…finns det i politiken?

Vi har ju fått en hel rad med indikationer och regelrätta bevis på den stora klyfta som finns i de socialdemokratiska leden. Denna klyfta som fortsätter att växa kan inte ens det mest toppstyrda av Umeås partier hålla stången med sina hot och krav om lojalitet med ”partiets” linje. Det som är en besvärande faktor för dem är också att ett par av toppositionerna innehas av relativt orutinerade politiker som inte riktigt verkar vara mogna att axla det ansvar som krävs. Kort och gott kan vi kalla hela situationen för Blåbärspaj…

De rapporter vi får från ”insidan” är faktiskt väldigt intressanta och de ger oss en kompletterade bild av varför t.ex. skolfrågan tycks vara helt cementerad från socialdemokratiskt håll, trots den interna storm som rasar. Inom Umeås största demokratiska parti får enligt uppgift inte vem som helst blanda sig i ett ett ärende eller fattat beslut hur som helst. Hans Lindberg är den enda i hela partiet som har ”rätten” att intervenera i t.ex. beslut som fattats i en nämnd, om något nu, Gud förbjude, skulle ha gått på tok. I allra yttersta undantagsfall så verkar även Margareta Rönngren få agera. Men som sagt i huvudsak finns det bara en enda person i detta jämlika och solidariska parti som har makten att initiera en aktion för att rätta till sådant som blivit fel.

Med tanke på Hans Lindbergs uppenbara problem att kunna skilja på vad som är rätt och fel både vad gäller det som totalt sett är bäst för Umeå och även vad gäller hur man hanterar sanningen, så känns detta väldigt oroväckande. Det här är ju också en ganska uppenbar förklaring till varför det mullrar så mycket internt inom socialdemokraterna.

Alla som trodde att partiets arbete utgår från grundläggande socialdemokratiska värderingar får nog tyvärr tänka om, den här ledningen har en helt annan styrmodell för sitt ledarskap och vad gäller styrmodellens slående likheter beträffande uppförandet av arkitektoniska monument i sin egen ära så räcker det väl om vi nämner Väven …