Conny F har kommenterat Edvard Riedls blogg här, och jag kan inte låta bli att kommentera hans kommentar.

Låt mig börja med att presentera en reservation: den ekonomi jag har läst var för snart 25 år sedan, sista terminen på gymnasiet. Jag kan alltså inte kalla mig beläst i ämnet, och det medför att jag kan ha fel. Men det är fritt fram för vem som helst att påpeka eventuella fel i mitt resonemang.

Nåväl, till ämnet: Conny skriver att marknadsekonomiska ideologin mer eller mindre kräver att det skall finnas arbetslösa, för att bekämpa inflation och löneökningar.

Jag vet sedan lång tid tillbaka att Conny F och jag har helt olika utgångspunkter vad gäller ekonomi, men så vitt jag vet har han rätt i sitt påstående om marknadsekonomi: den mer eller mindre kräver viss arbetslöshet för att inflationen inte skall rusa iväg.

Men jag ser inte arbetslöshet i sig som ett problem. Sverige skulle kunna ha en konstant arbetslöshet på över 10% utan att det var ett problem. Problemen är inte att folk är arbetslsa, utan svårigheten att få ett arbete.

Lek med tanken: alla i Sverige hittar ett arbete, annat än det de har just nu. De tycker det nya arbetet är bättre än det nuvarande, så de säger upp sig. Efter att ha rullat tummarna hemma i en månad börjar de på det nya arbetet. Under en månad kommer Sverige att ha haft 100% i arbetslöshet.

Men eftersom alla var arbetslösa för att byta arbete ser jag det inte som ett problem: det är snarare att betrakta som semester. Och det samma gäller egentligen all arbetslöshet: det är inte arbetslösheten i sig som är ett problem, utan längden på den och huruvida den är frivillig eller inte.

Om alla som blev arbetslösa kunde få ett nytt jobb inom en månad skulle det inte vara något större problem att vara arbetslös. Men jag tror inte Sverige har en tillräckligt flexibel arbetsmarknad för det: vi har många regler som gör att företag har svårt att göra sig av med anställda.

Om jag vore företagare (vilket inte är omöjligt i framtiden) skulle jag tänka mig för väldigt noga innan jag anställde någon om det var svårt att bli av med honom/henne, den dag jag måste. Oavsett om det är för att det går dåligt för företaget eller det visar sig att personen jag anställt inte klarar av arbetet. Om jag däremot kunde sparka den anställde ganska enkelt (och på kort tid) så skulle jag inte behöva vara lika försiktig: jag behöver inte frukta att bli fast med fel personal, och kan alltså chansa lite mer. För mig betyder det att jag kan vara liberalare med personalen, och för de arbetslösa betyder det att de har lättare att få arbete.

Ifall ovanstående låter bekant eller som helt horribla friheter som företagarna kan ta sig på de anställdas bekostnad kan jag rekommendera en Wikipedia-artikel:

http://en.wikipedia.org/wiki/Flexicurity

Observera att denna modell, som är verklighet i Danmark, förutsätter att man får vettiga ersättningar från tex A-kassan. Och det är inget jag motsätter mig.

För att återgå till inflation kontra arbetslöshet uppstår en fråga i mitt huvud: vilken balans mellan dem är "bäst"? Finns det någon inflation/arbetslöshet som är "bättre" än alla andra? Helst med ett objektivt mått, så man slipper påverkan av värderingar.

För egen del tycker jag att det är bättre med en högre aretslöshet om inflationen hålls nere än tvårtom. Anledningen är att ett ensamt land som har märkvärt mycket högre inflation än omvärlden kommer att få problem. Inte med en gång, men inom en inte allt för avlägsen framtid.

Låt oss göra ett tankeexperiment: Sverige har en inflation på 10% per år, och en arbetslöshet på 0,1%. Norge har 1% inflation och en arbetslöshet på 10%. På tio år kommer priserna i Sverige att ha ökat med nästan 160%, medan priserna i Norge kommer att ha ökat med 10%. Hur kommer detta att påverka ländernas respektive valutor? Gissningsvis kommer den norska kronan att vara starkare än den svenska, även om de var lika värda från början.

Och om den svenska kronan tappar i värde slår detta direkt mot alla varor som importeras: främst allt som tilvlerkas av råolja, som bensin, diesel, eldningsolja och annat. Och om bränslepriserna går upp kommer mycket annat att följa med, eftersom transporterna blir dyrare.

Om Norge (och resten av världen) hade haft en inflation liknande den svenska så hade Sevrige kunnat ha en hög (till beloppet) inflation utan att lida nämnvärt mer än något annat land. Men det går inte för ett ensamt land att skilja sig för mycket från sina grannar. Om någon tvivlar, läs om inflationen i Zimbabwe:

http://en.wikipedia.org/wiki/Hyperinflation_in_Zimbabwe