Frusna tår, men ett varmt hjärta!

Då har jag precis kommit hem från Sveriges kallaste luciafirande, luciafirandet i Olofsfors. Då det gäller temperaturen så stämmer verkligen epitetet ”kallaste” men inte då det gäller stämningen. Vi fick lyssna till ett oerhört stämningsfullt, ljust och varmt framträdande. Lucian och hennes tärnor var verkligen som ett ljus i mörkret, ett ljus som vi så väl behöver. Både på grund av den mörka årstiden men också då det gäller det mörker som sprider sig runt omkring oss, rasismen och främlingshatet växer. Det man dock måste komma ihåg är att vi är många som arbetar mot det mörker som sprider sig och en av låtarna som kören sjöng ikväll handlade just om det, låten ”Tusen röster” av Mauro Scocco:

Det är lätt att ge upp 

Vad kan en människa göra,

När världen ser ut som den gör,

Och ingen längre tycks höra?

Men tusen röster kan ljuda som en

Som den klaraste stjärnan på himmelen

Då natten är mörk, och vägen känns lång

Hör tusen röster, tusen rösters sång

Stort tack till lucian Disa Johansson, hennes tärnor, kören Likören, Maria Mörtzell, Åsa Lindström och alla andra som gav oss denna kväll, mina tår är fortfarande lite frusna men hjärtat är desto varmare!