Ikväll när sonen och hans kusin tog paus i lego byggande för att sova för natten, ville kusinen låna ett gosedjur. Den första som fick komma ner från Hyllan var C Gäddan Kaj. En dop present från en barndomsvän som hade magisk fantasi. En fantasi som jag bara kunnat drömma om att ha.

Utan henne hade min barndom blivit mycket tråkigare, ingen gäddan kaj, som hade sitt ”akvarium” i handfatet på killarnas toalett (haha). Ingen knarkliga som gömde sitt knark vid dammen och stora stenen, inget radio program med frågesport med noll IQ Cecilia som inte fatta att det var ett lodjur som hade två tofsar på huvudet och inte Två tofsvipor. ???? Allt var såklart fantasi, men författare blev hon till

Prinsessan som svalde ett glaspiano – Nina Hampusson. Hon förgylle

Min barndom med otaliga spökhistorier som hon hitta de på så jag knappt våga gå hem. För mellan oss var jag tvungen att först gå förbi byns missionhus och sedan 500m bortanför de låg EFS. Där var jag helt övertygad att det spökade. En annan barndomsvän pappa berättade att de begravt en gammal dögrävare med hög att. Så gissa om jag sprang hem fort under min barndom. Från Nina kunde jag välja en annan väg men var tvungen att gå/cykla efter storvägen och komma upp vid EFS fast där fans ofta en upptrampade genväg så man slapp gå förbi själva gården. Åja har jag nämt att jag fortfarand ogillar mörker haha.

Sant faktiskt. Måste ju behärska mig när det gäller min rädsla. På jobbet låser jag ytterdörrarna så fort min kollega har gått. En av brukarna brukar hänga med på min ”kolla om dörrarna är låsta runda” lite som en man som heter Ove, fast inte så sur mest stressad och rädd haha. Älskar våren och sommaren här uppe. Tiden då mörker inte finns.

Åter till Kaj, när dottern fick honom som doppresent så blev jag glad på riktigt. Hon fick många fina presenter med Gäddan Kaj finns med oss ännu.

I kväll vakar en annan Kaj över mig vid sängen. Sonens bästa julklapp enligt honom själv. Ninjago Kaj och hans robot Review.