Vilda strejker i Umeå och Stockholm

Vilda strejker har brutit ut i Stockholm och Umeå under måndagen.
I stockholm har över 200 lokförare gått ut i strejk mot politikernas och företagets förslag att ta bort tågvärdarna. Efter två års protester anser de att det inte är lönt att diskutera längre med politikerna. Särskilt som de lokala regionpolitikerna lovade en sak i valet, men gjorde tvärtom vid makten.

Över en halv miljon kronor samlades in en strejkkassa på 48 timmar. På ett dygn har de täckt böterna för tre dagars vilt strejkande är en grov uppskattning med kalkylatorn. Det är troligt att de sitter på över en miljon kronor framåt kvällen. Pendeltågstrafiken står till 80% stilla. Då strejken är vild är det med största del säkerligen förtroendevalda till den lokala klubben (som måste arbeta enligt modellen) samt enskilda egoister som kör tåg.

Under eftermiddagen gick taxichaufförerna i Umeå ut i vild strejk då de upplever att de inte kan leva på sin lön. Man får anta att ett lokalt solidaritetsarbete drar igång, om det inte redan är igång, samt att fackförbundet Transport uttalar sig snart i likhet med hur Seko uttalat sig under dagen i stockholm.

Nyheterna slår ned som en bomb i ett politiskt klimat i landet där allt har handlat om twitterbråk, politiskt pajkastande och meningslösa tv debatter där frustrationen bubblat i många år.

Jag kan personligen säga att jag inte är förvånad. Det som händer nu kan ur en historisk synvinkel ses som logiskt ur alla synvinklar. Som jag påpekat tidigare så är det här resultatet när det s.k. ”systemet” inte längre klarar att lansera reallöneökningar, bra arbetsmiljö och inflytande/makt på arbetsplatserna. Förr eller senare går det en propp. Den verkar ha gått nu. Sen får vi se om det är en mindre pysning eller om det tar riktig eld. Som vi minns så har det ju mullrat uppe i gruvorna nu några månader. Mångas blickar vänder sig nog ditåt för att se om det hela eskalerar.