Apropå Vänsterpartiet och ”fake news”: Hur många gånger kan V sälja att partiet släpper sitt EU-motstånd ?

Av , , 2 kommentarer 87

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress
Den 8 november skriver media att Jonas Sjöstedt vill ge upp sitt och Vänsterpartiets EU-motstånd. De ska bli snälla EU-kritiker. EU-motståndare vill att Sverige ska lämna EU. Medan EU-kritiker påstår sig tro, och det på fullaste allvar, att de ska kunna ändra EU till det bättre. Inifrån. Alltså, på riktigt.
Detta vore komiskt – om det inte vore så tragiskt.

Varför?

Därför att Jonas Sjöstedt lyckas få media att rapportera att han vill ge upp Vänsterpartiets EU-motstånd – som om det vore något nytt.
Och för att det hjälpte Sverigedemokraterna in i riksdagen!

 

* Jonas Sjöstedt, och före honom Lars Ohly, har nu tillsammans gett upp V:s EU-motståndför fjärde gången!

Många, inte alla men många, journalister är känsliga små käril. Mycket känsliga. Speciellt om du skulle säga att de antingen är obildade idioter när det gäller frågan om V och EU-motståndet – vilket jag aldrig skulle tänka mig att säga, även om detta är exakt vad jag tänker.
Det jag däremot skulle kunna säga, även om det inte är vad jag tänker, är att de som rapporterar om Sjöstedts uppgivna EU-motstånd som vore det en nyhet påminner om några som är gravt politiskt senildementa.

Jag repeterar l-å-n-g-s-a-m-t för representanterna för media: ”Vänsterpartiet har gett upp sitt EU-motstånd  t-r-e   g-å-n-g-e-r   t-i-d-i-g-a-r-e.
Därför borde denna, den fjärde gången, inte vara någon nyhet. Men det ÄR det. För de gravt politiskt seni … o s v.

Jag måste bara få ägna mig åt lite lyteskomik. Jag ska säga att Vänsterpartiet nu överger sitt EU-motstånd för fjärde gången.
Men det känns tunt, mycket tunt, med tanke på trögheten och oviljan att ta emot budskapet.

* Låt oss därför även föra fram det just sagda på engelska: for the fourth time,
* Vi understryker det hela med tung tyska: zum vierten mal,
* Låt oss pressa på med dramatisk franska: pour la quatrième fois,
* För att nå fram behövs troligen även spanskans raka: por cuarta vez.

Tycker ni att detta påminner om den Monty Pyton-sketch där en köpare av en papegoja försöker förklara för säljaren att papegojan som han köpte faktiskt var död. Jag hoppas det.
Jonas Sjöstedt är nämligen lika övertygande som försäljaren av en död papegoja när han försöker få folk, som inte är gravt politiskt senildementa, att tro att han verkligen har något EU-motstånd kvar att ge upp. Men uppenbarligen finns det sådana personer inom media. Det finns uppenbarligen både journalister, och nyhetschefer, som tycker att detta ÄR en nyhet. Annars skulle de bara be Sjöstedt hålla käften. Detta eftersom Sjöstedt försöker sälja på dem samma nyhet – för fjärde gången.

Vi avslutar med latinets vackra: quia dies quartus

 

* För att ändra grundlagen krävs att riksdagen fattar likalydande beslut två gånger – med ett mellanliggande riksdagsval

Låt oss friska upp minnet hos de inom media som är mottagliga för bromsmediciner och hoppas på det bästa när det gäller en visserligen avtagande men, kanske, till viss del ännu existerande förmåga att minnas tidigare händelser. Om den serveras på silverfat.
Idag finns medlemskapet i EU inskrivet i den svenska grundlagen. Nu är det så, lyssning allihopa!, att för att grundlagen i Sverige ska kunna ändras så krävs att riksdagen fattar beslut två gånger med ett riksdagsval emellan dessa två omröstningarna i riksdagen. Denna procedur gäller även om ifall det svenska EU-medlemskapet ska skrivas in i grundlagen.

Och då är ju frågan om hur Vänsterpartiet röstade!

 

* Till media om  journalistik, ej undersökande, utan av mer elementär art.
Om V röstade FÖR att EU-medlemskapet skulle skrivas in i   g-r-u-n-d-l-a-g-e-n   är det omöjligt att, samtidigt, hävda att detta parti är EU-motståndare! Den första frågan som en seriös, eller bara normalintresserad, journalist borde ställa sig är därför HUR röstade Vänsterpartiet i den första omröstningen i riksdagen som gällde om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i den svenska grundlagen?
Eller inte.

Den andra frågan som en seriös, eller bara halvintresserad, journalist borde ställa sig är hur V röstade den andra, och avgörande, gången som riksdagen röstade om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i grundlagen?
Eller inte.

 

* Sedan var det ju frågan om V:s agerande i samband med det mellanliggande riksdagsvalet.
Vi syftar på det val som ska hållas till riksdagen mellan de två omröstningarna i riksdagen. På vilken politik gick Vänsterpartiet till val på inför det riksdagsval som måste hållas mellan den första omröstningen, och den andra omröstningen, då en grundlag ska ändras? Gick V till val på en politik som motsäger att Sverige ska skriva in ett EU-medlemskap i grundlagen.
Eller gick V till val på en politik som tillät partiet att rösta för en grundlagsändring då frågan kom upp för omröstning i riksdagen den andra och avgörande gången.
Spännande…

 

* Vänsterpartiets övergivna EU-motstånd – en komisk tragedi i tre akter.
Den journalistiska Metoden borde vara att, Först och Främst, ta redan på vilket ÅR talar vi om. Åren flyger ju bara fram?
Svaret på frågan gör det hela komplicerad. Vi talar nämligen om forntiden. År 2010. Vem kan väl minnas vad som hände för åtta (8) år sedan? Om han, eller hon, är gravt politiskt senildement. Och därför inte kan googla.

Det jag mest minns från detta riksdagsval året 2010 var Lars Ohlys olidliga fnitter. Han var så övertygad om att V, MP och S skulle besegra Alliansen att han gick omkring i vad som verkade vara ett ständigt euforiskt rus. Och fnittrade. Utom på valnatten. Ohly hade då kompromissat bort allt. Han hade – till och med – gått ur Svensk-kubanska föreningen för den goda sakens skull: en ministerpost. Och så resulterade det hela i ett nederlag för de s.k. rödgröna – som alltså fnittrade bort valrörelsen.

Men låt oss titta på hur frågan om EU hanterades före, under och efter valrörelsen detta fnittriga år.

 

Akt I   den 2 juni 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU.
Eller inte.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för första gången.

Akt II   rödgrön överenskommelse inför riksdagsvalet 2010:
De ”rödgröna” slår fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU”. Dessutom innehåller de rödgrönas uppgörelse att de tre partierna även stöder Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bland annat den s.k. solidaritetsklausulen som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. De tre partierna (V, MP och S) konstaterar att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato!

Vänsterpartiets dåvarande ordförande Lars Ohly kommenterade, fnittrande, denna överenskommelse som ett ”steg i rätt riktning på alla områden”. Detta var tveklöst en politik som tillät V att rösta för grundlagsändringen rörande EU en andra gång.

Och här överger alltså V sitt EU-motstånd för just andra gången.

Akt III  den 24 november 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU,
eller inte, för andra och avgörande gången.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för den tredje, och avgörande, gången.

Det enda parti som röstar nej till förslaget att ändra grundlagen och står fast vid sitt EU-motstånd vid detta tillfälle är Sverigedemokraterna.
Detta var också det år då SD kom in i riksdagen…

 

* Fjärde gången = Fake News

Mot denna bakgrund frågar jag mig: Hur kan media köpa en nyhet för fjärde gången – en nyhet som dessutom är åtta år gammal?

- det kan ha med vänskapskorruption att göra,
- men det är troligare att det handlar om bristande kunskap,
- eventuellt ren ock skär dumhet,
- e
ller slöhet.

Oavsett vilket: Är det någon som förundrar sig över debatten om ”fake news”.

____________________________________________

Du som vill läsa de hittills åtta blogginläggen om den
svenska politiska fegheten, efter varandra, kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

2 kommentarer

Den politiska fegheten. Uppgörelsen med det nazistiska förflutna uteblev – vilket bidrog till den tystnadskultur som tidigare hjälpt nynazisterna och idag hjälper svenska islamister

Av , , Bli först att kommentera 79

Först ett stort TACK

Tack för att vi, umebor, tillsammans återigen åstadkom en värdig manifestation på Kristallnatten.
Åter hedrade vi de judiska offren för Nazi-tyskland under 1930- 40-talen.
Det var även viktigt att vi pekade på dagens växande anti-semitism (judehat) och några av dess orsaker.

Som samordnare för manifestationen vill jag i tur och ordning tacka:
* alla som kom trots att det var regn och fredagskväll. Vi var cirka två hundra stycken – vilket vi arrangörer tyckte var bra – en regnig fredagskväll,
* tack också alla ni som stod för innehållet på manifestationen – som talare eller som konferencier,
* slutligen vill jag tacka er som kom på eftermötet i ABF:s lokaler – ni övriga missade bland annat en f.d. kvinnlig riksdagsledamot från Danmark. Veronica Kerr skulle ha gillat hennes partibeteckning.

_____________                  ____________                      _______________                     _______________

Avslutningen på bloggserien om den politiska fegheten i Sverige blir i tre delar – varav detta inlägg utgör det första.
Den uteblivna uppgörelsen med de svenska nazisterna uteblev – vilket stärkte den offentlig tystnadskulturen och bidrog till den politiska feghet som hjälpte nynazisterna för 30 år sedan. Och som hjälper islamisterna idag

 

Ingress.

Efter Andra Världskrigets slut anslöt sig en rad tidigare fascister och nazister till riksdagspartierna.
En blev ecklesiastikminister (idag utbildningsminister). Då det begav sig hade han, tillsammans med den kände fascistledaren Per Engdahl, bildat förbundet ”Det Nya Sverige”. Men det var naturligtvis inte endast till Socialdemokraterna som dessa gamla nazister anslöt sig. I ”Det Nya Sverige” fanns aktiva kvinnor. En var så aktiv att hon blev skolminister för Folkpartiet så sent som under 1970-talet. En tredje person som varit en av ledarna för den bruna organisationen ”Fosterländsk Enad Ungdom” hamnade i riksdagen för Högern. Där sprang han på en annan gammal nazist, även han riksdagsledamot, som gjorde honnör för honom i form av en Hitlerhälsning då de möttes ensamma i riksdagen. Den som ”heilade” var från Centern. Och detta utspelade sig alltså i det som borde vara demokratins högborg riksdagen!

 

* Tidigare hemliga Säpo-akter.

Dessa, minst sagt skrämmande, uppgifter finns att läsa i Bosse Schöns bok ”Där järnkorsen växer” som handlar om svenska nazi-medlöpare. Just dessa uppgifter har han hämtat ur tidigare hemliga Säpoakter. I boken finns många fler exempel än de fyra som jag nämnt här på hur bra det kunde gå för gamla nazister och fascister – eller sympatisörer och medlöpare – som alltså både blev riksdagsledamöter och till och med ministrar. Visste ni att figuren Åsa-Nisses skapare tillhör denna bruna skara. Om inte så vet de flesta  att IKEAs grundare, Ingvar Kamprad, hade ett brunt förflutet.

 

* Bosse Schöns böcker ”Där järnkorsen växer” och ”Svenskarna som stred för Hitler”

Jag stiftade bekantskap med Bosse Schöns kartläggningar av de brun-svarta i Sverige då TV4 gjorde ett antal program med intervju-porträtt av personerna i hans bok ”Svenskarna som stred för Hitler”. En kompis till mig, från Åsele, insåg att den mest vitale av dessa svenska SS-soldater från Bosse Schöns bok, och från de TEVE-program som byggde på boken, bodde i Junsele en bit utanför utanför Åsele. Denne person var Bosse Schöns ingång till ”det tysta brödraskapet” som SS-veteranerna kallade sig. Detta enligt boken ”Svenskarna som stred för Hitler”.

Förutom de hemmanazister som Säpo kartlagt, uppgifter som Schön kunnat ta del av, fanns det uppåt 270 svenskar som hade stridit som i SS-uniform. Dessa var de verkliga fanatikerna. De hade varit beredda att offra livet för Hitler och nazismen. En del av dessa tillhörde ”de sista trogna”. De visade sin fanatism genom att försvara führer-bunkern under det nazistiska styrets absolut sista och blodiga slutfas.

Det ska tilläggas: Bosse Schön har skrivit fler böcker på detta tema än de två som jag har nämnt.
Läsning rekommenderas.

 

* Uppgörelsen med nazisterna och deras medlöpare uteblev – med svåra konsekvenser ända fram till våra dagar
Vissa av hemmanazisterna hyste aktiva planer på att bidra till Förintelsen.
Det handlade om att sända de 8 000 judar, som beräknas ha funnits i Sverige under Andra Världskriget, till dödsläger som Auschwitz-Birkenau, Belcek, Chelmno, Sobibor och Treblinka. Hemmanazisterna var en anskrämlig samling fega individer.
Men upprätta register kunde dom.
Bosse Schön uppger att de svenska judarna fanns kartlagda i tre kända register. OM Sverige skulle ha invaderas av Nazi-tyskland så kunde deras namn och adresser ha kunnat serveras till landets nya herrar på ett silverfat. Schön nämner i en av böckerna ett antal kända svenskar vars föräldrar, far- och morföräldrar eller andra nära släktingar, fanns i registren. Till dessa hör släktingarna till journalisten Robert Aschberg, ”festfixaren” Micael Bindefeld, tidigare rikspolischef Sten Heckscher, tidigare handelsminister Leif Pagrotsky den från bland annat TV4 kände Jan Scherman.

Totalt fanns det uppåt 50 000 svenskar som var medlemmar, eller sympatisörer, till olika nazistiska eller fascistiska organisationer uppger Schön. Förutom de redan nämnda organisationerna Det Nya Sverige och Fosterländsk Enad Ungdom fanns även Bruna Gardet, Sveaborgsmännen och Gyllene Spöknippet (spöknippet var den italienska fascismens symbol).
I Sjöbo och på Stora Karlsö hade vissa av dessa hemmanazister planer på att bygga läger där de svenska judarna skulle koncentreras innan vidare transport till döden i Belcek, Chelmno, Sobibor och Auschwitz-Birkenau.

Detta var på riktigt. Det hade skett i Norge och det skulle ha skett i Sverige – om Nazi-tyskland hade invaderat. Dessa 50 000 svenskar slapp påföljder. De övervakades som säkerhetsrisker. Men de kunde samtidigt bygga företagsimperier och bli ministrar! De kunde göra karriär som polis, militär eller läkare och skaffa sig inflytelserika positioner i samhället.
Sjukt? Ja, mycket.

Själv anser jag att det var för många som hade för mycket att förlora. Så min egen, inte allt för originella, slutsats är att när väl   dessa hemmanazister tagit plats i olika riksdagspartier och på andra centrala poster i det offentliga livet – bland annat inom affärsvärlden och statsförvaltningen – blev det många trådar som vävde ett skyddande nät kring dessa potentiella landsförrädare. som korsades. Vissa av dessa nät i Sverige gick ut på att gamla nazi-sympatisörer höll varandra om ryggen. Gamla nazister hjälpa andra gamla nazister att göra karriär. Andra nät innebar att ingen vågade kasta sten i glashus. Om ett av riksdagspartierna skulle avslöja ett annat partis nazistiska skelett i garderoben fanns riks för vedergällning – till det samlade etablissemangets förlust. Jag tänker på det politiska etablissemanget, men också på statsförvaltning, kungahus och affärslivets respektive etablissemang. Wallenbergarna gjorde exempelvis affärer med både Nazi-tyskland och USA.

 

* Eftergiftspolitiken mot Nazi-tyskland underlättade för medlöparna – och gav upphov till egna koncentrationsläger

Och själva inramningen till detta utgjordes av att samlingsregeringen under Andra världskriget förde en eftergiftspolitik mot Nazi-tyskland som på sitt sätt legitimerade andras kontakterna med hakkorsets ledare i Berlin.

Vi ska inte heller glömma att denna samlingsregering upprättade egna koncentrationsläger, s. k. arbetskompanier. I dessa sattes främst              vilka främst kommunister och Spanienfrivilliga (som riskerat livet för att försvara demokratin i Spanien mot fascisten Franco) men även  radikala socialdemokrater sattes. Färdiga att serveras, även de, om Nazi-tyskland hade ockuperat Sverige. Dessa läger är ett av de mest nedtystade inslagen när det gäller vad som ägde rum i Sverige under Andra världskriget. Det största lägret hette Storsien och låg i Norrbotten. men vi hade läger så nära som  i Vindeln-trakten!

Resultat: en tystnadskultur som sedan dess levt vidare och – i allra högsta grad – bidragit till dagens politiska feghet. En politisk feghet (och tystnad) som hjälpte nazisterna att övervintra och som gav vissa av dessa möjlighet att bidra till återupplivandet av den nynazism som etablerades under 80- och 90-talen. Ingemar Somberg, från Junsele, var en sådan som höll kontakt med de ny-nazistiska grupperna.

 

* Sveriges första ras-tävling arrangeras av Stockholms Dagblad

Men tillbaka till 30- och 40-talen.
Rasfrågan var mycket större i Sverige då – under 1900-talets första halva – än vad många vet, eller vill veta, än idag. Schön berättar att erkända vetenskapsmän ansåg att människor – ibland kallade för ”ballast-existenser” – borde avlivas. Det handlade om handikappade och utvecklingsstörda. Det lyckades dessa att – med politiskt stöd – inrätta ett statligt rasbiologiskt institut i Uppsala. Det det första i sitt slag i Europa och året var 1921.

Schön berättar bland annat följande: Dåliga gener skulle rensas bort för att vårda den germanska rasen och spara vårdpengar. Därför mättes bland annat skallar och näsor. ”Lapparna” (samerna) låg illa till. Det hölls raskurser för vanliga svenskar. Och Stockholms Dagblad arrangerade Sveriges första ”rastävling”.

Nu invaderades inte Sverige av Nazi-tyskland.

 

* Tvångssteriliseringar och lobotomi

Inga koncentrationsläger kom till stånd för ”undermänniskorna” (efter tyskans ”untermenschen”). Och handikappade samt utvecklingsstörda dödades inte. Däremot genomfördes väldigt många tvångssteriliseringar och lobotomi-ingrepp istället. Den största beställaren av lobotomi-ingrepp i hjärnan på människor var Umedalens sinnessjukhus (enligt mina uppgifter). Det handlade om nästan 800. De sista beställdes 1958 (även om det, i alla tysthet, förekom lobotomi-ingrepp långt senare fast i långt mindre skala). Tvångssteriliseringarna av människor med ”dåliga anlag” och ”asocialt beteende” fortsatte åtminstone en bra bit in på 60-talet.

Även detta talas det väldigt tyst om idag!

 

* Samma förbannade politiska feghet och tystnadskultur gynnar idag islamisterna.

År 2019 har det gått hela 20 år sedan Socialdemokraterna gjorde upp med Muslimska brödraskapet via dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (S) och Sveriges muslimska råd. Dessa båda organisationer agerade buffertar för Socialdemokraterna respektive Muslimska brödraskapet. Bland de som fått lida mest av detta är vanliga muslimer – som ofta förtrycks av islamisterna i Muslimska brödraskapet. Här i Sverige!

Det är först nu, hela två decennier senare, som bubblan spricker i SSU i Skåne – speciellt i Malmö-Helsingborg.

Finns det kopplingar till Umeå?
Det kommer att komma ett svar på den frågan.

I sinom tid.

 

Bli först att kommentera

Du behövs idag på Kristallnatten – manifestation på Rådhustorget 17.00 mot den växande anti-semitismen i Sverige

Av , , 2 kommentarer 50

Manifestationen hålls också för att hedra de judiska offren på Kristallnatten 1938 i Nazi-tyskland.

Nystarten för manifestationen på Kristallnatten i Umeå var år 2015. Numera är det umebor som samlas mot anti-semitism och nazism. Det betyder att vår inbjudan är bred – samtidigt som manifestationen i första hand går ut på att hedra de judar som föll offer för nazismen före och under Andra Världskriget, en utveckling som trappades upp just på Kristallnatten den 9 november. Det var 80 år sedan i år!

Manifestationen för umebor mot anti-semitism och nazism ska inte sammanblandas med den som hålls av Ung Vänster på Renmarkstorget.

Det bästa sättet att hedra gårdagens offer är att ta strid mot anti-semitismen idag. Det är i denna anda som vår manifestation hålls på Kristallnatten.

 

Som en av arrangörerna ber jag dig att sluta upp

Rådhustorget,
senast 17.00,
Idag – fredag 9 november

 

PS. Efter manifestationen samlas de som vill för kaffe, te, en kaka och lite eftersnack kring antisemitismens rötter. Du är självklart välkommen. DS.

2 kommentarer

Då IS har dödat en mig närstående person saknar min kritik av islamister betydelse, påstår en MP-politiker. Hur lågt får förtroendevalda sjunka?

Av , , 6 kommentarer 108

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Inledning
Det är smärtsamt att tvingas kommentera de påståenden och antydningar rörande personer i min familj som förs fram av Nya Miljöpartiet i Umeå via Arvid Lundberg. Dessa påståenden och antydningar gör att jag känner mig pressad att göra ett undantag från regeln att aldrig ta upp detta själv. Men jag ska, för första och sista gången, självmant, kommentera de osanningar som representanten för ”Nya” Miljöpartiet i Umeå, Arvid Lundberg, ofattbart nog tar sig rätten att sprida (något som skiljer honom och resten av MP från alla andra ledamöter och partier i Umeå). Jag ska även berätta vad denna individ menar då han – på ett så falskt sätt – talar om ”den sorgliga personliga historien” enbart i syfte att förringa vårt engagemang och kunskaper om islamisterna.
Detta trots vad som händer i Skåne.

 

Avsnitt ett: Bristen på logik hos Nya Mp och Arvid Lundgren

Arvid Lundberg från ”Nya” Miljöpartiet i Umeå anser alltså att min och Arbetarpartiets kamp mot islamister inte är något att bry sig om. Skälet är att en mig närstående person blev dödad av Daesh (Islamiska Staten)!

Enligt Arvid Lundbergs logik skulle inte en person som blivit misshandlad kunna uttala sig om våld, en kvinna som blivit våldtagen skulle inte kunna diskutera sexuella trakasserier. Inte heller skulle en person med judisk tro kunna uttala sig om anti-semitism! Lundberg representerar både den argumentlösa desperationens ansikte, och ansiktet på en speciell typ av självförtroende som endast de minst kunniga besitter. Lundbergs logik trotsar ALL beskrivning.

Han menar alltså, som representant för Nya MP i Umeå, att umeborna inte ska bry sig om mina och Arbetarpartiets varningar för, och argument emot, islamisterna. Detta betyder följande:

* Umeborna ska inte slå vakt om en lagstiftning och rättsskipning som är lika för alla. Det är nämligen så att islamisterna strävar efter två olika rättssystem. De strävar efter att sharialagar ska gälla för just muslimer, och att de lagar och rättssystem som riksdagen har beslutat om ska gälla för etniska svenskar och alla som inte är muslimer,
* Umeborna ska inte kämpa för att alla ska vara lika inför lagen. Islamisternas strävan efter sharialagar tar ifrån kvinnor, barn och homosexuella de rättigheter som de har idag. Den lag som tillåter en man att ha fyra fruar, barnäktenskap från nio års ålder och förföljelse av homosexuella innebär inte att alla är lika inför lagen.
* Umeborna ska ge upp tron på människan. De demokratiska och fria valen till en riksdag som stiftar lagarna och utser regeringsbildare baseras i grunden på tron att människan kan sköta sina angelägenheter utan en inblandning av någon gud. Islamisterna strävar efter sharia. Sharia innebär tron en gudomlig rättsskipning baserad på ett antal verser ut Koranen, berättelser om Muhammeds gärningar och uttalanden (Sunna) samt på ett prästerskap som tolkar detta.
* Umeborna ska överge principen att religionen ska vara en privatsak. Islamisternas syn på Koranen är att den utgör fundamentet för hela samhällsbygget. Då religionen påverkar allt och alla är den inte längre en privatsak,
* Umeborna ska ge upp demokratin: islamisterna är de första att medge att sharia inte ger utrymme för en lagstiftning baserad på en riksdag utsedd genom allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Istället är det Koranen, Sunna och det självutnämnda prästerskapets tolkningar som gäller,
* Umeborna ska acceptera att samhället splittras i ett vi och ett dom. Målet för islamisterna är nämligen att skapa ett parallellsamhälle. De anser att Sverige ska ha ett samhälle för etniska svenskar, och andra, som vill hålla fast vid dagens demokratiska fri- och rättigheter med flerpartisystem, allmänna och fria val, mm. Och ett annat samhälle för människor från huvudsakligen muslimska länder som islamisterna anser att de har rätt att skydda från västerländska värderingar som strävan efter jämställdhet mellan man och kvinna, strävan efter barns rätt och homosexuellas rättigheter. Detta samhälle ska vara baserat på shariastyre.

Självklart kommer inte umeborna kommer att följa Arvid Lundbergs uppmaning. Majoriteten kommer även här att slå vakt både om sina egna rättigheter och sina invandrade grannars rättigheter. Folk lär av de avslöjanden som de inom SSU i Skåne och i Malmö-Helsingborg. Detta kommer Lundberg och Nya MP att upptäcka.


* Avsnitt två: så drabbades min familj
Det sista jag ville var att ta upp det som drabbat personer i min familj. Men jag känner mig alltså tvingad av Nya MP och Arvid Lundberg och deras antydningar. Därför ska jag, för första och sista gången självmant, beröra dessa smärtsamma frågor.

Den kvinna som jag numera är gift med förlorade sin dotter den 22 mars 2016 i Bryssel. Dottern var 30 år, hade bott i Belgien i tio år, och var på väg till jobbet. Det var Daesh (Islamiska Staten) som slog till mot tunnelbanan och flygplatsen. Våra liv förändrades för alltid då dotterns liv gick förlorat. Detta är en erfarenhet som vi delar med alltför många andra.

 

* Avsnitt tre: Det oundvikliga

Redan för två år sedan varnade jag min livskamrat för att det var oundvikligt, endast en tidsfråga, innan några skulle sänka sig så lågt att de försökte använda hennes dotters död som ett slagträ mot mig.
I VK:s papperstidning den 2 november förra veckan hände detta – samtidigt som islamisternas övertagande av SSU Skåne rullades upp – vilket ökade oron inom ”Nya” MP i Umeå.
Jag hade även varnat de partimedlemmar som jag står i fortlöpande kontakt med för att detta skulle hända. Jag ville inte att någon skull bli chockad. Om du lärt känna världen som en mörk och ond plats, vilket jag har, krävs det ingen större slutledningsförmåga för att förstå efter vilka linjer som islamisternas, och deras medlöpares, argumentation skulle gå. Deras argumentation skulle gå så här: ”Ingen ska bry sig om vad Arbetarpartiet påstår om islamister, eftersom deras påståenden endast beror på att deras ”frontfigur” bedriver ett privat korståg, detta i syfte att hämnas att hans frus dotter dödades.

Men inget kunde vara mer fel – vilket jag ska visa.
Men låt mig först säga att under mina 43 år som organiserad har jag aldrig varit med om något så lågt som detta. En mig närståendes död användes alltså som ett slagträ mot mig. I en politisk debatt. Det låter för osannolikt att någon skulle kunna sjunka så lågt. Samtidigt kom det alltså inte som någon överraskning. Islamister och deras medlöpare, som nu avslöjas i allt snabbare takt för sitt hotfulla beteende i bland annat SSU-Skåne, kommer att använda varje till buds stående medel för att behålla det som inte är deras. Detta inte bara i Skåne utan även i Umeå och Västerbotten.

 

* Avsnitt fyra: ingen enorm vrede utan en uppmaning att inte hata
Arvid Lundberg (ersättare i kommunfullmäktige för ”Nya” MP i Umeå) försöker få folk att bortse ifrån det vi har att säga när det gäller behovet att försvara en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle mot islamisternas strävan efter ett annat, parallellt, samhälle präglat av sharialagar och shariadomstolar. Hans förklaring är att jag bär på ”en enorm vrede” över min närståendes död.

Fördelen med att vara ansvarig utgivare för en liten, men dock, tidning är att man vet vad man har skrivit om och när.

Låt mig därför, kära läsare, visa hur fel miljöpartisten har om min ”enorma vrede” genom att citera det jag skrev på Första sidan av Nya Arbetartidningen i anslutning till att en IS-anhängare hade mördat fem människor på Drottninggatan. Här följer ett citat:
”Våra tankar går till offrens anhöriga … med den djupaste medkänsla. Vi vill understryka att hat mot en viss religion inte ger offren livet åter, att hat inte läker de skadade och att hat inte hjälper anhöriga att återvinna ett fotfäste som kanske gått förlorat på grund av sorg och saknad över förlorade nära och kära”.

Om någon skulle ana att jag skrev av egna erfarenheter så anar denna person rätt.

Men det är sant att jag verkligen har burit på något ”enormt”. Det handlar om en gradvis insikt om hur enormt otillräcklig jag var som stöd till min livskamrat när hon hade drabbats av det obeskrivliga och outhärdliga.

 

* Avsnitt fem: Arvid Lundberg och Nya MP i Umeå struntar i sanningen.
Han saknar respekt både för de döda och för de levande, både för de efterlevandes smärta och saknad, och han drar sig inte för att försöka tränga sig in i de allra mest privata rummen hos andra människor. Han leker amatörpsykolog, med all den okunniges absurda självförtroende och självsäkra påståenden. Han har exempelvis en teori om bilden på min blogg. Den utgör ett led i hans teori om att jag bär på ”en enorm vrede”.

Men bilden av mig i en tröja med ”Listons” namn på, kompletterad med boxhandskar och bilder av Liston själv i bakgrunden, är en hyllning till denne förföljde svarte boxare som kallades för Sonny Liston. Denna hyllning har lett till flera tidningsintervjuer, medverkan i en bok samt till att många människor som liksom jag har gripits av Listons öde, har hört av sig till mig. Bilden är min blinkning till alla dessa människor. På you tube finns ”Song for Sonny Liston”, skriven och framförd med ömhet av Mark Knopfler. Bilden på mig uttrycker detsamma. Men hur ska Arvid Lundberg veta det?  Just därför borde han inte yttra sig om det han varken vet eller kan förstå.

Jag ber gud, alla helgon och martyrer att bevara mig från amatörpsykologer som Arvid Lundberg, personer som i brist på verklig kunskap, passar bäst med att fläka ut sitt CV i media. Han tillhör de personer som, i avsaknad av varje form av spärr och självkritik, uttalar sig om sådant som INGEN riktig psykolog skulle yttra sig om. Arvid Lundberg visar att han inte är intresserad av sanningen. Bara av ett desperat försvar av Nya MP i Umeå – som inte har förtroende från partistyrelsen att sköta sina egna affärer.

 

* Avsnitt sex: Gravskändning
Även om jag visste att det skulle hända, att en mig närståendes död skulle användas som ett slagträ mot mig, så kändes det ändå¨overkligt då en medlem i Arbetarpartiet ringde mig sent på torsdagens kväll (1 november) och varnade mig för vad som skulle stå i pappers-VK på fredagen. Men jag är evigt tacksam. Det gav mig tid att varna min livskamrat.

Angreppet från denne miljöpartist skadar inte mig. Angreppet skadar inte Arbetarpartiet. Men angreppet skadar de människor som dottern lämnade efter sig då hennes liv togs ifrån henne. Idén att dra in hennes död i en debatt, som ett slagträ, är en handling så låg att den enbart kan jämföras med gravskändning.

Trots att jag visste att detta skulle komma, att det endast var en tidsfråga, är det fortfarande ofattbart för mig hur någon kan sänka sig så lågt att den försöker använda en tragedi som detta massmord – med 35 döda och över 300 skadade – som ett slagträ i en politisk debatt. Men det är inte min trovärdighet som skadas. Det är trovärdigheten för den som skrev dessa obeskrivliga rader. Och även trovärdigheten för de övriga i ”Nya” MP i Umeå och Västerbotten, om de inte tar avstånd från Arvid Lundbergs metoder.

De som har valt offentligheten måste tåla granskning och kritik. De som aldrig valt offentligheten, och som fortfarande kämpar med sorgen, dessa är ska varken Arvid Lundbergs och hans uppdragsgivare, använda som måltavla.

På tal om vrede: Det som väckt en enorm vrede hos mig är försöket att åter skada de människor som redan är skadade efter att ha förlorat någon så närstående. Men denna vrede väcktes i förra veckan för något som hände i Umeå för sju dagar sedan. Den väcktes alltså inte p g a det som hände i mars 2016 i Bryssel.
Tisdag den 6 november fanns mitt svar till Arvid Lundberg, representant för Nya MP i Umeå, i pappers-VK på sidan 6.
Samma svar finns i en av länkarna här nere.

 

* Avsnitt sju: IS är inte detsamma som islamister – Arvid Lundberg saknar ELEMENTÄRA kunskaper

Arbetarpartiet beslut att bekämpa islamisternas värderingar hade ingenting med Islamiska Statens krigshandling mot civilbefolkningen i Bryssel, tidigare Paris och senare Berlin (osv, osv) att göra. Jag förutsätter att Arvid Lundberg – representant för Nya MP i Umeå – har samma uppfattning som oss när det gäller IS. Att även han och hans parti, som en självklarhet, vänder sig bort från IS i avsky.

”Alla” tar avstånd från IS. Om detta behövs det inte diskuteras. Eller hur – Nya MP i Umeå? Jag förstår inte vad IS överhuvudtaget har i debatten att göra.

Vårt ställningstagande mot islamisterna – och för försvaret av en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle – publicerades i Nya Arbetartidningen nr 91 och var daterat till den 29 februari  2016. Vid denna tidpunkt levde min livskamrats dotter. Vi trodde att hon skulle leva i minst 60 år till! Hennes död en månad senare kunde helt enkelt inte ha med vårt ställningstagande mot islamisterna att göra. Låt mig redogöra för några av dessa ställningstaganden:

-Om den kristna religionen har gjorts till en privatsak – och så är det till nästan 100 procent i Sverige – gäller motsatsen för islam. I vissa muslimska samhällen, och hos olika islamistiska riktningar, anser man att religionen ska påverka hela samhällets organisering. Dessa vill alltså organisera även det världsliga livet”. Vi exemplifierade med Iran och Saudiarabien,
- Sedan ”1979 finns en författning som säger att staten [Iran] ska vara baserad på religiös grund: sharia…”
- Vi skrev bland annat följande om Saudiarabien: Där ”är om möjligt islam/islamismen ännu mer dominant. Om vi jämför islamismen med en ideologi så är syftet i Saudiarabien inte att med politiska medel ta över staten, för att via denna stifta lagar och utöva rättsskipning i syfte att organisera samhället. I Saudiarabien har regimen sedan länge kontrollen över domstolarna. Det är islamisterna som utgör staten … Dödsdomarna är väldigt många och rättssäkerheten är liten eller ingen alls. Man tillåter åttaåriga flickor att gifta sig… ”
-Slutligen avrundade vi med en artikel som hade följande talande rubrik: ”Försvaret av det sekulära samhället och kvinnorna innebär konflikter både med islamister och andra muslimer”.

I detta nummer av Nya Arbetartidningen betonade vi också att vanliga muslimer är våra vänner och tillhör bland våra viktigaste allierade i kampen mot islamisterna.

Arbetarpartiets ställningstaganden var resultatet av en längre intern diskussion.
Vi tog ställning kollektivt och på basen av kunskap. Vi tog inte ställning på grund av en individs vrede.

Arvid Lundberg verkar inte förstå.
Daesh (IS) är inte samma sak som islamister. Vi kände mycket väl till IS agerande. Vi hade hjälpt till att organisera en manifestation i Umeå riktad mot IS för deras mord på 130 människor i Paris i november 2015. Ingen i Arbetarpartiet blandar ihop IS med islamisterna i Muslimska brödraskapet eller Salafist-rörelsen, deras sympatisörer och medhjälpare.
IS metod går ut på att förstöra samhället. Islamisternas metod går ut på att försöka ta över samhället och anpassa det till sharia. Vi i Arbetarpartiet kan inte ta avstånd från IS hårdare än vi gör. Detta avståndstagande delar vi med miljarder av andra människor i världen. Men detta säger ingenting om hur befolkningen i Sverige ställer sig till Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen. Här måste en strid för sanning och upplysning föras. Denna strid för jag tillsammans med det parti jag tillhör.

 

* Avsnitt åtta: debatten med islamisterna och deras medlöpare i ”Nya” MP i Umeå

Jag vill ge alla läsare en chans att läsa den pågående debatten mellan oss i Arbetarpartiet och medlemmarna i ”Nya” MP i Umeå. Jag överlämnar därför detta bonusmaterial. Ni får även tillgång till den länk som innehåller den text där Arvid Lundberg berättar för världen varför det Arbetarpartier säger saknar värde. Och att jag, personligen, bedriver mitt eget korståg mot islamister från Muslimska brödraskapet på grund av det Daesh (Islamiska Staten) har gjort.

I första länken: Där för jag och ytterligare två partikamrater fram kritik mot islamisterna i Sverige samt mot vad Mariam Salem från Nya MP i Umeå bevisligen har sagt i Sveriges riksradio den 1 oktober.
Länk: https://www.vk.se/2547144/i-mekka-finns-ingen-jamlikhet

I andra länken: I ett desperat försök till replik kastar Arvid Lundberg fram lögnerna om vad som driver Arbetarpartiet och mig som individ – ett personligt hämndbegär. Detta är har jag visat vara en ren lögn. Lundbergs lögner skada varken mig eller Arbetarpartiet. Men hans lögner riskerar att skada en mor som redan tvingats gå igenom en förlamande sorg en gång.
Länk: https://www.vk.se/2551080/replik-salem-ar-en-progressiv-rost-i-miljopartiet

* i tredje länken: Jag svarar besvarar Arvid Lundberg som försöker att använda min livskamrats dotters död mot mig – och som därmed visar sin obeskrivliga brist på respekt för både levande och döda. Jag påpekar att det Mariam Salem har sagt i riksradion – det har hon faktiskt sagt. Detta även om Arvid Lundberg och Nya MP i Umeå skulle önska att så ej var fallet. Men Mariam Salem är ert problem – inte mitt eller Arbetarpartiets.
Länk: https://www.vk.se/2555331/replik-en-helt-nodvandig-demokratisk-granskning


Jag avslutar med att upprepa det jag sade inledningsvis.

Det är mycket smärtsamt att beröra en närståendes död. Och det känns förnedrande att tvingas till det på grund av antydningar och direkta osanningar. Men jag har gjort ett undantag och, självmant, berört dessa frågor på grund av de osanningar som Nya MP via Arvid Lundberg har tagit sig rätten att sprida.

Tack för att du läst.

——————————-                            —————————

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra och utan andra
blogginlägg emellan, kan
göra det här. Gå bara in på www.arbetartidningen.se
Eller klickar här.

6 kommentarer

Islamisten Kaplan tog sig ända in i regeringen via MP. Islamisterna tog över SSU i Skåne. Här följer fler exempel på hur islamister når högt just via MP. ”Hit men inte längre”

Av , , 19 kommentarer 123

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Förord.
JUST NU visar det sig tydligare än på länge att vi måste sätta ned foten och säga ”HIT MEN INTE LÄNGRE. En tolkning av islam som skulle kasta tillbaka Sverige hundratals år måste bekämpas. Jag talat naturligtvis om islamisterna i och runt Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen, med sympatisörer och medlöpare. Till och med politiskt blinda och döva måste ha uppmärksammat det som har hänt och händer just nu. Jag tänker bland annat på det som händer just nu här i Umeå och inom  Socialdemokraternas ungdomsförbund (SSU) i Skåne. Jag tänker på det som hände i Solna där två kvinnor som var islamister hade infiltrerat Tingsrätten via Centern och underlät att döma en man som misshandlat sin fru. De båda C-märkta kvinnor som frikände hustrumisshandlaren använde shariaargument.

Händelser som dessa – som upprepar sig om och om igen  – utgör delar av bakgrunden till varför jag har formulerat min devis här ovan på det sätt som jag gjort. Devisen lyder: ”Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås. Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör”.

Det är just för att bekämpa den politiska fegheten, och islamisternas tolkning av islam, som jag har varit med om att ta initiativ till en rad är artiklar, föreläsningar och andra aktiviteter. Ett för mig mycket viktigt initiativ är min ännu inte avslutade bloggserie om rötterna till den svenska politiska fegheten. Jag ska fortsätta med den serien senare under den kommande veckan.

                                                                         

                                                                                                             A. Religionskritik
Jag kände mig alltså tvingad att göra uppehåll med bloggtexterna om rötterna till den svenska politiska fegheten. Tyvärr just nu när jag hade arbetat mig fram till vad jag anser vara själva kärnan till denna politiska feghet. Men det gick inte att hoppa över det som händer just nu i Sverige, Solna och nu Umeå och Skåne. Det som jag och mina allierade, inom och utom Arbetarpartiet, anser är att vi måste bekämpa de värderingar som islamisterna står för.

Detta innebär religionskritik. Ni som förstår behovet av att angripa islamisterna för den politiska agenda deras tolkning av islam innebär förstår också detta:
a) religionskritik har inte något med rasism eller islamofobi att göra,
b) du som vill bidra i den strid som vi, och våra allierade, utkämpar mot islamisternas åsikter måste kontakta oss – och inte fortsätta att sitta hemma och oroa dig. VI BEHÖVER DIN HJÄLP. Och vi behöver din hjälp NU!

 

                                                                                                       B. HIT MEN INTE LÄNGRE.

Men för att du ska kunna bidra i denna strid på ett sätt som hjälper oss måste förstå våra värderingar:

a. Vanliga muslimer tillhör bland de första som blir förtryckta av islamisterna (och värst). Detta gäller speciellt för kvinnor och barn. Men också för homosexuella. Homosexuella tillhör de första offren när det gäller islamisternas förtryck i Sverige och i andra länder. Men vi framhåller även månggifte och barnäktenskap som extremt svårartade uttryck för islamisternas förtryck.
b. Vi ser vanliga muslimer
som en av våra viktigaste grupper av allierade – de både vill bidra i denna kamp och har ofta själva fått lida under islamisternas förtryck.

Förstår du dessa grundläggande värderingar kommer vi att kunna samarbeta bra. Annars inte.

Då man sammanställer de exempel från olika delar av Sverige som jag ska redovisa här nedan, och sedan lägger samman dessa exempel med det som har hänt (och händer) i Solna, i Skåne och Umeå, anser jag att det är dags att säga: HIT MEN INTE LÄNGRE.

 

                                                   C. Dags att kräva av islamisterna att de bildar egna partier istället för att infiltrera andra
Det är dags att pressa islamisterna i Muslimska brödraskapet och i Salafist-rörelsen – med de nätverk av sympatisörer och medlöpare som existerar runt omkring dessa – att bilda egna partier som de naturligtvis redan gjort i Turkiet och i Egypten.

Men islamisterna har även bildat egna partier i exempelvis Tyskland, Frankrike och Nederländerna !

Det vore alldeles utmärkt. Islamisterna får chansen att föra fram hur de vill omorganisera samhället vad gäller exempelvis månggifte och barnäktenskap i tidningar och TV, via egna valmanifest och partiprogram. Islamisterna tvingas stå till svars för sin strävan efter att införa månggifte och barnäktenskap. Islamisterna får även chansen att motivera varför de förkastar allmänna val till till den lagstiftande riksdagen och istället strävar efter sharia (föreställningen om en gudomlig lagstiftning) som bygger på 350 verser ur Koranen, berättelser om Profeten Muhammeds uttalanden och handlingar (Sunna) tolkade till nutid av ett prästerskap.

Detta skulle leda till hundratusentals debatter om varför islamisterna vill kasta Sverige hundratals år bakåt i tiden.

Men så länge politikerna i riksdagen låter islamisterna ”bädda in sig” i främst MP men även S och V får islamisterna en rad advokater – feghetens apostlar – som på grund av ett extremt opportunistiskt röstfiske försvarar ”sina” islamister. Skälet är att bland dessa islamister finns religiösa ledare som kan påverka vanliga muslimer (och islamister) att rösta på främst dessa tre partier – inte minst via fredagsbönen.
Alltså: Muslimska brödraskapet och Salafiströrelsen borde (tillsammans med sina sympatisörer och medlöpare) pressas att bilda egna partier. Och därmed också via valmanifest, partiprogram och ”livedebatter” få tillfälle att redovisa sina politiska ambitioner. Vi kan även sägas att de skulle PRESSAS att redovisa sina politiska ambitioner:
                                                                  

 

                                                D. Här följer fler exempel på islamister som lyckats ta sig väldigt högt upp i politiken – via just MP.
Vissa känner du, käre läsare, igen. Andra är kanske nya bekantskaper. Men memorera dem alla. Du kommer att få användning för dem i dina diskussioner med de politiska fega-  i Umeå och Sverige.
Kom ihåg – det vi gör handlar om religionskritik. Vanliga muslimer är våra vänner, i kampen mot islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen, eftersom de vanliga muslimerna blir också förtryckta av islamisterna.

                                                                                           

                                                                                                   E. Läs och lägg dessa demokratins fiender på minnet.
- Mehmet Kaplan tog sig t o m in i regeringen innan hans samröre med islamiströrelsen Milli Görus och turkiska fascister i de Grå Vargarna tvingade honom att avgå. Han hade redan 2014 väckt stor ilska då han jämfört ungdomar som ansluter sig till terroristerna i Islamska Staten, med de svenskar som försvarade Finland under Vinterkriget, då Stalins Sovjet angrep Finland år 1939 år!

- Yasri Khan var på väg in i MP:s partistyrelse. I en debatt 2016 tog Khan inte avstånd från Saudiarabiens avrättningar av ateister. Samma år vägrade Khan att skaka hand med TV4:s kvinnliga reporter.

- Derya Uzel Senir var ersättare i Stockholms fullmäktige och ledamot i en nämnd då det avslöjades att hon inför valet 2014 lovat turkiska ungdomsförbundet att MP skulle arbeta för att regeringen inte skulle erkänna folkmorden på över en miljon assyrier och armenier 1915. Hon har även kopplingar till Erdogans parti AKP.

- Mohamed Temsamani deltog så sent som i april på ett möte med kultur- och fritidsnämnden i Solna som ersättare. Han är vice ordförande för den stora Stockholmsmoskén – som har starka kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Temsamani har även gjort praktik hos Brödraskapets ”Frihets- och Rättviseparti” i Egypten.

- Ali Khalil satt i kommunstyrelsen för MP i Botkyrka då han inför årets val försökte köpa ett bygglov till en ny moské genom att lova (M) 3 000 röster via ”sin” församling! Khalil har även gillat inlägg av Yusuf Al-Qaradawi – en av Muslimska Brödraskapets högsta andliga ledare som bl a sagt att Hitler utgjorde guds straff mot judarna.

                                                                

              F. Till sist: lite bonusläsning om uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Muslimska brödraskapet. 

http://helenaedlund.se/socialdemokraternas-islamistiska-draksadd/

Artikeln heter ”Socialdemokraternas islamistiska draksådd” och är skriven av Helena Edlund.

 

______________________________

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra – utan andra
blogginlägg insprängda emellan, kan
göra det.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se
Eller så klickar du här.

19 kommentarer

Nya MP i Umeå antyder att jag dricker o. mobbar kvinnor. DE har nu polis- anmält MIG för förtal! Allt för att undgå frågor om islamister i MP-leden. Men min kritik tystnar inte

Av , , 32 kommentarer 69

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________


”Nya MP” i Umeå antyder att jag dricker och mobbar kvinnor. Och DESSA människor påstår sig ska polisanmält MIG för förtal! Allt för att undgå att frågan om islamister i MP-leden. Men min kritik kommer inte att tystna.

 

1. Lawfare
Många känner till det engelska ordet ”Warfare” som betyder krigföring. ”Lawfare” handlar också om ”krigföring” men nu genom att använda det juridiska systemet mot någon – exempelvis mig – genom att anmäla mig för polis och åklagare. Det är Lawfare som ”Nya MP” i Umeå nu sysslar med mot mig och mot det parti jag tillhör.

I Storbritannien och USA är detta så vanligt att det alltså till och med finns ett eget ord för fenomenet (Lawfare). Varför använder då ”Nya MP” denna metod då de vet att varken jag eller Arbetarpartiet kommer att låta oss skrämmas? Svaret är att de inte siktar på mig eller på Arbetarpartiet med metoden Lawfare.

”Nya MP” i Umeå har istället två andra syften.
Deras syften är att sända ett par budskap till de som funderar på att följa i mina och Arbetarpartiets spår och själv plocka upp pennan och bedriva religionskritik mot islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen.
Det första budskapet är detta:
A. Gör du som Hägglund och Arbetarpartiet kommer vi att angripa dig genom att sprida rykten om att du dricker, mobbar kvinnor och du riskerar även att bli polisanmäld. Vi kommer att göra ditt liv till ett helvete.
Och i Sverige går denna metod hem väldigt ofta.
B. Det andra budskapet går ut på att ni ska inte bjuda in Hägglund att föreläsa, om islamisterna eller något annat, för då kommer vi att angripa er.
Även denna metod går också hem sällsynt ofta i Sverige.

 

2. Samtidigt finns det inga som är så bra på att pudla som islamister (och islamisternas medlöpare).
De börjar med att flytta fram sina positioner. Möter de inget motstånd så fortsätter de att flytta fram sina positioner. Möter de motstånd backar de, ofta snabbt. Bara för att sedan åter försöka flytta fram sina positioner. Detta är en metod.

Här vill jag understryka en sak av avgörande vikt: Arbetarpartiet vill samarbeta med Sveriges alla vanliga muslimer (som accepterar att det är riksdagen – till vilken vi har allmän och lika rösträtt – som stiftar lagarna); vi vill samarbeta med folk från alla religioner i kampen mot invandrarfientlighet, för arbete åt alla med inriktning på att radera ut utanförskap och utanförskapsområden.

Salem påstår att hon upprepade gånger har förklarat var hon står ideologiskt.
Jag har läst en lång ”förklaring” till var hon står på en av Nils Seye Larsens bloggar. Men det som lyste med sin frånvaro var det för oss helt avgörande ställningstagandet!
Vad är det som gäller i Sverige:
- fria och allmänna val till en riksdag där lagarna instiftas och regeringsbildaren utses – eller sharialagar tillsammans med berättelser om profeten Muhammeds uttalanden och handlingar (Sunna) tolkade av ett prästerskap? Här är det antingen eller som gäller. Ledande islamister är nämligen väldigt öppna med att sharia och demokrati inte går ihop!
Det som var så typiskt i det som Salem skrev var att hon inte tog ställning i denna fråga. (Detta kommer att upprepa sig). ISTÄLLET för att ta ställning skriver hon att hon alltid måste bedyra att hon inte är terrorist. Detta är ett ytterligare sätt att komma undan huvudfrågan i debatten med mig /oss. Ingen som JAG känner har någonsin påstått att Salem är terrorist. Däremot anser vi att hennes agerande tyder på att hon är islamist – eller medlöpare till dessa.
3. Vi fick upp ögonen, och har hissat varningsflagg, för Salem av en rad skäl:
Valdebatten på Ersboda Folkets Hus. Efter en valdebatten hävdade hon på facebook att debatten blev ”… en klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism … och hon exemplifierade detta med att … ”Arbetarpartiets representant [berättade] att i Sverige står står Sveriges lag över muslimska lagar”.

Här undrar jag återigen varför Salem inte sade att hon håller med oss om att allmänn och lika rösträtt – för män och kvinnor – står över Sharialagar, Muhammeds Sunna och prästerskapets tolkningar av Sunna. Men även denna gång gled Salem undan ett ställningstagande. Salem tog alltså INTE ställning för att svensk grundlag gäller och att därför SHARIA inte gäller. Jag skulle bli glad om Salem gjorde detta. Men under lång tid har Salem har medvetet och envist undanhållit oss övriga var hon står i denna fråga.

 

4. Då Ahmed Hersi, en vänsterpartist som också ska in i Individ- och familjenämnden, sade att Arbetarpartiet inte borde ha blivit inbjudna till valdebatten över huvud taget svarade Salem på följande sätt: ”du tog orden ur munnen på mig”. Det är underligt att den som försvarar landets grundlagar påstås ha skapat ”en klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism” (enligt Salem). Det blir ännu underligare då Salem håller med en vänsterpartist om att vi i Arbetarpartiet – som hävdar att den svenska grundlagen står över sharialagar, Muhammeds sunna och ett självutnämnt prästerskap som ska tolka dessa berättelser – inte ska inbjudas till valdebatter…
Men förklaringen ligger mycket nära: demokrati har aldrig varit islamisternas / eller medlöparnas metod. Sharia är tron på en gudomlig rättsskipning och är därför inte förenlig med tron på att människan kan ta sitt öde i egna händer, med allmän och lika rösträtt som instrument.

 

5. Sveriges Radios ”Morgonandakt” den 1 oktober
I denna fällde Salem följande orimliga uttalande då hon, av något obegripligt skäl, utvalts att hålla Morgonandakten i riksradion:” Vi människor aldrig är så jämlika som när vi står i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”.
Detta var en ren kupp! Det råder nämligen ingen jämlikhet i Mecka som ligger i Saudiarabien:
* det är förbjudet att ens resa in i Mecka om man inte är muslim,
* de som överger tron på islam i Saudiarabien och konverterar för att gå över till kristendomen eller judar riskeras att avrättas,
* # metoo-kampanjen gav massor av kvinnor styrkan att berätta om hur de blivit utsatta för sexuella trakasserier i Mecka under själva vallfärden,
* För oppositionella är läget mycket svårt: Mordet på den saudiske journalisten som gick in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul visade detta på ett brutalt och skrämmande sätt.
6. MP och V I UMEÅ FÖRSÖKER STOPPA RELIGIONSKRITIK
Medlemmarna i ”Nya MP” i Umeå tar alltså till allt mer desperata åtgärder för att undgå den religionskritik som jag och det parti jag tillhör riktar mot de vi anser vara islamister (och islamistmedlöpare) i MP-leden. Och en grupp vänsterpartister i kommunfullmäktige stöttar ”Nya MP”. Men HOT om polisanmälan kommer inte att tysta min granskning och vår kritik. Det står för stora värden på spel. Åsikterna hos islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen måste bekämpas:
* de anser att sharialagar och prästerskap står över våra allmänna och fria val till den lagstiftande riksdagen,
* vi kämpar för att försvara barn mot att bli bortgifta (barnäktenskap),
* vi vill stoppa seden att en man kan gifta sig med fyra kvinnor (månggifte),
* vi försvarar de homosexuellas rättigheter: i detta ingår att ej upplåta lokaler som kommunen kontrollerar till predikanter som anser att det kan vara rätt att döda homosexuella under nämnda förutsättningar – sådana besök har nämligen skett – så sent som i början av 2016.

 

7. Därför begreppet ”Nya MP”.
MP:s centrala partiledning, den för hela Sverige, har tagit över MP i Umeå och Västerbotten. De har handplockat folk till MP:s interna partiorganisation i exempelvis Umeå. De i Stockholm har även utsett vilka som ska stå på valsedeln till Umeås kommunfullmäktige. I samband med denna utrensning försvann cirka 60 muslimer från MP i Umeå. Utrensningarna berörde alltså ”Gamla MP”. Detta skapade intrycket att ”Nya MP” i Umeå var negativa till muslimer. Så ”Nya MP” letade, tillsammans med den centrala ledningen i Stockholm, efter muslimer att sätta upp på valsedeln. ”Nya MP” i Umeå ville på så sätt motvisa den alltmer spridda uppfattningen i Umeå att ”Nya MP” var negativt inställda till muslimer. En av de muslimer som ”Nya MP” i Umeå kunde sätta upp på valsedeln var Salem. Hon är i mina ögon islamist (eller islamistmedlöpare). Jag har förklarat vissa av skälen till detta. Men Salem kan bilägga den konflikt som råder genom att säga att i Sverige gäller inte sharia baserad på 350 verser ur Koranen, profeten Muhammeds Sunna och prästerskapets tolkningar av det som skapades på 600-talet. Eller kan hon det?
8. Salem står nu på tröskeln till att bli en makthavare. Om mina olika källor inom MP har rätt handlar det, förutom om platsen som ledamot i Umeå kommunfullmäktige, även om fyra ytterligare poster. Vissa av dem verkligt tunga. Först som ordinarie ledamot i Äldrenämnden, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt Personalnämnden. Det handlar även om en post som ersättare i Individ- och familjeomsorgen.

Det vore illa om Umeå företräddes av en islamist. Det är ingen som tror att Salem är terrorist. Jag upprepar: Det borde vara lätt för henne att säga att i Sverige gäller svenska lagar. Det borde vara lätt att säga följande: I Sverige gäller inte sharia! För det är ”antingen eller”. Det är vad ledande islamister ofta understryker. Sharia och demokrati med allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – går inte att förena.
9. Till socialdemokraterna vill jag säga följande:
*
Kom ihåg att det var Stefan Löfven som själv avskedade Mehmet Kaplan för hans kontakt med fascister och islamister.
* Det var också Löfven som i riksdagens frågestund sa: ”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”,
*
Klarar ni av att ta in vad som skett i SSU i Skåne?

I februari var det första gången som jag försökte göra Socialdemokraterna i Umeå uppmärksamma på att imamer som ansåg att det var riktigt att döda homosexuella som försökte påverka andra att bli homosexuella (kanske genom att gå med i Pride-paraden). Det har gått tre år sedan dess. Och socialdemokraterna i Umeå agerar som om dessa frågor inte angick dom.
10. Västerbottens-Kurirens NYHETSREDAKTION borde göra sitt jobb på samma sätt som Expressen.
Expressen har avslöjat de orimliga förhållanden som råder inom SSU i Skåne. Men Steffen Renklint anser sig kunna skoja bort mitt och Arbetarpartiets engagemang.
Därav hans raljant tonfall i dagen artikel om Nya MP:s polisanmälan.
Han skriver – helt felaktigt i sak och med ett direkt förklenande och barnsligt tonfall – om min reaktion på Salems yttrande om jämlikheten i Mekka: ”Detta påstående provocerande Jan Hägglund så till den grad att han beslutade att skriva en mängd blogginlägg om Salem och en debattartikel i VK”. Nej, Steffen Renklint, om du hade läst vår artikel i gårdagens VK så hade du sett att det är väldigt mycket som vi reagerat på under åren.

Som jag skrev under punkt 9. ovan så är det snart tre år sedan jag gjorde Hans Lindberg uppmärksam på att en imam, som anser att det är rätt att döda homosexuella som påverkar andra att bli homosexuella, besökte Umeå strax innan. Första gången som denne predikant var i Umeå var 2014. Sedan dess har andra predikanter med helt oacceptabla åsikter varit i Umeå men inget har blivit gjort för att stoppa detta.
Steffen Renklint: Jag är också upprörd över att innehållet i de två rapporterna från Myndigheten från samhällsskydd och beredskap (MSB) inte bara förblir ouppmärksammade utan direkt motarbetade.
Detsamma gäller för den rapport som Försvarshögskolan har gjort.
Jag är mycket upprörd över att Ali Khalil – en miljöpartist som satt i kommunstyrelsen i Botkyrka – inför årets val försökte köpa ett bygglov till en ny moské genom att lova Moderaterna 3000 röster via ”sin” församling. Jag är upprörd över att samme Khalil vågar gilla inlägg av Yusuf Al-Qaradawi (en av Muslimska brödraskapets högsta andliga ledare) som bl a sagt att Hitler utgjorde guds straff mot judarna!
Jag är upprörd över att Steffen Renklint inte ens verkar känna till Svante Nicanders (Försvarshögskolan) oro över att Miljöpartiet infiltrerats av islamister. Det är likgiltigheten inför dessa frågor på NYHETSREDAKTIONERNA som gör att islamisterna kan infiltrera MP – igen och igen.
VK:s nonchalanta hållning – det där är Hägglunds och Arbetarpartiets grej-attityd – hjälper islamisterna att behålla ett alldeles för stort inflytande inom främst MP men även inom andra partier. Och ungdomsförbund.

 

11. Både Socialdemokraterna och Västerbottens-Kuriren försöker framställa det hela som att de står ”neutrala” i dessa frågor. Renklint verkar ha attityden att detta endast är en fråga för Janne Hägglund och Arbetarpartiet. Men likgiltigheten inför det som händer i dessa frågor utgör en bidragande orsak till att S gjorde sitt sämsta val sedan 1911! Och jag anser själv att VK:s nonchalanta hållning kommer att bidra till en ökad anti-semitismen.

Jag har skrivit många bloggar kring dessa frågor sedan början av 2016.

Men det är en accumulerad oro över vad som händer som ligger bakom. Det är väldigt få av det totala antalet  bloggar och artiklar som jag skrivit om islamism, under snart tre år, som har handlat om Salem (som vi uppmärksammade endast en mycket kort tid före valet). Vi var nämligen alltför upptagna med att beskriva Umeå kommuns dåliga ekonomi med hjälp av ölbackar …
Så vad är det som är så roligt Steffen Renklint: Varför detta raljanta tonfall? Är det köpslåendet med röster i Botkyrka. Är det vad som har skett under flera år i SSU-Skåne. Är det löjligt att ett ett icke-riksdagsparti tar på sig ett stort ansvar i dessa frågor?
Berätta för allt i världen?
Berätta.

—————————-                           ——————————-                           ——————————-                            —————————

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra och utan andra
blogginlägg emellan, kan
göra det här. Gå bara in på www.arbetartidningen.se
Eller klickar här.

 

 

32 kommentarer

Försöket att undvika religionskritik genom påståenden om alkoholintag och kvinnomobbing är lågt – även för Miljö- och Vänsterpartierna. Ett typ- exempel på svensk politisk feghet

Av , , 11 kommentarer 90

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Förord
*  Jag hade lovat att lägga ut del 8. i serien av bloggar om roten till den svenska politiska fegheten denna söndagsmorgon 28 oktober. Men jag tvingas istället bemöta påståenden om alkoholintag och kvinnomobbing från ”Nya MP” i Umeå och deras allierade i Vänsterpartiet. Dessa två partier är beredda att sänka sig precis hur lågt som helst för att undgå en politisk debatt rörande behovet av religionskritik. Detta är faktiskt lågt även för att komma från deras sida. Men, som jag ska visa, är dessa metoder inte nya (förutom antydningar om alkohol från ”Nya MP” i Umeå).

Jag skulle vara väldigt försiktigt när det gäller att snacka alkohol. Det finns många som dricker på skattebetalarnas bekostnad, men det är inte vanliga fullmäktigeledamöter som jag, utan det är de som reser för kommunens (skattebetalarnas) pengar, och det går historier om representanter för alla ”resande” partier. ALLA !

Detta agerande från Miljö- och Vänsterpartierna är ytterligare exempel på den svenska politiska fegheten.

Låt oss därför kalla detta blogginlägg nummer 8:a i serien om den svenska politiska fegheten (även om del 8. ursprungligen var tänkt att bygga vidare på det mer historiskt inriktade blogginlägg som jag lade ut i fredags den 26 oktober).

Denna diskussion handlar om att klara konsten att skilja på muslimer som accepterar att svensk grundlag står över sharialagar och präststyre – det enda lagligt tillåtna ståndpunkten i Sverige – från de muslimer som sätter sharialagar och präststyre över svensk grundlag. Något som inte är en laglig ståndpunkt. Det borde vara lika lätt som att BÅDE gå och tugga tuggummi – samtidigt. Men, vilket vi ska visa, alla klarar inte denna konstform.

 

1. Det som jag tillsammans med det parti jag tillhör, bland annat, sysslar med är religionskritik. Vi har skrivit kritiska artiklar riktade mot den kristna högern i USA. Och mot kristna fanatiker som de i Knutby. Vi var också aktiva i samband med att en kristen politiker i Bjurholm som gick hårt mot homosexuella inför valet 2014. (Till denne persons försvar ska sägas att han hade kurage nog att både be om ursäkt, ifall han hade sårat någon, och sedan lämna sina kommunala och interna förtroendeuppdrag för det parti som han tillhörde. Han stod nämligen fast vid sina åsikter om homosexuella men insåg att han (som ansåg sin ståndpunkt vara förankrad i bibeln) inte borde fortsätta med att blanda ihop religion och politik. Grunden för min / vår religionskritik har att göra med att alla inte erkänner att religionen ska vara en privatsak, utan istället hävdar att samhället ska bygga på deras föreställningen om en gudomlig lagstiftning som står över svensk grundlag (sharialagar och präststyre). Denna ståndpunkt är islamisternas – vilka vanligtvis är knutna till Muslimska brödraskapet eller Salafisterna.

 

2. Vår ståndpunkt är helt uppenbarligen för svår för både ”Nya MP” i Umeå och för Vänsterpartiet i Umeå. På grund av vår kritik mot de ståndpunkter som islamister intar – exempelvis att det ska vara tillåtet med barnäktenskap och månggifte och att under vissa omständigheter döda homosexuella – har det ”Nya MP” i Umeå, tillsammans med Vänsterpartiet i Umeå, inlett en smutskastningskampanj mot min person. (En islamist med åsikten att det är rätt att döda homosexuella tilläts predika på Ersboda Folkets Hus senast 2016 – dock utan att Folkets kan belastas för detta).

Låt mig exemplifiera hur gruppledaren för ”Nya MP” i Umeå kommunfullmäktige, Nils Seye Larsen, på sin blogg försöker undvika sakfrågorna genom att ”sakligt” fråga hur många groggar man [Jan H] fick till kvällsmaten”!

Jag bryr mig naturligtvis om denna smutskastning mot min person. Men inte nog för att sluta skriva om hotet från islamisterna. Istället stärker det min uppfattning om vikten att ta denna strid. Jag vill även framhålla att denna smutskastning utgör ett ytterligare uttryck för den politiska fegheten i PK-Sverige.

Däremot kommer jag att göra allt för att smutskastningen inte ska dra bort uppmärksamheten från islamisterna och deras åsikter.

 

3. Jag anser nämligen att det är min / vår förbannade plikt att kritisera de som tolkar islam på följande sätt: sharialagarna är gudomliga och står därför över den svenska grundlagen. Islamisterna strävar därför efter att skapa parallella samhällen i Sverige – styrda efter dessa sharialagar uttydda av ett prästerskap – för att på så sätt kunna ”skydda” vad d anser vara ”deras” befolkningsgrupp från det inflytande som Sverige har när det gäller att stärka kvinnans rättigheter, barns rättigheter och de homosexuellas rättigheter. För att nu ta några exempel.

Då islamisternas åsikter blir exponerade börjar deras medlöpare – i form av vissa medlemmar i ”Nya MP” i Umeå och i Vänsterpartiet – i desperation att leta argument. Men i brist på argument, och för att till varje pris undvika en debatt i sakfrågorna, följer sådana högt stående argument som Nils seye Larssons grubblerier om…

hur många groggar man [Jan H] fick till kvällsmaten”.

Detta samtidigt som han vägrar besvara mina frågor. Nils Seye Larsson” verka anse att detta är en värdig debatteknik. Det ska bli mycket intressant att se hur denna debatteknik går hem i Umeå kommunfullmäktige. Larsens hela debatteknik präglas av en desperat ovilja att debattera sakfrågorna – som i detta fall hänger samman med skillnaden mellan vanliga muslimer och islamister.
Men även från V i Umeå hör vi ett mycket desperat tonfall.

 

4. Jag ska inte svara med samma mynt och fråga hur mycket sprit Nils Seye Larson – gruppledare för ”Nya MP” i Umeå kommunfullmäktige dricker till maten.
Istället ska jag upprepa mina frågor till honom. Här kommer de frågor som fått honom att fly till ”groggargumenten”.

Vad anser du själv – Nils Seye Larson, gruppledare för ”Nya MP” i Umeå kommunfullmäktige, om  uttalandet från din partikollega i Sveriges Radio för lite över tre veckor sedan och som förde fram påståendet att ”Vi människor aldrig är så jämlika som när vi står i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”?

 

5. Mecka ligger i Saudiarabien och därför anser jag att detta yttrande är upprörande.
A. Jag undrade därför om gruppledaren för ”Nya MP” i Umeå kommunfullmäktige  - Nils Seye Larsen – själv skulle yttra sig så där med tanke på följande:
- att det
är förbjudet att ens resa in i Mecka om man inte är muslim,
- att de som lämnar islam i Saudiarabien och konverterar till en annan religion, för att exempelvis bli kristna eller judar, riskeras att avrättas,

-
Mordet på den saudiske journalisten som gick in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul?

Sedan fortsatte jag med att ställa ytterligare frågor till gruppledaren för ”Nya MP” i Umeå kommunfullmäktige Nils Seye Larsen. Dessa frågor löd:
B. På vilken punkt har jag fel i det jag skriver om koncentrationen av uppdrag på en person i MP i Umeå?
C. Har jag fel när jag påstår att denna person värvades till MP så sent som i november 2017?
D. Är det inte så att ledningen i ”Nya MP i Umeå” – en ledning som Nils Seye Larsen tillhör – har blivit handplockad av partiledningen för MP i Stockholm enligt § 21,
E. Har jag fel då jag påstår att syftet med att så snabbt höja upp en person, utan tidigare politisk erfarenhet, beror på en väldig rädsla hos ”Nya MP” i Umeå för att förlora muslimernas röster eftersom  MP:s partiledningen i Stockholm har möblerat om så kraftigt inom MP i Umeå. Detta är för övrigt skälet till att jag kallar Miljöpartiet i Umeå för ”Nya MP” i Umeå.

 

6. För att sammanfatta: ”Nya Miljöpartiet” i Umeå klarar i mina ögon inte av att bemöta den kritik som Arbetarpartiet för fram.
Så istället för att argumentera i de politiskt och principiellt viktiga frågorna om islamisternas – inte vanliga muslimers – åsikter och arbetsmetoder försöker MP undvika båda dessa debatter. Speciellt eftersom berör en av deras högprofilerade medlemmar. Genom smutskasta mig, genom att bland annat börja tala om mina alkoholvanor, visar gruppledaren för ”Nya MP” i Umeå kommunfullmäktige  – Nils Seye Larsson – hur långt han är villig att gå för att undvika debatten i sakfrågan.

Men till detta kommer att Miljöpartiet försöker få det till att – när vi berättar sanningen om islamisterna och deras arbetssätt – att detta inte handlar om religionskritik. Det andra sättet, förutom att påstå att groggar medan jag bloggar, är påståendet att jag / vi ”trakasserar” en medlem i Miljöpartiet – som både är kvinna och invandrare.

Föga förvånande har Vänsterpartiet, som själva har islamister i sina led, hakat på detta. Vänsterpartiet i Umeå har samma behov av att undvika debatter i sakfrågorna som ”Nya MP” i Umeå.

 

7. Detta blir därför ”andra varvet” för Vänsterpartiet i Umeå
Vi i Arbetarpartiet är inte imponerade av Vänsterpartiets inhopp i debatten. Vi har sett denna metod att smita undan kritik mot egna medlemmar tidigare just Vänsterpartiet. Åren 2010-2014 innehade Vänsterpartiets förra gruppledare följande uppdrag i Umeå kommun:

- ledamot i Umeå kommunfullmäktige
- gruppledare i kommunfullmäktige,
- ledamot i Kommunstyrelsen (KS),
- ledamot i KS arbetsutskott,
- ersättare i KS närings- och planeringsutskott,
- ersättare i KS personalutskott,
- andre vice ordförande i För- och grundskolenämnden,
- ledamot i För- och grundskolenämndens Arbetsutskott,
- ledamot i styrelsen för Umeå kommunföretag AB,
- ordförande för jämställdhetsutskottet,
- ledamot i hälsorådet,
- Kommunalråd,

Kommentar:
Detta kan tyckas vara mycket för en enda individ.
Det var det också.
Den förra gruppledaren för Vänsterpartiet lyckades på kort tid driva bort först den chef, en kvinna, som fått ansvaret för att utforma det Kvinnohistoriska museet. Därefter utsatte förre V-gruppledaren kommunens dåvarande ekonomichefer (ekonomichef och budgetchef) för kränkningar. essa båda var också kvinnor. Det hela slutade med att Umeå kommun tog in en av Sveriges ledande jurister i arbetsrätt. Detta sedan Vänsterpartiets förra gruppledare i Umeå kommunfullmäktige angripit de båda kvinnliga ekonomicheferna i närvaro av cirka 15 personer. Arbeträtts-juristen kom fram till att V:s förra gruppledare och kommunalråd  var ett arbetsmiljöproblem!

Istället för att ta ansvar för sina handlingar slog förra V-gruppledaren ifrån sig. Hon bemötte ingenting i sak utan fick istället sitt parti att bemöta den omfattande och växande kritiken, från väldigt många håll, genom att påstod att all kritik berodde på att V:s förra gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, samt kommunalråd för V, angreps för att hon var ”ung” och ”kvinna”  med ”invandrarbakgrund”.

Och stora delar av det fega PK-Umeå backade för detta politiska ”UTPRESSARFÖRSÖK. Det var alltså många som blev rädda och böjde sig – men till dessa hörde inte Arbetarpartiet och dess medlemmar.

 

8. Den som innehar alla dessa uppdrag är nämligen en makthavare.
Och makthavare är inte första hand man eller kvinna, gammal eller ung, är varken etniskt svensk eller har invandrarbakgrund. En makthavare är i första hand en makthavare. Och dessa ska tåla att granskas och  även kritiseras. De ska tåla att – precis som Lennart Holmlund, S, och Margot Wikström före honom – granskas och kritiseras. Detta gäller både för kommunalräd, gruppledare och andra makthavare. Det gäller för de som redan är makthavare och det gäller för de som har fått så många uppdrag så att de kan bli makthavare.

Det är ännu lägre att försöka göra någon varande eller blivande makthavare immun mot granskning eller kritik genom att undvika debatt och istället dra korten ”kvinna” och ”invandrarbakgrund (och vid vissa tillfällen även ”ung). Det är faktiskt ännu lägre än att försöka misstänkliggöra någon genom att – som Nils Seye Larsen Nya MP:s gruppledare i Umeå – börja tala alkohol.

Det är, som sagts, att försöka göra en varande eller blivande, makthavare immun mot granskning eller kritik. Och Umeå må vara en av Sveriges ledande PK-städer. Men detta sätt att undvika granskning och kritk på biter inte på varken mig eller det Arbetarparti som jag tillhör. Umeå är nämligen inte bara en PK-stad. Umeås är också en stad där det är mycket angeläget att granska makthavare. Och den typ av argumentation som ”Nya MP” i Umeå för, tillsammans med Vänsterpartiet, spelar makthavarna rakt i händerna. Men detta är inte att undra på. Både ”Nya MP i Umeå och Vänsterpartiet tillhör själva makthavar-etablissemanget i Umeå kommun

 

9. Tillbaka till islamisterna och deras arbetssätt.
Varför denna person, nummer två på ”Nya MP i Umeå”, måste granskas beror alltså främst på två saker:
* dels på vad hon skrev efter en debatt under valrörelsen på Ersboda Folkets Hus: hon skrev bland annat att debatten hade varit en uppvisning i islamofobi. Och som ett exempel på detta nämnde hon att Arbetarpartiets Patrik Brännberg sagt att svensk lag stod över sharialagar

En blivande makthavare i Umeå kommun – som tar sig rätten att kalla någon som försvarar grundlagen mot sharialagar och präststyre – för islamofob måste både granskas och kritiseras. Det handlar om en person som föreslås till hela fyra delvis mycket tunga uppdrag förutom det femte – ledamot i Umeå kommunfullmäktige: Dessa tunga uppdrag är bland annat andre vice ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, ordinarie ledamot i Äldrenämnden och ordinarie ledamot i Personalnämnden samt ersättare i Individ- och familjenämnden.

 

10. Till saken hör att miljöpartister inte är vana att bli kritiserade.
Inte av sina politiska motståndare. Och inte heller av media. Det är ett ständigt fjäskande för MP. Så när kritiken förs fram klarar naturligtvis  inte heller ”Nya MP” i Umeå av detta. Istället för att bemöta kritiken sakligt – vilket de inte klarar – försöker MP att göra det hela till en fråga om att jag, som är man, är elak med en kvinnliga miljöpartist. Och att jag groggar medan jag bloggar.
Nils Seye Larson borde förbanne mig skämmas. Men det gör han inte. Han kan sänka sig hur lågt som helst. Men saklig granskning och kritik mot MP (speciellt mot ”Nya MP”) i Umeå blir trakasserier och mobbing från en elak vit man som groggar.

Jag hoppas att du, käre läsare, lägger märke till att allt detta skitsnack har ett enda syfte: att undvika sakfrågorna. Samt att ”Nya MP” i Umeå och Vänsterpartiet använder samma teknik.

 

11. Nils Seye Larsen skriver därför bl a följande:
”För i åtta år har vårt parti haft politiska ledare – lokalt och regionalt, gruppledare och riksdagsledamot som varit muslimer. De har dock aldrig blivit angripna på samma sätt, men de är ju å andra sidan män”. 

Jag tackar Nils Seye Larsson för att han erkänner att jag och andra från Arbetarpartiet inte kritiserat muslimer i ”Gamla MP” i Umeå.
Det är nämligen just det som är min poäng.
Jag och det Arbetarparti som jag tillhör har inget emot vanliga muslimer. Visst har vi ansett att de – precis som S och M – har haft fel i vissa frågor. De har vi själva haft exempelvis när vi var emot den kommungemensamma tjänsteorganisationen.

Men vi kritiserade aldrig, precis som Nils Seye Larsen själv beskriver det, de muslimer som fanns i ”Gamla MP” i Umeå.
Och skälet till detta berodde på att de var just muslimer – och inte islamister. De blandade inte ihop religion och politik.
Något som är utmärkande för de flesta – även för oss i Arbetarpartiet – är att vi inte har något emot vare sig kvinnor eller män, ateister eller troende, muslimer, kristna, judar, buddister eller hinduer.

Det vi är kritiska mot, i denna debatt, är islamister som sätter sharialagar före den svenska grundlagen; de islamister som sätter präststyre före allmän och lika rösträtt – för kvinnor och män – till riksdagen.

Vår kritik handlar om religionskritik ! Denna är nödvändig av en rad skäl: bland annat för att försvara vanliga muslimer mot islamister.

 

12. Varför anser vi att denna person är islamist?
* Detta beroende på att hon pekade ut vår medlem Patrik Brännberg som islamofob – för att han sade att svensk lag står över sharialagar.
* Detta beror på det hon sade i morgonandakten hos Sveriges Radio ” ”Vi människor aldrig är så jämlika som när vi står i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”. Detta trots att  det är förbjudet att ens resa in i Mecka om man inte är muslim; trots att de som lämnar islam i Saudiarabien och konverterar till en annan religion för att exempelvis bli kristna eller judar riskeras att avrättas, trots mordet på den saudiske journalisten som gick in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul?

Detta båda exempel visar att vår religionskritik är absolut nödvändig! Bland annat för att försvara vanliga muslimer mot islamister!

________________________________

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra och utan andra
insprängda blogginlägg emellan, kommer att kunna
göra detta från och med i morgon måndag.
Du går bara in på www.arbetartidningen.se eller klickar här.

11 kommentarer

Del 7. Den politiska fegheten i Sverige beror främst på avsaknaden av en positiv nationell identitet – till skillnad från Frankrike och Finland och andra

Av , , Bli först att kommentera 63

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

 Förord

* Detta är den sjunde bloggen i serien om rötterna till den svenska politiska fegheten. Även om vi börjar skymta slutet på just denna bloggserie finns det fortfarande än del kvar att skriva om. Men jag har kommit så långt att jag vågar föra fram följande påstående: huvudskälet – om än inte det enda skälet – till den svenska politiska fegheten är bristen på en nationell identitet att vara stolt över. Jag vill understryka att det jag ser som en brist och det huvudsakliga skälet till fegheten inte är en nationalism i bemärkelsen ”vi är bättre än dom”. Detta kan kallas för negativ nationalism eftersom den betonar andra nationaliteters påstådda brister. Och i värsta fall underlägsenhet. Negativ nationalism leder ofta till rasistiska ståndpunkter.

* Det jag anser vara huvudorsaken till den svenska politiska fegheten är bristen på vad jag vill kalla för en positiv nationell identitet. Med detta menar jag en nationell identitet som befolkningen känner sig delaktig i. Denna kan baseras på något stort som den nu aktiva generationen har åstadkommit. Men det kan också vara något stort som föräldrar, eller äldre generationer ändå, har åstadkommit och som gör att befolkningen känner en kollektiv stolthet, även idag, över vad som skett tidigare i historien. För att underlätta den liknelse jag vill göra förflyttar jag mig från det nationella till det individuella. Om en person är säker på sin egen identitet har personen både råd att vara mer generös när det gäller att försöka förstå andras ”annorlunda” identitet än den  som är osäker på sin egen. Men den det gäller även åt det andra hållet: är du stolt över din egen identitet låter du ingen sätta sig på dig. Och samma förhållande gäller på det stora hela taget för nationalstater.
* Det officiella Sverige är väldigt förstående. Men har visat sig sakna förmåga att säga ifrån. Här finns den politiska feghetens rötter. Detta är själva kärnan. Vi ska senare titta på två helt avgörande händelser som både präglat det officiella Frankrike – men även väldigt många fransmän – både män och kvinnor, alla politiska rörelser från kommunisterna till den politiska högern, både tidigare generationer av fransmän och dagens generation. Det handlar om den Franska Revolutionen 1789 och Andra Världskriget 1939-45. Dessa två historiska processer kan inte överskattas då en jämförelse ska göras mellan Frankrike och Sverige. Det finns nämligen ingenting i Sveriges historia som motsvarar dessa händelser i Frankrike.
* En positiv nationell identitet bygger nästan alltid på hur befolkningen i ett land stred för att befria sig från en, mer eller mindre utvecklad, feodalism. Alternativt uttryckt: ett lands identitet, och även dess nationella särdrag, beror på har kampen fördes för att slå sönder den makt som adeln, prästerskapet och kungahuset innehade. Denna kamp bedrevs för att erövra demokratin och utveckla ekonomin. För att belysa vad jag menar ska jag jämför hur kampen mot adeln, prästerskapet och kungahuset bedrevs i Sverige respektive Frankrike.
* Frankrikes och Sveriges kamp för att frigöra sig från det förtryck som respektive befolkning utsattes för av adeln, prästerskapet och kungamakten – skiljer sig kanske mer från varandra än vad några andra nationer gör i västra Europa vad gäller mål och medel.

* En positiv nationell identitet betyder inte att strider inom landet, mellan fackföreningar och företag, upphör när det gäller hur stora de framtida lönerna ska vara. Eller hur kollektivavtal och arbetsrätt ska utformas.
* Vi ska återkomma till dessa historiska frågor vid en jämförelse mellan Frankrike och Sverige i nästa blogginlägg.

 

7.1. De medvetna sekulära traditionernas betydelse
Vi har tidigare talat en hel del om religion. Och här finns det en paradox. Med största säkerhet finns det en större andel troende kristna katoliker i Frankrike än vad det finns troende kristna protestanter i Sverige. Men samtidigt är en långt större andel av fransmännen medvetna om, och stolta över, landets sekulära arv och traditioner än vad svenskarna är. Även de troende kristna katolikerna i Frankrike är medvetna om, och stolta över, sina sekulära traditioner. Denna stolthet delar de med franska ateistiska socialister, liberaler och företagare (kapitalister).

Styrkan hos det sekulära arvet och traditionerna har inte, i första hand, att göra med hur många som tror på gud eller är ateister. Styrkan hos de sekulära traditionerna handlar om ifall befolkningen medvetet och stolt sluter upp kring dessa traditioner eller inte. Om befolkningen – borgare såväl som arbetare – sluter upp bakom det sekulära arvet och traditionerna kommer dessa att prägla nationalstaten. Och troende eller inte – arbetare eller kapitalist, borgare eller socialist – i Frankrike sluter befolkningen upp bakom sina sekulära traditioner. De är stolta över dessa. Det sekulära arvet utgör ett avgörande inslag i den starka franska nationella identiteten.

Situationen kunde inte vara mer annorlunda i Sverige.
Men mer om detta på söndag morgon den 28 /10.
Redan skrivet sa han som har svårt med tiden!

________________________________

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra och utan andra
insprängda blogginlägg emellan, kommer att kunna
göra detta från och med i morgon.
Du går bara in på www.arbetartidningen.se eller klickar här.

Bli först att kommentera

Del 6 ”om politisk feghet”. Är inte bygget av välfärdssamhället något att vara stolt över – trots att S inte förmådde skapa en ny livsåskådning?

Av , , 2 kommentarer 74

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Förord
I denna serie av bloggar om politisk feghet har jag tidigare skrivit att orsaken till att vi har svaga och rädda politiska ledare i Sverige beror på att de främsta representanterna för det nya samhälle som växte fram under 1900-talet – socialdemokratin och fackföreningarna – misslyckades med att frambringa en ny och icke-religiös livsåskådning.

Kampen för ett rättvisare och tryggare samhälle förenades aldrig med en livsåskådning som kunde fylla tomrummet som kristendomen efterlämnade. De olika partierna tävlade, nästan uteslutande, i att övertyga väljarna om att just deras parti var bäst på att höja levnadsstandarden. Jag tänker på partierna S, SKP/Vpk, M, C och Fp. Detsamma gällde för de fackföreningar vars medlemsantal ökade samtidigt som antalet kyrkobesökare minskade.

Vi tar återigen följande exempel:
* om ökad BNP-tillväxt speglar en samhällsutveckling där fler får bättre sjukvård och utbildning, där investeringar i grön industri ökar – för att rädda klimatet samt öka antalet jobb – varvid de sociala klyftorna i samhället samtidigt minskar så är detta utomordentligt bra.
* Men om ökad BNP-tillväxt speglar en utveckling med ökade sociala klyftor, mer konsumtion för de som befinner sig på samhällets ljusa sida men färre jobb och sämre hälsa för de som befinner sig på samhällets mörka sida – samtidigt som klimatet tar ännu mer stryk – så är detta inte alls bra.

Det räcker alltså inte med ökad BNP-tillväxt. Människor vill kunna påverka sitt eget öde och inte bara styras av marknadskrafter utanför deras kontroll. Folk vill också att deras insats i arbetslivet ska betyda något. De vill även att deras liv ska ingå i ett större sammanhang. Därav behovet av en livsåskådning!

 

1. Var då socialdemokratins och fackföreningsrörelsens strävan efter arbete åt alla, trygghetssystem vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom samt utbyggd offentlig sektor – det vi idag kallar för välfärdssamhället och igår folkhemmet – inget att vara stolt över?

Jo. Åtminstone anser jag att detta var något att vara stolt över. Genombrottet för den politiska demokratin, folkhemmet eller välfärdssamhället innebar ett tryggare samhälle, något som inte kan överskattas. Den ökade styrkan hos fackföreningarna minskade för en period klassklyftorna och lyckades för en tid skapa en stolthet hos arbetarna just för att de var arbetare. Kvinnans inträde på arbetsmarknaden ökade även jämställdheten mellan kvinnor och män på ett mycket påtagligt sätt. Dessa trender förstärktes av att högre utbildning senare blev tillgänglig för väldigt många fler – något som samhället i sin tur skrek efter. Allt detta var värt väldigt mycket. Dessa steg var, och är, något att vara stolt över. Åtminstone i mina ögon.

Utvecklingen rätade på ryggen på undertecknads far- och morföräldrars generation. De kunde flytta från en trång och mörk tvåa till en ljus och rymlig trea, skaffa sommarstuga, bil och år 1964 köra vw-bubblan Umeå-Rom tur och retur. Detta vidgade vyerna på ett närmast svindlande sätt. Särskilt som denna, något våghalsiga, resa både gick via ett ogästvänligt Östtyskland och över alpernas vindlande serpentinvägar. Undertecknad, som fick följa med på denna fullständigt omvälvande resa elva år fyllda, blev plötsligt väldigt intresserad av geografi, historia och politik – för att inte tala om ANDRA VÄRLDSKRIGET. Nästan alla hus i Västberlin var vid tidpunkten för vårt besök nämligen fortfarande märkta av skottskador och bombningar.

Utvecklingen under 1900-talet innebar att medan undertecknads föräldrar – som båda hade erfarenhet av att gå hungriga till sängs i sin barndom på 1920-talet – fick uppleva att deras arbete och kamp bidragit till att skapa ett samhälle där även universitetets dörrar öppnades för oss – arbetarungar.

naturligtvis var folkhemmet eller välfärdssamhället något positivt!

 

2. Men det är några saker som vi inte får glömma:
■ vi får inte glömma att en ökad levnadsstandard varken är en religion, en ideologi eller en livsåskådning. En ökad levnadsstandard kunde inte ensam ersätta den kristna livsåskådningen. Det saknades en insikt om att det var nödvändigt att komplettera det påträngande behovet av materiella framsteg med en icke-religiös livsåskådning för den svenska befolkning som i allt högre utsträckning vände kristendomen ryggen under 1900-talet.
■ vi får inte glömma att minskade klassklyftor och ett framväxande välfärdssamhälle kan vändas i sin motsats – i form av ökade klassklyftor och nedskärningar i välfärden. Och denna baklängesresa började, så smått, redan under 1980-talet. Idag har två generationer endast upplevt denna baklängesutveckling själva eller fått det bättre – medan andra fått det sämre. Men det är en minoritet som minns den tid då alla fick det bättre. Detta får vi inte glömma.

Alltså: under snart 40 år har de sociala klyftorna inom den svenska befolkningen ökat:
- mellan kapitalägare och löntagare,
- mellan tjänstemän och arbetare,
- mellan de som har jobb och de som inte har jobb,

Det har skapats ett växande ”trasproletariat” i form av långvarigt arbetslösa. Det tar längre tid innan ungdomar kan flytta hemifrån på grund av bristen på vissa jobb. Detta på individuell nivå. Men till bilden hör även framväxten av utanförskapsområden – detta på grund av att ökade klassklyftorna smälter samman med ökade motsättningar av etnisk och religiös natur – vilket även tar sig uttryck i form av ökade skillnader mellan män och kvinnor.

Samhället utvecklas väldigt olika. Det tidigare så homogena svenska samhället är på väg att upplösas på grund av mindre resurser och växande åsiktsskillnader i samhället vad gäller politik och religion.

 

3. Samtidigt håller socialdemokratin på att förvandlas till en svans åt den traditionella borgerligheten. En gång såg Socialdemokraterna sin egen international, och stöder till befrielserörelser, som uttryck för internationell solidaritet.

Med facit i hand var mycket av detta naivt.

Men inte desto mindre var själva metoden riktig. Metoden bestod i att solidariteten ofta – om än inte alltid – bestod i ett samarbete mellan partier, fackföreningar och ”rörelser”. Idag anser Socialdemokratin att metoden för solidaritet är medlemskap i det borgerliga, överstatliga, projektet EU. Det är skrattretande om det inte vore så tragiskt.
Det ideologiska förfallet inom S har gått så långt att det tidigare stödet till befrielserörelser som bekämpade ett ofta mer än hundraårigt kolonialt förtryck eller apartheidregimerna i Rhodesia och Sydafrika har ersatts av borgerlighetens EU-projekt. Konsekvenserna är mycket långtgående:
a) Detta eftersom EU logiska slutstation är ett Europas Förenta Stater – som kommer att byggas på ruinerna av välfärds- och nationalstaterna,
b) ett ”de facto” medlemskap i NATO – som riskerar att göra Sverige delaktigt i USA:s framtida krig!

Olof Palme, med sina goda och mindre goda sidor, kritiserade USA för deras krig i Vietnam. Men dagens SSU-are är totalt oförmögna att översätta detta till dagens värld. Från det hållet hörs inte en käft öppnas mot uppbygget av EU:s stridskrafter som idag upgår till 60 000 soldater eller mot Sveriges allt snabbare integrering i NATO.

 

4. Priset som S betalar för att de anslutit sig till borgarnas EU-projekt är fruktansvärt högt.
Socialdemokraterna har helt tappat den ideologiska och politiska kursen. De bidrar idag själva till den nedskärningspolitik och de ökade klassklyftor som får arbetarna att vända S ryggen. Och detta leder till att partiets dominerande ställning bland arbetarna utmanas.

Men utmaningen kommer inte längre från de politiskt döda stalinisterna. I Sverige påskyndade detta parti bytet av klassbas och började kalla sig Vänsterpartiet före, under samt efter östblockets och Sovjetunionens upplösning.

Istället kommer utmaningen från den ny-reaktionära borgerlighetens olika rörelser. I Frankrike handlar det om Marine Le PensRassemblement National” (Nationell samling) som tidigare hette ”Front National”. I Sverige handlar det om Jimmie Åkessons Sverigedemokrater. Detta parti har gjort väldiga inbrytningar bland LO-arbetarna, större än vad dagens svenska Vänsterparti någonsin har förmått göra.

 

5. De negativa effekterna av arbetarrörelsens oförmågan att frambringa en livsåskådning som kompletterade välfärdsbygget märks väldigt tydligt idag. När klassklyftorna växer och invandrarpolitiken blir obegriplig har Socialdemokraterna inte längre något kitt som håller ihop en arbetarrörelse stadd i upplösning.

LO som organisation existerar på övertid.

De flesta avtal, för arbetare sett i snäv bemärkelse, tecknas idag av de 14 fackförbunden själva. Detta gör LO till ett skal utan innehåll. Eller till en dyr byråkrati vars syfte huvudsaken är att slå vakt om socialdemokraternas dominans inom de fjorton fackförbund som valt att kalla sig LO-förbund. Samtidigt ansluter sig allt färre arbetare till dessa 14 förbund. Inom förbundens  avtalsområden är endast 61 procent med i facket. Och i valet 2018 röstade endast 41 procent av de som är med i någon av dessa fjorton fackföreningar på Socialdemokraterna. Helheten för de 61 procent fackligt anslutna, i vad som traditionellt kallas arbetaryrken, röstade på följande sätt:

Socialdemokraterna:     41 procent
Sverigedemokraterna:  24 procent
Allianspartierna:            22 procent
Vänsterpartiet                 9 procent
Miljöpartiet                      2 procent
FI                                    1 procent

 

Socialdemokraterna tappar alltså snabbt arbetarväljare till en parti som har sina rötter i nazismen och som idag är ett borgerligt och främlingsfientligt parti. Då det krävs religionskritik från Socialdemokratins sida, för att slå vakt om den sekulära staten, blir fegheten olidlig. Partiet törs inte kritisera de islamister (ej att förväxlas med vanliga hyggliga muslimer) som flyttar fram sina positioner i sin strävan att skapa parallellsamhällen anpassade till sharialagar och shariatraditioner. I brist på en seriös religionskritik av islamisterna slår SD:s främlingsfientliga kritik rot inom arbetarleden.

 

6. Sammanfattningsvis: Socialdemokratin och fackföreningarna betalar ett väldigt högt pris för att de aldrig lyckades förena en icke-religiös livsåskådning med välfärdsbygget. Därför finns inget som kan fylla det tomrum som kristendomen efterlämnade. Varken i form av en framtidstro byggd på en ökad rättvisa eller på en gemensam livsåskådning.

Samhällskontraktet, för vilka Socialdemokratin en gång utgjorde garanten, faller samman tillsammans med välfärdssamhället. Och med välfärdssamhället håller arbetarrörelsen självt på att gå under. Både genom det minskade stödet och genom en allt otydligare politisk identitet.

Politisk snällism och feghet är nämligen ingen ideologi.
Eller livsåskådning.

 

2 kommentarer

Arbetarpartiet kommer inte att bidra till att islamister får styra Umeå. Vi motsatte oss att ”nya” MP skulle ses som ”styrande”. Deras motdrag är att koncentrera uppdragen

Av , , 12 kommentarer 112

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Flera tidigare medlemmar i Miljöpartiet i Umeå har, under de senaste dagarna och oberoende av varandra, informerat mig om en koncentration av uppdrag till en person. Hade någon annan politiker – erfaren, eller som i detta fall, ny sedan i november ifjol – fått samma antal uppdrag skulle detta väcka uppmärksamhet. Stor uppmärksamhet. Detta både i media och i andra partier. Vi får väl se hur övriga partier och media kommer att reagera när det gäller detta fall. I slutet på blogginlägget ska jag räkna upp de politiska uppdrag som den person jag anser vara islamist har fått.

Jo, jag har också blivit uppmärksammad på att gruppledaren för MP i Umeå, Nils Seye Larsen, påstår att det jag skriver är oacceptabelt samt att han och Miljöpartiet ska vidta åtgärder. Hans desperata tonfall får mig att undra:

Vad tycker Nils Seye Larsen själv om uttalandet i Sveriges radio, från nummer två på MP:s kommunlista i Umeå, ett uttalande som bland annat innehöll följande:
Vi människor aldrig är så jämlika som när vi står i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”.

- Skulle du också uttrycka dig så om du var kristen eller jude i Saudiarabien Nils Seye Larsen?
- Eller en kritiskt granskande journalist !
- Nils, du kanske helt enkelt skulle kunna besvara följande frågor?

a) På vilken punkt har jag fel i det jag skriver om koncentrationen av uppdrag på en person i MP i Umeå?
b) Har jag fel när jag påstår att denna person värvades till MP så sent som i november 2017?
c) Är det inte så att ledningen i ”Nya MP” i Umeå – en ledning som Nils Seye Larsen tillhör – har blivit handplockad av den nationella ledningen i Stockholm enligt § 21,
d) Har jag fel då jag påstår att syftet med att så snabbt höja upp en person, utan tidigare politisk erfarenhet, beror på en väldig rädsla hos MP i Umeå för att förlora muslimernas röster efter att MP:s partiledning i Stockholm möblerat om så kraftigt inom MP i Umeå?

När det gäller det jag skriver om islamister och deras sätt att arbeta så har jag torrt på fötterna. Jag stöder mig på:
- två rapporter från MSB,
- en från Försvarshögskolan.
- När det gäller den person som nu har fått så många uppdrag inom MP så tvingas hon nu stå för sina egna uttalanden i radion.

A.  Här nedan ska jag beskriva varför jag – tillsammans med det parti jag tillhör – tar strid med islamister som Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen – samtidigt som vi vill fortsätta att samarbeta med vanliga muslimer.

Arbetarpartiet kommer att bekämpa islamisterna i Umeå kommunfullmäktige då de för fram krav som vi anser syftar till att bygga upp ett parallellsamhälle. Vi anser nämligen – till skillnad från vissa socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister – att det är tillåtet att kritisera alla religioner.

Inte endast den kristna.

Ta de tre nämnda partierna. De upprörs fruktansvärt, och med rätta, då vissa kristna tar ställning emot kvinnliga präster och homosexuellas rättigheter.

Men samma politiker håller tyst då islamister – som fört fram hårresande uttalanden som att det är riktigt att döda homosexuella under vissa förhållanden -  har tillåtits att tala på exempelvis Ersboda Folkets Hus. I ärlighetens namn måste sägas att religionskritik inte heller är allianspartiernas starka sida. Eller Sverigedemokraternas.

Så går det i ett land där alla verkliga livsåskådningar försvann med kristendomen – se närmast föregående blogg om behovet av en sekulär stat.

 

B.  Det finns flera skäl till att jag skriver om behovet av en livsåskådning – även för de som inte är troende. De två huvudskälen är att de flesta människor vill att deras liv och handlingar ska ha någon betydelse genom att de ingår i ett större sammanhang. Det är här som tomrummet efter kristendomen kommer in.

Ett annat skäl är att dagens politiker ofta saknar ryggrad. Detta framkommer extra tydligt eftersom dessa, genom sin tystnad, i många fall blivit medlöpare till islamisterna. Begreppet medlöpare användes om de som inte nödvändigtvis var nazister själva, men som sprang nazisternas ärenden då de var rädda – eller tjänade på – sitt samarbete med nazisterna. Våra dagars medlöpare, till islamisterna, är karriärister eller vill vinna röster genom att acceptera åsikter som skulle kallas högerextrema om de fördes fram av ett politiskt parti.

 

C.  De flesta muslimer accepterar det svenska politiska systemet med allmänna och fria val – för både män och kvinnor – till en lagstiftande församling som vi kallar riksdag, som i Tyskland kallas för förbundsdag och som i Storbritannien kallas för parlament.

De muslimer jag beskriver vill behålla vad de, som individer, anser vara sin tro vilket bland annat innebär att kunna tala både svenska och sitt eget (eller sina föräldrars eller farföräldrars)  hemlands språk. Detta är oftast arabiska eller persiska. De har även det gemensamt med judarna att de vill slippa äta griskött.

För oss i Arbetarpartiet är detta inga problem.

Vi vill att muslimer – sunni och shia – judar, kristna, ateister, hinduer, buddister, med flera, ska kunna spela en roll i Umeås politiska och offentliga liv.

Men vi gör en åtskillnad, en mycket stark åtskillnad, mellan muslimer och islamister.

 

D.  Med islamister avser vi de som vill vrida klockan bakåt och avskaffa systemet med allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till riksdagen och istället införa ett shariasystem.

Islamisterna anser nämligen att det finns ett gudomligt rättssystem och att detta vore bättre än som finns exempelvis i Sverige, Tyskland och Storbritannien.

Islamisterna strävar efter att samhället ska organiseras efter hur ett självutnämnt prästerskap tolkar 350 verser ur Koranen samt efter Profeten Muhammeds sunna (berättelser om Profetens gärningar och uttalanden).
Prästerskapet är av avgörande vikt när det gäller ett shariastyre. Detta då islam uppstod på 600-talet, och samhället av idag skiljer sig en hel del från samhället på den tiden. Därför krävs det i en rad fall tolkningar av det som gällde på 600-talet.

Här är det på sin plats att påpeka att det är precis 100 år i år sedan den förenade kunga- och prästmakten i Sverige tvingades ge upp sitt motstånd mot den allmänna och lika rösträtten för män. I nästa år blir det hundra år för kvinnor.

 

E. Målet för islamisterna i, eller runt omkring, Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen är att skapa ett parallella samhällen. De strävar efter ett ”vi” och ett ”dom”.

Islamisterna anser att de måste skydda ”de sina” mot dagens svenska värderingar. Det gäller exempelvis kampen för jämställdhet mellan könen och homosexuellas rättigheter. De strävar därför efter att lyckas anpassa vissa områden, ofta stadsdelar i förorter runt svenska, och andra europeiska storstäder, till regler och traditioner som till de shariastyrda samhällen som de själva kommer, eller härstammar, ifrån, i första eller andra eller tredje generation.

Islamisterna förstår att de inte kan gå till generalangrepp på systemet med allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som riksdagen. Därför försöker de flytta fram sina positioner steg-för-steg. Och de största stegen tar de i förorter med en stor muslimsk befolkning. Och sådana finns exempelvis runt Stockholm, Göteborg och Malmö.

I islamisternas strävar ingår att upprätthålla traditionerna med barnäktenskap och månggifte samt att angripa rättigheter för kvinnor och homosexuella.
I islamisternas strävan efter parallellsamhällen ingår även att införa separata badtider för män och kvinnor, att upprätta religiösa friskolor samt införa böneutrop.

Islamisternas parallella samhällen syftar alltså bland annat till att ”skydda” muslimer från moderna idéer som jämlikhet mellan könen och barns rättigheter.

 

F. Koncentrationen av uppdrag till en och samma person i Miljöpartiet i Umeå

På Miljöpartiets möte i torsdags nominerades, enligt mina uppgiftslämnare, fick en och samma person till följande politiska uppdrag i Umeå kommun.

* Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden – Andre vice ordförande i.
Kommentarer:
- Detta är en av de ”de fem stora” nämnder i Umeå kommun i pengar räknat.
- Detta innebär också att detta är en av de mest krävande nämnderna att sitta i – som ordinarie ledamot.

- Den nyinrättade posterna som ”andre” vice ordförande är skräddarsydda för Miljöpartiet och Vänsterpartiert. Annars brukar det endast finnas en ordförande och en vice ordförande. Den som blir andra vice ordförande kommer att erhålla ett arvode som uppgår till 40 procent av det arvode på hundra procent som ligger en liten bit under 800 000 kr.

* Äldrenämndenordinarie ledamot
Kommentarer:
- Detta är en ännu tyngre nämnd än gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden både när det gäller ekonomisk tyngd och vad gäller framtida besparingskrav. Den är därför ännu mer krävande att vara ledamot i.
- Särskild ordinarie ledamot som ska fatta beslut om framtida besparingar.

* Personalnämnden – ordinarie ledamot
  Kommentar:
- En helt nyinrättad nämnd.
- Det är därför svårt att säga vilken betydelse, och hur krävande det kommer att vara att sitta i denna. Men min utgångspunkt är att allt som har med personal att göra är viktigt och borde vara krävande.

- Ordinarie ledamot: detta innebär att vara med och utforma Umeå kommuns policy när det gäller den framtida personalpolitiken

* Individ- och familjenämnden – ersättare
Kommentarer:
- Denna nämnd utgör ytterligare en av ”de fem stora” Dessa fem utgörs av För- och grundskolenämnden, Äldrenämnden, Individ- och familjenämnden, Gymnasie- och komvux samt Tekniska nämnden.
- Det måste vara en närmast orimlig arbetsuppgift att vara med i hela tre (3) av ”de fem stora”. Detta oavsett om man är en erfaren politiker eller ny sedan november ifjol.

* Kommunfullmäktige – ordinarie ledamot
Kommentar:
- Jag har alltid sett detta uppdrag som mitt huvuduppdrag.
- Under en kortare period försökte jag kombinera detta med att sitta i gymnaise- och komvux. Idag kombinerar jag mitt uppdrag som ledamot i fullmäktige med ett uppdrag som ersättare i Kommunstyrelsen (KS). Då jag inte har förslags- eller rösträtt i KS, samt yttranderätt ”på nåder”, är detta en insynsplats.
- Jag har alltså bedrivit mitt arbete i kommunen, till helt övervägande del, som ordinarie ledamot i kommunfullmäktige.
- Det är min uppfattning att om du är helt ny som folkvald politiker borde detta uppdrag vara den skola du går i – innan du tar plats nämnderna.

G. Sammanfattningsvis:
Om de olika personer som gett mig denna information har rätt utgör detta en absurd koncentration av politiska uppdrag på en och samma person. Detta understryks än mer om det också stämmer att den som ska uppbära alla dessa fem uppdrag aldrig har varit politiskt aktiv tidigare samt gick med i Miljöpartiet så sent som i november i fjol.

___________________________________________

Vi utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Kostnaderna i Umeå ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen inte kommer att klarar att ge umeborna den service de har rätt till – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Andra partier och media försöker tysta detta. Hjälp oss driva en politik som prioriterar anskaffning av personal samt att ta kontroll över underskotten så att lönerna även kan betalas ut till personalen i framtiden.

12 kommentarer