När jag var runt 20 års åldern jobbade jag inom särskolan i Umeå. Gymnasieklass. När jag jobbade där använde vi filmkamera mycket för att filma aktiviteten.

Men förstod nog inte själv syftet med filmkameran som jag gör nu.

Fick av en gammal arbetskamrat som fortfarande jobbar kvar på samma skola en film med mej och en av de gamla brukarna som jag jobbade som Elevassistent till (sedan följde med som personalig ass in i dagligaverksamheten och boende).

Det var en film där jag och brukaren skulle visa vilka tecken h¤n kunde så andra skulle förstå  när h#n pratade, de va en hel del hemmabyggen från dennes sida hahahaha. (sötnos!) Ja men nu 15-12 år senare sitter jag nu med en kopia av detta och tittar. Herrgud vad brukare surrar om vad som är på bilderna och runt bilderna. Ett exempel är när jag ber brukaren teckna fel, brukaren som kunde nypas och ofta fick tillsägelse över detta teckna då, Nypa, Ont, Ajabaja. Jag svarar, Nä ### teckna fel.

Hallå, det var ju jag som inte fatta eller såg vad hon sa!!!

Snacka om att slå knut på sig själv

Filma är bra, men då är det ju en fördel om man vet vad man ska göra med den hahaha,  vilket syfte man ska ha med matrialet.

Ja nu var ju syftet att andra skulle titta på den och se vilka tecken brukaren kunde och filmen användes som det också. Men jag kunde ju ha använt den till så mycket mer.

Ett tillfälle ber jag brukaren att teckna det h¤n gör på rasten, var på brukaren reser sig direkt för att gå på rast!. Hahaha blir så varm i hjärtat när jag ser brukaren och den härliga kärlek mellan ass och brukare som vi hade.

Ömsesidig respekt!

Vad har jag lärt mig på vägen av mitt yrke då.

Jo titta, känna av läget och gå tillbaka och reflektera, prova igen och kanske prova någon ny väg om den förra misslyckades. Få brukaren att känna sig trygg i situationen som uppstått och med mej som personal, visa för brukaren att jag lita på brukaren och denne kan lita på mej.

Kan nog vara så att den senaste veckan med föreläsningar och denna filmsnutt (på 15 min) har fått mej att tänka mycket om och hur vi bemöter brukare och hur JAG blir bemött som personal. Ofta får jag som personal skala bort allt som jag står för och vara som en kamelont. Fast det finns ju nått att lära sig av det också. Att allt inte handlar om jaget utan Brukaren i Fokus!