”Du har tillfört något till mitt liv”

När jag fastade i höstas skrev jag följande dagbok:

Fastedagbok

Nedtrappningen 29-30 augusti 2013 Att skära ner på maten var inget större problem, men redan första dagen fick jag huvudvärk som alltmer eskalerade. På kvällen första dagen, efter att ha svurit över att jag blivit väckt av kollega som ringde vid elvatiden, provade jag Juslins metod och gick upp och drack vatten i mängd varefter mullret lade sig tillräckligt för att jag skulle få ro att sova. På natten vaknade jag som alltid när jag druckit the eller mycket vatten på kvällen med en blåsa av badkarsmått.

På morgonen efter avnjutit fruktfrukost gick jag ut med hundarna. Hela förmiddagen besvärades jag av värken i axeln samt en alltmer tilltagande huvudvärk. Jag kände knappt av hungern pga värken och tyckte mest det var besvärligt att få i sig frukten. Det kändes som att jag bara fick i mig syra av all frukt. Efter lunch var jag helt slut och somnade trekvart på soffan. När jag vaknade upp hade huvudvärken gått över. Om värken berodde på koffeinabstinens eller annat låter jag vara osagt. Det är intressant att se hur många situationer som förknippas med mat i ens liv; kaffe efter maten, mumsbitar när man lagar mat och andra belöningssystem för att ta sig igen dagen. Till middag blev det buljong – Rene Voltaires Lantbuljong – som var helt OK, med en fruktröra till efterrätt som ytterligare underströk syran. Ser fram emot morgondagens frukost, potatisvatten.

Dag 3 31/8 2013 Potatisvattnet smakade ungefär lika lite som man kunde förvänta, dock spetsat med citron fick det dock lite karaktär. Surt. Konstaterade att jag tycks gå ner i 1 kg per dygn. Efter de två första dygnen gick jag ner från 83,3 till 81,3. Emellertid vet jag att fram till 80 kg kan det gå raskt, men sedan är det som om viktminskningen stannar upp. Så var det med träningen, men annat kan gälla med fasta. Detta är den egentliga första fastedagen, men alltefter dagens fortskridande kan jag konstatera att hungern besvärar föga. Men maten är, speciellt småätandet, kopplat till situationer, som att ta en kaffe efter hundpromenaden. Småäta vid matlagning. Jag åkte ner på stan och väl där började tanken gå på om vilket fik man skulle uppsöka eller vilket lunchställe jag kände för. Gjorde paj till grabbarna med massor av godsaker i, men det gick bra så länge jag kom ihåg att tygla reflexen att provsmaka allt automatiskt. Men livet har förlorat en njutningsdimension och drivkraft, det är tydligt.

1 september Konstaterade att viktkurvan är stenhårt på -1kg per dygn; i morse vägde jag 80,3 kg. Måltiderna är helt meningslösa, men det är tydligt hur kroppen får nya krafter snabbt. Fortfarande känner jag egentligen ingen hunger alls. Den tråkiga frukosten ger dock en viss belöningskänsla även om den inte kan mäta sig med småätandet och fikandet. Efter en aktiv dag med fikaförsäljning på Svantes match och efter att ha hjälpt Nillas väninnas dotter Sandra till Johans lägenhet och installerat henne där och därefter en mängd hushållssysslor så kände jag mig ganska kraftlös och somnade ett tag före och efter maten. Känner att jag inte kan koncentrera mig på läsning särskilt länge utan att somna. På kvällen bytte jag ut pressad apelsin mot blodgrape i varmt vatten. En kick i det lilla. I morgon blir det intressant och se hur det går att jobba under fastan. Upplevde dock en viss lätthet i stegen när jag var ute med hundarna. Jag har även upplevt stråk av en känsla som skulle kunna definiera som ”öppna sinnen” en intensiv närvarokänsla i nuet som jag saknat de senaste åren; ett sorts livskänsla där jag upplever att alla intryck går direkt in i medvetandet. Vanligen kan jag uppleva det omgivande som det går genom ett raster, ett avstånd som genom ett sikte.

2 sept. 79,8 vägde jag i morse, så viktminskningen lugnar ner sig. Jag var lite fundersam över hur det skulle gå att jobba, men det gick bra.

3 sept. 79,4 i morse. Blev väldigt trött vid lunchtid och sov en halvtimme, sedan var jag pigg. Upplever då och då under dagarna små pigghetskickar, men fysiskt orkar jag mindre. Ser fram emot nästa vecka då jag kan börja springa igen. Förhoppningsvis några kilo lättare vilket ger extra skjuts åt löpningen. Ser nästan mer fram emot löpningen än mat. Suget efter mat har mest blivit ett irritationsmoment.

4 sept. 79,2 i vikt på morgonen. Sänkningen planar ut. Börjar mer känna av magknorr idag och tycka att det ska bli skönt att äta normalt. Längtar inte så mycket efter godis, snask och kaffe o.d. utan mer efter pasta med kyckling eller liknande, eller fisk typ strömming med potatismos.. Helena kom hem från Riga idag med presenter naturligtvis i form av choklad, whisky och Calvados, men den som väntar på något gott får längta. När jag berättade för en ungefär jämnårig om mitt fastande så sa hon att hon var glad att hon gått igenom de där faserna i livet; en mycket talande reflexion. Jag fastar för att jag befinner mig i den fas i livet då det är lätt att just få rutinerna att bli huvudsaken. Det är för att bryta just hennes tänkesätt jag fastar.

5 sept. 78,9 kg i morse. Det var länge sedan jag var nere under 79. Troligen. Vi ägde ingen våg under 20 år så jag gissar. Känner en leda över måltiderna och drickandet, så det blir nog lagom med 7dagar fasta (11 med ned- och upptrappning). Sista fastedagen 78,1! Av någon anledning accelererade viktminskningen senaste dygnet. Jag har känt mig mer hungrig, det är sant, men inte varit mer aktiv eller gjort något annat som förklarar saken. Såvida inte Birgiths massagebehandling förklarar saken. Massage frigör en hel del och borde därmed bränna ett och annat.

Upptrappningen

7/9 I morse; 77,1! Jag undrar vad det är jag förbrukar just nu? Har kroppen verkligen börjat koka ner i de riktiga förråden? Vad jag minns skrev Juslin att han brukar gå ner 6-7 kg, men intervallet! Ser ut som en puckelpist. Vill nog inte tappa mer vikt, annars blir jag väl kallad för Gustaf V.

8/9-13 I morse 77,3 kg, det har alltså vänt. Känner mig mer hungrig fortfarande på förmiddagar. Jag äter nog mer på förmiddagar än genomsnittet.

10/9 78,0 i morse. Ute och sprang igår och märkte tydligt av minskningen i vikt. Kände mig lätt och snabbare om jag tryckte på, även om kondisen inte är på topp var känslan desto bättre.

13/9 77,9 i morse. Av någon anledning har jag stannat kvar på denna vikt. Har ätit normalt och känner fortfarande av fastans positiva effekter. Har lite dåligt samvete om jag äter mycket. Fortsätter min hälsomånad två veckor till

Sammanfattning Första ett och ett halv dygnets huvudvärk var jobbig, sedan när den egentliga fastan började gick det över förväntan. Fastan satte fingret på hur man belönar sig genom dagarna. En viss tomhet inföll sig då jag inte kunde ta del av dessa belöningssystem jag byggt upp kring mig själv och mitt liv. Tillvaron blev tråkigare, samtidigt som det var avslöjande hur mentalt beroende jag gjort mig av dem. Har inte hittat någon grönsaksjuice förutom Brämhults morotsjuice som håller måttet.

Fastan var en positiv upplevelse, så du har tillfört något till mitt liv. Tackar! /Peter