Sällan har ett parti med så många mandat som V haft så lite inflytande. Detta p g a att V skaffat sig så många fiender. Del II

Av , , Bli först att kommentera 51

Jag ber om ursäkt för att jag inte har kunnat hålla tiden.
Våra medlemmar krävde, i god demokratisk andra, en rejäl rapport rörande alla turerna i förhandlingarna efter valet. Våra möten ska sluta 21.30. Men detta slutade 22.00. Därefter dröjde sig hälften kvar för att ställa ytterligare frågor. Och då förhandlingar efter detta val blir extra komplicerade på grund av den koppling som finns till maktspelet på riksplanet så krävs det att vi som förhandlat – undertecknad, Patrik samt Davis verkligen är tillgängliga, berättar det vi VET samt kommer med s.k. KVALIFICERADE GISSNINGAR när vi inte vet säkert utan måste besvara frågor i alla fall. Jag är stolt över att tillhöra Arbetarpartiet och att ha fått det förtroende som jag har fått av andra medlemmar.Så därför har ni, kära läsare, blivit övergivna. Jag klarade inte av att skriva klart Del II. Men jag kör igång nu för att avsluta det hela före 24.00. De av er som vill får ta del av den färdigskrivna Del II till morgonkaffet.

Tack för er förståelse.

 

Igår berättade jag att det finns olika sätt på vilket du kan skaffa dig politiska fiender.

Här måste vi stanna upp och reda ut en mycket viktig sak: det är en stor skillnad mellan att ha politiska fiender och att vara politiska motståndare. En av de finaste människor som jag har träffat sedan jag hamnade i Umeå kommunfullmäktige 1991 hette Nils-Ivar Nilsson. Han finns inte med oss längre. Och han var Moderat och min bänkgranne. Till vänster. Då han hörde lite illa under sina sista fyra år brukade han fråga mig, då han varit upptagen med att förbereda sig, ”Janne, vilken knapp ska jag trycka på”. Mitt svar blev nästan alltid ”röd”. Den som trycker på röd knapp opponerar sig mot Kommunstyrelsens förslag. Och eftersom Socialdemokraterna dominerade Kommunstyrelsen betydde grön knapp att du stödde S med röd knapp betydde att du gick emot S. Nils-Ivar och jag tyckte detta var mycket roligt. Så efter ett tag brukade han fråga: ”röd – som vanligt” Och jag brukade svara ”Ja, du är väl ingen centerpartist”. Nils-Ivar: ”Nej, för sjutton”. Så Nils-Ivar röstade rätt under alla år. Även När S och M var överens och Nils-Ivar skulle rösta grönt litade han på mig. Och det kunde han.

Själv litade jag på Nils-Ivar i mer allvarliga ting. Missförstå mig inte. Mötena i kommunfullmäktige är mycket allvarliga, sedd i sin helhet, men inte själva omröstningarna. Du trycker bara på en knapp. Ibland, när Nils-Ivar inte hörde vad jag viskade på grund av allt brus och buller, brukade jag peka på de tre knapparna. Då fick jag förtroendet att trycka på rätt knapp – år honom. Nils-Ivar röstade aldrig fel under dessa fyra år – tack vare mig.

Nils-Ivar och jag var politiska motståndare. Men vi var absolut inte politiska fiender – detta är en väldig skillnad.

Det jag tänker förklara att Vänsterpartiet i Umeå, trots både en valframgång i ryggen och hela 11 mandat, inte får större politiskt inflytande än vad de får. Skälet är att Vänsterpartiet har gjort politiska motståndaren till politiska fiender.

Detta har gjort att Vänsterpartiet håller på att försätta sig i samma position som SD på riksplanet – ett utfryst gäng av allt bittrare ledamöter i fullmäktige, styrelser och nämnder som – på grund av sin ökande bitterhet – är på väg att isolera sig ännu mer. Detta genom att ständigt öka antalet politiska motståndare som blir till politiska fiender.

De som har gått i spetsen för denna utvecklingen är gruppledaren Ulrika Edman, förre ordföranden för V:s partiorganisation i Umeå Gudrun Nordborg plus V:s ordförare i Västerbotten Bore Sköld. Låt mig ge några exempel:

1. Vänsterpartister påstår att Socialdemokraterna i Umeå, och på riksplanet, rör sig i en ”brun” riktning. Brun var färgen på skjortan på de mest våldsamma nazisterna och då någon kallar en annan, person eller organisation, för brun i politiken är detta den värsta förolämpningen en vänsterpartist kan ge till en Socialdemokrat.

Låt mig exemplifiera:

a) Gudrun Nordborg. På grund av att romerna avhystes från Campingen på Nydala år 2015 kallade Gudrun Nordborg, som då var ordförande för Vänsterpartiet i Umeå, för en ”skammens dag”. (Och med dessa ord gör man inte om politiska motståndare till politiska fiender). Men sedan följde V:s ordförande och kommunfullmäktigeledamot upp det hela med följande: att denna ”riskerar att följas av fler i allt brunare nyanser”. Innebörden är att Socialdemokraterna, som var ytterst ansvariga för beslutet att avhysa romerna, höll på att utvecklas i nazistisk riktning.

Detta omvandlar politiska motståndare till politiska fiender.

Bore Sköld. Ordförande för Vänsterpartiet i Västerbotten, och (åtminstone) ersättare i Umeå kommunfullmäktige, förde följande resonemang på en demonstration i Umeå år 2016: SD är nazister. Socialdemokraterna har övertagit SD:s flyktingpolitik, alltså blir S … Ja, vad? Debatten hamnade på Facebook där Bore Sköld frågade ordföranden i Arbetarpartiet om inte även denna ansåg att Socialdemokraterna ”rört sig i nazistisk riktning” ? Vår ordförande svarade naturligtvis NEJ på denna fråga. Socialdemokraterna rörde sig nämligen inte i nazistisk riktning.

Detta sätt att uttrycka sig, är extremt felaktigt, och visar del på Bore Skölds gigantiska brist på kunskaper när det gäller vad nazismen var, vad SD är och – framför allt – hur man omvandlar politiska motståndare till politiska fiender.

Fortsättning följer …

 

 

 

 

 

 

 

Vänsterpartiet i Umeå är unikt: Sällan har ett parti med så många mandat haft så lite inflytande p g a att det skaffat sig så många fiender. Del I

Av , , 4 kommentarer 58

 en politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Du kan skaffa dig fiender genom att försvara fritidsgårdar och städjobb – och samtidigt vinna vänner för livet. Ett parti kan skaffa sig fiender genom att marschera upp på läktaren i fullmäktigesalen för att stoppa nedskärningarna på Umeås fritidsgårdar. Genom att ta detta initiativ – som involverade uppåt 850 ungdomar, till vilka sedan cirka 150 lokalvårdare anslöt sig i syfte att försvara sina jobb – skaffade vi oss fiender. Men också vänner. Istället för att nedskärningarna på fritidsgårdsverksamheten blev 5,1 miljoner, såsom tänkt var, stannade nedskärningarna på 1,1 miljon.

Även när det gällde lokalvårdarna blev gav denna aktion, tillsammans med en rad andra, resultat. Även om försämringar inte kunde undvikas kunde de förskjutas och krympas. Den strid som lokalvårdarna utkämpade varade under ett halvt år. Många som deltog växte vad gällde i stolthet och styrka. Det växte fram ett gäng kvinnliga strejkledare. Detsamma skedde bland ungdomarna. På många skolor och fritidsgårdar blev vissa av ungdomar drivande i att mobilisera andra ungdomar till manifestationen utanför kommunfullmäktige.

Alla, lokalvårdare och ungdomar, lärde sig att argumentera för sin sak. Många lärde sig värdet av ungdomsgårdsverksamheten. Om varje ungdomsgård förhindrade att 1½ ung människa trillade dit, i kriminalitet och droger, varje år, så hade fritidsgården betalat sig ekonomiskt. Till detta kommer allt mänskligt lidande som undviks. För så många människor. Detsamma gällde för lokalvårdarna. Antalet barn med astma och allergier ökade under denna period. Mycket. Detta underströk vikten av yrket lokalvårdare. Det fanns politiker, även kommunalråd, som enbart såg städningen som en estetisk fråga (det ska se snyggt). Men just den ökande insikten om att lokalvårdarna spelade en huvudroll i att förebygga astma och allergi gjorde att yrkesstoltheten växte.

Men den dåvarande ordföranden i kommunfullmäktige drabbades av något som liknade panik. Och den moderata gruppledaren blev smått konfys. Det jag vill säga är att det var värt att bli politisk ”ovän” med dessa för att försvara fritidsgårdar och städjobb. Det var värt att få ta skit i våra vanligaste morgontidningar för att få se hur kvinnliga arbetare, och skolelever i nian, växte. Som människor och som försvarare av sina kamrater och arbetskamrater.

 

Du kan även skaffa dig fiender genom att planera kupper bakom ryggen – på andra. Och försöka ljuga dig fri genom att skylla – på andra. Jag tänker på Vänsterpartiet och dess gruppledare i Umeå kommunfullmäktige.

Jag återkommer med Del II i morgon.

 __________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

 

Arbetarpartiet accepterar inte att MP utgör en del av Umeås regering. Vi avstår aldrig från rätten att lägga fram vår egen budget. Hans Lindberg har kraschat vår överenskommelse med S

Av , , 2 kommentarer 55

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Arbetarpartiet har ALDRIG lovat att vi ska STÖDJA en S-budget.
Arbetarpartiet har ALDRIG accepterat att Miljöpartiet ska STYRA Umeå tillsammans med S.

Det finns två dokument som speglar vad vi har kommit överens om. Det betyder att det som inte står i dessa dokument har vi alltså inte kommit överens om. Innebörden torde stå klar för de flesta – men inte alla. För då kan inte misstag av den art som nu förekommer i Västerbottens-Kuriren ha uppstått.
De två dokument som speglar vad vi har kommit överens om är alltså:
1. Ett valtekniskt samarbete med Socialdemokraterna – vilket inte innebär någon politisk uppgörelse.

2. Ett pressmeddelande som vi fick se, innan det sändes ut, där Miljöpartiet inte längre utgjorde en del av ”Umeå kommuns lokala regering”.


I. En valteknisk samverkan kan stärka ett mindre parti – men även förnedra

*Jag har, på Arbetarpartiets vägnar, skrivit under på ett valtekniskt samarbete med Socialdemokraterna.
Jag har inte skrivit under något politiskt samarbete.
Jag kommer att publicera dokumentet om det valtekniska samarbetet här nedanför – under rubriken ”valtekniskt samarbete”. Jag kommer också att sätta siffran 1. ovanför detta dokument. Skälet är att alla, även vissa politiker och journalister, ska kunna förstå vilket dokument som jag hädanefter syftar på.

*Jag fick även se det färdiga pressmeddelandet. Detta speglade vår syn på vissa partier. Pressmeddelandet speglade inte vår syn på exempelvis Moderaterna och Vänsterpartiet eftersom de vill kallar sig opposition. Om detta pressmeddelande inte hade varit acceptabelt för oss, när det gällde det kommunala styret under de kommande fyra åren, så skulle vi aldrig ha undertecknat det första dokumentet – om ett valtekniskt samarbete. Jag kommer även att publicera det dokument som utgörs av pressmeddelandet – under rubriken ”pressmeddelande”. Jag kommer också att sätta siffran 2. ovanför detta dokument. Skälet är att alla, även vissa politiker och journalister, ska kunna förstå vilket dokument som jag hädanefter syftar på. Det finns ju trots allt två. Och då kan det lätt uppstå missförstånd. Det är som med siffror och bokstäver.

Utformningen av dessa två dokument (dokument 1 och dokument 2) utgjorde alltså – för oss – två delar som TILLSAMMANS avgjorde att vi kunde skriva under det valtekniska, och icke-politiska, samarbetet med Socialdemokraterna. För säkerhets skull ska jag säga det här en gång till: ett valtekniskt samarbete innebär inte ett politiskt samarbete. Tvärtom: ett valtekniskt samarbete kan sägas utgöra ett icke-politiskt samarbete.

 

II. Hans Lindberg försatte oss i en hopplös situation – redan efter två timmar

Eftersom Hans Lindberg och vissa av Socialdemokraterna inte fattar, eller helt enkelt inte accepterar, vad vi har kommit överens om lyckades han kvadda det som vi förhandlat om i flera dagar. Detta under den resa som gjort att han lämnat Umeå för någon tid. Vi har fullt förtroende för den som skött förhandlingarna och vi har därför även gjort det vi har kunnat för att underlätta för honom. Men det finns andra inom S som har tagit sig rätten att dra undan mattan både för Arbetarpartiet och för den socialdemokrat som skött förhandlingarna med oss. Någon eller några anser uppenbarligen att eftersom Socialdemokraterna är stora, och vi är små, så kan Socialdemokraterna omtolka det som vi har kommit överens om, trots att det är skriftligt, redan ett par timmar efter att bläcket har torkat. Detta kan bara leda till en av två saker:
a) antingen förnedras Socialdemokraternas tilltänkta samarbetspartner och bryter samarbetet för att bevara respekten för partiet, dels bland partiets egna medlemmar, dels bland partiets många väljare.
b) eller så förnedras den tilltänkta samarbetspartnern, som i brist på självförtroende böjer sig för ”storebror” och vinner tre ersättarposter, men förlorar sin heder och därmed stoltheten hos partiets medlemmar samt respekten för partiet hos dess många väljare.

För oss i Arbetarpartiet är valet självklart. Vi bryter samarbetet för att bevara respekten för partiet, dels bland partiets egna medlemmar, dels bland partiets många väljare. Vi har vinden i ryggen och kan ta igen det vi nu förlorar på annat sätt.

 

III. Vår syn på Miljöpartiets position och vår syn på att driva en egen politik

* Jag har, i två bloggar, förespråkat en ”lokal regering” bestående av Socialdemokraterna och Centern. Jag hade en enad partiledning bakom mig då jag skrev dessa bloggar. Detta innebar samtidigt att vi underströk att Miljöpartiet INTE skulle ges samma roll av Socialdemokraterna som de haft under de fyra åren 2014-2018. Vi har tidigare förklarat varför. Vi var alltså nöjda med vad som stod i dokument 1 och 2 tillsammans när det gällde Miljöpartiets förändrade roll.
* Då vi, i två bloggar, förespråkade ett styre bestående av Socialdemokraterna och Centern förde vi även fram fyra frågor som vi ansåg vara bland de allra viktigaste. Detta visade på att vi tänker fortsätta att driva vår egen politiska linje. Och kan det verkligen vara någon som är så förbannat dum så att den tror att vi har tänkt ge upp Susanne Aidanpääs analys av ett ”skenande underskott” (mitt uttryck) vad gäller driftbudgeten samt av den väldigt snabbt ökande skuldsättningen i samband med investeringsverksamheten. Denna analys av kommunens ekonomi har vi försvarat under mer än fem månader, tillsammans med att vi även har försvarat Team Aidanpää  – från den 11 april, genom hela valrörelsen och fram till den senaste bloggen den 14 september då jag underströk att även om Team Aidanpää är borta så de metoder och analyser de efterlämnat ett bestående arv. I alla fall för oss.

Här ska sägas att vi ursprungligen var mycket nöjda när det gällde vår frihet att att driva vår egen politik exempelvis när det gäller arbetet  för att förbättra Umeå kommuns ekonomi.

Alltså: vi var nöjda med innehållet i de två dokumenten när det gällde båda dessa frågor – vilka som skulle ingå respektive inte ingå i styret av Umeå kommun samt när det gällde vår frihet att föra fram våra egna budgetalternativ. Därför kunde vi skriva under. Återigen: Du som läser detta ska själv få se varför vi kunde skriva under dokumenten när det gällde dessa två frågor.

 

IV. Lindberg lägger ut texten i media utan att bry sig om uppgörelserna – och får betala priset 

Men, efter att ha talat med Hans Lindberg, kan VK bara ett par timmar senare rapportera följande:
”S ska tillsammans med MP styra kommunen” … ”De förhandlingar som pågått sedan valet har resulterat i att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet utgör ett minoritetsstyre” … ”Socialdemokraterna ska i budgetarbetet ha ett samarbete med Miljöpartiet samt i viss utsträckning med Arbetarpartiet”.

Och efter att ha varit i kontakt med samma kommunalråd kan Folkbladet berätta följande:
”S bryter alltså upp samstyret med MP, men Hans Lindberg beskriver det som att samarbetet med MP kommer att likna hur det sett ut den gångna mandatperioden. – Men nu kommer vi också att söka stöd av de andra övriga partierna, säger han” … ”MP och Arbetarpartiet har dock […] ingått en överenskommelse med S om att stötta deras budget i fullmäktige”.

Detta försätter oss som utgör den dagliga ledningen för Arbetarpartiet i en absolut ohållbar situation. Även en valteknisk samverkan ska hålla under FYRA ÅR. Voteringen om det valtekniska samarbetet ska ske i fullmäktige om TVÅ MÅNADER. Men Hans Lindberg tar sig alltså rätten att bryta överenskommelsen efter ETT PAR TIMMAR. Ett par timmar!
Låt oss repetera: Hur ska någon som inte fattar bättre kunna hålla sin del av överenskommelsen fram till voteringen som är hela två månader bort – för en uppgörelse som sedan är menad att hålla i fyra år?
Detta är omöjligt.
Hans Lindberg tar oss inte på allvar. Vi måste inse att en valteknisk uppgörelse med S är omöjlig. Det är bättre att bryta med Socialdemokraterna DIREKT – då ingen hunnit börja förvänta sig något – än att vänta till dess att kanske någon ny medlem i Arbetarpartiet börjat ordna med arbetsgivare eller byta arbetskamrater för att kunna erbjuda sig att kunna ta plats i Byggnads- och Äldrenämnden. Vi är för små i Hans Lindbergs ögon. Tyvärr är inte heller Centern stor nog. Jag hoppas dock att Centern slapp bli förnedrade. För Hans Lindberg har förnedrat oss. I våra ögon har han även förnedrat den som skött förhandlingarna för S – på ett förtjänstfullt sätt – i Hans Lindbergs frånvaro.

V. ”Edman – politisk rättshaverist” omvandlades nu till ”Lindberg – han som lever i det förgångna”

Vi hade tänkt ta uti med Vänsterpartiets gruppledare idag under rubriken: ”Ulrika Edman – en politisk rättshaverist”. Detta utifrån hennes yttrande ”Vad Hägglund yrar om tänker jag inte kommentera”. Nu tvingas vi stället ta itu med ”Hans Lindberg – oförmögen att begripa de förändrade styrkeförhållandena i Sverige och i Umeå kommun”.
Hans Lindberg inser inte att han, förr eller senare, kommer att få betala ett högt pris. Detta både inom sitt eget parti och i förhållande till andra partier. Skälet är att även Hans Lindberg (precis som Ulrika Edman) anser att:
a) han har rätt att bryta redan ingångna avtal,
b) han struntar i det imponerande jobb som en av hans partikamrater har gjort i förhållande övriga partier,
c) Lindberg tror uppenbarligen att han kan hantera både oss, och sin hårt arbetande partikamrat, hur som helst.

 

Men vi i Arbetarpartiet tänker varken låta Hans Lindberg – Socialdemokraternas nummer ett i Umeå kommun – eller någon annan att förnedra oss. Så till Hans Lindberg vill vi säga följa: du kan behålla de tre ersättarplatserna i Kommunstyrelsen, Byggnadsnämnden och Äldrenämnden. Vi såg detta som något mycket positivt när det gäller insyn och inskolning. Men du har lyckats framställa det hela som om vi i Arbetarpartiet har sålt oss – vilket som alla känner oss vet är totalt otänkbart.
Men alla känner oss inte. Därför finns det endast en enda sak att göra och det är att Arbetarpartiet, med omedelbar verkan, avsäger sig de tre posterna och samtidigt förklarar att ditt agerande har inneburit att du har ödelagt varje möjlighet till en valtekniskt samverkan.

 

Vår politiska identitet är inte till salu. Vi tänker göra det vi lovat:
a) vi kommer att göra allt för att stoppa MP från att ta plats i en ”lokal regering”,

b) vi är inte till salu när det gäller vårt politiska arbete för att förbättra Umeå kommun, bland annat när det gäller ekonomi, vare sig det gäller under valrörelsen eller under de 3 år och tio månader som går mellan valrörelserna. Vi kommer att, precis som vi alltid har gjort tidigare, och precis som dokument 1 gav oss frihet att göra, lägga vår egen budget.

Vi ökade vårt röstetal med 40 procent i detta val i jämfört med 2014. Vi är övertygande om att perioden fram till valet 2022 kommer att bli vår period. Men detta kräver att vi fortsätter att utmana makten och hellre tar strid mot kommunalråd oavsett från vilket parti de tillhör, än att låta någon tro att vi går att köpa. Arbetarpartiet är inte till salu. Hans Lindberg har gjort ett mycket allvarligt misstag. Och det går inte att reparera.

Socialdemokraterna har, genom Hans Lindbergs agerande via media, omöjliggjort den tänkta valtekniska samverkan mellan S och Arbetarpartiet. Vi vill tacka Mikael Berglund för hans arbete som varit både förtroendeingivande och energiskt. Vi beklagar att din egen partikollega agerat så att den tekniska valsamverkan inte längre är möjlig.

________________                ________________                ________________

Här kommer nu dokumenten som bevisar vad det gäller:

 

1. Vår tekniska valsamverkan med Socialdemokraterna
Texten som visar att vi är fria att forma och föra fram våra egna budgetalternativ

1.uppgörelse

________________                ________________                ________________


2. Pressmeddelandet
Texten som visar att Miljöpartiet inte längre utgör en del av Umeå kommuns lokala regering

2.pressmeddelandet

 __________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

Vänsterpartiets gruppledare försöker sabotera förhandlingar och sedan skylla på mig. Läs sms-konversation

Av , , 6 kommentarer 81

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 ”Det får väl vara nån djävla måtta”.

I. I fredags kväll satte jag mig ned vid mötesbordet på vår kombinerade expedition och möteslokal, tillsammans med Arbetarpartiets ordförande, för att samtala i lugn och ro. Vi var rörande överens om att det var först i och med den gångna veckans utgång som valrörelsen slutligen var över. För er som tror att det är jag som är ordförande i Arbetarpartiet kan jag berätta att den sysslan vilar tryggt hos en yngre kraft. Gud ske lov.  Jag har mer än nog med att vara gruppledare för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige samt att vara ansvarig utgivare. Vi talade om att vi skulle ha en ledig lördag, den första för bland annat honom och mig, under hela valåret 2018.  Det kändes lyxigt. Vi tyckte att det skulle bli trevligt att umgås med sambo respektive frun under en hel helg. Vi talade även om när vi skulle kunna ta ut våra innehållna semestrar. Kort sagt satt vi och varvade ned. Klockan var omkring 20.00. Det sista av valrörelsen hade bestått i den diskussion som vi avslutat tidigare under fredagen. Den hade handlat om den fördelningen av platser i styrelser och nämnder som alltid sker efter ett val. Nu sänkte sig äntligen lugnet ned över oss, för en liten kort tid, trodde vi.

Men oj vad fel vi hade.

II. Men först lite kring vad partierna sysslar med – efter valet och före omröstningen i oktober.
Det antal mandat som varje parti fick till Umeå kommunfullmäktige var direkt beroende av hur många röster som varje parti fick – och av hur den matematiska formeln ”viktar” dessa röster. I valet till Umeå kommunfullmäktige stod varje parti ensamt.
Annorlunda är det vid fördelningen av platserna till Kommunstyrelsen samt till olika nämnder – exempelvis Äldrenämnd, Byggnadsnämnd och För- och grundskolenämnd. Då kan olika partierna tillsammans ingå i vad som kallas för en teknisk valsamverkan. Det kallas ”teknisk valsamverkan” eftersom det utgör motsatsen till politisk valsamverkan (vilket kräver förhandlingar om att ”regera en kommun på ett gemensamt handlingsprogram).
Skälet till att olika partier ingår ”teknisk valsamverkan” är att den tidigare nämnda matematiska formeln gynnar större partier framför mindre. Därför brukar de olika partierna – under några timmar den enda dag under mandatperiodens fyra år då kommunfullmäktige ska rösta om fördelningen av platserna i Kommunstyrelsen och nämnderna – bilda ”opolitiska storpartier” för att maximera det antal platser som de får dela på. Initiativtagare brukar vara S, V och M.
Hur fungerar en teknisk valsamverkar?
Ett exempel: om Centern, KD, Moderaterna och Liberalerna inte ingår en teknisk valsamverkan då får dessa fyra partier (i mitt konstruerade exempel) tio platser i Kommunstyrelsen. Detta om dessa fyra partier lägger ihop de platser som de har tagit, vart och ett för sig, utan att ha bildat en teknisk valsamverkan i form av ett opolitiskt storparti innan den matematiska formeln räknar ut hur många mandat som varje parti ska ha.
Men skulle de fyra partierna M, C, L och KD ha hunnit gå samman i ett opolitiskt storparti – kanske med namnet ”Alliansen för max antal mandat” innan den matematiska formeln används för att räkna ut vad varje parti ska ha – kommer det opolitiska storpartiet ”Alliansen för max antal mandat” (i mitt konstruerade och överdrivna exempel) att erhålla 15 platser i Kommunstyrelsen. Detta innebär att M, C, L och KD – genom en teknisk valsamverkan – får fem (medvetet överdrivet) extra mandat ”gratis” som de kan diskutera hur de ska fördela sinsemellan. I denna diskussion är de fyra partierna fria att exempelvis gynna ett litet parti som KD – exempelvis för att detta partis gruppledare ska kunna arbeta politiskt på heltid. M, C och L kan bjuda på det mesta av det extra som de fick genom att bilda det opolitiska storpartiet ”Alliansen för max antal mandat” för några timmars bruk. Sedan  bärs detta opolitiska storparti tillbaka ned i källaren tills det är dags igen om fyra år.
* Det är alltså detta som kallas för ”teknisk valsamverkan” och beror i grunden på att stora partier gynnas framför de små av den antagna matematiska formeln.
Detta innebär att även ett litet parti som Arbetarpartiet, som inte har tillräckligt många platser att ta mandat i Kommunstyrelsen eller i någon nämnd på egen hand, trots det kan bidra till att stärka ett annat (eller andra) större partier genom sina två mandat. Vi strävar främst efter insyn.
Så vi gynnas av att bjudas in till en ”teknisk valsamverkan” av större partier. Men, som sagt, även de större partierna tjänar på att ta med oss eftersom våra två mandat gör de stora partierna ännu större.
Vi tigger aldrig i Arbetarpartiet.
Vi väntar på erbjudanden. Och får vi inga erbjudanden så får det vara med ”teknisk valsamverkan”. Men vi HAR blivit inbjudna till ”teknisk valsamverkan” vid tre tillfällen. År 2002 av Vänsterpartiet. Vi fick ett erbjudande av Socialdemokraterna år 2014. Och i år fick vi erbjudanden både av Vänsterpartiet och av Socialdemokraterna.

III. Då vi träffade Vänsterpartiets gruppledare, plus en annan medlem i V, fick vi intrycket att gruppledaren i Vänsterpartiet inte hade förstått att en ”teknisk valsamverkan” var något
opolitiskt som enbart varade under omröstningarna, några timmar, under hela den fyraåriga mandatperioden.
Vi fick intrycket att hon ansåg att det var något skamligt med en ”teknisk valsamverkan”. För det parti som jag tillhör, handlar denna tekniska valsamverkan varken om positioner med makt eller om positioner som ger pengar, utan enbart om insyn. Hos oss finns, kanske just därför, ingen känsla av att det skulle vara något fel med en ”teknisk valsamverkan”. Inte så länge de platser som erbjuds oss är fria från alla former av bindningar och krav.
Vi satt alltså där, ordföranden i Arbetarpartiet och jag, och gladdes åt att årets sällsynt krävande valrörelsen äntligen var över. Detta eftersom den valtekniska uppgörelsen nu var klar. Det innebär att partierna, efter en rad mer eller mindre krävande diskussioner, kommit överens om hur fördelningen av mandat i Kommunstyrelsen och nämnderna ska fördelas. Under åtta valrörelser var detta den tredje gången som vi fått något utöver platserna i fullmäktige samt de två nämndemännen i Tingsrätten. Och nu var alltså även efterspelet till den hårdaste valrörelsen någonsin, för oss, klar även den.
TRODDE VI !
 
I detta läge blir vi, i alla fall jag, bildligt talat överfallen. I form av uppfordrande sms. Dessa kommer från Vänsterpartiets gruppledare. Det är uppenbart att hon vill riva upp hela det komplicerade pusslet som denna tekniska valsamverkan utgör – och som krävt tid, energi och stundtals mer eller mindre skarpa konfrontationer för att sy ihop. Som sagt: Vi har inte varit inblandade i det STORA spelet mellan Socialdemokraterna och Allianspartierna. Vi har varit med om väldigt lite i dessa förhandlings-sammanhang. Men vi har naturligtvis varit med om hårda konfrontationer i andra sammanhang. Många gånger.
Vänsterpartiets gruppledare vill gå bakom ryggen på alla andra – med hjälp av Miljöpartiet och Arbetarpartiet. Det hon planerar är, i våra ögon, en ren kupp. Så vi funderar inte över antalet mandat i Kommunstyrelse och olika nämnder. Vi tänker endast på en sak: hur kan människan ha missbedömt oss så att hon tror att det skulle vara möjligt att vi ens skulle överväga att delta i någon ”kupp”. För det är just detta som hon planerar.
När jag dagen efter (lördag 22/9) får höra rykten, från tre olika håll, om att Vänsterpartiets gruppledare påstår att det var jag som plötsligt ville fortsätta att förhandla – och därmed riva upp allt det som blivit överenskommet – gör detta mig ursinnig. Inte för att jag känner till alla överenskommelser i detalj – och om hur bra dessa är. Men det är inte min business.

Det som gör mig ursinnig är LÖGNEN.

Det som gör mig ursinnig är alltså att allt det dubbelspel som Vänsterpartiets gruppledare hade i sinnet – fredagen 21 september – i samband med hennes sms-attack mot mig, försökte hon under lördagen den 22 september, av någon obegriplig anledning skylla på mig! I ett försök att rentvå sig själv har alltså denna människa (gruppledare för V) försökt smutsa ned mig.
Därför tänker jag nu publicera hela den konversation, på sms, som jag och Vänsterpartiets gruppledare hade under kvällen fredag den 21 september. Detta för att låta var och en bedöma vem som plötsligt fick för sig att gå bakom ryggen på alla andra och riva upp det som blivit överenskommet. Jag vill låta var och en bedöma vem av mig och Ulrika Edman som sysslade med dubbelspel.
Det handlar om totalt 13 sms. Åtta avsända från Vänsterpartiets gruppledare Edman och fem sms-svar från mig.
Läs och bedöm själva.

1. Från Ulrika 21/9 kl 20:38

Hej! Har pratat med MP igen. De vill träffas imorgon i trepartssamtal och få räkenskaperna klar för sig. Vad säger du om att ses alla tre på er partilokal? Jag får inte tag på Mattias nu ikväll så jag föreslår vid kl 15. Vad säger du?
Mvh Ulrika Edman

 

2. Från Janne 21/9 kl 20:51

Vi har fått en rapport om att ni har blivit överens med S. Detta i utbyte mot ett antal poster som andreviceordföranden. Efter att ha fått denna rapport såg vi ingen anledning att vidmakthålla ”V-spåret”. Då ni gjort upp med S tog vi den insyn vi blev erbjudna. Jag blir helt perplex av det du nu skriver. Påstår du att S har dubbelljugit:
a) ni har inte alls gjort någonting med S,
b) de poster som  andrevice-ordföranden är också helt tagna ur luften?
/ Janne

 

3. Från Ulrika 21/9 kl 20:53

Vi har ingen valteknisk samverkan med S. De har gett oss oppositionsposter  för att vi idag är stora som opposition. Ring mig om du vill veta.

 

4. Från Janne 21/9 kl 21:00

Ulrika. Du säger att S har gett er vissa positioner eftersom ni är stora som opposition. Det betyder alltså att ni har tagit det antal andreordföranden ni fått av ”egen kraft”?
/ Janne

 

5. Från Ulrika 21/9 kl 21:01

Men bättre att du ringer mig!

 

6. Från Ulrika 21/9 kl 21:01

Kan vi inte ses alla tre?

 

7. Från Ulrika 21/9 kl 21:02

Ingen har ju skrivit,  så att vi alla har korten på bordet!

 

8. Från Ulrika 21/9 kl 21:06

Vi har ju räknat och ni också! Vi har inget valtekniskt med S och vi ses gärna alla tre för att slippa mellanhänder och viskningsleken. /u

 

9. Från Janne 21/9 kl 21:36

Ulrika. Vi hörde vad ni fått i form av poster som andra vice ordföranden. Dessa kan ni inte ta av egen kraft. EFTER att vi hört att NI gjort upp, så gjorde vi upp om den insyn som vi strävade efter. Jag tog Mikael Berglund i hand. Därmed är saken över för vår del.
För fyra år framåt.
/ Janne.

 

10. Från Ulrika 21/9 kl 21:43

Gubbar litar mest på gubbar. Men det är INGEN politisk och valteknisk samverkan. Att prata med mig hade varit att föredra. Jag jiddrar aldrig med sanningen.

 

11. Från Janne 21/9 kl 22:00

Då vi, gubbar som jag och ungdomar som Davis, hörde att NI GJORT UPP fanns ingen anledning för oss (gubbar och yngre) att inte följa er i spåren. Vi fick lite insyn. Vi fick denna insyn, oavsett ålder, EFTER DET ATT NI FÅTT ERA POSTER SOM ANDRE VICE ORDFÖRANDEN. I detta läge fanns ingen anledning för oss gubbar och ungdomar att kontakta er. För oss är en uppgörelse en uppgörelse. Och en muntlig är lika mycket värd som en skriftlig. Juridiskt sett. MEN det här handlar om moral. Har vi tagit i hand så har vi satt vår heder i pant.
Vi jiddrar inte med vår heder.
/ Janne.

 

12. Från Ulrika 21/9 kl 22:17

Vi är nästan 20 % i valkretsen Umeå. Om S skulle fortsätta ignorera detta förstår ni ju själva att de skjuter sig själva i foten ÄNNU mer än de redan gjort. Vi har INGEN valteknisk eller politisk samverkan med S. Vi är OPPOSITION. Vi är fria till den samverkan vi vill, vilket jag förklarade idag på telefon.

 

13. Från Janne 21/9 kl 22:44

Ulrika. Ingen är fri efter det att man gjort en uppgörelse. Det spelar ingen roll vad du säger nu. Allt har sina faser. Det du skriver stämde på Valvakan. Men det stämmer INTE efter att ni gjort upp med S. Då är man bunden, juridiskt, i affärslivet och moraliskt partier emellan. Den som först gör upp, och skapar en situation i vilken vi inte anser oss ha något annat val än att ta den insyn som vi får, måste stå sitt kast. Om sedan DU ångrar dig och är beredd att offra din trovärdighet vid förhandlingsbordet är DIN sak. Men du kan ju inte vara så egoistisk att du kräver att jag och Davis ska offra vår trovärdighet för att du har fått kalla fötter. Ditt sms om att det bästa vore att jag borde ha ringt dig är svårt att slå. Du/Vänsterpartiet gör upp med S. Och då anser du att jag och Davis ska ringa DIG ! Varför? I detta läge är du den sista i dessa förhandlingar som vi tänkte på att ringa. Och du kan kalla er uppgörelse med S för vad du vill. Vad vi nu vet är att ni ingick en uppgörelse med S. Detta FÖRE vi träffade S. Då tog vi den insyn vi fick. Och glömde dig. Inget snack om gubbar eller fantasier om att vi, i detta läge, borde ha ringt dig kan hjälpa dig ur den sits du uppenbarligen själv anser att du försatt dig eftersom du förklarar och förklarar. Vi hade inte ens tänkt tanken på att kontakta dig. Du/ni hade gjort upp med S. Och därmed var våra kontakter över. För den här gången.

Sluta nu att störa mig. Jag ska ta ledigt. / Janne

 __________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

Om Socialdemokraterna och Centern går samman i en lokal ”regering” ökar chansen påtagligt att lösa de väldiga problem som Umeå står inför

Av , , 2 kommentarer 60

I. För att kunna beskriva valets vinnare och förlorare måste man förstå skillnaden mellan procent och procentenheter

min förra blogg visade vi på valets riktiga vinnare och förlorare. Här i Umeå. Vi har ledsnat på journalister som inte kan skilja på procent och procentenheter. Vi anser också att vårt arbete i kommunfullmäktige nästan tigs ihjäl och när vi någon gång nämns sker detta slarvigt.

 

Så räknas procentenheter och procent

*Procentenheter: Om Sverige år 1994 skulle ha haft 6 000 000 giltiga röster av vilka Socialdemokraterna erhållit 3 000 000, medan landet år 2018 skulle ha haft 8 000 000 giltiga röster av vilka samma parti erhållit 2 000 000, så har S tappat 25 procentenheter mellan nämnda år. Förklaring: 1994 erhöll Socialdemokraterna hälften av alla giltiga röster (50 procent av väljarkåren). År 2018 erhöll samma parti endast en fjärdedel av alla giltiga röster (25 procent av väljarkåren). Detta innebär att S har tappat 25 procent-enheter – av hela väljarkåren (50 – 25). Ett tumregel när du räknar i procentenheter är att du använder dig av två faktorer: Faktor ett: hela väljarkåren motsvarar 100 procent. Faktor två: då du mäter förändringen av ett partis andel av HELA VÄLJARKÅREN mäter du i procentenheter.
*Procent: Samma minskning för Socialdemokraterna blir 33 uttryckt i procent. Kom ihåg: Partiet har under de angivna åren minskat från 3 miljoner väljare till 2 miljoner. Detta innebär en minskning med en tredjedel. En tredjedel blir cirka 33 procent.
*Jämförelse: I det första fallet mäts alltså S tillbakagång i form av partiets andel av HELA VÄLJARKÅREN – vid två olika tillfällen. Denna minskning har alltså varit 25 procentenheter. I det andra fallet mäts också partiets storlek vid två olika tillfällen – men i förhållande till sig självt. Då blir minskningen cirka 33 procent.
*Ta ett mindre parti: Som synes på förra bloggen ökade Arbetarpartiet med hela 850 väljare sedan förra valet! Detta motsvarar en väljarökning för partiet på nästan 40 procent. Vid förra valet erhöll vi 2177 väljare. Och ökningen på 850 utgör 39 procent av 2177. Vi tillåter oss att säga att vi växte med nästan 40 procent. Det är nämligen väldigt mycket enklare för människor både att värdera och komma ihåg 40 procent. Men glöm inte grundregeln: vi mätte nu Arbetarpartiet – med Arbetarpartiet.
Låt oss sedan titta på denna ökning i form av procentenheter. Vi kan misstänka att denna ökning kommer att vara radikalt mycket mindre. Nu ska vi nämligen jämföra Arbetarpartiets ökning med hela väljarkåren. Och hela väljarkåren är inte att leka med – stor som den är. Vid förra valet erhöll vi 2,73 procent av alla giltiga röster. Vid detta val erhöll vi 3,58 procent av alla giltiga röster. Ökningen blir alltså 3,85 – 2,73 = 0,85. Detta innebär att vi ökade vår andel av hela väljarkåren med 0,85 procentenheter.
*Vi repeterar: I det första fallet jämförde vi Arbetarpartiets storlek för fyra år sedan med Arbetarpartiets storlek idag. Ökningen blev alltså nästan 40 procent. I det andra fallet jämförde vi Arbetarpartiet andel av hela väljarkåren för fyra år sedan med partiets andel av hela väljarkåren i år. Och då blev det en annan siffra och betydligt mindre siffra (0,85 procentenheter). För Socialdemokraterna blev skillnaden mellan procent och procentenheter inte så stor fast (fast ändå katastrofalt stor för den som vill ge en korrekt bild av verkligheten). För det mindre Arbetarpartiet blev skillnaden mellan procent och procentenheter väldig.
*Slutsats. Om en journalist inte förstår skillnaden mellan procent och procentenheter leder detta till en totalt felaktig beskrivning av de förändringar som sker. Och det är väldigt många journalister om glatt publicerar sina artiklar utan att förstå skillnaden mellan procent och procentenheter. Detta leder till makabra beskrivningar av verkligheten. Och även journalister måste ju hålla med om att detta inte är bra.

 

II. Som jag skrev i min förr-förra blogg anser jag att Socialdemokraterna och Centern måste ta sitt ansvar för Umeå kommun och tillsammans bilda en lokal ”minoritetsregering”.
Umeå kommun står nämligen inför en rad oerhört allvarliga och svårlösta problem. Låt mig nämna fyra väldiga problem av olika karaktär:

1. Personalförsörjningen. Det kommer att bli ett enormt problem att skaffa fram tillräckligt många och tillräckligt väl utbildade anställda inom exempelvis äldrenämndens och individ- och familjenämndens verksamhetsområden. Situationen är liknande inom de andra personalkrävande verksamhetsområdena som bland annat för- och grundskolenämnden samt gymnasienämnden.

2. Ekonomin. Att uppmärksamma och hejda det nu skenande budgetunderskottet. Detsamma gäller den raskt ökande skuldsättningen när det gäller investeringsverksamheten. Den ekonomiska situationen innebär att Umeå kommun måste utgå ifrån de lagstadgade verksamheterna och göra hårda men absolut nödvändiga prioriteringar.

3. Luftmiljön och Nydalasjöns vatten. Idag är luften skadlig att andas i centrala Umeå. Själva källan till detta återfinns på Västra Esplanaden. Denna orimliga situation har varit känd under årtionden och tydligt framhållits av oss sedan mätningarna började år 2003. Situationen har varit olaglig sedan 2006. Vi vill även understryka att Nydalasjön hotas av en övergödning som kan leda till algblomning och att sjön skadas allvarligt och på sikt ”dör”.

4. Hedersförtryck och religiös extremism. Umeå kommun har duckat för dessa problem på det mest skamliga sätt. För Arbetarpartiet är denna en av de allra viktigaste. Förhoppningsvis är vi inte det enda parti som inser detta. Men idag det framstår det onekligen så. I andra partier finns mycket engagerade medlemmar – som tyvärr inte backas upp i önskvärd utsträckning av sitt parti. Jag tänker främst på en modig kvinna inom Liberalerna.

 

III. Vi vet att det råder enighet om att de två första, av oss uppräknade, fyra frågorna innebär väldiga problem.
Sedan vet jag inte om alla förstår hur krävande det kommer att bli att lösa dessa frågor i form av en långsiktig, målmedveten, engagerad kamp för att vinna gehör för de ibland smärtsamma åtgärder som kommer att krävas för att ro den ekonomiska skutan iland.Denna långsiktighet kräver en legitim och stark lokal ”regeringskoalition”. Detta gäller både i förhållande till umeborna i allmänhet, de anställda i Umeå kommun och i dess bolag samt i de olika politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige – efter årets val. Att fortsätta som tidigare ger inte de nödvändiga förutsättningarna för att klara Umeå kommuns nya, och utsatta, situation. Vi känner till denna situation väldigt bra. Detta beror till stor del på Susanne Aidanpää och på Lennart Malm.

IV. Socialdemokraterna
Detta parti har idag endast 20 mandat av kommunfullmäktiges 65. Detta utgör inte ens en tredjedel – ett underlag som inte är tillräckligt starkt för att ta itu med de ytterst krävande och ovan beskrivna problemen (och det handlar förbanne mig om problem och inte om ”utmaningar”  – låt oss beskriva verkligheten så som den verkligen är och droppa det löjliga fikonspråk som har spridit sig likt en pandemi bland politiker och chefstjänstemän).

I min tidigare blogg beskrev jag det dubbla styret som under lång tid har rått i kommunen.

Detta dubbla styre har inneburit att Socialdemokraterna under perioden 2010-2014, officiellt, styrde tillsammans med Vänsterpartiet. Under perioden 2014-2018, styrde Socialdemokraterna, officiellt, tillsammans med Miljöpartiet. Under de två föregående mandatperioderna satt de officiella ledarna för kommunen i dubbeldäckar-bussens övre våning och vinkade åt folket.

Men de som höll i ratten och styrde bussen (Umeå kommun och dess bolag) var först ”Lennart & Anders” och sedan ”Hans & Anders”. Detta dubbla styre, där den verkliga makten var informell och därmed omöjlig att ställa till svars, innebar och fortsätter att innebära två för umeborna ytterst negativa effekter:

A. Ett stort och växande demokratiskt underskott – och detta demokratiska underskott kommer att förhindra lösningen av de fyra (av mig ovan utpekade) problemen. Det är nämligen så att informella styren ger upphov till konspirationsteorier och skapar en extremistvänlig miljö på nätet,
B. Ett kortsiktigt och ineffektivt styre utan tydliga målsättningar – om man undantar målsättningen att hålla sig kvar vid makten och besätta kommunalrådsposter och andra högt arvoderade positioner.

Socialdemokraterna måste inse att den tiden är förbi då de själva är navet som alla ekrar löper samman i. Det socialdemokratiska navet har blivit för litet. Cykeln (kommunen och dess styre) rör sig helt enkelt inte så fort och tryggt som umeborna har rätt att förvänta sig.

 

V. Centerpartiet
Centern har alltid haft en schysst framtoning. Dess kommunale gruppledare Mattias Larsson har otvivelaktigt en rad kvaliteter som är viktiga för en kommunalpolitiker. Men nu står Mattias Larsson inför ”sanningens ögonblick”. Sätter Larsson Umeås bästa före de goda relationerna med Anders Ågren, övriga moderater och Alliansen? Eller sätter Mattias Larsson relationerna med Anders Ågren, de övriga moderaterna och resten av Alliansen för Umeås bästa?

Vill vi, kan vi, törs vi?
Vågar Centerpartiet styra Umeå kommun om Socialdemokraterna skulle svara JA på ett krav från Centern.
För det sitter ENDAST i viljan och förmågan hos Centerpartiet. Alltså: Centern – Vill ni, kan ni, törs ni! 

Det gemensamma antalet mandat som S och C idag besitter uppgår till 27 stycken. ”Rump-alliansen” (M, L och KD) skulle endast besitta 17 mandat! Så därifrån kommer inget hot. Och om S och C tar sitt ansvar kommer både V och SD att isoleras på var sitt håll. Dessa båda partier har, var för sig, endast 11 mandat respektive fyra. Och något politiskt samarbete mellan V och SD förväntar vi oss inte.

I detta läge skulle en budget lagd av Socialdemokraterna och Centern gå igenom. Det är nämligen möjligt att Arbetarpartiets budgetförslag skulle röstas ned av mindre modiga ”mandathållare”. Och om en budget från S+C (utan skattesänkningar) skulle ställas mot en budget från ”Rump-Alliansen (med både skattesänkningar och ideologiskt motiverade utförsäljningar) är det inte svårt för exempelvis Arbetarpartiet att medverka till att besegra en budget från ”Rump-Alliansen”. Sannolikt skulle även Miljöpartiet göra samma sak. Detta ger 33 mandat för en S+C budget vilket innebär en absolut majoritet.

Skulle S och C ta itu med frågor som personalbehovet, det skenande budgetunderskottet respektive skuldsättningen på grund av (onödiga) investeringar borde inte ens Moderaterna kunna framhärda vad gäller skattesänkningar. Och gör (M)odsen detta, i alla fall, borde de bli huvudnumret i varje nyårsrevy 2019. Där borde Anders Ågren finnas med, som en stor baby, med en stor napp i munnen.

Varje gång som någon elak moster drar ut nappen vrålar Ågren ”aaatte-tänningar” eller ”iiivateeeing”. Tänk den som finge spela ”ååågen”.

 

Sammanfattningsvis.
Arbetarpartiet vill understryka att de politiska skillnader som finns mellan partierna på riksplanet – vad gäller utrikespolitiken – inte stör på samma kommunalt. Detta gör att det endast handlar om partiegoism från Socialdemokraterna och Centern om de inte skulle klara av att sy ihop en lokal ”regering” för Umeå kommun. I alla fall inte om dessa partier som verkligen VILL ta ansvar för Umeå och ta itu med de av oss nämnda frågorna. Vi vet alla att politiska partier, kanske med undantag av något, är överens om de väldiga problemen som har med personalförsörjning och kommunens ekonomi att göra. Och på tu man hand håller även de flesta med om problemen med hedersförtryck och religiös extremism. Men där är fegheten en verklig faktorOch i Västerbottens-Kurirens anses jag ha ”konspirationsteorier” i dessa frågor.

Men när alla faktorer ligger på bordet Därför: allt annat än ett lokalt styre bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet innebär att dessa båda partier offrar Umeå kommuns bästa av snäva parti-egoistiska skäl.

Det är inte hedrande.

Se valets största vinnare och förlorare i Umeå. VK har felaktigt utpekat S som den största förloraren samt ”glömt” två av de tre största vinnarna genom diskriminering

Av , , 1 kommentar 56

Arbetarpartiet gjorde sitt bästa val någonsin till Umeå kommunfullmäktige – sett till det absoluta antalet röster. När den slutliga rösträkningen nu är klar visar det sig att vi har fått hela 3 027 röster! Detta är första gången vi spränger ”3000-vallen”. Vårt valresultat innebär en ökning med 850 röster sedan 2014, vilket motsvarar en ökning på nästan 40 procent! Den slutliga räkningen av rösterna till landstingsvalet är ännu ej klar. Men trots detta vill jag återigen passa på att rikta ett stort tack till alla umebor som valde att rösta på Arbetarpartiet den 9 september.

Jag lovar att vi ska göra vårt bästa för att förvalta detta ökade förtroende under de kommande fyra åren.

 

Valframgången för Arbetarpartiet har dock helt förtigits i lokala media. Idag torsdag kan vi läsa en artikel i VK med kommentarer kring den slutliga röstsammanräkningen. I denna nämns Arbetarpartiet inte ens vid namn! Detta trots att det bara är två partier som har ökat sitt sitt röstetal mer än Arbetarpartiet – i procent räknat.

Det enda rätt som VK lyckas pricka in är att Centerpartiet stod för den största ökningen i valet (men detta berodde inte på att tidningen använde rätt metod utan var endast ett resultat av tur).
* Centern gjorde ett kanonval och ökade sitt röstetal med nästan 80 procent (från 4 693 röster till 8 436 röster).
* VK skriver vidare att det är Vänsterpartiet som har ökat näst mest. Men det stämmer inte. Det var Sverigedemokraterna som ökade näst mest (från 2 577 till 4 487 röster). Detta blir en ökning på 74 procent.
* På tredjeplats kom alltså Arbetarpartiet (vi ökade från 2 177 röster till 3 027 röster – vilket är en ökning med 39 procent).
* Först på fjärde plats, när det gäller ökningen av antalet röster i procent, kommer Vänsterpartiet – som ökade sitt röstetal med 32 procent (från 10 408 röster till 13 727 röster).

Lika fel hamnar VK när de ska beskriva valets största förlorare.

VK skriver att Socialdemokraterna var det parti som tappade flest väljare jämfört med förra valet. Detta är ett bristfälligt sätt att beskriva verkligheten.
* Socialdemokraterna förlorade ungefär var åttonde väljare jämfört med valet 2014. Och för ett stort parti, som S, innebär detta flera tusen väljare. I valet 2014 fick Socialdemokraterna 29 274 röster – att jämföra med 25 657 röster 2018. Detta innebär att Socialdemokraterna endast nådde 87,7 procent av sitt resultat i förra valet. Men procentuellt handlade det ”bara” om en nedgång på 12,3 procent (från 29 274 röster till 25 657 röster).
* Detta kan jämföras med Feministiskt Initiativ. I valet 2014 fick de 3 110 röster – att jämföra med 1 761 röster 2018. FI nådde alltså bara upp till 56,6 procent av sitt resultat i förra valet vilket innebar att de hamnade under treprocent-spärren och åkte ut ur kommunfullmäktige.
* Till detta kommer Miljöpartiet, som förlorade mer än var femte väljare i Umeå. I valet 2014 fick de 5 871 röster. I årets val fick de 4 588. Miljöpartiet nådde alltså bara upp till 78,1 procent av sitt valresultat 2014.

Att få fram dessa siffror är inte särskilt svårt. Speciellt inte för Umeås, Västerbottens och Norrlands dominerande mediekoncern (VK). Det enda som krävs är tillgång till Valmyndighetens hemsida (som ligger fri för alla att komma åt på nätet) och matematiska kunskaper på en högstadieelevs nivå.

VK:s bristande objektivitet innebär att de inte förmår att ge umeborna en statistiskt rättvisande beskrivning av vinnarna och förlorarna i kommunvalet i Umeå.

VK har begått ett grundläggande fel. När man ska jämföra vilka partier som har ökat eller minskat mest måste man jämföra varje partis ökning eller minskning med samma partis valresultat för fyra år sedan. Det VK har gjort är att jämföra partiernas ökning eller minskning i förhållande till det totala antalet väljare. Det här är inte helt lätt att förstå. Men det gör inget så länge som de siffror som presenteras är riktiga och inte felaktiga. VK:s journalist har inte kunna skilja på procent och procentenheter. Detta är en mycket vanliga åkomma bland journalister och har förvridit en rad artiklar i en rad tidningar under en längre tid.

Nedan får du, käre läsare, de riktiga siffrorna.

Håll till godo – här presenterar jag de sanna listorna över valets vinnare och förlorare i Umeå kommun:

Vinnare 2018 och förändring i jämförelse med 2014
1. Centerpartiet: +79,8 procent,
2. Sverigedemokraterna: +74,1 procent,
3. Arbetarpartiet: +39,0 procent,
4. Vänsterpartiet: +31,9 procent,
5. Moderaterna: +12,6 procent.

Förlorare 2018 och förändring i jämförelse med 2014
1. Feministiskt Initiativ: -43,4 procent.
2. Miljöpartiet: -21,9 procent.
3. Socialdemokraterna: -12,4 procent.

Kommentarer till listorna:
1. Siffrorna avser ökningen respektive minskningen i förhållande till valet 2014.
2. Liberalerna och Kristdemokraterna låg kvar på ungefär samma valresultat som 2014. De tillhör därför varken vinnarna eller förlorarna i årets kommunval.
3. Någon ”vän av ordning” kanske har lusläst Valmyndighetens statistik. Denne vän av ordning kanske dristar sig till att påpeka att det var nästan 5 000 fler umebor som röstade i detta val jämfört med valet 2014. Till dig, vän av ordning, vill jag säga följande: Du har rätt!
Men detta spelar ingen roll för uträkningen av mina två listor. Ett annat sätt att räkna partiernas resultat är att titta på hur mycket dessa har ökat sett till den totala andelen röster. Och räknar vi på detta sätt så kommer vi fram till precis samma vinnare och förlorare – i precis samma ordning.

Umeå måste få ett synligt styre som både kan ta och avkrävas ansvar. Detta betyder att Centern måste kräva en koalition med S. ”Hans & Anders” informella M-färgade styre måste bort

Av , , 4 kommentarer 58

Umeborna förtjänar ett demokratiskt styre. Det har de inte idag. Låt mig ta några exempel:

* försöket att tvinga igenom en heltidsreform genom att hota tusentals anställda – huvudsakligen arbetarkvinnor – med uppsägning på grund av arbetsbrist om de inte skrev på inom fem dagar,
* utförsäljningen av 1601 hyresrätter från AB Bostadens bestånd – utan bred demokratisk debatt,
* det uppenbart grundlösa, med desto osmakligare, angreppet på de båda ekonomicheferna Susanne Aidanpää och Lennart Malm,
* beslutet att riva upp den kommungemensamma förvaltning som idag leder till att Umeå kommun sparar 300-400 miljoner per år i form av uteblivna kostnadsökningar.

Många kommer att påpeka det uppenbara faktum att både Socialdemokraterna och Centern har varit delaktiga i dessa beslut. Varför skulle det då bli någon skillnad med en koalition mellan S och C i jämförelse med idag?
Jag säger som Carl Bildt: Frågan är felställd!

Vad det handlar om är att idag så styrs Umeå i form av något som kan liknas vid en ”dubbeldäckare”. För er som inte är bekant med Storbritannien vill jag berätta att detta är en kort buss med två våningar anpassad efter detta lands trånga storstäder. På den övre våningen sitter den officiella regeringen. Problemet var att den ”övre” våningens regering bara var på låtsas. Alltså en låtsasregering! Under de gångna fyra åren (2014-2018) bestod denna låtsasregering av Socialdemokraterna och ett sällsynt viljelöst Miljöparti. På den övre våningen fanns ingen ratt. Det gör det inte i dubbeldäckare. Den låtsasregering som satt där uppe, och som var den folk såg, hade alltså ingen som helst möjlighet att styra bussen. Det fanns ju ingen ratt på övervåningen!

På den undre våningen i dubbeldäckarbussen satt chauffören. Eller chaufförerna. Och de hade ratt. Bakom ratten satt ”Hans & Anders”. Denna förarkoalition var informell och kunde därför inte ställas till ansvar ens vid de allvarligaste trafikolyckor. Kring denna ”dubbelstruktur” – där de med ratten var de som styrde – skapades en odemokratisk kultur. Detta kunde exempelvis innebära att tiden från det att en fråga offentliggjordes till dess att beslutet var fattat kunde bli extremt kort. Detta drabbade alla:

a) umeborna,
b) Umeå kommuns anställda – alla nivåer,
c) Umeå kommuns dominerande partier – majoriteten av dess ledamöter i fullmäktige, styrelser och nämnder samt i de kommunala bolagens styrelser,
d) Umeå kommuns oppositionspartier – exempelvis Arbetarpartiet.

Det informella styret i form av ”Hans & Anders” drabbade alltså även det socialdemokratiska partiet självt. Och det drabbade även Centerpartiet. Det drabbade kort sagt alla. Låt oss ta vilka som har drabbats: umeborna, kommunens anställda på olika nivåer, de dominerande partierna i kommunen samt övriga, mer eller mindre oppositionella, partier.

Skälet till att inte alla har sett denna struktur, i form av dubbeldäckarstyret, är att Hans både åkte på den övre våningen tillsammans med gruppledaren i Miljöpartiet och i den undre våningen på bussen – tillsammans med Anders. Det blev ett jädrans springande för Hans och en hel del ledig tid ensam bakom ratten för Anders!

 

Det jag menar är alltså att det informella styret bestående av ”Hans & Anders” har haft en negativ effekt vad gäller demokratin på allt och alla. Det är själva formen – dubbeldäckaren, bussen i två våningar där övervåningen inhyser den formella regeringen och undervåningen inhyser de som styr bussen – som måste bort. När väl denna form är avskaffad. Förlåt, när väl denna odemokratiska form är avskaffad, förlåt, när väl denna mycket odemokratiska form är avskaffad, kommer hela det politiska klimatet i Umeå kommun att förändras. Detta betyder att Socialdemokraterna kommer att vara lite annorlunda eller förhoppningsvis t.o.m mycket annorlunda (även om de aldrig kommer att bli som Arbetarpartiet – som vågar föreslå denna typ av lösningar). Och om Centern slipper bära omkring på Anders Ågren så ser jag inget skäl till att inte även detta parti, dess medlemmar och förtroendevalda, skulle bli lättare till mods. Även Centern skulle gynnas av en mer demokratisk (bredare och tidsmässigt mer utsträckt) debatt kring viktiga frågor. Som de jag började med att räkna upp.

Det finns naturligtvis en massa dumskallar som kommer att tycka att det är konstigt att ”råsocialisterna” i Arbetarpartiet är de som föreslår en blocköverskridande lösning i Umeå kommun. Men det beror just på att de är dumskallar – politiska dumskallar.

 

Alla rapporter hittills tyder på att Socialdemokraterna vägrar att bilda en koalition med Vänsterpartiet. Låt mig också vara tydlig på mitt och mitt partis vägnar (det låter helt otroligt löjligt att säga ”låt mig vara tydlig…”).

Men, Vänsterpartiet uppträdde exceptionellt illojalt mot Socialdemokraterna under perioden 2010-2014. Dessutom var Vänsterpartiet medansvarigt för alla bestående, hemska, beslut som togs under denna mandatperiod.

* Kulturhuvudstadsjippot – som Umeå kommun endast fick efter att ha lovat EU infrastruktursatsningar som skulle gynna kulturen (!) till ett värde av sju MILJARDER svenska kronor,
* Flytten av Stadsbiblioteket till den absolut onödiga, och miljard-dyra, Kulturväven – som var en del av de sju miljarder som Umeå kommun lovade EU för att få arrangera Kulturhuvudstadsjippot,
* Bygget av det tre gånger för dyra Äventyrsbadet som placerades på den miljömässigt absolut sämsta platsen i centrala Umeå – en placering som också kan spåras till kommunens löften till EU för att få arrangera Kulturhuvudstadsjippot,
* Antagandet av de två fördjupande översiktsplanerna för Umeå kommun som har inneburit den våldsammaste omvandlingen av Umeå stad sedan branden 1888 och som innebar precis det som Vänsterpartiet brukar angripa med gäll röst, när de är på det humöret, nämligen att ”fastighetsspekulanterna” gavs i det närmaste totalt fria tyglar.

För den som ännu inte har förstått det hela: vi är inte speciellt imponerade av Vänsterpartiet vid Makten (VvM).

Men vi skulle naturligtvis inte ha något emot en koalition mellan S och V om den lyckades sopa bort det informella styret på dubbeldäckarens undervåning – ”Hans & Anders”. Men det stora problemet med Vänsterpartiet vid Makten (VvM) är att, de även misslyckades med att sopa bort den motsvarighet som fanns till dagens ”Hans & Anders” under åren 2010-2014. ”Hans & Anders” är nämligen bara ett arv från något som grundlades tidigare nämligen ”Lennart & Anders”. När Vänsterpartiet själva satt vid makten, så satt de på dubbeldäckarens övre våning, och såg aldrig hur Anders satt med bakom ratten. Vänsterpartisterna var för upptagna med att vinka åt folket. Det är det man gör som ledamot av den låtsasregering som sitter på den övre våningen.

Kort sagt: det finns i våra ögon ingenting när det gäller Vänsterpartiets meritlista som säger att de skulle lyckas sopa undan det informella och därför odemokratiska, samt M-färgade, styret ”Hans & Anders” bättre än vad dagens Centerparti, lett av Mattias Larsson, skulle kunna göra.

Till detta kommer alltså rapporterna om att Socialdemokraterna vägrar att bilda en koalition med Vänsterpartiet.

Alla snackar om att ta ansvar för Umeå. Arbetarpartiet, som enligt vissa ”saknar farstu”, snackar inte bara. Vi försöker ta ansvar för Umeå. Och vi gör detta genom att förslag som, i våra ögon, har två fördelar:
a) vi föreslår att övervåningen på bussen med sin låtsasregering avskaffas. De som skulle sitta bakom ratten och styra  – Hans och Mattias – skulle även utgöra den regering som folk såg och därmed kunde ställa till svars,
b) vi skulle avskaffa det informella inflytande som, den i oppositionsrollen tillvande, Anders Ågren idag kan utöva.

Detta är vad vi vill uppnå genom att föreslå en koalition mellan Socialdemokraterna och Centern. Som vi uppfattar det är S inte i en position då de kan fnysa åt ett sådant förslag. Socialdemokraterna har inte ens en tredjedel av antalet mandat i Umeå kommunfullmäktige – vilket vissa av socialdemokrater verkar ha, väldigt, svårt att fatta.

Med Umeå – i tiden.

Kampen om styret i Umeå är inte vacker. Arbetarpartiet kommer att försöka påverka stridens utgång. Kritiken av islamisterna kommer senare i veckan. Plus NMM(t)-nytt

Av , , 3 kommentarer 48

Jag måste skjuta upp kritiken av islamisternas arbetsmetoder till i slutet av veckan.

Striden om vem som ska styra Umeå är inne i en våldsam fas. Denna kamp är allt annat än vacker. Arbetarpartiet kommer att lägga fram sitt förslag till en koalition för Umeå senast klockan elva tisdagen den 18 september.

Alla talar om att ta ansvar – men Arbetarpartiet kommer att göra det.

På min blogg – senast klockan elva tisdag den 18 september.

Anno 2018.

 

PS. Som den minnesgoda läsaren kommer ihåg beskrev jag Umeå kommuns nederlag, moraliskt och juridiskt, i sin orättfärdiga kamp mot Susanne Aidanpää i min förra blogg. Denna blogg blev mycket glädjande rekordmycket läst, under hela fyra dagar!

Men jag beskrev även Västerbottens-Kuriren som en förlorare i kampen mot Susanne Aidanpää. Som den minnesgode läsaren kommer ihåg beskrev jag hur VK ingick i en ”Maktens triangel” i Umeå tillsammans med Baltic/Fort knox och Umeå kommun. Jag hade fräckheten nog att skriva att VK:s plats, som en del i denna Maktens triangel, kommenterad och kritiserad av bland annat statsvetare, tog sig uttryck i att vissa av dess journalister aldrig hade ställt de tuffa frågorna, riktade till Umeå kommun, som borde vara självklara för varje journalist. Inte bara s.k. grävande journalister utan för VARJE journalist.

Denna, min makalösa, fräckhet, att kritisera Västerbottens-Kuriren, har givetvis omdelbart lett till att tidningen hämnats. När det idag har publicerat hur förhandlingarna rörande det lokala regeringsbildandet, här i Umeå, går, har VK-journalisten givetvis inte tagit med oss i Arbetarpartiet.

Nu råkar det vara så att även mindre partier kan bli tungan på vågen, och därför bli VÄLDIGT uppvaktade i dagens parlamentariska situation.Men du kritiserar inte Norrlands malligaste morgontidning, VK, speciellt inte på deras egen blogg, O_S_T_R_A_F_F_A_T.

Nej.

Ett mindre parti ska underdånigt krypa av tacksamhet för VK. Annars kan de journalister på VK som tar hänsyn till att tidningen utgör en del av Maktens triangel i Umeå glömma bort dig. Inte vid ett enstaka tillfälle. Utan nästan jämt. Och då journalisten någon gång skriver om dig kommer journalisten nästan aldrig att göra en positiv vinkel. Tvärtom.

Idag ser vi ett typexempel på detta. Alla tillfrågas om hur regeringsbildandet – utom ett av det partier som vet mest om hur det går nämligen Arbetarpartiet. Som väntat.

PS. Javisst ja, SD finns ju inte med heller. Men de har ju haft en linje av att bojkotta VK under de senaste fyra åren. Det kanske vore något för fler att tänka på. Västerbottens-Kuriren – Norrlands Malligaste Morgontidning, NMM (t) – borde plockas ned på jorden. DS.

 

 

 

Kommunen tvingas betala Aidanpää en dryg miljon eller förlora rättegången. Det Susanne gjorde var stort. Hon är en SANN förebild.

Av , , 10 kommentarer 123

I morgon måndag kommer min och partiets strid mot islamister och deras medlöpare i BLAND ANNAT Miljöpartiet att fortsätta. Vi kommer att visa på islamisternas och deras medlöpares fega men framgångsrika (FmF) debattmetoder. Självklart fungerar deras metoder extra bra i Umeå – en av Sveriges ledande PK-städer. Just därför kommer vår strid mot islamisterna och deras medlöpare att bli så lärorikt – även för vanliga muslimer – som är våra vänner.
Islamisterna har nu gjort det hela PERSONLIGT. Detta genom att dra in den tragedi som drabbade min familj genom den terrorattack som Daesh (IS) genomförde i Bryssel. Att-denna-familjetragedi-dragits-in-kommer-jag-ALDRIG-att-förlåta..

_____________________________

 * Jag är oändligt glad över den ovedersägliga moraliska seger som kommunens tidigare ekonomidirektör Susanne Aidanpää har vunnit mot Umeå kommun –  i form av de höga politiker och de chefer som varit redskap åt dessa höga politiker.

Det var den 11 april som min partikollega kom skyndande in på mitt tjänsterum och nästan ropade ”dom har stängt av Aidanpää och Malm”. Han hade läst detta på nätbilagan i VK. Först blev jag överrumplad. Sedan kände jag bara kallt hat. Mot den Maktens triangel som finns i Umeå. Det finns nämligen en Maktens triangel i Umeå.

Denna består av Umeå kommun, Baltic och Västerbottens-Kuriren. För mig spelade det ingen roll vem som hade hållit i vapnet. Men i detta fall visste jag att det hade varit den politiska ledningen i Umeå kommun som gett ordern om att skjuta. Orsaken till skottet, till det bildliga mordförsöket, mot Aidanpää var att hon genom en kombination av ett imponerande yrkeskunnande och en sällsynt integritet hade trampat på någon av de många snubbeltrådar som finns. Alla kopplade till de olika politiska minor inom Umeå kommun och vissa av dess bolag.

 

* Hur berättar man om förekomsten av en Maktens triangel utan att bli betraktad som en dåre
Då jag inte sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSau) visste jag inte, exakt, vilken snubbeltråd som hade utlöst detta bildliga mordförsök. Men Aidanpää hade, sig själv ovetandes, trampat på fler och fler av dessa snubbeltrådar. Det var bara en tidsfråga innan det hela skulle brisera. Men hur berättar man om förekomsten av en Maktens triangel för någon man inte känner? Hur förklarar man för en person att hon lever farligare och farligare ju bättre jobb hon gör, bl a genom att skapa ett effektivt team, Team Aidanpää. Och att de långsiktiga prognoser som började produceras under hennes ledning, som varit så oerhört värdefulla eftersom de delegerade och demokratiserade kunskapen om Umeå kommuns långsiktiga ekonomiska problem, samtidigt också rubbade maktbalansen inom kommunen? Vilket inte alla gillade. Jag var rädd för att framstå som en konspirationsteoretiker.

Men i Umeå kommun är det nämligen ofta en större merit att sitta still i båten, och hålla käften, än att göra ett väldigt bra jobb. Speciellt genom egna initiativ. Denna kommun har tuktats under Lennart Holmlund. Det system som gällde var: EN Boss med ”kontoret (kommunen) på fickan”, visserligen med flera förvaltningar men som alla hölls ihop och i tukt och herrans förmaning genom EN väldigt auktoritär ledarstil kombinerad med FLERA gunstlingar.

 

* Detta krockade med Aidanpääs oro för kommunens snabbt försämrade ekonomiska ställning.
Dels genom nämndernas skenande (mitt uttryck) driftsunderskott, dels med en snabbt växande skuldsättning tillsammans med bristen på transparens när det gäller vissa kommunala bolag. Aidanpääs letande efter ”sanningen” i vissa frågor, som transaktioner i något kommunalt bolag, var inte alls alltid populära. Gärna en ekonomichef. Gärna en bra ekonomichef. Bara hon håller sig borta från mitt revir. Men med den processorienterade verksamhetsmodellen var detta inte möjligt.

Vid ett antal tillfällen fick jag en känsla av att hon förstod att vissa saker som hon gjorde var mindre uppskattade. Men jag tror inte hon förstod HUR farligt det var att bara göra ett bra jobb. För hur skulle hon kunna förstå detta? Hur skulle NÅGON kunna förstå detta? Det hela är ju helt onaturligt. Man gör ett bra jobb. Och för detta blir man, bildligt talat, utsatt för ett mordförsök. Det ÄR inte naturligt. Om man inte känner till Maktens triangel. Och det är svårt att berätta om denna. Speciellt när man själv endast kan förstå de större dragen.

 

* Men den där kvällen, den 11 april, insåg jag att Maktens triangel hade slagit till.
Och att jag hade svikit. Jag började omedelbart att försöka återbetala skulden. Mitt första blogginlägg var skriven som ett skott med en kraftig hagelbössa. Man riktar åt rätt håll och skjuter kraftigt. Men man vet inte tillräckligt mycket för att sikta och skjuta mitt i prick. Men det visade sig räcka med att rikta åt rätt hål och skjuta utav helvete.
För detta skott innebar i sin tur att folk började höra av sig till mig. De hade bara mig att höra av sig till. Det fanns ingen annan som, omedelbart och utan möjlighet till reträtt, tog definitiv ställning. Aidanpää hade gett såå mycket. Men också för att jag själv hade gjort för lite. Igen.

Efter ett tag visste jag väldigt mycket. Min kunskapsmassa växte nämligen mycket snabbt. Det blev pinsammare och pinsammare att tala med människor som ljög mig rakt i ansiktet. De jag talade med kunde aldrig tro att jag visste det jag visste. Jag fick veta mer än de som trodde att de tillhörde de som visste. Och mina bloggar blev mer träffsäkra. Skotten började veta var de tog. Andra hjälpte mig att sikta. Och detta blev till en cirkel. Ju bättre jag sköt desto fler ville hjälpa till. Och jag fick en bild av hur många det var som ville försvara Aidanpää. Men jag insåg också hur stor rädslan inom kommunens tjänsteorganisation var.

Umeå kommun har en kår av rädda ledare. Inte sällan mycket rädda. Detta kostar denna kommun kraft, uteblivna förbättringar, sjukskrivningar och ömsesidig misstro. När jag skrev om ett stalinistiskt system menade jag det – upp till en viss nivå. Jag menade inte på Stalins tid. Men på Gorbatjovs.

Och det sjuka i angreppet på Aidanpää och Malm framstod omedelbart.

Makten inledde försöket att krossa ekonomidirektören och budget- och finanschefen med lagens strängaste straff. Direkt tog Makten till lagens strängaste straff. Avstängning. Vi ska återkomma till detta. På VK:s fråga om vad som var orsaken till avstängningen svarade de båda kommunala direktörer som hade utsetts till skarprättare, av de politiskt ansvariga som försvann in i skuggorna, att det rädde så kallad ”utredningssekretess”. Och att de därför inte kunde berätta.

 

Utredningssekretess!
Jag blev mer hatisk. Fattade inte journalisten att det låtsasjuridiska begreppet utredningssekretess – det heter ”förundersökningssekretess” – och utfärdas av åklagare eller polis. Men kommunens hemmagjorda utredningssekretess fyllde tre funktioner. Och att ingen av dem hade med sanningen att göra. Det första som uttrycket syftade till var att att:
a) skapa var en atmosfär som antydde att de två ekonomicheferna hade gjort något kriminellt. Därför spreds samtidigt ett rykte om att så verkligen var fallet, alltså att de båda ekonomicheferna verkligen hade gjort något kriminellt, inom stadshusets väggar. Vilket var en medveten lögn,
b) det andra syftet var att dölja att de två som stängt av Aidanpää-Malm inte hade några motiv för detta. Genom att införa begreppet utredningssekretess slapp de helt enkelt besvara de frågor som deras eget agerande gett upphov till. Genialiskt.
c) Slutligen gav den låtsasjuridiska termen utredningssekretess de som skulle hitta felen en tidsfrist, en tidsfrist under vilken de gav sig själva en chans att rättfärdiga avstängningen (övergreppet) mot Aidanpää-Malm, en tidsfrist för att försöka hitta bevis för att avstängningen mot de oskyldiga kunde rättfärdigas. I efterhand!

Till saken hörde även att perioden av utredningssekretess, dessutom, kom att förlängas. Detta kunde endast betyda en sak. De som stängt av Aidanpää-Malm hittade inget som motiverade deras avstängning.

 

*Hur agerade då VK:s ”skjutjärnsreporter”?
Ställde journalisten de tuffa frågorna om
1.vad ända in i helvete är utredningssekretess,
2. vem har utfärdat detta låtsasjuridiska begrepp,
3. och i vilket syfte.
Nej, det gjorde inte journalisten.

Sedan över till frågan om varför kommunen började med lagens strängaste straff: avstängning. Borde inte kommunen ha börjat med den mildaste åtgärden istället: ett samtal med frågor, eventuellt med kritiska frågor. Men inte. Inga tuffa frågor från Västerbottens-Kuriens journalister om detta heller. För, och jag tar igen, VK utgör en del Maktens triangel i Umeå. Och vissa journalister är mer delaktiga i denna triangel än andra.
Maktens triangel är ett nätverk och ingen organisation. Maktens triangel är ett resultat av att långsiktiga intressen sammanfaller. Eller, av att en struktur har skapats medvetet som innebär att långsiktiga intressen kommer att sammanfalla. Allt mer. I framtiden. Vissa journalister är exempelvis medvetna om något som heter Gazette. Andra inte. Men spelar Gazette någon långsiktig roll. Det är jag övertygad om att Gazette gör.

 

*Och tiden den gick. De två kommundirektörerna som ledde felsökeriet tvingades förlänga perioden av utredningssekretess. Eftersom de själva inte klarade av att hitta något att anmärka på hyrde den t.f. Stadsdirektören samt Personaldirektören in två konsulter för att hjälpa dem att hitta fel – så att det gick att förklara avstängningen. Och slutligen, helst, ett avsked av Susanne Aidanpää. Lennart Malm hade sökt och hittat ett passande jobb på annan ort och han lämnade kommunen. Så nu var det Aidanpää som hundarna jagade. Jag själv uppfattade detta som något fruktansvärt. Jag har inte sett något liknande sedan hundarna jagade en person vid namn Eilert L.

De två konsulterna skulle följa två spår: dels de påstådda bristerna i budgetarbetet, dels de påstådda bristerna i arbetsmiljön. För att, liksom, hjälpa redovisningsfirman Ernst & Young på traven i felsökeriet fick firman endast en viss del av det ekonomiska underlaget som EY borde ha fått. Man får inte chansa. Samtidigt skulle arbetsmiljön på ekonomiavdelningen undersökas av konsulten Ineland Psykologi. Denna uppvisning av inhyrd handlingskraft gjorde Umeå kommuns bossar kaxiga. Vissa citerade böcker. Någon citerade en bok av Agatha Christie ”Tio små negerpojkar”. Bara för att understryka att det gäller att välja rätt sida.

Under juli månad avskedas Aidanpää utan att erhålla ett öre i ersättning. Sensmoralen var tydlig: denna chef hade begått så stora tjänstefel att hon kunde släpas i smutsen och få ansiktet nedtryckt i pissrännan. Denna fina gamla tradition som förekom när jag gick på Sofiehemsskolan.

 

* Men säg den glädje som varar. I detta fall för Umeå kommun.
Ernst & Young (EY) och Susanne Aidanpää träffas. Denna träff resulterade i att EY insåg att, eventuella, ekonomiska fel inte var avskedsgrundande. Umeå kommun ändrade också sin betoning när det gällde varför Aidanpää hade avskedats.Ernst & Youngs utredning var plötsligt inte tillräcklig grund för avsked. Plötsligt var det endast i kombination med ”Ineland konsults” utredning som avskedandet av ekonomidirektör Aidanpää hade varit berättigat. Inte bra. Mycket av efterhandskonstruktion. Men det skulle bli värre. För Umeå kommuns bossar.

Nu stod nämligen Umeå kommuns enda återstående hopp, i sin kamp mot Aidanpää, till den s.k. Inelandsrapporten. Smaskiga saker hade ”läckts” ut genom alla kanaler tänkbara kanaler rörande påstådda ”hot” och ”kränkande särbehandling” på ekonomiavdelningen. Hade Aidanpää varit personligt involverad. Vem bryr sig. Det hade, sades det, hänt på ekonomiavdelningen. Jo, jo.
Gruvliga rapporter kring vad som skall ha tilldragit sig på ekonomiavdelningen kom alltså i svang. Tillräckligt hemska för att få vem som helst att bli väldigt nedstämd om man hålls som ansvarig. En mycket mörk tid. För den som endast hade velat göra ett bra jobb och samtidigt hålla på sin integritet – i förhålla till politiker och andra.

Men även Inelands-rapporten började knaka i fogarna. Som redskap för skarprättarna. Den som gjort rapporten rörande hot och kränkande särbehandling, Lisa Ineland, skrev följande i sin utredning: ”då endast ett litet urval ur personalen intervjuats [kan inte] en generalisering […] göras”!

* Umeå kommun utan fikonlöv och utan att själv ”äga” frågan
Under resans gång har representanter för Umeå kommun periodvis varit väldigt kaxiga. Under en fas var förhandlingschefen, som enligt egen uppgift varit i kontakt juristerna på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), mycket ”trygg”. (Jag har aldrig själv varit trygg). Men denna man försäkrade mig att kommunen hade torrt på fötterna. Därför skulle Aidanpää inte sägas upp – hon skulle avskedas – och detta utan ett öres ersättning. Vilket ju var just vad som skedde.

Men Aidanpääs ovanliga mod att stämma Umeå kommun för dess agerande, vid Södertörns Tingsrätt, innebar att Umeå kommun inte längre själva ”ägde” frågan. Detta vände på steken. Och igår stod det alltså, plötsligt, att läsa i Västerbottens-Kurirens nätupplaga att Umeå kommun var ”överens” med Susanne Aidanpää. Tillåt mig tvivla på att de var ”överens”. Tillåt mig säga att ett mer passande uttryck vore att företrädare för Aidanpää och Umeå kommun kommit till en uppgörelse. På båda sidor undertecknade av ombud.

 

* I uppgörelsen fick Umeå kommen betala ut 1,2 miljoner till den ekonomidirektör som en gång avskedades likt en brottsling. En kommun vars ledning idag står där med byxorna nere, utan nya kläder som en kejsare en gång i en saga, med skägget i brevlådan och dumstruten på huvudet efter att ha ropat hej innan rönnbären ramlat i bäcken med ett glashus utan elefant. Men med fast växelkurs. Det har vi, ”inom politiken”, alltid varit tydliga med.

Det är uppenbart att Umeå kommun är den stora förloraren i denna strid. Moraliskt. En annan mindre förlorare är Västerbottens-Kuriren. Tidningens bevakning av händelserna har varit ensidiga och till förmån för Umeå kommun. Det vill jag ”inom politiken” vara tydlig med.

 

* Aidanpää är vinnare på två sätt.
Först: Umeå kommun har misslyckats med att visa att den hade några hållbara skäl för att avskeda henne och även i övrigt behandla henne på det sätt som skett. I detta ligger Aidanpääs stora och avgörande moraliska seger. Över Umeå kommun.

Sedan: Jag måste säga att jag, och andra som följt denna misshandel, inte kan vara annat än lyckliga över att hon, vars yrkeskunnande och integritet behövs ute på arbetsmarknaden, nu får tid att återuppta sitt liv. För livet måste ha stått still i ett sorts vakuum under fem-sex månader. Men Aidanpää kan ju omöjligt ha vetat om dessa smärtsamma fem-sex månader skulle ha blivit till fem-sex smärtsamma år år? För så kunde det ha slutat. Om rättsprocesserna hade utkämpats hela vägen: först i Tingsrätten och sedan i Arbetsdomstolen! Denna mardröm är nu borta.

 

Livet bjuder på få tillfällen till genuin glädje.
Eller lycka. Men detta är ett av dessa sällsynta tillfällen. Genom sin yrkesskicklighet, sin integritet och även sitt mod, har Susanne Aidanpää fått den upprättelse som jag tror mig veta att hon sökt mest av allt under denna tid av systematisk smutskastning. Och det absurda är att allt hade ju kunnat skötas så monumentalt annorlunda. Ett samtal över en kopp kaffe. Om förtroende och brist på förtroende. Om behov av förändringar. Eller om en uppgörelse i godo. Bara inte det som hände.  Det var så smutsigt.

Men det har funnits något vackert också. I den lojalitet som visats Susanne från många, många av hennes tidigare medarbetare och vänner.

För mig, som borde ha gjort mer för att upplysa henne om den Maktens triangel som finns i Umeå, och om de snubbeltrådar som är kopplade till politiska minor som plötsligt kan brisera, känns det som hänt som att världen ändå innehåller något form av hopp.

Team Aidanpää är borta från Umeå kommuns ekonomiarbete. Men det Team som hon skapade, skapade i sin tur en metod som både gav mycket mer kunskap och som även gjorde kunskapen mycket mer tillgänglig. Så arvet efter Team Aidanpää finns kvar. Jag och många andra kommer aldrig mer att acceptera en framförhållning på ett år, eller två, i budgetarbetet. Det ska handla om ett decennium. Minst.
Denna förändring har Team Aidanpää genomfört. För gott.

 

Jag önskar denna ovanligt modiga kvinna, och hennes nära och kära, en ljusnande framtid efter denna mörka period,
en period som måste ha pressat varje normalt funtad människa mot depressionens avgrund.

För mig är Susanne Aidanpää en förebild. Och jag hoppas att hon är det för många andra också.

Lycka till, Susanne.

Arbetarpartiet kommer aldrig att medverka till att shariaanhängare får del av makten i Umeå. Därför denna hårda debatt mellan mig och en islamistförsvarare som misslyckas med försöker göra MP rumsrent.

Av , , 14 kommentarer 77

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

1A. Islamistförsvararen ”Nancys” inledande angrepp på mig J. Hägglund
-När Lennart Holmlund bloggar om sina meningsmotståndare, så går han aldrig in i sakfrågor, utan avfärdar folk som ”kommunister”. När du nu bloggar om Miljöpartiets andranamn på listan, så benämner du henne utan någon som helst motivering som ”islamist”. Jag tycker att det är skamligt lågt nivå på debatten – slag i tomma luften och ett tuppfäktande.

12 september inleds tvekampen

 

1B. Mitt svar till islamistförsvararen ”Nancys” inledande angrepp
Det finns ett uttryck som lyder: Den varmaste platsen i helvetet är reserverad för de, som i en tid av djup allvarlig kris, väljer att stå neutrala. Till dessa hör inte Arbetarpartiet. Vi hade tänkt åka till himlen. Vi tänker inte stillatigande se på när islamister, från Muslimska brödraskapet och salafisterna, sliter sönder det svenska samhället genom att bygga upp parallella samhällen i stadsdelar där befolkningen kan domineras av en islamistisk minoritet.
Det finns vanliga muslimer som vill bevara sitt språk, kultur, fira ramadan och be till Meka. Vi har inga problem med dessa.

Men nu handlar det om att två sätt att styra samhället ställs mot varandra. Islamisterna är sådana som anser att samhället ska styras av sharia. Detta betyder föreställningen om en gudomlig rättsordning baserad på 350 verser ut Koranen samt på Profeten Muhammeds sunna (berättelser om Profetens gärningar och uttalanden). Då dessa härstammar från 600-talet så måste dessa, naturligtvis, tolkas av ett självutnämnt prästerskap. Denna styrelseform är densamma som vi i Sverige ha kämpat för att vi bort under århundraden – fast här var prästerskapet köpt av kungamakten så vi hade två odemokratiska institutioner att bekämpa under århundraden. En kung av guds nåde (en titel som kungen fått av prästerskapet) samt prästerskapet.
Det Arbetarpartiet försvarar är något som är oförenligt med tanken på en gudomlig rättsordning. Nämligen att människor styr människor. Med alla sina fel och brister står vi alla gånger upp för följande: allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till den lagstiftande församlingen (som alltså är vald av männsískor). denna lagstiftade församling kallas i Sverige för riksdag, i Storbritannien för parlament och i Tyskland för Förbundsdag.

Här finns inga gråzoner. Antingen allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till den lagstiftande riksdagen. Eller sharia.
Denna analys har jag fört fram i skriftlig form mellan 50 – 100 gånger. Och i muntlig form vid uppåt tusen gånger. När du skriver att jag saknar motivering så talar du inte sanning ”Nancy”.

Vår utvädering av debatten på Ersboda Folkets Hus
Sanningens ögonblick handlar alltså om att välja: antingen demokratiska rättigheter ELLER shariastyre.

Över till debatten lördagen den 1 september hölls en debatt på Ersbodas Folkets Hus. Inbjudare var Islamiska Föreningen i Västerbotten. Debatten skulle handla om vikten att rösta som svensk muslim. Det blev en bra debatt även om detta inte skedde på det sätt som arrangörerna hade tänkt sig. Debatten kom att avslöja vilka som är beredda att försvara den nu hundraåriga allmänna och lika rösträtten – för män och kvinnor – till en riksdagen där Sveriges lagar stiftas och regeringsbildaren utses. Och vilka som inte är det.

De som aktivt försvarade demokratin var Arbetarpartiet och Moderaterna – understödda av KD. Centerns representant gav ingen vägledning. Vi dömer naturligtvis inte C-PARTIET efter denna enskilda representants otydliga insats.

De partier som absolut inte försvarade demokratin – genom att inte uttryckligt ta avstånd från shariastyre och inte heller kräva kvinnans lika rätt – var Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och MP (islamisten Mehmed Kaplans väg in i regeringen – något han åkte ned till president Erdogan i Turkiet och rapporterade som den lydiga islamist han var/är).

Det fanns även de som aktivt angrep demokratin. Detta skedde genom ett väl inövad sätt att försöka blanda bort korten och utpeka sig själv som offer. Allt för att undvika huvudfrågan: vilka lagar ska gälla i Sverige. De som stiftats i riksdagen, av människor, som valts genom den allmänna och lika rösträtten. Eller den som bygger på 350 verser ur Koranen genom berättelser om Profeten Muhammeds uttalanden och gärningar (sunna).

Vi ska citera tvåan på Miljöpartiets lista till Umeå kommunfullmäktige. Hon har kommenterat debatten på sin facebook bl a på följande sätt:

”I stället fick vi … en klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism där vi alltid måste bli uppläxade i vad svenskhet innebär av människor som ser sig själva som mer svenskar än oss muslimer”…. ”Inledningsvis berättar Arbetarpartiets representant att i Sverige står Sveriges lag över muslimska lagar. För att exemplifiera berättar han att inom islam får man gifta sig med fyra fruar men enligt svensk lag så får man enbart ha en fru och därför är det detta som gäller här …”

Från Arbetarpartiets, och från andra demokraters, sida kan vi endast konstatera det hån som denna miljöpartist uppvisar mot Sveriges grundlag samt politiskt fräcka försök att blanda bort korten. Detta var ”sanningens ögonblick” där det inte finns utrymme för undanflykter, självömkan eller skitsnack. Debatten utvecklades naturligtvis till själva kärnfrågan. Vad är det som gäller i Sverige: demokratiskt stiftade lagar genom allmän rösträtt för människor ? Eller sharia, där ett självutnämnt prästerskap styr samhället enligt deras tolkning av föreställningen om en gudomlig rätt?

Arbetarpartiet anser att dessa frågor är av avgörande vikt. I Umeå har vi som försökt diskutera hedersförtryck anklagats för att ”gynna rasisterna”. Men detta handlar om djupare frågor. Du som vill stödja en lokal regering som inte innehåller shariaförespråkare du röstar nej till varje konstellation som innehåller MP. Vill du aktivt försvara demokratiska fri- och rättigheter söker du samarbete med Arbetarpartiet – genom den kampanj vi kommer att starta mot islamisternas ökade inflytande.

 

2A. Islamistförsvararen Nancys andra angrepp på mig J. Hägglund
Det är skillnad på att vara islamist, alltså att vilja se ett samhälle styras av religiösa lagar, och att inte köpa din beskrivning av en problematik. Alla som inte ser problemet på samma sätt som du gör, behöver inte med nödvändighet vara idioter eller islamister. Av ditt långa självförhärligande svar, finner jag fortfarande inget som talar för att MP:s andra kandidat på listan vill ha sharialagar i Sverige. Snarare blir det bara ännu obegripligare. Du skriver: ”En av dessa är nummer två på Miljöpartiets lista”. En av vad? Förklara istället klart och redigt – på vilket sätt har denna kandidat gjort det tydligt att hon vill att samhället ska styras av sharialagar? Det räcker faktiskt med en Holmlund i Umeå, som i brist på argument och saklighet klistrar olika etiketter på meningsmotståndare för att lyfta sig själv.

 

2B. Mitt svar på islamistförsvararen ”Nancys” andra angrepp
Först sade du att jag inte hade något att komma med. Men då jag visar att jag hade detta – i form av grundlagen – så bytte du inriktning. Istället för att vara som Lennart Holmlund så har jag blivit självförhärligande. Huruvida att jag är självförhärligande då jag redogör för grundlagen eller inte överlåter jag åt andra att bedöma. Men vi kan alla konstatera en sak: JAG har grundlagen på min sida. Du har grundlagen emot dig. Detta handlar inte om något skitsnack om att jag tycker si och du tycker så. Antingen ställer du upp på grundlagen. Eller så förkastar du den. Du kommer helt enkelt inte undan med dina vanliga islamistiska (eller islamist-medlöpar)tricks.
Ställer du upp på grundlagen, den svenska, eller INTE?
”Nancy”

 

3A. Islamistförsvararen ”Nancys” tredje angrepp på mig J. Hägglund
Är du inte med mig så är du mot mig, är visst mottot. Men varför MP:s andranamn är islamist enligt Hägglunds katekes blir det nog aldrig något svar på – bara ännu en radda lösa påståenden rakt ut i luften.

 

3B. Mitt svar på islamistförsvararen ”Nancys” tredje angrepp på mig J. Hägglund
Jag talar inte längre till dig ”Nancy”. Skälet är att detta är tredje gången du försöker blanda bort korten. Jag talar till de som läser denna debatt där jag anser att allt är mycket enkelt. För att popularisera: Vi har en grundlag när det gäller hur Sverige ska styras. Detta sker genom allmänna och lika val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som i detta land kallas för riksdag. Riksdagen stiftar lagarna och utser regeringsbildaren. OM Nancy också accepterade Sveriges grundlag så vore hela denna konversation helt onödig. MEN istället för att säga att vi är överens om att Sverige ska styras efter Sveriges grundlag – och detta är ju inte svårt – så fortsätter debatten. Skälet är att ”Nancy”, som givetvis är en miljöpartist, vägrar att erkänna den svenska grundlagen. ”Nancy” kan inte, när det gäller frågan om Sverige ska styras efter grundlagen eller inte, uttala följande tre ord: ”VI ÄR ÖVERENS”. Skälet till detta är att VI INTE ÄR ÖVERENS. ”Nancy” är antingen själv en islamist eller en islamist-medlöpare! Samtidigt vågar inte miljöpartisten och islamisten/islamistmedlöparen ”Nancy” erkänna att (vem som än döljer sig bakom denna pseudonym) förkastar den svenska grundlagen. Och Socialdemokraternas kombination av okunskap i dessa frågor och makthunger gör att ”Nancy” inte kan vara ärlig nog att säga att ”Nancy” vill ha shariastyre.

Därför måste ”Nancy” hela tiden blanda bort korten. Låt oss rekapitulera denna debatt:
1. I sitt första inlägg skrev ”Nancy att jag, som Lennart Holmlund, aldrig går in i sakfrågor, utan avfärdar folk – inte som som ”kommunister” – men väl som islamister. ”Utan någon som helst motivering”.
Då jag på ett mycket noggrant sätt, på grund av ”Nancys” påstående förklarade vad jag menade med islamist bytte ”Nancy” taktik.
2. Mitt svar var inte en vederläggning av påståendet av att jag aldrig går in i sakfrågor utan nu var mitt detaljerade svar ”självförhärligande”. Dessutom upplystes vi om att alla som inte ser saken som jag behöver inte med nödvändighet vara ”idioter eller islamister”. Jag kollar och kollar och jag kan inte se att jag har skrivit så. Däremot har jag tagit upp om grundlagen. Och att det jag för fram har sitt fäste i denna. Då byter ”Nancy åter taktik.
3. Nu har grundlagen blivit ”Hägglunds lilla katekes”. Och det är uppenbart att Nancy vill avbryta debatten. Detta genom orden ”varför MP:s andranamn är islamist […] blir det nog aldrig något svar på – bara ännu en radda lösa påståenden rakt ut i luften.
Du är FÖR genomskinlig. Allt som MP:s kandidat behöver göra är att skriva följande:
”I valet mellan den svenska grundlagen och sharia väljer jag den svenska grundlagen. Landet ska styras via allmänna och lika val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som heter riksdag. Denna bestämmer lagarna och utser regeringsbildaren. Sharia, tron på en gudomlig rättsskipning, som baserad på 350 verser ut Koranen och på berättelser om Profeten Muhammeds handlingar och uttalanden från 600-talet, tolkad av ett självutnämnt prästerskap, är inget som passar för Sverige år 2018. Detta betyder att jag kommer att delta i kampen mot månggiften, mot barnäktenskap, för kvinnans jämställdhet med mannen och för de homosexuellas rättigheter.
Är det för mycket begärt att en person som vill ingå i en koalition med Socialdemokraterna, och vara med och styra Umeå kommun åren 2018-2022, ska ansluta sig till den svenska grundlagen och de rättigheter som kvinnor och homosexuella har kämpat sig till?

 

Tre fråga om ”regeringsbildningen” i Umeå till dess invånare
Jag frågar dig umebo – ska personer som Miljöpartiets andranamn få vara med och bilda regering här i Umeå. Vad denna person står för, och INTE står för, har tydligt framkommit i detta meningsutbyte.
Ska personer som islamistförsvararen ”Nancy” få vara med och bilda regering här i Umeå?
Vad denna pseudonym står för, och INTE står för, har också framkommit tydligt i detta meningsutbyte.
Det är exakt detta som det handlar om JUST  NU. Efter valet diskuteras nämligen olika ”regeringsalternativ”. Arbetarpartiet kommer aldrig att medverka till att släppa fram en ”regering” som innehåller islamister. Vänsterpartiets fullmäktigegrupp innehåller också islamister.
Vi kommer heller aldrig att medverka till att rösta för skattesänkningar.
B. Arbetarpartiet anser inte att den nuvarande politiska ekvationen går ihop.
Vi ser endast två alternativ: antingen rensar Miljöpartiet bort islamisterna. Den centrala partiledningen har ju tidigare gripit in och ”styrt upp” det lokala kaos som präglat Miljöpartiet. Det är därför en definitiv väg framåt.
C. Men denna väg är bräcklig.
Det krävs att en ny aktör kliver fram på den lokala politiska scenen och lägger grunden till en något mer stabilt.
Det borde ju inte vara så svårt för Socialdemokraterna att fatta. Fråga Stefan Löfven om ni behöver mer allmänna råd.

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V införde en tre-procents-spärr för att hindra att vi återvaldes till Umeå kommunfullmäktige. Men fler umebor än någonsin förr röstade på oss. Nu ber vi dig hjälpa oss att kämpa för vårt oppositionsprogram under perioden fram till valet 2022.