Jasmine, London

Sörj mig inte, jag levde ett lyckligt liv!

Hej hej!

Jag citerar mig själv för alla som inte minns ‘Jag tror jag har en sån paradhormon.
Ett hormon som får en att glömma alla de hemska sakerna med att vara fångad i ior.
Jag gör det igen!’

Idag gjorde jag pluto i paraden för första gången.

Med alla fakta på handen var jag ju lite orolig redan från början. FAKTA på handen:
- Jag har alltid haft svårt att andas i honom
- Han är först i heeeela paraden så fuckar man upp finns det ingen att tjuvkika på

Sen så finns det ju mer positiv fakta som att:
- Han är mindre varm än ior och det har jag klarat av i plusgrader
- Det är -11 ute
- Jag besitter paradhormonet.

Lite nervös och väldigt förhoppningsfullt hoppar jag i kostym i bara t-shirt och kalsonger, bättre kall än avsvimmad tänkte jag.
Jag fick uppmuntrande kommentarer från kollegor som att, ‘det fixar sig, du kan det här’ ‘oroa dig inte om steg och koreografi, fokusera på att andas och hålla dig vid liv’

Så sätts paraden igång! Då är jag fortfarande normaljag (NJ), men så kickar hormonet igång. Jag blir som en annan människa, hormonmonstret (HM)!

10-20 meter in så tänker båda att det här var inte så farligt, bara kul. Ska prova att vicka lite mer på huvudet. Kanske sjunga med så jag får in rätt feeling. OOOhohoh OOOOHHOOO!

50 meter. Svettn kommer, storsvettn.
HM tänker, va fan det är väl kondens? Jag är lite varm, det är kallt ute.
NJ tänker, shit vad jag svettas..

70 meter.
HM tänker oj nu börjar det kännas lite.
NJ tänker aaaandas iiiin, aaaaandas uuuuuuuut.

150 meter.
HM tänker oj nu är det jobbigt, måste tappa ner på tempot.
NJ tänker fan nu svimmar jag!

250 meter, man börjar skymta slutstationen på paraden. Man doftar lukten av seger och avklädning.
HM tänker nu är det nära alltså. Svimma inte, svimma inte.
NJ tänker nu är jag fan död!

25 meter kvar.
HM tänker nu är jag fan död.
NJ sänder ut en önskan till sina anhöriga, sörj mig inte. Jag levde ett lyckligt liv.

Och så var ännu en parad avklarad och på bussen tillbaka tänkte vi båda, men det var ju inte så farligt! Det gör vi om imorn.

Det kallar jag överlevnadsinstinkt!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>