Efter krisen: en möjlighet för en green new deal?

På facebook har man ju många bekanta. En av dessa som jag samlat på mig heter Mats Engström och är aktiv på svenska institutet för europolitiska studier. Han har skrivit en bra artikel som känns aktuell i en tid när EU samarbetet överlag har rasat ihop med fortsatta exportförbud och andra åtgärder som till och med bryter mot lagar som EU länderna själva skrivit på. Som om virus tog någon som helst hänsyn till europeiska unionens gränsdragningar.

För det är ju så att vi inte lever i en tid med en kris vi lever i en tid där flera olika kriser sammanstrålar i en likhet som vi aldrig sett i den mänskliga historien. Det är allt i från en politisk, till social, vidare till ekologisk och ekonomisk kris med tillhörande gigantiska strukturomvandlingar som sker vid sidan av den pågående pandemin – som oundvikligen – kommer agera som katalysator i olika utvecklingar.  De allvetare och visa män som på slutet av 90-talet proklamerade ”historiens slut” hade nog aldrig ens kunnat gissa att 20 år senare så befinner sig alla ideologier, rörelser och ekonomier i fullständig rörelse där kampen om morgondagens samhälle utkämpas i allt högre hastighet och med allt tilltagande effekt och affekt.

I Mats artikel ovan pekar han på sex punkter som skulle kunna ge effekt för att tackla den kanske mest allvarliga av alla kriser som nu pågår, klimatkrisen, samtidigt som han tar avstamp i en ny grön reindustralisering som då också kan fungera som en garant för ett samhälle med bibehållen social stabilitet där program om frihet, jämlikhet och rättvisa kan fortgå.

För de som inte kan engelska kan jag presentera dem, ytterst kortfattat. Med några egna funderingar kring.

1. Designa räddningspaketen för att främja hållbarhet. Det är fullt möjligt att rädda t.ex. euroepiska flygbranschen men att samtidigt ställa hårdare krav på grön återinvestering. På samma sätt kan räddningspaket hårdlanseras mot företag som t.ex. utvecklar elflyg och andra hållbara alternativ. På så sätt omprogrammerar man det samhälle man vill ha efter krisen. En idé här är t.ex. att i ”omstarten” se till så att företag kan modernisera sina maskinparker som krav för att få stödpaketen (en annan idé är ju annars att staten ska köpa upp aktier för stödpaketen, eller genomföra stora nationaliseringar, vilket är en betydligt hårdare politisk puck). Ta tillfället helt enkelt för en industrialiserat Europa 4.0.

2. Upgradera samhället. Investera i mellanstora företag och i synnerhet de som arbetar med infrastruktur och byggnationer. Upgradera samhället efter gröna riktlinjer. Bygg så att vi har ett samhälle som kan bära en moderniserad industri. Här går EU kommissionen ut med samma politik som annars i Sverige bara hörs från Reformisterna och det likartade oppositionen i Vänsterpartiet, Totalrenovera Sverige. Idéer som i huvudsak förts fram av LO ekonomen P-O Edin.

3. Satsa på moderniseringen. Det är oundvikligen så att Kina (som redan startat upp igen) kommer tjäna på det som nu sker och att strukturomvandlingen kommer skyndas på i hög hastighet. Europeiska arbetsmarknaden och många av dess basindustrier kan slås ut för alltid. Ge därför direkt stöd till att modernisera europeiska industrin i kombination med nya krav på utsläppsnivåer. Fokus måste vara på innovation och ny grön teknik.

4. Utbilda folk i gröna jobb. Många på den europeiska arbetsmarknaden kommer vara arbetslösa inom kort. EU och dess stater bör ta tillfället i akt att lansera enorma utbildningskampanjer för arbetsstyrkan för att kunna ta bättre betalda, högkvalitativa, arbeten som är bättre för miljön och också garanterar dem arbetstillfällen inom den nya gröna arbetsmarknaden.

5. Europa måste stärka sin samverkan. I en värld där pandemin stärker nationalism och stängda gränser men där verkligheten kräver att vi ska kunna dela med oss av vacciner, medicinsk utrustning, rent vatten och massa andra saker så måste EU agera direkt och kraftfullt för en egen starkare identitet frikopplad från USA, Kina och Ryssland (och i viss mån säkert också Storbritannien om de fortsätter envisas) som säkerställer den inre marknaden och samverkan. Detta är också ett måste för att hämta igen den förlust i förtroende och solidaritet som coronaubrottet i Italien innebar, när EU tyst stod och såg på.

6. Stärk nationell och internationell krisberedskap. Ingenting idag pekar på att antalet katastrofer (likt pandemin eller skogsbränderna eller översvämningar etc) kommer minska. Alla EU länder måste se om eget hus men också få igång en internationell samverkan där man frångår ”Just in time” till ordentlig lagerhållning, krisberedskap, berett civilsamhälle etc för krissituationer. En läxa som nu europas länder lär sig i likhet med vikten av stark finansierad välfärd.

Dessa punkter tycker jag är en bra början på en rationell diskussion om vars vi vill ta vårt samhälle, och EU,  framöver.