling. Därför bad de oss / mig att ta bort talkörerna och banderollerna. Detta för att manifestationen skulle präglas av stillhet och värdighet.

Natten mellan den 9 – 10 november var nämligen en sorgens dag för alla judar i hela världen.

Innehållet i talen gavs också vissa ramar. Dels skulle talen understryka att umeborna inte glömde, utan hyllade, offren för nazisternas övergrepp den 9 nov 1938 och att angreppen på judarna över hela Nazi-tyskland innebar ett steg mot Förintelsen. Dels skulle talen utgöra en tydlig markering mot dagens växande anti-semitism.

Jag har verkligen varit med om att, med politisk back upp och praktiskt stöd av andra, omvandla manifestationen. Den har gått från att ha varit en ”smal vänstergrej” – som alltmer fick karaktären av en vanlig anti-rasistisk manifestation. Idag är det en bred manifestation präglad av stillsamhet och högtidlighet – där fokus sätts på minnet av offren och på det växande behovet av att markera mot anti-semitismen. Förändringen kan beskrivas så här: från en ”smal vänstergrej” med oklart innehåll till att bli ”Hela Umeå mot nazism och anti-semitism – stillsamt, värdigt men med stor kraft”.

Jag är stolt över min insats i denna förändring.

Och jag vill påminna Nils Seye-Larsen om följande:
Utan denna förändring som jag, och några andra, påbörjade år 2015 skulle aldrig Miljöpartiet ha blivit inbjudna till dessa manifestationer på Kristallnatten. Tidigare blev Miljöpartiet inte inbjudna till den smala ”vänstergrejen”. Det var nämligen inte annorlunda för MP än vad det var för S, M, KD, L, C, Judiska Föreningen eller Arbetarpartiet.

 

Del II
De chockerande åsikterna hos den talare som Nils Seye Larsen föreslog skulle tala för MP i Umeå i år

På grund av dessa åsikter sände jag bland annat följande mail till Nätverkets partier. Detta mail innehåller filer vars innehåll är hämtade från vad den, av Nils Seye-Larsen, föreslagna talaren uppger sig gilla – enligt hennes facebook. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, åsikterna är chockerande och jag skulle ALDRIG gå med på att förnedra judarna, eller några andra umebor för den delen heller, genom att låta en talare med de åsikter som här framkommer tala på en manifestation till minne av Kristallnatten.

Därför vill nu Nils Seye-Larsen bli av med mig. De som gillar att någon sätter ned foten vill ha mig kvar.
Nedan kan ni ta del av mitt mail.

”Som initiativtagare till manifestationen på Kristallnatten har jag bjudit in partier från kommunfullmäktige. Och mitt önskemål har varit att de inbjudna partierna i år ställer upp med sina gruppledare – om dessa har möjlighet. Nils Seye Larsen tillhör de gruppledare som inte anser sig kunna ställa upp på Kristallnatten. Istället föreslår han att Mariam Salem ska tala på  manifestationen på Kristallnatten. Detta kommer jag, och andra, aldrig att acceptera. Nedan ska jag förklara några av skälen varför:

I. På Facebook anger Salem att hon gillar storayatollan Mohammad Hussein Fadlallah

Jag kommer inte att tillåta en person som gillar Fadlallahs Facebooksida att tala på manifestationen på Kristallnatten.

Fadlallahs förhållande till Israel och judarna kan beskrivas genom bland annat följande exempel:

* Om Israels rätt att existera: 2009 uttalade Fadlallah en fatwa som förbjöd en normalisering av relationerna med Israel. Han sa bland annat detta. “The entire land of Palestine within its historical borders is one Arab-Islamic country and no one has right to spare on inch of it. This decree is addressed to all Muslims.”

Kommentar:

Innebörden av detta är att Fadlallah uppmanar alla muslimer att vägra acceptera staten Israels rätt att existera.

Källa: https://web.archive.org/web/20110727105225/http://english.iribnews.ir/NewsBody.aspx?ID=4558

 

* Om självmordsbombningar mot israeliska civila: ”I was not the one who launched the idea of so-called suicide bombings…but I have certainly argued in favour of them. I do, though, make a distinction between them and attacks that target people in a state of peace – which was why I opposed what happened on September 11.”

Kommentar:

Fadlallah försvarar självmordsbombningar riktade mot civila israeler.

Källa: https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/lebanon/1400406/We-could-provide-a-million-suicide-bombers-in-24-hours.html

 

* Skiljde inte mellan judar och Israel: “He never missed an opportunity to criticize Israel, denouncing Arab governments for what he said was a lack of organized opposition to and military confrontation of the Jewish state. When he was admitted to the hospital on Friday, Reuters reported, a nurse asked Ayatollah Fadlallah what he needed. Without hesitation, he replied, ‘For the Zionist entity to cease to exist.’”

Kommentar:

Vid två tillfällen i texten ovan kopplar Fadlallah ihop judar med staten Israel. Dels när han talar om ”the Jewish state”, dels när han säger ”For the Zionist entity to cease to exit” – vilket översatt till svenska blir ”för att det sionistiska väsendet ska upphöra att existera”.

Källa: https://www.nytimes.com/2010/07/05/world/middleeast/05fadlallah.html

 

Fadlallah anser inte att staten Israel har rätt att existera. Han försvarar självmordsbombningar mot israeliska civila samt skiljer inte mellan judar och israeler. Till saken hör att Fadlallah dog 2010. En person som gillar/följer honom på Facebook idag gör detta på grund av en djup sympati.

Jag tänker inte gå in på den diskussion som förs när det gäller Fadlallahs relationer till den av EU och därmed även av Sverige terrorstämplade gruppen Hizbollah. Jag vill här bara nämna att en sådan diskussion förekommer. Fadlallah anses, av många, vara en av de andliga inspiratörerna till Hizbollah.

Jag kommer inte att tillåta en person som gillar Fadlallahs Facebooksida att tala på manifestationen på Kristallnatten.

Men det finns fler skäl till varför Salem inte kommer att tala på den manifestation jag ansvarar för på Kristallnatten i Umeå den 9 november.

 

II. Ett annat skäl till varför Mariam Salem inte kommer att tala den 9 november

Mariam Salem gillar/följer även en Facebooksida som heter ”Al-Mukhayimat al-filastinia”. På denna sida förekommer inte sällan videor på människor som bränner eller trampar på den israeliska flaggan. Detta är naturligtvis minst sagt olämpligt. Men det blir ännu värre med tanke på att många som gillar dessa scener inte gör skillnad mellan israeler och judar.

 

Om du besöker facebooksidan ”Al-Mukhayimat al-filastinia”, som Mariam Salem gillar/följer, via länkarna nedan kan du se den israeliska flaggan brännas och strax nedanför se flaggan användas som dörrmatta – på en toalett.

Källa: https://www.facebook.com/watch/?v=936733696692155

https://www.facebook.com/almokhayamat/posts/2463014127245637

 

Slutord

Mot ovan beskrivna bakgrund tror jag att alla förstår att det vore en obeskrivlig förolämpning av alla judar att låta Mariam Salem tala på manifestationen på Kristallnatten i Umeå den 9 november. Jag kommer naturligtvis aldrig att tillåta detta. Det faktum att Nils Seye Larsen för fram Salem som talare uppfattar jag som en provokation riktad mot själva syftet med manifestationen på Kristallnatten. Jag vill dock inte låta detta gå ut över Miljöpartiet i dess helhet. Min inbjudan till Miljöpartiet står kvar. Men några ytterligare provokationer kommer jag inte att tillåta. Detta skulle vara ett svek, från min sida, mot judarna i Umeå, Sverige och i resten av världen.

Jag ber nu Miljöpartiet i Umeå föreslå en talare till manifestationen på Kristallnatten. Men detta är ingen lek. Manifestationen syftar till att högtidlighålla minnet av de judiska offren för nazismen under 30- och 40-talen samt motverka dagens växande antisemitism. Miljöpartiet har till kl 12.00 i morgon på sig att inkomma med en acceptabel talare. Jag upprepar: detta är ingen lek.

Jan Hägglund

Organisatör ”

_____     _____     _____     _____     _____
Ni som läser får själva avgöra om det var rätt av mig att sätta ned foten eller inte.
22 kommentarer