Utdelningen av Hawaii-platserna

Av , , Bli först att kommentera 1

Dagen efter Ironman France så var det dags för utdelningen av de 50st Hawaii-slotsen som tävlingen fått av World Triathlon Corporation som arrangerar Ironmantävlingarna med finalen på Hawaii den 13:e oktober.

Jag hade konstaterat att vi var 471 st startande i min age group och det innebar ca 1/5 av hela startfältet så jag trodde att min 8:e plats skulle räcka. Döm om min förvåning när speakern meddelar att det är bara SJU platser i M40-44!?

Nu innebar det att någon som var före mig i resultatlistan måste tacka nej eller inte infinna sig så nu blev det väldigt nervöst ska jag erkänna.

Generellt så saknades det en och annan i alla de andra klasserna som ropades upp så mina chanser ökade kände jag och när det var dags för M40-44 så fick jag faktiskt den 3:e sloten och med ett leende på läpparna så gick man fram och accepterade den samt betalade de €600 som en startplats i Hawaii Ironman kostar. Mycket pengar men det är bara att gilla läget eftersom det är så många som vill dit och är villiga att betala så mycket.

Kval i Nice på Ironman France 24/6

Av , , Bli först att kommentera 0

Fick stå lite väl långt bak på stranden inför simstarten kl 06:30 på söndagmorgonen. Proffsen gav sig iväg 5 minuter före och de behövde inte ens springa från land som alla de drygt 2500 age groupers som jag skulle tävla mot. Jag hade efter toabesök m.m. kommit ganska sent (ca 15 min före start) och valde att ställa mig i ~55 min fållan där folk som brukar simma på den tiden är tänkt ska stå.

Efter stått där en stund så misstänkte jag starkt att vissa av de som stod framför mig inte höll så hög simstandard. Jag menar att jag sett en hel del elitsimmare genom min karriär och här var det kroppsformar och snack som inte tydde på att så var fallet här.

Mycket riktigt för när jag sprang till vattnet och började simma så fick jag börja med att simma över en hel del folk som klart överskattat sin förmåga. Inte alls kul och förstår att paniken måste vara nära för dessa att gång på gång bli nedtryckt i vattnet. Kom efter ett tag ut i lugnare vatten och hittade min rytm vilket ledde till en klart godkänd simning på 55 min för min del.

Hoppade upp på min linjecykel med tempobåge och gav mig iväg mot bergen. Av de 18 milen så var det 2 mil till o från bergen och resterande 14 var väldigt kuperade vilket borde passa mig. Nu har vi ju haft så dåligt väder i Umetrakten denna försommar och vår så cykelträningen har lidit för mig. Cykellägret på Mallis över påsken var fint men efter det så har det varit tufft att hålla igång cykelträningen eftersom det blir så jäkla kallt att sitta på en cykel när det regnar och är kyligt.

Hade köpt nya tubdäck också eftersom jag misstänkte att mina smala Tufo-tempodäck inte skulle vara så lämpliga i serpentinsvängarna i bergen, norr om Nice. Ventilen i bakdäcket strulade lite och tappade nog lite lufttryck också efter jag pumpat på morgonen men så kan det gå när man köper något i sista stund.

Cyklade på de något knappa 18 milen på 5:22 vilket inte var så bra och det var rätt många som hade cyklat om mig. Värmen hade också börjat bli påtalig från en bit in på cyklingen och den hade man ju inte kunnat acklimatisera sig inför. Jag har dock lärt mig ett o annat efter tävlingarna på Hawaii och fick utnyttja dessa för att klara av maran efter Promenade des Anglais. Sista milen in mot växlingsområdet tog jag det medvetet lugnt också allt för att benen skulle vara redo för lite löpning.

Efter ett toabesök (hade druckit mycket på cykeln) så gav jag mig iväg på löpningen som bestod av 4 st varv med vändpunkt efter den berömda strandpromenaden i Nice. Hittade ett tempo som kändes helt ok och såg att det inte var så många som sprang om mig medan jag började plocka några. Man vet dock inte i vilka klasser dessa springer om man inte vänder sig om och tittar på nummerlapparna vilket jag inte orkade hålla på med. Efter två varv och halvägs in på maran hör jag att Patrik skriker att jag låg 14:e efter cyklingen vilket inte var så tokigt efter allt. Sista varvet försöker jag öka för att förhoppningsvis plocka några till placeringar i M40-44 och det känns bra. Sista 5 km spurtar jag mer eller mindre och får till en klart godkänd mara för mig på 3:16 vilket ger mig en 8:e plats i M40 och 52:a totalt med sluttiden 9:43.

Pavio var också med men han var lite missnöjd med sin insats dock så vet jag att han kommer igen! Niclas Store gjorde sin första Ironman och kom i mål efter dryga 12 timmar och var väldigt glad efter sin debut så summeringen att vi hade visat fransmännen och de övriga att det är bra virke i Järnmännen från Stöcke/Umeå. 🙂

 

Nya insatser

Av , , Bli först att kommentera 2

Tredje gången gillt hoppas jag på i år när jag återigen satsar på Hawaii Ironman och tillika VM i triathlon 2012.

Just nu befinner jag mig på Mallorca för det traditionsenliga träningslägret på våren och mycket cykling är det som gäller. Drygt 10 mil om dagen hittills har det blivit samt ca 10 km löpning och 2000m simning i snitt.

Imorgon ska vi ta buss med cyklarna ned till Puerto Andratx för att sedan cykla hela bergskedjan Sierra Tramuntana hem igen. Avstickare ned till Puerto Valdemossa tror jag också blir av eftersom de andra gärna vill känna på den brantaste klättringen som finns här på ön.

Med mig på lägret är klubbkompisarna, Henrik "Dr. Schvennerstam" Svennerstam, Martin "El Bulto" Isaksson, Henny "La Fimpa" Holmlund, Ida "SeñorIda" Holmlund och Zandra "La Zangria" Larsson.

/El Mattsson

Nytt personrekord

Av , , 2 kommentarer 9

Målsättningen var att försöka ta sig i mål efter förkylningen med det blev t om ett nytt personrekord med två minuter när jag jag gick i mål på 10:13. Hade som sagt inga större förväntningar efter förkylningen samt att träningen hemma hade störts av ett knäproblem. 

Simningen gick lite bättre än ifjol mycket tack vare att jag stod på ett bättre ställe i starten när de ca 1600 age group deltagarna skulle ge sig iväg kl 07:00. Det är många riktigt bra simmare med och ställer man sig för långt fram blir man översimmad och hamnar i vad som närmast liknar ett slagsmål vilket jag fick uppleva ifjol.

Växlingen till cyklingen tog lite längre tid än normalt för jag lyckades riva sönder nummerlappen och försökte fixa det innan jag gav mig iväg. Sedan gick cyklingen hyfsat bra fram till andra vändpunkten i Hawi efter knappt 10 mil av de 18 som man cyklar. Sista sviterna av förkylningen fick jag försöka snyta ut med jämna mellanrum och som påminde mer om en skidtävling i minusgrader än när man tävlar i värmen här på Hawaii.

Efter Hawi så tog benen slut och jag blev omcyklad av en massa andra triathleter på väg tillbaks till Kailua-Kona. Tänkte att det blir nog svårt att orka springa en mara och funderingar om att jag skulle bli tvingad att bryta började smyga sig in.

När jag sen till slut kom fram till växlingen till löpningen så funkade benen rätt bra och jag gav mig iväg i ett hyfsat tempo. Såg på klockan att om jag skulle klara maran på under 3:45 så fanns tiden jag gjorde ifjol inom räckhåll. Det var inte lika varmt som ifjol heller och med mindre än 10 km kvar så såg jag att om jag skulle kunna dra upp farten lite så borde jag kunna nå målet före 10:15 som jag hade året innan. 

Spurtade om en del på slutet och efter målgång när jag gått in på 10:13 så kände jag mig rätt nöjd efter allt. Visst är det tråkigt att man inte kan tävla på sin normala nivå men det är bara att acceptera och man får göra det bästa av situationen. Känslan att gå över mållinjen i den här tävlingen är magisk och då glömmer man alla bekymmer man haft efter vägen. 🙂 

Min klubbkompis Jonathan gjorde ett riktigt bra race och gick in på 9:38 och blev 54:a i sin age group vilket han var riktigt nöjd med. Jag blev 102:a i min trots att jag hade 2 min bättre tid än ifjol då jag blev 52:a. Säger en hel del om att förhållanden med framför allt lite svalare temperatur, om man nu kan säga det när det är ca 30 grader varmt, var bättre i år.

Stort att vi fick två finishers från Järnet i år men vare sig jag eller Jonathan tror på start nästa år. Jag håller mig nog till mindre tävlingar i Sverige nästa år medan Jonathan skulle vänta ett månad innan han bestämmer sig. Han pratar också om att eventuellt sluta men de tankarna hoppas jag han slår undan.

Vore skoj om fler från Järnet får uppleva denna tävling som definitivt en av världens tuffaste endagstävling om inte den tuffaste. I år gick jag tillbaka till målet vid 10-tiden på kvällen och fick uppleva stämningen när publiken hjälper de sista tappra kämparna att ta sig i mål. Helt sanslöst häftigt att uppleva och jag fick tårar i ögonen.

Mahalo (tack) till alla som hjälpt mig att återigen kunna ta mig i mål på the Ironman Hawaii World Championship 2010!

Fält Communications
Alla på mitt jobb, GE Healthcare
Alla i min klubb, Stöcke TS Järnet
IKSU Simning
Patrik och Charlie som filmade och tog bilder
Lars Bronemo på Umeå Chiropraktorklinik
Magnus Björk
Gåth-Axel Jonsson
Sports Medicine Umeå
Mor o far, syrran och alla andra som hejat på på mig! 🙂
x

Dagen före

Av , , 2 kommentarer 4

Då var det bara en dag kvar och jag har lyckats bli så pass frisk att det ska gå bra att starta i morgonbitti. Igår cyklade jag en timme och efter det simmade jag utanför hotellet vid Kahaluu Beach samtidigt som man kollade in alla de färgglada fiskarna. Patrik hade hyrt snorkel och cyklop och fick också se varför så många ligger och snorklar här bredvid på dagarna.

Jag hann också med en 5 km jogg också för att få veta hur alla grenarna kändes och nog får man blåsa ur snor ur näsan någon gång mer än vanligt men annars känns det helt ok.

Sedan på kvällen så var det välkomstparty samt tekniska mötet inför racet på lördag. Maten var bättre än ifjol och vi fick se en del uppträdanden också med traditionella danser här från Hawaii så vi var alla nöjda och glada.

Jonathans bror Charlie har kommit från Melbourne för att heja på brorsan sin och kolla in vilken häftig tävling denna är som nu går för 33:e gången. Han har själv nyss börjat med triathlon efter ha rökt tidigare och Jonathan är mycket glad för att Charlie tagit det beslutet.

Charlie, Jonathan och Patrik

Idag fredag åkte jag, Jonathan och Charlie in till Kailua för lite simning efter banan. Tyvärr så har Patrik insjuknat i samma elände som jag hade så han fick lov att ta det lugnt i condon hela dagen. Jag hoppas verkligen han kan krya på sig så pass mycket att han orkar ta sig ut på banan och kolla in lite imorgon. Skulle han inte vara det så går det faktiskt att följa loppet rätt bra från balkongen eftersom vi springer förbi alldeles utanför och vänder strax efter vi passerat här efter ca 7 km in på sista avslutande löpmomentet.

Jonathan är laddad till tänderna och har inte lämnat till synes något åt slumpen,. Jag har hållit på med elitidrott i ca 25 år men har nog aldrig träffat på någon som varit så fokuserad inför en tävling tidigare trots att jag har tävlat med ett flertal olympier genom åren.

Efter mina bekymmer så har jag ställt ned förhoppningarna på mig själv imorgon men samtidigt vet jag att när väl startkanonen smäller kl 07:00 lokal tid så kommer jag att köra hårt för något annat läge finns det inte för mig och är man med i klubben Järnet så är man! 🙂 

Henke från Stockholmspolisen och jag under välkomstmiddagen

 

Utflykt

Av , , Bli först att kommentera 0

Jonathan inledde onsdagsmorgonen med att cykla in till Kailua för att simma hela simbanan medan jag tog bilen till utomhusbassängen för att simma lite lätt efter förkylningen. Det som var tråkigt är att jag verkar blivit lite sämre igen så jag bara badade 1000m innan jag gav mig. Skittråkigt för jag hade tänkt att cykla och springa lite också idag men det var bara att hoppa över. Istället så åkte jag och Patrik på upptäcktsresa över till andra sidan ön för att kolla in lite vattenfall, lava och annan intressant natur.

Vi väntade först en timme på Jonathan men han dök aldrig upp och samtidigt så vill han nog inte sitta i samma bil med mig när jag är snuvig. Vore ju förargligt om jag skulle smitta han med så få dagar kvar till den stora tävlingen.

Bilturen gick runt vulkanen Mauna Lua till östkusten där vi stannade vid Akaka Falls som var en höjdare att få kolla in. Sedan körde vi genom Hilo som jag tror är en större stad än Kailua faktiskt för att svänga in till Volcanoes National Park där det finns en aktiv vulkan. Målet var att få se lavaflöden men det blev bara på långt håll vi fick se där den kom ut till Stilla Havet pga att lavan gjort vägen oframkomlig sista biten.


Krispig lava som bara var ca 3 år gammal hade runnit över vägen här

Parade of the Nations

Av , , Bli först att kommentera 1

Förkylningen sitter fortfarande i men det börjar kännas bättre nu med 4 dagar kvar till tävlingen. Cyklade in till Kailua och kikade  på alla som simmade efter simbanan och det var en hel del, bl a Jonathan. Sedan registrerade vi oss för tävlingen och fick våra nummerlappar. Jag har #971 och Jonathan #1532 nu på lördag.

Senare vid 5-tiden var det dags för the Parade of the Nations där alla nationerna paraderar längs en kortare bit av Ali’i Drive. Jänkarna är bra på såna där grejor och folket som kantar gaterna verkar uppskatta det.


Fick veta att vi är 7 herrar och 2 damer som kommer tävla för sverige på lördag. Pasi Salonen bl a som jag känner från när jag började med triathlon för han har faktiskt hållit på längre än mig med sporten.

Efter vi hade paraderat klart så gick vi en sväng genom expo-området kallat Ironman Village och där såg man några gamla legender innan vi gick till kanotklubbens restaurang och käkade middag.


Den störste genom tiderna, motsvarigheten till Joe Montana i triathlon; Mark "the Grip" Allen (i vitt) Tyvärr såg vi inte till den största på damsidan, Paula Newby Fraser men hon var här ifjol såg jag.

Förkylt

Av , , 1 kommentar 3

Blev ingen träning igår för jag blev förkyld i vad jag tror är en allergisk reaktion liknande hösnuva. Simturen med Jonathan i förrgår gick genom ett område med pollen och de kan har varit det som utlöste min förkylning. Kan t ex inte simma i Nydalasjön eftersom jag blir däckad av en kraftig hösnuva 1-2 dagar efter och nu känns det ungefär likadant.

Man får hoppas det går över snart och det känns lite bättre idag men jag får avstå motion idag också.

Igår låg jag framför TV’n och såg NFL-matcherna mest hela dagen vilket är den bästa underhållningen man kan få när man är sjuk, helt klart. Synd bara att 49’ers förlorade igen med minsta möjliga marginal.

Idag bytte vi rum och flyttade upp en våning här på hotellet. Utsikten är mycket fin med Kahaluu Reef synbart från balkongen.

På morgonen skulle jag handla lite mat åt mig o Patrik och frågade Jonathan om han skulle ha något. Nu är ju Jonathan oerhört noggrann gällande maten inför en Ironman så han gjorde vilket var bäst och följde med. T ex så äter han inte mat som varit fryst, för det tycker han inte är nyttigt. Biffar är inte heller något för han så jag tror inte han kan vara med och grilla med jag o Patrik som vi eventuellt tänker göra ikväll.

Det är inte bara maten som är viktig utan cykeln som ett andra exempel vill han inte ha stående ute på balkongen för han tror det blir för varmt för den där. Ingenting ska lämnas åt slumpen och tanken för en onekligen till Gunde Svans förberedelser inför ett OS. Jag hoppas verlkligen att det går bra för Jonte på lördag efter alla uppoffringar han gjort! För min egen skull har jag ställt ned förväntningarna efter knäbekymmret och nu förkylningen men kommer jag bara till start på lördagmorgon så nog jäklar kommer jag att kämpa alltid!

Patrik var ute och sprang drygt 2 km vilket är bra för ska man vara supporter åt mig och Jonathan är det bäst man är i god form. 🙂

 

Over and out!

/Mattsson

Confession, open water swim, Ali’i Drive run and Wall Street

Av , , Bli först att kommentera 0

Dagen började med att byggjobbarna dök upp och stod utanför vår lgh och undrade vem tusan som knallat omkring innanför deras avspärrningar, barfota fram och tillbaka i cementen!? Jonathan hade en plan att förneka allt men Patrik var snabb på tala om vem den skyldiga var. Nu visades det att fotspåren inte hade blivit permanenta i cementen men byggjobbarna skrattade gott och berättade om surfare som gjort likadant många gånger tidigare.

Efter frukost så gick vi iväg till White Sands Beach som blivit vår favoritstrand där jag och Jonathan simmade iväg på en knapp timme lång tur i Stilla Havet.

Innan middag hann vi med en 15 km lång löpning efter Ali’i Drive och jag tror det var min sista lite längre löprunda. Dags att spara på benen till nästa veckas kraftprov.

En repa till en musikaffär blev det också där jag köpte Bad Religions nya album medan Jonathan inhandlade Wall Street på DVD som vi ska avsluta kvällen med att se. Wall Street 2 har gått upp på en intilliggande biograf som vi planerar på att se lite senare.

Punka, grillning och fotspår

Av , , Bli först att kommentera 1

Fredagen började med några ärenden för mig medan Jonathan stack iväg på en 120 km cykeltur. Jag hämtade min cykel som de på Bike Works satt dit en ny bakväxel på. Lite less blir man på dem att de inte fattar att de måste böja till växelörat också vilket jag påpekade första gången jag svängde förbi där för att få växlarna att funka perfekt. Nästa vecka börjar en expo före tävlingen och där kan jag nog få hjälp att fixa till det. Synd att inte man kan svänga förbi Pavio på Team Sportia för han skulle ha fixat det direkt!

Efter lunch gav jag mig iväg på lite cykelträning och strax före jag skulle vända efter 3 mil så upptäckte jag att jag hade punka bak. Man cyklar på väggrenen efter Queen K Highway och det är ganska mycket småsten och skräp där så jag blev inte förvånad att det hände. Hade inte tagit med mig någon CO2-patron så det blev till att ta fram handpumpen för att fylla upp det nya däcket. Medan jag stod där och pumpade stannade en bli alldeles framför mig. Ut kom en amerikan och undrade om jag var "allright?". Jo sa jag, det här har hänt tidigare för mig men när han sade att han hade en fotpump i bilen så tackade jag självklart ja till att använda den. 🙂 Han skulle också vara med i tävlingen nästa vecka och jag tackade så mycket och jag hoppas det går bra för han.

Väl hemma blev det en 6 km löptur för mig medan Jonathan var och fick massage av samma tjej som klippte håret på han för några dagar sedan. Patrik hade också sprungit lite efter Ali’i Drive och varit iväg på upptäcktsfärder till stränderna närmast hotellet där han stötte på en sköldpadda igen. De är riktigt coola djur och fascinerande att följa när de simmar iväg under vattnet. Måste nämna att första dagen när Patrik gick och kollade in poolen på hotellet hittade han en sköldpadda som låg där. Han tog bild på den och när hotellägaren Bob kom så ville han visa den. Bob började skratta gott när han insåg att Patrik sett leksaken gjord i plast som finns där. 🙂

På kvällen grillade vi biff vid poolen och käkade där också. Mycket gott smakade det. Alldeles utanför vår veranda på hotellet har det jobbar 3-4 gubbar med ett nytt dike och de hade cementerat där idag. Jonathan gick iväg med soporna innan vi gick o lade oss och lyckades i mörkret gå innanför avspärrningen där de hade lagt cementen. =)

Undrar vad Bob kommer att säga!?