1974 börjar jag fyran

Min första verksamhetsförlagda utbildning (praktik) gjorde jag i en fyra, och mitt första riktiga jobb i våras var också halvtid i en fyra. Så därför måste nästa person jag vill tacka som förebild vara min lärare från fyran.

Året är 1974 och jag ska börja mellanstadiet, som det hette då. Vi lämnade Margareta bakom oss och fick till vår fasa och nyfikenhet möta en enorm man, en magister(kallas idag för majjen på Friendfinder).  Han var då över 2 m lång så han verkligen tornade upp sig över oss c:a 1.30 m höga elever. Hans lektioner var som resor, för man fick verkligen vara inne i sitt lärande. Han var också från Finland, så det var extra kul att läsa en text på finska när vi läste om landet i femman.

Han sjunger i manskören, så vi fick skriva av texter från kassettband och sen sjöng vi ABBA, Lill-babs och andra då moderna låtar på musiken. Det här var ju som bekant på 70-talet. Nu som lärare ser jag att han gjorde många saker genom detta. Musiken blev roligare, för vi sjöng inte gamla visor. Svenskan bestod ju av två delar lyssningsförstålse när vi lyssnade och skrev av, och välskrivning när faktiskt satt och skrev. Inlärningen av texterna genom detta roliga nötande gjorde att många av sångerna sitter i mitt minne än idag. Speciellet roligt när jag sjunger med dottern som helt snöat in på ABBA.

Han var nog, tillsammans med våra egna driftiga föräldrar, ansvarig för att vi redan då drog in så mycket pengar att vi for på lägerskola till Omberg i Östergötland i sexan. Där fick vi träffa en kommande lärare som ni får träffa på torsdag, som skulle bli vår klassföreståndare på Finnbacken. Den resan var under en lång tid, det längsta jag gkort i Sverige. Vi såg Gränna, jag hörde Boney M för första gången och vi vandrade i närheten av Vättern. Mitt största minne var när vi letade fram en källa som var helt igenvuxen och ett träd som kallades lärjungeträdet för den hade haft 12 stammar. Då när jag var där hade en tagits bort av en bonde  som ansåg att Judas inte skulle få vara med. Det var en riktig resa och massor minns jag än idag.

Så den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som tog oss på dessa kunskapsresor. Han heter Bruno Johansson, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan (han jobbade där också). Och när jag möter elever så vill även jag skapa helhet i mitt lärande.

TACK Bruno !