Håkan Rombe, pensionär Storuman

 Gumball 3000 är en "rallytävling" där nyrika (nåja en del förbrukar ärvda pengar) visar upp sina svindyra racerbilar genom att tävla på allmän väg. Enligt uppgift finns ingen press på förarna att köra fortast,men är det lekstuga så är det. Många åker fast men skrattar åt de svenska böterna 4000 kr. Kostnaden bara för att delta är väl 100-tals gånger den summan. En av racerbilarna har kört av E4 och orsakat långa köer. Hur kul som helst att sitta i den kön och svära kan man tänka. Polisbevakningen i de olika länder som hemsöks av detta missfoster till tävling kostar skattebetalarna stora pengar.

De svenska nyrika som deltar får finna sig i att det personliga varumärket solkas och att frågetecken sätts för omdömet. Snacka om miljöbovar. Här har de fått  ansikten!

 Skärp straffen avsevärt för hot och våld mot politiker. Dessa allt vanligare brott är riktade mot demokratin och därför mycket allvarliga. Samhället måste markera att hot och våld mot politiker får snabba och kännbara konsekvenser.

Samhället måste också ge skydd åt hotade politiker och deras familjer. Polisbevakning och övervakningskameror kan vara delar i detta. Vårt "öppna" samhälle vad avser politikers möjligheter att bo och gå omkring som "vanliga" människor är uppenbarligen historia nu efter Palme och Lind. Vi får gilla läget och agera därefter.

 Milda makter. Detta är allvarligt. Ett konstitutionellt dråpslag mot Maddes nya kille. Vid kungliga middagar får nu den stackarn inte äta vid det kungliga bordet utan får käka tillsammans med uppassningen i köket. Vår grundlag måste moderniseras för att "vara i tiden". Gifter man sig med en prinsessa måste man per automatik bli minst prins och hertig av Storuman-Lycksele! Lite generalsuniformer och medaljer från vunna fältslag skadar inte heller. Krimskramset måste hållas på en sedvanligt  hög nivå!

Ämnet kommunsammanslagningar är aktuellt igen. Det är bara att konstatera att vi nått vägs ände och inte klarar skola och omsorg längre i små glesbygdskommuner. Framförallt äldreomsorgen slukar alltmer pengar pga att andelen äldre blir större och att vårdtyngden ökar.  Detta är ingen hemlighet för den som följer utvecklingen. Vi måste börja med sammanslagningsförberedelserna redan nu innan vi har ett omöjligt läge inom kärnverksamheterna.

Staten måste peka med hela handen för frivilligvägen tycks vara blockerad av kommunpolitiker som som ser kommungränsen som en militär motståndslinje. Mycket fagert tal ändrar inte mycket på det. Kommunalförbund kan vara bra när det gäller samverkan på enstaka områden men blir otympligt och svårkontrollerbart för de olika kommunfullmäktige om nästan all verksamhet skall vara bedriven av olika kommunalförbund. Södra Lapplands 7 kommuner är nu nere på totalt 35 000 invånare vilket väl är ett minimiantal invånare för en bärkraftig kommun. Samverkansandan mellan de sju är inte särskilt väl utvecklad. Vilhelmina och Dorotea vänslas med Strömsund i Jämtland. Sorsele och Malå vänslas norrut med Arjeplog och Arvidsjaur. Storuman har då bara snälla Lycksele att vänslas med.

Södra Lappland borde slås ihop till en kommun vilket skapar en någorlunda styrka i umgänget med Umeå och Skellefteå. Tänker vi turistiskt kunde denna nya kommun kallas Södra Lapplands kommun. Mycket stora belopp skulle sparas på effektivisering av ledningsfunktioner och samordning av gymnasieskolor och komvux mm och det blir lättare att rekrytera kvalificerat folk till chefsposterna. Ska man tro enskilda yttranden in i TV-kameror finns ett stort motstånd hos de politiker som har välbetalda uppdrag, kommunalråd och liknande. Man sågar inte av den gren man sitter på.

Staten får bli den nödvändiga katalysatorn. Enligt Lennart Holmlund är man på full gång i Finland med kommunsammanslagningar och även på andra håll.

 Så uttrycker sig en recensent i dagens V-K om lördagens konsert i Friends Arena. Och det är ju klart att om man kommenderar en kritiker som tycker Springsteen är gubbrock till en konsert är väl ingenting bra. 166 000 har besökt Bruce Springsteens tre konserter, varav jag bevistat en, och nöjdheten var ganska total bland publiken som bestod av alla åldrar från 5-90 år. Jag såg dessutom ingen i publiken som hade förstorade pupiller. En ganska fantastisk publik med andra ord. 

 Ska man tro mediabevakningen av eurozonen vore euron Sveriges undergång. Men så är det inte. Vår skvalpande krona är nu så dyr att exportindustrin går på knäna, kanske speciellt råvaruindustrin. Skogsindustrierna blöder. Euron har t ex tjänat Tyskland och Finland väl och Sverige skulle sannolikt ha tjänat på den. Greklands problem är stora men påverkar inte oss särskilt mycket. Greklands problem är hemlagade.

http://www.expressen.se/nyheter/goran-persson-fortsatter-tro-pa-euron/

 Avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar  innebär att andra måste betala in skatt till vårt gemensamma bästa med motsvarande belopp. Det är inte rättvist! Det finns en massa invändningar man kan ha. Vilka föreningar och organisationer  som är tillåtna bestäms av Skatteverket som naturligtvis har en omöjlig uppgift. En del organisationer har t ex ren geschäftsverksamhet som kan vara svårt att avslöja. Toppfigurer som åker privatflygplan etc. Jag tänker då främst på USA men inget hindrar att sådant kan hända även här. Vad jag menar är att det blir en gränsdragningsproblematik som urholkar legitimiteten. Folk är uppfinningsrika och många kommer att försöka "kvala in" på tillåtna listan.

De tillåtna organisationernas ändamål är ibland av sådan art att det inte kan vara ett allmänt samhälleligt intresse att alla skattebetalare skall vara med och subventionera verksamheten. Ja, ja, ja  jag förstår mycket väl att avdragsrätten tillkommit genom kohandel. Gränsdragningsproblem, ändamålsproblem och rättviseaspekten får mig att dissa avdragsrätten. MÖJLIGEN kan jag gå med på avdragsrätt för gåvor till forskning på allvarliga sjukdomar. Men gränsdragningsproblem igen! Vad är en allvarlig sjukdom?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-ge-ska-inte-skattesubventioneras_8160570.svd

 Det är märkligt vad den där solen gör sig skyldig till. Polisen intygar att det var omöjligt se något pga solen. Alltså vaddå? Är det då bara att tuta och köra ihjäl människor och åtala solen för det som hänt.

Solen kan väl inte vara skyldig till vissa bilförares obefintliga omdöme? Ser man inget skall man väl inte köra alls eller åtminstone sakta ner till knappt styrfart! Polisen borde sluta med att vid varje trafikolycka med svåra skador eller död  som följd betona att ingen misstänks för brott, till och med när det är uppenbart att en eller båda parterna sysslat med kappkörning på allmän väg som i ett fall nyligen. Det är för övrigt åklagare som bestämmer om någon skall åtalas. Nästan alla trafikolyckor beror på brott mot trafikregler.

Svart låda i bilarna som registyrerar fart skulle vara mycket klarläggande när man inte begriper att det behövs en viss fart för att köra ihjäl människor. Sådan registrering finns sedan många år i lastbilar och kommer visst snart även i skåpbilar.

http://www.vk.se/865661/blandades-av-solen-orsakade-dodsolycka-2

 I Sverige ledsagas monarkin av ögonbedövande reklam i tidningar och etermedia. Ingen dag utan prinsessor och prinsar mm i våra aftontidningar. Tantsnuskpressen Se och Hör, Allt om Allt etc etc har i alla tider försörjt sig på behovet av bling bling och halva tidningarna fylls naturligtvis av kungar, drottningar, prinsar, prinsessor och prinskorv. Alltid finns det något statsrättsligt  viktigt att kommentera, fräknar, ny frisyr, körning av rallybil, toalettbesök etc etc. Följaktligen tror folk att hela vårt liv hänger på en skör tråd om monarkin förpassas till historiens slutförvar av relikter.

Informationen om EU:s betydelse för vårt land och Europa är för det mesta negativ. Bryssel används närmast som ett skällsord. Greklands i högsta grad självförvållade problem skylls på EU. Ingen positiv information om frihandeln, fria rörligheten för arbetskraft, rätten att studera i andra länder inom EU får vi ta del av. Inte heller fördelarna med att EU är en stark röst i världen tack vara sin drygt halva miljard invånare.  EU-politiken sköts med vänster hand av de politiska partierna med undantag av folkpartiet som vågar tala ur skägget. Debatten i Sverige handlar om tjafs och bjäfs t ex snusfrågan. Få talar om nackdelen för Sverige att stå utanför euron vilket medför en för stark krona och exportsvårigheter för våra företag. Skogsindustrin t ex går på knäna.  Följaktligen tror folk att allt negativt beror på EU.

Sverige har lurat i skolbarn ända från 1946 att Sveriges neutralitet gör oss till jordens godaste folk (självgodaste vill jag säga). Att det är fullt medvetna lögner av Sveriges regeringar skvätter bara bort som vattendroppar på en het spis. Vem bryr sig om självförhärligande förljugenhet när vi framställs som inkarnationen av gott samvete. NATO har i årtionden framställts som lika goda kålsupare som den kommunistiska Warszawapakten. När flera generationer matats med sådan intellektuell dynga kan resultatet bara bli ett. Följaktligen har vi en negativ opinion mot svenskt NATO-medlemskap.

Som Povel Ramel sjöng, "allting går att sälja med mördande reklam, till och med konserverad gröt". Nu har vi både konserverad gröt i butikerna, en helägd kungafamilj som plågas dag och natt av snaskande hovreportrar och hovnarrar, EU-negativ opinion och negativ NATO-opinion. 

Som man ropar får man svar. Men inte av mig, jag tänker själv.

 Enligt svensk praxis släpps straffångar ut när 2/3 av strafftiden avtjänats. Vi har samtidigt en ständigt pågående diskussion om huruvida hårda straff minskar brottsligheten. Om man åker in i den långa tunneln och bara söker efter den lilla ljusa punkten som förebådar tunnelns slut, utsläppandet av våldsbrottslingen, får man en torftig och syrefattig diskussion. Om vi uppehåller oss en smula vid brottsoffrens upplevelser av den STORA GODHETEN blir det en annan diskussion. (Den är definitionsmässigt godast som inte vill ha några straff alls).

Hagamannen förstörde livet för flera kvinnor. Dessutom injagade han skräck i tiotusentals kvinnor i Umeå med omnejd under ett decennium. Är det förmätet att påstå att fängelsetiden för Hagamannen har inneburit friheten åter för tiotusentals kvinnor under exakt samma tid. När Hagamannen släpps ut kan man ju fråga sig hur alla dessa kvinnor i Umeå känner sig inför vetskapen att han är fri igen att göra vad han vill och när han vill.

Brottsoffren är ofta en vid krets människor och som i Hagamannens fall en stor del av befolkningen i en stor stad. Vi har nog en lång väg att vandra innan brottsofferperspektivet fått fullt genomslag i rättskipningen. I Hagamannens fall är det fråga om man ens ska ta ordet brottsofferperspektiv i sin mun. Bedrövligt är ordet!