Detta inlägg är ett svar på Connys inlägg här.

Conny beklagar sig över att privatägda företag verkar inom vård, skola och omsorg. Invändningen verkar vara att företagen, som alla företag, vill göra vinst på sin verksamhet.

Men jag förstår inte varför. Ur min synvinkel, som är något annorlunda än Connys, finns det en del saker som är oskiljbara från staten. De jag kommer på just nu är makten att stifta lagar, makten att dömma efter dessa lagar, makten att tvinga allmänheten att följa lagarna och slutligen makten att med alla medel försvara landet mot inkräktare. Enkelt uttryckt: staten är riksdag och regering, polisen, domstolsväsendet och försvaret. Jag har kanske glömt något jag tycker ingår i begreppet "staten" men jag ber att få lägga till det senare i så fall.

Allt som staten gör, utom det jag tagit upp i listan ovan, är sådant jag tycker kan utföras av privatägda företag. Därmed inte sagt att privatägda företag alltid kommer att vara bättre än staten på att utföra specifika uppgifter, men jag ser ingen anledning att staten skulle ha monopol på det. Jag säger heller inte att privatägda företag kommer att utföra specifika saker billigare än staten, men jag ser ingen anledning att staten skall ha monopol på det.

Om jag skall dra Connys motvilja mot privatägda företag inom vård, skola och omsorg till en spets kan jag dra slutsatsen att inget privatägt företag skall få varken tillverka eller forska fram mediciner. Anledningen är enkel: det privatägda företaget profiterar på sjukas behov av medicin. På liknande sätt skulle inget företag få ge ut skolbäcker: de profiterar på elevernas behov av undervisning och undervisningsmaterial. Och det samma gäller pennorna som används i skolan. Och företaget som städar skollokalerna. Och företaget som levererar mjölk till skolan. Och företaget som…..

Det blir lite tröttsamt efter ett tag tycker jag, för det skulle gå att förbjuda det mesta inom privat företagande om man ville, med samma motiv som jag skissat ovan.

Hur skulle man då kunna tillåta privata företag inom tex skolan? Man kunde tex införa ett system där de privata företagen inspekteras med oregelbundna mellanrum, på slumpvis valda datum och utan förvarning. Om staten, vid sin inspektion, finner allvarliga brister får företaget böta en pengasumma som står i relation till bristernas allvarlighet. Eventuellt kunde man ha en stigande skala, så att återkommande brister straffas hårdare, och man kunde till och med dra in företagets tillstånd att bedriva undervisning om det var riktigt illa.

För det finns en sak som alla företag förstår: pengar! Om en brist inte kostar dem pengar kommer de troligen inte att göra något åt den. Men om bristen kostar pengar kommer den att åtgärdas illa kvickt. Och ju mer den kostar desto snabbare kommer den att åtgärdas.

Jag kan tänka mig ett scenario i vilket inga privatägda företag får verka inom vård, skola och omsorg. Och heller inte profitera på dessas verksamhet och behov. Men det blir då en hel del märkliga effekter: staten skulle behöva ett antal anställda, inom många genrer, som skriver läroböcker. Och staten skulle behöva en gren (kanske ett helägt företag) som tillverkar skrivböcker, pennor, suddgummin, linjaler och annat liknande. Och staten skulle behöva leverera mjölk till skolan. Och några anställda som städar skollokalerna.

Och allt detta kan staten ordna. Det är inte det som är problemet, utan  nästa steg: om staten ordnar allt jag tagit upp ovan (och en hel del jag inte tagit upp…), skall dessa delar av staten få sälja sina varor/tjänster till andra än staten? Jag tycker inte de skall få det, eftersom det skulle förvrida marknaden (läs mitt förra blogginlägg). Men om då staten har några anställda som levererar mjölk till skolorna i Stenele, Sollefteå och Stockholm, kommer inte denna mjölk att bli onödigt dyr? Mjölk är ju inte en produkt som behöver specialanpassas, så jag ser ingen idé med att ha två parallella leveranskedjor, det blir onödigt dyrt för alla.

Och ungefär detsamma kan sägas om allt annat: det kan bli onödigt dyrt för staten att hålla sig med egna städare, egna läroboksförfattare, egna vad-du-nu-vill. Märk väl att det inte med automatik blir dyrare, jag bara tror att det kommer att bli så, om staten skall fixa sina egna leveranskedjor för vård, skola och omsorg.

———————————–

Med risk att ta upp argument som andra använt (jag har ju faktiskt läst dem någonstans…) så undrar jag över en sak, på ett generellt plan. Lek med tanken att jag vore lagkamrat med Zlatan. Jag skulle i så fall vara ruskigt bra på fotboll, och tjäna flera miljoner i månaden på att sparka omkring en läderboll. Eftersom jag inte hört någon kritik från vänsterhåll mot bra fotbollsspelare antar jag att de är acceptabla, med miljonläner och allt. (Litet sidospår: för några år sedan ville Lars Ohly skattebefria fotbollsspelare….)

Nå, en bra fotbollsspelare kan se till att ge ungdomen något att tro på, ett lag att vara sig fanatiska över.

Men om jag inte är en bra fotbollsspelare, utan en bra företagsledare, så är plötsligt ljudet från vänsterhåll helt annorlunda. Plötsligt skall jag beskattas extra hårt (om jag ens får överleva utrensningen). Jag bespottas av dem som inte känner till mig, utan bara vet vad media berättar, jag hånas och förlöjligas när jag berättar något som berör företaget.

Och ändå så har jag gett mina (kanske många) anställda ett jobb med lön, så de kan betala sin hyra. Ett jobb med lön, så de kan få mat på bordet. Ett jobb med lön, så de kan klä sina barn. Är inte det värt mer än att roa folk några timmar på kvällen, när de väljer att titta på en fotbollsmatch?