Fullmäktigemötet i Storuman.

Ett intressant möte inte minst den information vi fick på förmiddagen av Kerstin Hamre och Ellinor Bodel. Här belystes bl.a. hur viktig kulturen är för människors välbefinnande. Och tyvärr måste jag konstatera att "välbefinnandet" för folk i kommunens västra del ligger nedpackade i kartonger. Ett aktivitetshus liknande det som finns i Storuman verkar avlägset. Kommunledningen kanske inte tycker att det är så viktigt med Tärnabornas hälsa och välbefinnande. Vi fick även tips på en del knep om hur man på ett enkelt sätt uppträder mot kunder med demens på äldreboenden. Ett exempel var att för att få dessa människor litet mera medgörliga skulle personalen sjunga en liten snutt när man ville få uppmärksamhet, "vi går över daggstänkta berg fallera" var en sång som rekommenderades.

Jag hade skrivit en interpellation ang. avsaknaden av preparering av längdskidspåren i Tärnaby och ställt frågan om det inte var dags att kommunen köper in en egen pistmaskin och anställer en idrottsvaktmästare precis som man gjort i Storuman. När kommunalrådet skulle avge sitt svar tänkte jag att nu djä … är det dags att sjunga lite för att få ett bra svar. När jag gick upp till talarstolen klämde jag därför i med "vi går över daggstänkta berg fallera". Men inte hjälpte det. Svaret jag fick var jättedåligt och löd ungefär så här "vi får se om inte någon annan o.s.v  o.s.v." –  vilket fritt översatt betyder nej. Som sagt, sångmetoden hade visat sig effektiv inom demensvården och frågan uppstår, tillämpade  jag metoden för sent eller för tidigt? Men precis som med kulturen anser kanske kommunledningen att satsningar på en basnäring i kommunen är lågprioriterad. Kanske just för att den finns i Tärnafjällen. 

Som tandläkaren brukar säga "varsågod och skölj".