Uffes blogg

Staten och företagande

Conny Forsström ondgör sig här över att nuvarande regering har planer på att sälja ut en del (eller kanske alla) av statens företag. Det framgår dock inte vilka eller hur många som står på försäljningslistan.

 

Innan man ondgör sig över att staten säljer ut företag den äger, tycker jag man skall ställa sig en fråga: skall staten äga företag? Jag ser ingen särskild anledning för staten att äga företag, det är inte statens uppgift.

De flesta är idag överens om att företag är grunden till den välfärd vi har och vill ha. Om det går bra för företagen kan vi kosta på oss mer/bättre välfärd än annars. Och så länge det går bra för företagen lär det inte vara någon som klagar, oavsett vem som äger dem.

Problemen upptår när det går dåligt för företagen. Om det är staten som äger företagen uppstår situationen att regeringen inte vågar lägga ner företag som kroniskt går dåligt, eftersom det kommer att kosta röster vid nästa val. Och alla regeringar har tyvärr sin egen fortlevnad som högsta prioritet.

Alltså måste svenska skattebetalare hålla ett statsägt företag under armarna, och pumpa in pengar i det varje år för att inte de anställda skall förlora sina jobb. Även om företaget inte har visat vinst på flera år, och ingen tror att det någonsin kommer att visa vinst. Vore det då inte bättre att lägga ner företaget, och bespara skattebetalarna den börda som företaget innebär?

Självklart är det inte något man ser fram emot som anställd, men jag tycker inte det är anledning nog att fortsätta hålla igång ett företagsom går med förlust.

 

Hur är det då när statens företag går med vinst? De genererar i så fall "massor" med pengar som staten kan använda till sina åtaganden i form av välfärd och annat. Finns det något problem med det?

Jag tycker att det finns problem med det. Dels det principiella: driva företag är inte någon som staten skall pyssla med. Dels att det kan ställa till med problem på andra sätt.

Lek med tanken att staten drev ett företag, som gick med vinst. Företaget var verksamt inom någon bransch där du har erfarenhet. Branschen spelar ingen roll. Nåväl, du har erfarenhet av just denna bransch, och får en idé hur produktionen kan effektiviseras mycket, eller du får en idé till en ny produkt. Du har då några alternativ att välja mellan.

Du kan tex starta egen firma och bygga företaget runt din idé. Eller så kan du sälja din idé till något företag verksamt inom branschen. Oavsett vad du väljer att göra kommer du att upptäcka en sak: statens företag kommer att vilja konkurrera ut ditt företag (eller företag du sålt din idé till). Och statens företag har råd att gå med förlust många år, för att behålla marknaden för dig själv. Ur ditt perspektiv så har statens företag i det närmaste oändliga resurser, och kan med rent ekonomiska medel tilltvinga sig dina andelar av marknaden.

Genom sina resurser kan statsägda företag skaffa sig fördlear på marknaden, bara genom att ha staten som ägare.

Vad händer när ett privatägt företag, som kommit på (eller köpt) en innovativ idé blir utkonkurrerad av ett statsägt företag? Som ägare kan man inte dra någon annan slutsats än att man skall strunta i att verka i de branscher där statens företag är verksamma. Staten har således skafat sig monopol på en bransch. Eller flera branscher, om det är riktigt illa.

Och därmed har staten sett till att utveckling och nyskapande har upphört. Hur bra är det för välfärden?

 

———————————–

Om nu staten inte skall äga företag, vad gör man med de företag som staten redan äger? Det finns egentligen bara två alternativ: antingen säljer man dem, eller så lägger man ner dem.

Att läga ner ett statsägt företag i Sverige lär vara politiskt självmord, så det alternativet känns inte interessant om man är politiker.

Då återstår egentligen bara att sälja föreatget. Det är här det poppar upp en aspekt av att köpa och sälja företag: vem vill köpa ett företag om man inte tror att företaget i framtiden skall ge vinst?

Om statens företag konstant genererat förlust de senaste X åren, hur hittar man då en köpare? Man måste hitta en köpare som tror att företaget i framtiden kan ge vinst. Men om företaget kan ge vinst, varför skulle staten i så fall sälja det?

Alltså säljer staten bara företag som det inte finns något hopp för. Och köparen kommer inte att betala mer än vad inventarierna är värda, ungefär. Man köper upp företaget och det första man gör är att sparka personalen och sälja allt som företaget äger. Och så hoppas man gå med vinst på det hela.

————————-

Är det, med tanke på ovanstående, inte bättre att staten inte alls äger och driver företag? Genom att staten inte driver företag löser man många av problemen som kan uppstå annars.  Det enda undantag jag kan se är om det gäller något som staten genom annan lagstiftning har monopol på: tex Systembolaget. Eftersom det finns någon lag (eller flera lagar, jag vet inte) som säger att bara staten får sälja sprit till privatpersoner att dricka hemma ser jag inget problem med att staten är ensam ägare till Systembolaget: staten kan ju inte förvrida marknaden för sina konkurrenter.

Det är dock ett inte helt problemfritt område: höga chefsposter inom företaget kan mycket väl användas som tack till partimedlemmar som gjort sina chefer tjänster. Då kan företaget få chefer som egentligen inte vet vad de pysslar med, och som itne har kompetens för sitt arbete. Det är dock en annan fråga, som jag lämnar därhän.

3 kommentarer

  1. Conny Forsström

    Svarade i min blogg men klistrar också in svaret här:
    Läste din blogg och har hört argumenten förr. I praktiken menar du att välfärden ska skapas av privata företag. Det respekterar jag. Men är det samma privata företag som skattefuskar för tiotals miljarder per år, kanske t.o.m. hundratals? De vill ju uppenbarligen inte finansiera välfärden. Så vilka ska göra det när de statliga företagen säljs ut?

  2. Mr Cool

    Intressant läsning och tänkvärda konklusioner. Det de flesta glömmer bort är att alla ”intäkter” per definition inte försvinner för att ett företag säljs eftersom skatter även betalas av privata företag. Connys orerande om skattefusk har två dimensioner d.v.s. rent kriminella transaktioner eller s.k. skatteplanering. Skatteplanering följer de lagar och regler som ytterst genererats av politiska system över tiden. Men ett bra exempel på misshushållning är SJ där skattebetalarna fick skjuta till 1 MILJARD kronor som ett resultat av en inkompetent politiskt tillsatt ledning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.