P-vakt. Yrke eller psykisk sjukdom?

På ett klistermärke på ett fordon jag tittade på igår stod det "P-vakt. Ett yrke eller psykisk sjukdom"

Jag och min familj satt och avnjöt lite parisare utanför COOP på Ersboda igår. Jag har vid ett flertal tillfällen iaktagit den p-vakt som idag va i tjänst där på parkeringen och även hört andra berätta otroliga historier om honom och hans sätt att jobba på.

Min bedömning: – Han kan inte må bra.

Den p-vakten måste älska sitt arbete och få en enorm "kick" av att få visa sin makt över bilisterna. Vi satt och tittade på honom hur han smög mellan bilar långt från p-förbuden med ögon på de stackare som tillfälligt stannat nära bolaget och entrén till COOP.

På avstånd fyllde han i p-boten och sprang sen fram och överaskade bilisterna med ett leende. Alla bilister han gick fram till vart ju oerhört arga vilket antagligen gav denna nitiska man en extrakick, troligen det närmaste en orgasm han någonsin varit.. Vissa tog inte ens emot boten då de ansåg att han uppförde sig mycket illa och inte värdigt sin uniform.

Att en människa som han kunnat springa runt på COOP under så lång tid utan att ledningen funderat över hans tjänsteutövning och att ingen ännu råkat köra över han*S*

Helt otroligt att man kan känna sig tillfreds med sig själv över att "ta fast" så många bilförare och dessutom med det bredaste leendet och med en sånn överlägsenhet?

Tur att alla p-vakter inte har denna som förebild utan bär sin uniform på ett mer ärbart sätt.

Godmorgon.

//Big Papa