10-15 år tills köpkraften är tillbaka till 2019 år nivåer?

Vid en första tanke så kanske de flesta tänker att ”då krävs det bara fyra år på den nivån för att vara tillbaka då”.

Det är en förståelig reaktion. Tyvärr är den inkorrekt. Det baserar sig på att inflationen är på 0% 2024 – 2028 vilket såklart inte är fallet.

Det troliga om inflationen går ner till ”normala nivåer” (vilket var en historisk abrovink med så stabil och låg inflation kring 2%) är att vi är ikapp snarare om 8 – 10 år tills vi har samma köpkraft som 2019. Kom ihåg att varje avtal framöver måste vara denna 2% + inhämtning från 2022 års reallönesänkningar.

Det realistiska framöver är dock snarare en inflation på 3-7% om nu ”inflationsbekämpningen” (dvs detta avtal om man får tro företagen…) fungerar.  Ett mer troligt scenario innebär kanske 15 år innan köpkraften återställts (om ”svenska modellen” kan leverera enligt dess säljepunkter). Just nu spås inflationen för nästa år bli låg men jag vidhåller att det är omöjligt att veta då det inte är inhemska köpkraften som kontrollerar inflationen, utan de globala kriserna.

Om inflationen kvarstår på dagens nivåer eller går upp är såklart scenariot ett helt annat. Det kan också mycket väl vara fallet om t.ex. de två stora världsmakterna USA och Kina eskalerar olika ekonomiska åtgärder mot varandra.

Det sagt så är jag förvånad att märket inte landade under 3% / år vilket var en reell farhåga hos mig. Jag är därför, nåja, positivt överraskad över resultatet. Men jag köper inte att det är ”rekordhöga löneökningar” eftersom vi fortfarande talar om reallönesänkningar. Det sagt så kan Transport fortfarande nå högre än vad ”märket” åstadkommit och möjligen förnya debatten. Men vi får se.

Jag vidhåller att denna märkesättning är historiskt avgörande. Tyvärr verkar det inte delas av arbetsmarknadens experter eller ens fackföreningarna. Men som jag ser det så så sker det ett otroligt risktagande med våra löner och tillika köpkraft.

Best case scenario så kan vår modell leverera och på så sätt skapa reallöneökningar igen. Då pratar vi om att vi kring 2030 har samma köpkraft som 2019. Tills dess sker en sakta återhämtning av vår köpkraft. Detta förutsätter frånvaron av globala ekonomiska kriser.

Worst case scenario så hamnar vi i lönesänkningsspiral där inflationen gång på gång hamnar mycket högre än de krav facket ställer.  Om det då uteblir någon form av reaktion från arbetsplatserna eller fackföreningarna kan det gå mycket länge innan en sådan utveckling avbryts. Det skulle så att säga vara systemhotande och samhällsfarlig minskning av köpkraften. Detta scenario är troligt med fortsatt global oro.

Samtidigt i sammanhanget är svenska arbetarrörelsen ovan att bråka, knappast genomför generalrepitioner kring sin maktutövning, har tappat medlemmar och vant sig att ”systemet fungerar”. Generationer har vant sig vid byråkratiska övningar istället för mobilisering underifrån. Verkligheten kan komma kräva en annan arbetarrörelse och den beredskapen måste vi ha och träna inför.