När man från läktaren i ”gamla sporthallen” såg Dalen och AIK värma upp inför matchen igår så finner man två bra lag med många kompetenta spelare. Dalen med Kronberg i spetsen ser taggade ut. På andra planhalvan värmer AIK. Dom har världens bästa målvakt där bak i Patrik Åhman. Två landslagsforwards i Iraeus och Kanebjörk. Dessutom vimlar det av både gamla ärrade kämpar och intressanta unga spelare. Det här är väl en match mellan två topplag tänker man. Men en titt i tabellen säger annorlunda. Dalen har ju inlett rätt svagt, det vet vi och ståtar med 7 poäng. AIK då? Jo, dom har 5 poäng ! Fem poäng efter 7 matcher med den truppen. Poängen är dessutom tagna mot nykomlingarna Höllviken och Mora. Hur sannolikt är det? Det finns alltså fler klubbar än de i Umeå som har problem att med att prestera.

Ska det här då bli en bottenuppgörelse där det snålspelas för 1 poäng? Knappast. Lagen presterar den bästa matchen som hittills spelats i Umeå denna säsong. Första perioden spelas i ett högt tempo med mycket kroppskontakt och målchanser åt båda håll. Inramningen på läktarna i vår gamla täta hall med 1400 på läktarna bidrar. Det här är innebandy. Trots bara ett mål. Målvakterna briljerar med räddningar. Det kunde lätt stått 2-2.
I andra och tredje lugnar spelet ner sig, man vårdar bollen bättre och värderar situationerna på ett annat sätt. Men det är fortsättningvis bra och tät innebandy som presteras. Till slut avgör Dalen i PP med fem minuter kvar. Men det kunde gått annorlunda då Kevin Björkström inte hinner få ordning på klubba och boll framför öppet mål i slutsekunderna. Sammantaget en väldigt bra innebandymatch.
Man måste ändå förundras hur det kan vara så att man knappt märker i landslaget bosatta spelare som Iraeus och Kanebjörk på en hel match. Mentala problem i Solnalaget.

Efter första perioden kom jag på mig att jag glömt kolla hur det går i Järfälla-Thoren. Va, 0-4. Otroligt. Vad har hänt där. Thoren ångar sedan på till en vinst med 11-7 efter en liten kris i inledningen av tredje. Otroligt stark. Blir kul att få ett referat därifrån.
Att både Dalen och Thoren inte läcker och släpper in flera mål i matchinledningarna är särskilt glädjande. Det kan väl inte vara så att klubbledningarna tog mig på orden och hade ett gemensamt taktikmöte. Nää?

Nykomlingen från City Johan Bergstrand gjorde 4 mål i sin andra Allsvenska match, inte dumt. Vill poängtera att min tveksamhet att plocka in honom inte var riktat mot honom utan mot det faktum att Thorentruppen innehåller en drös kompetenta forwards som det är.

En trevlig innebandysöndag. Man lyfter på kepsen.

Thorens sportchef Peter Sjöström kommenterade efter förra förlusten att en förklaring kan vara att organisationen inte satt sig. Det som visat sig många gånger genom åren är att en sammanslagning av två lag sällan leder till något väldigt positivt. 1+1 blir sällan 3. Jag undrade i våras om vi i alla fall kunde förvänta oss att 1+1 åtminstone skulle bli 1,5. Just nu verkar vi vara 0,8, dvs ett stort tapp i styrka hos förstalaget Thoren samtidigt som City verkar ha övergivits. Dom har inte fått någon förstärkning från Thoren. Finns målsättningen fortfarande med ett City i Allsvenskan?

Thoren tappade några toppspelare från fjolåret med Wiktor Johannesson i spetsen. Men huvudparten finns kvar. Den truppen gick till SSL-kval. Inför denna säsong har Thoren fått alla toppspelare från City. Man kunde förvänta sig ett minst lika, om inte bättre, resultat än vad Thoren presterade ifjol. Men det har gått totalt åt skogen hittills. Jag förstår att det inte är lätt att få ihop hopslagna spelare till en fungerande grupp. Men så här illa får det bara inte gå.

Det verkar mycket oklart vilka som ska spela från match till match och med vem. Nya konstellationer provas från match till match. Förvånande nog valde man senaste matchen att plocka över ännu en, väldigt oprövad, spelare från City i form av Johan Bergstrand. Ok då, men samtidigt innebär det att ytterligare en spelare av det gamla gardet förvisas till bänken. Vad händer med lagmoralen?

Organisation och spelarmaterial är förstås viktigt. Men det som händer på plan avgör. Här står sig Umeås båda storlag bland herrarna slätt. Defensiven blöder verkligen. Matchinledningarna är en katastrof i match efter match. Så här ser siffrorna ut de tre senaste omgångarna:

Dalen
1-5 efter 28 min
0-6 efter 32 min
1-4 efter 32 min

Thoren
1-3 efter 24 min
1-5 efter 28 min
1-3 efter 12 min

Problemet sitter nog inte i organisationen utan väl i försvarsspelet. Jag är ju naturligtvis inte experten där. Men tränarna ska ju vara det.
Kanske dags för en ny sammanslagning där sportchefs-och tränargängen i Dalen och Thoren sätter sig ner gemensamt för att diskutera försvarsspel?

Inledningsvis ska jag säga att City gjorde en OK match idag mot ett starkt Järfälla. Jag såg två perioder och City bet ihop trots underläge i första och ett insläppt mål efter 34 sekunder. Man vann till och med andra med 2-0 men övermakten blev för stor i tredje och matchen slutade 5-9.

Senare på eftermiddagen var det så dags för Thorenmatch igen. Frågan var om man nu skulle lyckas bättre försvarsmässigt än i de två senaste som lett till 19 mål bakåt. Båset var i alla fall förstärkt med sportchefen själv, Peter Sjöström. Svaret på frågan blev tyvärr ett rungande NEJ! Det ska dock sägas att man mötte ett piggt, snabbt och rakt spelande lag i Gävle. De var otroligt effektiva i sina omställningar och Ställ fick det hett om öronen.

Thorens femmor såg inte nu och inte heller i tidigare matcher ut som just femmor. Gapet mellan backar och forwards var ofta för stort. Tappade bollar bland tråcklande forwards ställde alltför oftast hemjobbande i 3 mot 2 eller 2 mot 1 lägen. Och Gävle var mycket effektiva i dessa lägen ofta med mål som följd. Vid flera tillfällen när en back följde med i ett anfall täckte ingen forward upp utan lämnade 1 back att lösa kontringen. Jag hade hoppats att den nygamle matchcoachens uppgift var att ändra på försvarsspelet men det lyckades inte.

Sammanfattningsvis kan man säga om Thorens tre senaste matcher: Motståndarna får enkla, alltför enkla mål medan Thoren får kämpa oerhört för sina.
Thoren har nu 1 seger på 6 matcher. Vem kunde tro det före seriestarten. Och den segern kom mot City där man ändå släppte in 7 mål. Det här ser inte bra ut alls med 9 nya insläppta idag..

Det såg inte bra ut heller när Jonas Thomsson med dubbelfattning på klubban utdelar ett yxhugg mot en Gävlespelare men matchstraff som följd. Och det i ett läge där Thoren verkligen behövde en boost. Det var Thomssons första seriematch och vore jag tränare/sportchef så vore det också hans sista. Otroligt fult gjort mot motståndaren och sanslöst illojalt mot dom egna.

Säga vad man vill om Falun. Men löser man inträde till deras matcher så får man alltid valuta för pengarna. Oftast får man se dom briljera med tempo, bollbehandling, passningsspel och mål på mål. Men ibland ser det annorlunda ut. Ett slött och ointresserat lag som vankar omkring på plan. Helt plötsligt kan dom ligga under med 4-1 mot ett bottenlag. För att trampa gasen i botten sista tio och vinna med uddamålet. Hur som helst ett mycket sevärt lag.

I kväll mot Dalen började dom med att prestera medel, inte mer. Men trots det så ledde man med 5-1 efter två perioder. Närmast en skönhetsupplevelse att se Tobias Enström röra sig på plan och hantera bollen. En artist. Jag tyckte också att ErsbodaEmil Johansson också gjorde en bra insats. Elegant som alltid, men har också utvecklat närkampsspelet och använder sina inte alltför många kilon på ett optimalt sätt.

Nåväl, 5-1 och matchen körd. Åka hem eller se tredje också? Jag valde det senare och tur var väl det. Efter att Alexander Bodén reducerat två gånger blev det helt plötsligt match. Tempot steg, närkamperna blev närmast brutala och intensiteten glödhet. Dalen började dominera, momentum kallas det ju. Och publiken vaknade. I centrum för sista femton minuterna hamnade domarparet Hagy/Johansson. Umedomare. Att det blev så i den dramatiska slutkvarten berodde nog på dom själva. Irritationen över domsluten hade stigit matchen igenom hos Faluspelarna. Medverkande till det var också deras egen halvbrutale retsticka Mattias Carlgren som givit sig den att provocera Alexander Bodén tills dess han tappade behärskningen. Det lyckades han med rätt tidigt och deras dueller hårdnade ju längre tiden gick.

Hagy/Johansson tillhör för övrigt inte mina favoriter bland domarparen. De har ofta den förmågan att genom sin petighet få spelarna emot sig. Dom verkar dessutom aldrig ha fel vilket retar spelarna oerhört. I kväll höll dom på att tappa matchen. Det hade nog varit bra med någon missconduct tidigt tror jag…
Hur som helst, finns det inte mer neutrala domare att ta till i en match som detta? Eller styr ekonomin?
Bra i Dalen var, förutom Bodén, Ketil Kronberg förstås. Mattias Ljunggren bäste back. Tomasik bra med boll men en rad dåliga avslut från bra lägen.

Hur gick det då? Jo, Falun bollade sig till 5-1. Släppte mycket irriterade upp till 5-5. Men vann i sudden. Så gör Falun alltid, nästan.

För ett par veckor sedan så skrev jag, lite raljant, om pysandet ur Umeås innebandballong.
Det är inte med nån skadeglädje som jag konstaterar att jag nog var mer rätt ute än jag anade.

Hur går det för Umelagen?
Dalen damer 1 seger på 3 matcher, bottenuppgörelse idag mot Falun
RIG, som alltid brukar härja i tabelltoppen, 1 poäng på 3 matcher

Igår så fick vi ta del av tråkiga matchresultat igen
Dalen, som brukar spela mycket tighta matcher mot Helsingborg förlorade borta med 8-0.
Ok, med skador men 8-0. Och alla lag har skador…
Det står mer och mer klart att Dalen i vinter kommer att vara helt beroende av en intakt lina med Bodén-Kronberg-Eriksson.
Kan man överhuvudtaget nå slutspel utan den?

Juniorbandy duger inte i Allsvenskan
Själv såg jag matchen Thoren-Täby. Täby visade förra säsongen upp ett frejdigt spel och bjöd på sevärd innebandy. Man kom exempelvis ihåg de talangfulla tvillingarna Nyholm. Ett charmigt mittenlag tyckte man. Dom hade nu tagit sig upp till Umeå för att möta det tippade och SSL-aspirerande Thoren…
Efter 4 minuter står det 0-4 på tavlan och Ställ kliver av. Jag förstår honom innerligt väl. Han har fått släppa in fyra bollar helt utan egen förskyllan. Framför sig har han haft ett försvar som gett bort bollarna till motståndarna som väldigt lätt fått möjligheter att vandra in med densamma, närmast ostört. Det kändes som om det var uppvärmning som pågick. Ni vet när två forwards stormar mot mål med en försvarande back mellan sig…

Jag satt med en man som tränat lag i åtskilliga år. Hans målande beskrivningar om vad som skedde på planen var intressanta och på pricken. Han jämförde med vad han genom sin tränarkarriär försökt lära nybörjare och ungdomar.
1. Ni måste markera framför mål, ta var sin gubbe.
2. Tappa inte bollen på mittplan, det är livsfarligt. Hellre bakom eget mål eller högt upp i anfallszon.
3. Slå enkla pass. Svåra pass på markerade spelare leder oftast till spelvändningar.
4. Skjut hellre utifrån och pricka mål än att försöka tråckla in bollen nära mål.

Jag tror säkert att Thorenspelarna har med sig dessa grunder från ungdomsåren. Men igår var kunskapen som bortblåst. Man gjorde nästan konsekvent tvärtom. Ett oräkneligt antal tappade bollar på mittplan. Hur svåra passningar som helst när man försökte hitta klubban på en polare omgiven av två motståndare. Skott OK, men mycket utanför och över.

När man hör innebandytränare uttala sig om hur de ska spela så upprepas ständigt samma visa. ” Vi ska spela ett tight försvar och utnyttja omställningarna”. Om det var körordern för Thorenspelarna denna dag så hade dom inte lyssnat alls på tränarna. Dom gjorde precis tvärtom. Ett överoptimistiskt anfallsspel utan försvarstänkande. Juniormässigt var också det att så fort en Thorenspelare fick bollen så stack tre andra spelare mot mål. Det ledde hur många gånger som helst att Täby kom forsande 3 mot 2 och 2 mot 1. Inte konstigt att målen trillade in. 7 insläppta mål mot City och 12 mot Täby. Är detta ett lag med SSL-ambitioner?

City förresten, förlorade med 3-5 mot Wibax borta. Hängde länge med till 3-3. Bra insats säkert, men ändå. 5 matcher 0 poäng.
Sammantaget verkar Thoren/City visionen allt mer avlägsen. Alltså 1 lag i SSL och ett lag i Allsvenskan.
Vad ska till för att vända läget?

Jag har ju inte så många läsare och dessutom mest lokala.
Men det är desto roligare att se att man kollar på bloggen på de mest skilda och överraskande ställen.
I oktober har jag haft läsare på Rhodos, i Atlanta, Alicante, Barcelona och Peking ! Kul !

City började frejdigt i kvällens derby mot Thoren. Det gav en 2-0 ledning tidigt efter Thorenslarv bakåt. Men sedan gick det som väntat och Thoren kunde ta en komfortabel seger. City hängde dock bra med i nästan två perioder. All heder för detta.

Men, ingen trodde väl egentligen att City kunde hota i längden. Det hade ju för övrigt varit mycket dåligt betyg åt sportchef Sjöström som fördelat spelarna och format trupperna. Thoren kvicka framåt med en hel del sevärda kombinationer. Båda formationerna som fick mest speltid funkade OK. Men det måste ju prövas framöver mot bättre motstånd.

Spelarna då. Ja, jag känner inte alla Cityspelare även om många av dom gamla märkena finns med. Jag fastnade främst för rappe forwarden Viktor Fransson som också uppvisade ett bra skott.
I Thoren tycker jag att allt fler började visa gamla goda tag. Fredrik Ottosson skickade iväg flera projektiler från sin klubba. Hoppas att han hittar tillbaka till hur det såg ut för några säsonger sedan.
Fredrik Edholm visade flera gånger upp sin fina speluppfattning och hans enhands/backhands pass är härliga att se.
Jakob Arvidsson är mycket på tårna denna säsong hittills. Verkar mycket vältränad och orkar löpa hur mycket som helst verkar det. Det är stor skillnad från i fjol då han ofta efter jobbiga byten såg ut att behöva syrgas i båset. När han då kombinerar löpningarna med sina andra kvaliteter så kan det bli roligt för honom i vinter.
Ja, och så har vi då Calle Carlbom i sin andra match. Det mesta är sagt om och om igen. Karln är otrolig.

Nåt negativt då? Jo, Thorens försvar. Det är långt ifrån godkänt att släppa sju mål mot dagens City. Och underkänt när man ser två fria Cityspelare ånga mot mål utan en Thorenspelare i närheten. Det håller naturligtvis inte. Här finns mycket att göra.

Dagens match mellan Thoren och TT var den första för mig denna säsong. Hela första perioden och en bit in i andra så tänkte jag: Är inte toppen i Allsvenskan bättre än så här. Dåligt tempo, segt och med många tappade bollar. Avsluten inte heller av nån högre klass.
Men så hände det. Efter drygt halva matchen reducerar Thoren till 1-2 och matchen tar fart. Blir rätt underhållande faktiskt. Trots 1-3 i början på tredje så trummar Thoren på. Ett antal öppna lägen missas där man redan räknat in målet. Men så småningom så går bolluslingen in i alla fall. Och det inte mindre än tre gånger dessutom. 4-3 till Thoren efter två mål av Calle Carlbom. Det ser ljust ut. Men TT lyckas trycka in en kvittering i spel 6 mot 5 ca 1 min kvar.

Här får man hjärtat i halsgropen när Emil Johansson 23 sekunder kvar väljer att söka ett uppspel på kanten. Otroligt av en sån rutinerad back. Passet bröts och följden blev ett ribbskott för TT med sekunder kvar. Emil blev förresten dubbelt olycklig genom att dra på sig en tvåa en bit in så sudden. TT avgör då i PPt.

Nja, nog har Thoren mycket att bevisa. Dessutom har dom släppt ledningar på slutet i två matcher nu, illavarslande.
Spelarna då? Jo, Ställ gör många kvalificerade räddningar denna match. Av utespelarna glänser väl ingen speciell. Inte ens comebackande Carlbom. Men kolla i matchprotokollet. Jodå, två mål förstås från hans klubba, typiskt…