6 månader sedan pappa dog, 5 månader sedan vi hade begravning med honom. Den konstigaste men ändå bästabegravning jag varit på. Allt var så mycket pappa Kennet en Kennet!

De är så sjukt att våra liv bara rullar på som vanligt och varjegång vi åker hem så förväntar man sig att pappa ska va hemma, eller att när mamma ska komma hit så förvänta man sig att pappa ska komma lunkandes med kepsen på sne och Kiwi dragandes i kopplet. Men så är det inte. Inte alls, Aldrig mera… Aldrig mera!

Mamma hon är stark som en Oxe hon klarar det mesta, men visst ser man hur jobbigt det är ibland, men när hon känner  kärleken hon får av oss och framförallt sina barnbarn så ser hon lugn ut. Ett nytt kapitel i våra liv har börjat, det utan pappa…

I 34 ½ år har han funnis i mitt  jordeliv. Undra hur vi träffas nästa gång?!!? 

Det jag och nog alla som kände pappa sakna mest är hans nästan dagliga röst i telefonen. Han höll koll på oss alla, framförallt vi barn och barnbarn. När han skaffa FB var ju värsta hitten för honom, nu kunde han även ha koll på Jocke som han aldrig fick tag på hahaha. Han va stolt över oss alla på olika sätt.

Glömmer inte när vi satt i Bilen jag, barnen och Jockes son Rasmus på väg till Lillsyrran Ida nu när hon fyllde år. Så börja jag och Rasmus av någon anledning prata om Relationer, när Rasmus helt lugnt sa. 

Farfar sa att de va bättre jag blev bög då slipper jag massa  onödigt tjafs!! 

Japp jag dog av skratt hahahaha! Tok gubbe!