…livskraften ur vårt samhälle!

Så här i lunchtid har ni säkert betydligt bättre saker för er än att läsa en massa långa blogginlägg. Så därför tänker jag inte bli speciellt långrandig. Det enda jag tänker göra är att lägga fram ett par ekonomiska exempel som visar på alternativ till den destruktiva väg som Umeås politiska ledning har slagit in på. Vi är nog ganska många som vid nästa val kommer att visa exakt vad vi tycker om hur våra kommunala skattemedel används. Att kulturen tillåts utarma de allra mest grundläggande samhällsfunktionerna skapar en kraftigt nedåtgående spiral som bara kommer att öka den närmaste tiden. Detta kommer att skapa en situation där vårt samhälle till sist kommer till en punkt där vi står inför ett monumentalt problem med att återupprätta och fixa till de verksamheter som nu lämnas vind för våg och tillåts förfalla.

Men som sagt jag skulle ju inte bli långrandig. Så här nedan kommer jag att visa några tänkvärda exempel på hur en enda kommunal utgiftspost kan belysas ur ett landsbygdsperspektiv.

Väven kostar 120 000 000 kr/år

Den årliga lokalkostnaden för Väven uppgår till 120 miljoner kronor. Det är faktiskt en ansenlig summa pengar och detta är alltså endast årskostnaden för lokalerna. Rimligheten i att använda så mycket skattemedel till denna verksamhet måste man nog vara politiker för att förstå! Här struntar vi dock i att fördjupa oss i den lilla detaljen att kostnaden för att bygga Väven hamnade på i runda slängar en miljard, för det är ju en helt annan historia. Men det är många sköna skatteslantar även det! Eftersom våra politiker talat om för oss att de ökade lokalkostnaderna som skulle uppstå vid en ombyggnation av Bullmarks skola är alldeles för höga för att kunna vara ekonomiskt försvarbara så tänkte jag att vi kunde kika på några räkneexempel…

Vävens årliga lokalkostnad på 120 miljoner skulle räcka till:

• Lokalkostnader för 168 skolor av Botsmarks storlek.
• Lokalkostnad för 75 skolor av Bullmarks storlek
• Lokalkostnad för 20 nybyggda F-6 skolor  (Just detta bygger på kommunens egna tveksamma beräkningar av lokalkostnad för en ny skola i Bullmark)
• Lön och sociala avgifter under ett år för ca: 230 extra pedagoger.

Detta går ju naturligtvis även att belysa ur andra perspektiv, t.ex. från vård och omsorgsperspektivet. Men poängen är i alla fall att stora summor som skulle kunna användas till att bygga och underhålla ett stabilt tillväxtsamhälle istället först går till de verksamheter som trots allt måste anses utgöra grädden på moset, det som borde få pengar när all basverksamhet fått sitt. Men i Umeå gör vi allt lite bakvänt och det är vårt eget fel, för det är tyvärr vi som valt fel politiker i ett antal år nu…

Så det är ganska enkelt att konstatera att kulturen suger livskraften ur Umeå kommuns grundläggande samhällsservice.