Kategori: Okategoriserade

I åminne: Harry Järv

Av , , Bli först att kommentera 3

I mitt arbete med Demokratikämparna så går man igenom hundratals numera ofta glömda personligheter från arbetarrörelsen som (aktivt) glömdes bort av såväl socialdemokratiska partiet som ytterlighetsvänstern under 60- och 70-talet. Inte sällan har jag funnit mycket inspiration för min egna utveckling. Delvis med sina personlighetsdrag men även sin politiska förståelse. I den politiska dimensionen mellan socialdemokrati och syndikalism – såsom Förbundet Kämpande Demokrati och ”englandsvännerna” på 40-talet framträder en radikal demokratisk tradition som är ytterst sympatisk. Det som enar dem ofta är tron på fortsatt demokratisering, rörelsesocialism och en avsky för bolsjevismens slavmentalitet. Här återfinns personer som Conny Andersson, Eyvind Johnson och Ture Nerman bland många andra. På individuell nivå är de också multikonstnärer och med en förmåga att leva ”ett helt liv” helt i enighet med den tidiga arbetarrörelsens bildningsideal och möjligen den ”sista stora generationen” före 60-tals vänsterns genomslag och om jag får säga det själv, fördumning. Flera av dessa karaktärer och inspirationskällor kanske jag återkommer till i liknande krönikor. Det finns många jag tycker man ska dra inspiration ifrån som idag är bortglömda.

Men idag tänkte jag beröra en av dessa i folkbildningssyfte. Harry Järv.

 



” »Jag är egentligen bara bra på tre saker: kommatering, fotografering och närstrid.»”

Harry Järv är för efterkrigsvärlden känd framförallt i vårt grannlän Österbotten och i synnerhet bland finlandssvenskar där han föddes till en fattig bondfamilj i Korsholm. Hans far liksom många i Österbotten slogs på vita sidan 1918 men uppmanade Järv redan i en tidig ålder att läsa – ett intresse som krockade med Järvs egna äventyrlighet i skog och mark. Han blev också antagen just för att studera vidare, men då bröt kriget ut.

Soldaten
För de flesta finlandssvenskar så minns man Harry Järv för sin exceptionellt duktiga förmåga att leda patruller bakom fiendens linjer under fortsättningskriget. Redan under vinterkriget utbildades han tack vare sin ”naturliga förmåga” till vice plutonchef men kallades aldrig in. Under fortsättningskriget steg han snabbt i graderna till undersergeant och ledde sina mannar i finlandssvenska IR61 med sig själv längst fram. Över 200 patruller genomfördes. I de värsta stridigheterna förlorades en finsk soldat under Järvs ledning kontra minst 37 sovjetiska. Vid ett annat tillfälle intog man en sovjetisk stödpunkt med 10 soldater. I Österbotten ses därför Järv med rätta som en av krigets genuina krigshjältar. Den soldat som föll var också den enda som gjorde det under Järvs ledning, på 200 uppdrag.

Järv, som vid fronten ägnade mycket av sin tid att läsa och utveckla sina politiska åsikter, nådde dessa militära framgångar på metoder som ofta sågs och bespottas av betydligt mindre effektiva officerare. Järv decentraliserade trupperna, umgicks med sina soldater och delade deras vedermödor, ledde gruppen genom en form av direktdemokrati och baserade allt på frivillighet. Direkt ordergivning var ovanligt. Det gjorde hans soldater psykiskt stabila och motiverade för att strida med en stark lojalitet mot varandra och eniga i sina målsättningar. Bland annat skildras Järvs ledarskap i filmen ”Framom främsta linjen” och böckerna ”Ständig patrullverksamhet”, ”Oavgjort i två krig” och ”Frontrapport”. Konflikterna med de mer konservativa officerarna, ofta med sympatier högerut, är välkända. I flera böcker om fortsättningskriget så står också Järv som fotograf då han ofta fotograferade ute i fält.

Järv skadades till sist av en mina i september 1943 och togs ur strid. Då hade han förtjänat tre frihetskors och två frihetsmedaljer. Tre generaler ville också se honom dekoreras med mannerheimordern – finlands högsta medalj – men detta avslogs av marsalken personligen av okända anledningar. De flesta tror idag att konservativa officerare helt enkelt baktalade honom inför Mannerheim för hans ”socialistiska” och ”omilitäriska” hållning – en hållning som mångt och mycket gjorde finska soldaterna till legender i striden mot de mer auktoritärt orderstyrda röda armén. Det är noterbart att Järvs ledningsstil idag präglar elitförband över hela världen.

Efter krigsslutet så tvingades Järv och hans vän och chef Martitinen fly Finland från den finska statspolisen som dominerades av kommunister och att man inte litade på den finska säkerhetstjänsten som också präglades av kommunistiska kommissarier. Av Mannerheim fick Marttinen uppdraget att bygga upp en motståndsrörelse i Sverige, det är också därför vi hittat moderna finska säkerhetstjänsten hela arkiv i Stockholm. Järv och hans mannar var de som ordnande flykten över Vasa till Holmsund som tog emot många av järvs närmaste mannar för vidare transport med tåg från Umeå till Stockholm.

Syndikalisten

Harry Järvs tid i den finska armén, hans fattiga bakgrund i Österbotten och hans idépolitiska utveckling gjorde Järv till en aktiv syndikalist livet ut, trots att han yrkesmässigt var chef över under hela sin karriär. Han själv kallade sig anarkist strax före sin död. Det bör man sätta i sin generations uppfattningar av ordet.

Inom syndikalisterna på 50-talet samlades flera med Järvs erfarenheter från kriget och stalinismen både i Spanien men också i Finland, Norge och Danmark. Fram till ”Nya vänstern” på 60-talet präglades SAC till stor grad av denna generations erfarenheter och tydliga ideologiska markering att både vara frihetliga och socialistiska. Det innebar också antikommunism.  I sin samtid var det också ett relativt stort fackförbund (i synnerhet t.ex. med idag) där man samarbetade med LO i viss mån.

Från ett kontor på Sveavägen där SAC och tidningen Arbetaren också har sitt huvudkvarter (en bit norrut från SAPs på samma gata) så samarbetade bland annat svenska syndikalister med amerikanska underrättelsetjänsten för att hålla koll på stalinistiska element, vilket är ett direkt arv från krigsåren då brittiska SOE samarbetade med SAC. Samtidigt så fanns fortfarande ett starkt band kvar genom Förbundet Kämpande Demokrati och andra antifascistiska organisationer (som Svensk-Norsk Pressebyrå) där socialdemokrater och syndikalister samarbetat under krigsåren både legalt och illegalt mot den svenska neutralitetslinjen. Man kan tala om en rörelsesocialisms starkaste tidpunkt där tyngdpunkten även långt utanför SAC var på individens frihet och demokratisk socialism.

Harry Järvs roll var att driva ideologin och teorin framåt och trots en samtid med många, för att inte säga hundratals, starka karaktärer i arbetarrörelsen som präglades av samma bildningsideal så sticker Järv ut med sin intellektuella skärpa och höga takt av litterär produktion. Trots sin uppenbara ideologiska hållning förblev han också mycket respekterad av socialdemokratiska intellektuella. Den nya vänstern, lockade av Stalin och Mao, och Järv såg mindre positivt på varandra. En konflikt som delades av hela hans generation i kretsen av radikala demokrater.

 

Den intellektuelle

Bland intellektuella är han kanske kändast mest för en lång bana som översättare och författare, och bland hans samtida också som ställföreträdande riksbibliotekarie på Kungliga biblioteket i Stockholm. Han är en av de som utan tvekan påverkat skandinavien i en mer progressiv kulturell inriktning.

Hans kändaste verk ” Prometheus’ eld: försvar mot maktmissbruk från mytisk tid till 1900-talet” läses fortfarande idag av mer radikala demokratiska krafter, och den rekommenderas,  även om det går att argumentera att hans insatser för att popularisera Franz Kafka är hans största intellektuella produkt där han utan tvekan är Sveriges största Kafkaexpert genom tiderna.

Han tog också en doktorshatt i filosofi och blev hedersdoktor i både Åbo och Uppsala. Han var blev också redaktör och skribent för ett flertal tidskrifter och var en framstående essäist. Bland hans verk så sticker intresset för Antiken och politik ut.

Ett av järvs aktivistiska drag fortsatte långt efter krigsinsatsen. Många gånger har ”purfinska” krafter, som sannfinländarna, försökt skriva om krigshistorien eller förminskat de finlandssvenska förbandens insatser. Järv var alltid skoningslös mot sådana försök och är en av dem som idag sett till så att även den sidan av finska befolkningen skrivits in i Finlands historia om kampen för sin självständighet. Trots upprepade försök att ”förfinska” historien.

Järv avled 2009 och ligger begravd i sin hembygd där han ses som en krigshjälte och frihetskämpe.

Förhoppningsvis får jag mer tid under semestern för att skriva om fler intressanta karaktärer jag tycker man ska känna till och ta inspiration ifrån.

Bli först att kommentera

Framtidens spelplan: de tre positionerna (updt: 9/7)

Av , , Bli först att kommentera 0

I dagarna skrev jag färdigt den sista krönikan på Folkbladet. Här hittar ni arkivet.
I mina texter har jag på bästa sätt försökt koncentrera mig på att presentera olika sammanlänkande kriser vi ställs inför.

  1. Klimatkrisen
  2. Ekonomisk kris
  3. Strukturomvandling
  4. Pandemin/Katastrofer
  5. Demokratins kris

Till dessa bör läggas till frågor som helt enkelt skapas av detta förhållande. Som migration, statens roll, försvagad internationalism med mera.
Jag har även berört detta på denna blogg ett antal gånger.

I dag tänkte jag skriva om något annat. Nämligen framtiden.

Framtiden är otänkbar

Detta är en av de vanligaste känslorna som finns i dagens samhälle. Vi lever i en tid där ideologier, partier och rörelser inte förmår att bygga något längre. Där vi står stilla. Vi har uppnått en era av ett ständigt, ohållbart status quo, och ställda mot hot mot vår själva existens så förmår vi inte knappt agera känslomässigt på det hela. Vi sorterar in allt under vår ekonomiska och sociala regim. Som bäst gör vi alla frågor till individuella trauman att behandla där vår logik är att antingen bygga vårt varumärke på vår förmenta ”godhet” eller helt enkelt uppslukas av depressioner och självskadebeteenden. Urbanisering, atomisering, förfrämligande gentemot varandra. Många vittnar om att man saknar sammanhang, berättelse, visioner. Faktiskt oavsett vad man pratar om.

Det är en känsla av cynism som spridit sig i hela samhället och som eldas på av känslan att hela tiden stirra mot kriser och hot. Systemet känns som palliativ vård som bäst. Alla mätningar pekar på att medborgarna i Sverige ser negativt på utvecklingen, faktiskt oavsett hur den utspelar sig. Samtidigt pekar alla mätningar på en enorm teknisk och social utveckling i rekordtakt. Man kan säga att vi i dag befinner oss i limbo. Ett interregnum. Vi väntar på något nytt att formera sig som kan ta människan och samhället från den nuvarande situationen.Utvecklingen rusar fram och mänskliga samhället och dess förmåga att organisera samhället har förstelnat.

Ur denna situation har det uppkommit tre inriktningar. Tre aktörer som vågar tänka förbi horisonten. Som kan erbjuda en ny politisk spelplan.

Diktatur: Kampen för status quo

Det nuvarande samhället är på många sätt ohållbart. Detta förhindrar inte att det finns krafter som kommer göra allt vad de kan för att behålla den nuvarande ordningen. Här måste man studera vilket land i dag som har kommit längst tekniskt och ekonomiskt för att utsortera varifrån den neokonservativa kampen kommer ta spjärn. Det moderna Kina är utan tvekan därför modellen som denna strid kommer formera sig omkring. Där samlar sig en ny ideologi baserad på 1900-talets värsta sidor: kommunistisk diktatur, rovkapitalism och ultranationalism i en enpartistat. Där utvecklas också de tekniska möjligheterna för staten att övervaka och kontrollera medborgarna till den grad att man skulle kunna kombinera tillväxt inom systemet några decennier till genom att applicera ett skoningslöst krig mot demokratiska friheter och rättigheter samtidigt som man bygger upp till exempel det sociala kreditsystemet. Det här lägret kommer vara det naturliga valet för s.k. klimatförnekare.

Alla, från Elon Musk till Vladmir Putin och Donald Trump sneglar på Kina som framtidsmodellen som gör de gamla ideologiska modellerna helt överflödiga. Det är i dagsläget också den starkaste realpolitiska framtidsscenariot.

Kina har redan i dag börjat samla stora delar av världen kring sin modell och ökar sin påverkansgrad för varje investering som kommunistpartiet gör. De flesta länder som saknar demokratiska traditioner kollar redan på Kina som modell för att hantera framtidsfrågorna. Kinas lösning är enkel på dessa kriser: med tillräckligt mycket kontroll och repression så kan man ”upprätthålla” status quo. Åtminstone tillräckligt länge för att skydda samhällseliten från dess konsekvenser. Min personliga åsikt är att detta är den mest dystopiska framtidsmodellen människan kan möta. mMänniskans värsta sidor och erfarenheter kommer styra samhällsutvecklingen.

Den gröna diktaturen

En möjlig utveckling är också såklart att det etablerar sig auktoritära regimer på ekologisk grund. Dessa kan utgå från den kinesiska modellen i stort men t.ex. handla om att etablera en teknokrati av forskare som styr samhället och där medborgare, beroende på social index eller klasstillhörighet, tilldelas olika utsläppsrätter eller rätt till konsumtion och så vidare. Alltså en kombination av Green New Deal-politik och modern auktoritär regim. Ingen rörelse, mig veterligen, förespråkar detta i dagsläget då detta också innebär ett stort uppbrott mot kapitalismen. Man kan dock, hävda, att det finns vissa teknokratiska strömningar i den moderna unga miljörörelsen ”låt forskarna styra”. Eller att en sådan regim skulle kunna etablera sig som dialektiskt resultat av konflikten mellan den kinesiska modellen och väst. Mest framträdande röst för en form av grön diktatur är Andreas Malm med sin ekologiska leninism som har företrädare inom vänsterpartiet. Även om han själv hävdar att den befinner sig på den demokratiska skalan så gör jag själv bedömningen att leninismen per se innebär avskaffandet av demokratiska styrsystem. Hans idéer präglas i stort av att andra former av klimataktiviteter är för ineffektiva, långsamma och att en stark stat behövs för att t.ex. lägga ned klimatskadliga företag etc. .

Demokrati: Radikal reformism

Om Kina baserar sin ideologi på stora delar av 1900-talets värsta erfarenheter så baserar sig Green New Deal, GND, på dess optimistiska inslag. Demokrati, social rättvisa, vetenskap, upplysning, transparens och ekologi. Green New Deal är i dagsläget den enda inriktning där dessa beståndsdelar överlever när vi möter framtiden och därför i särklass den mest optimistiska. Ändå saknar den stöd i världens ekonomiska och sociala politiska värld, då den hotar kortsiktiga vinstintressen, men pratar om långsiktiga. Green New Deal innebär dessutom en jobbigare omställning för människan och ekonomin än den nuvarande hegemonen Kinas modell. Även om man på sikt tjänar mer och skapar en bättre värld så kräver GND uppoffringar och stora statliga satsningar för att genomföras. Men i dess blick finns en framtida väg för mänskligheten som pekar mer mot utopi än dystopi. Här samlas optimisterna som fortfarande tror på 1900-talets löften om jämlikhet, broderskap och solidaritet. Den mest långtgående idén, som bara tar sin början i Green New Deal, men som siktar på en reel utopi på teknologisk grund, den helautomatiserade lyxkommunismen, tar också sitt avstamp härifrån istället för t.ex. den ekologiska leninismen.

Kritiken mot GND kan ta sig lustiga former. Som att detta innebär oacceptabel kontroll över den fria marknaden. Då bör man jämföra med den kinesiska modellen där ett kommunistparti sitter i bolagsstyrelsen och rigoröst kontrollerar allt som sker – och följaktligen också kvartalsrapport för kvartalsrapport äter upp världsmarknaden. En mer djupgående kritik är dock att det ”redan är försent” med en GND och att tiden det kommer ta för att bygga upp opinionen för att driva igenom en global GND kommer ta för lång tid. Det är allvarligare kritik som man bör ta till sig. Skall GND lyckas så måste politiken och näringslivet enas. Det är inte omöjligt att länder som redan kommit långt i sina demokratiska kulturer och ekonomier kan satsa på en GND som en framtidsmodell. Hit räknas Sverige och det är också här jag har mina sympatier för en framtidsmodell. Även om inget av dagens politiska partier är mogna, eller modiga, nog för en Green New Deal i dagsläget.

Klimatsocialism?

Många från vänster kritiserar Green New Deal för att den inte går tillräckligt långt, eller snabbt. Eller att den är oförmögen att titta bortom kapitalismen, som FN de facto säger är inkapabel att lösa klimatfrågan. Green New Deal är i sin kärna ett socialdemokratiskt projekt. De ungdomar som samlas i Fridays For Future, eller Extincition Rebellion, strävar således ofta efter en lösning ”bortom” Green New Deal. Men det som enar dem med GND är att det ska ske på demokratisk grund med individuella fri och rättigheter (till skillnad från ekodiktatur). Detta är i dagsläget främst en tendens som vill se något ”bortom kapitalismen” och alltså huvudsakligen en inriktning i frågan. Några konkreta förslag på hur detta skall gå till har dock inte formerats ännu även om det finns regionala intressanta resultat i t.ex. Rojava i Norra Kurdistan som man kan hävda går bortom GND.och således – bortom kapitalismen till något man kan kalla ”klimatsocialism”. Medvetet placerar jag inte den s.k. ekologiska leninismen i denna kategori.

Revolutionärerna: Gasen i botten mot betongväggen

I sken av utmaningarna mot samhället, och känslan av att sitta fast i ett historiskt moment 22, har en tendens vuxit explosionsartat runtomkring i världen. Om Kina samlat på sig 1900-talets mest auktoritära sidor, och Green New Deal samlar på sig 1900-talets utopiska arv så har accelerationismen samlat det seklets revolutionära strömningar. Men till skillnad från att kämpa för en ideologi, ett politiskt program eller mot en regim så kämpar man för att det nuvarande systemet skall skyndas på i sina ohållbara processer för att sedan kunna ersättas av något nytt. Man kämpar för kapitalismens kollaps. Och det ska inte förväxlas med de socialistiska idéerna som de facto vill ”vidare” och ”förbi” kapitalism till ett nytt socioekonomiskt stadie. Nej här är tanken att kapitalismen helt enkelt förintas. .

Det är tanken på vad som kommer sedan som spelar roll för inom det här lägret. Här samlas både en vänster och en höger som har olika syn på vad man vill ha efter nuvarande systemets kollaps, men det som enar dem är att båda vill öka hastigheten av systemets inneboende konflikter och paradoxer – man vill se en nihilistisk kapitalism så fort som möjligt göra slut på sig själv (och på miljontals människor som resultat av det). Därefter tar deras egna politiska projekt form, som mutualism i småbyar, en ny människoras eller vad det kan vara.

Här samlas således allt från islamister och nazister till anarkister, socialister och liberaler, och accelerationism är i dag allt ifrån terrornätverk som vill driva på amerikanska inbördeskriget (eller till exempel en klimatomställning influerade av unabombaren) till en konstform och filosofi bland unga radikaler över hela världen som redan när de föddes lämnat 1900-talets ideologier bakom sig. I strömningen samlas i princip alla omstörtande ideér från det föregående seklet: hat mot kapitalismen, raderandet av människovärdet, dödskult, klimatradikalism och allt möjligt. Poängen med inriktningen är att vara radikal och att göra samhället till en exprimentverkstad igen. Om systemet är en bil och framtiden en betongvägg, så trampar de pedalen i botten och skrattar. De vill alla olika saker, men det är en senare fråga.

Till strömningen samlas också såklart preppers och andra som ser en ”ny chans” i en postkapitalistisk värld, till exempel radikala klimatanhängare s.k. primitivister.

Vad som enar dem är att de ser sig som realister och att kapitalismen kommer ersättas av ett nytt socialt och ekonomiskt system som vi i dag skulle kalla dystopi. Och de är helt okej med det. Om de som tror på en framtid likt Star Trek samlas i Green New Deal så är det här samlingsplatsen för de som ser framför sig Elysium, The Matrix och Falloutserien. Vänstern respektive högern inom strömningen som i rekordfart tar sig över världen, inte minst genom stark symbolik som till exempel genom The Joker, ser bara skillnader i vad för system som etablerar sig efter kapitalismen; till exempel skulle en form av ”urkommunism” kunna återkomma om världen regresserar till stenåldern. Samtidigt hyllar högern tanken till exempel på transhumanism och att helt enkelt ”bygga bort” mänsklighetens fel och brister till en ny supermänniska och nya hierarkier som är mer värdefulla än dagens demokrati. Accelerationismen kan man säga enar fascismens futuristiska visioner med en form av 2000-talscynism och teknologi och anarkismens hyllning av direkt aktion. Detta sammanfaller även med att teknologisk utveckling just nu, just accelererar.

Typexempel för accelerationism är att man som vänster till exempel röstar på Donald Trump för att man räknar med att han kommer köra systemet i botten snabbare än exempelvis socialdemokrater. Sett till de övriga två inriktningarna är accelerationismens huvudmotståndare just Green New Deal som ”upprätthåller systemet” medan en form av konservativ diktatur, som Kina, helt enkelt skulle snabba på undergången och därför vara det strategiska valet. Detta kommer antagligen bli 2000-talets wildcard i politiken i stort då de likt de övriga systemen är en salig blandning av 1900-talets tankegods men influerar politiska extremister likväl som vanliga medborgare över hela skalan.

 

Tre poler av 1900-talets samlade ideologier

Ovan framträder tre poler som kommer stå mot varandra i framtidsdebatten. Det intressanta i dem alla tre är att de är dialektiska resultat av 1900-talets olika ideologier och strömningar som återsamlar sig till nya positioner. Istället för kapitalism – socialism – kommunism så framträder nu diktatur – demokrati – revolution. Då ingen av dessa heller ser kapitalismen som något stadium man kan ”störta” utan snarare är en fråga man måste hantera på olika sätt. Den ekonomiska frågan ses av de flesta som ”löst”. Problemet är bara att den är direkt giftig för vår överlevnad. Så svaret blir rovkapitalism under diktaturen, reformistisk kapitalism under Green New Deal eller nihilistisk kapitalism genom accelerationisterna.

I en sådan sits, så har vi alla våra val att göra. Jag är team Green New Deal.

Det hoppas jag alla vettiga demokrater är.

Den nya kartan

Nedan hittar ni en karta baserad från boken ”Fyra framtider” som jag tipsat om förut. I korthet delar schematiken upp sig mellan överflöd (abudance) och brist (scarity) på den ekologiska linjen och mellan hiearki (hierachy) och jämlikhet (equality) på linjen som avslöjar klassmakten, eller om man så vill det demokratiska inflytandet. Det är en god karta för att ställa upp och jämföra olika samhällsmodeller i alla former av framtidsdiskussioner. Boken rekommenderas som vidareläsning på denna bloggpost och är ett bra komplement för att förstå hur morgondagens politik formerar sig.

 

 

 

 

Bli först att kommentera

USA – 90% av alla inhemsk terrorism kopplad mot högerextrema rörelser

Av , , 2 kommentarer 0

Relationen till USA har alltid varit komplex för  egen del. Delvis så har idéerna från amerikanska revolutionen vidare genom fackföreningsrörelser, slavrörelsen likväl som uppoffringarna i andra världskriget gjort att världens största imperium förtjänat en viss mån av respekt, inflytande och inspiration. Å andra sidan känner vi alla till USAs mörkare sidor; statskupper, onödiga krig, och ohämmad kapitalism.Vi alla i väst lever i direkt relation med vår största kulturella hegemoniska kraft, i allt från musik till film, och fram till relativt nyligen också haft en direkt relation till världens starkaste ekonomiska kraft. Oavsett vår avsky för delar av USA så har de också, genom NATO, varit en garanti för flera decennier av progressiv ekonomisk politik och fred i Europa. Hatkärlek är väl det ord de flesta skulle samlas kring.

Vi har de senaste 10 åren gått in i en era, som man kan argumentera började med terrorattentatet 9/11/2001, där vi sett att USA utvecklats allt mer till ett imperium i kris, splittring och politiskt kaos. De politiska lärdomarna från Vietnam togs aldrig seriöst av USAs överklass och de har med berått mod bit för bit dragit på sig kostnader, korrumperat politiken och försatt sitt eget land allt större kriser  och sin befolkning i allt större fattigdom och vemod. Historiska utmaningar som rassegregation har aldrig hanterats. Klimatkrisen bekämpar USA aktivt. Fritt kapitalflöde och privatiseringar har fått råda fritt. I en tidsera när flera kriser samlas så har de varit frånvarande i sitt ledarskap.  Istället för en teknologiskt framåtlutande kraft redo att vara supermakten in i framtiden, som fått ordning på torpet, så går vi in i framtiden med en vida bred skepsis över vad som händer i USA. I dess ställe ser vi nya imperier istället resa sig och återkomma. Med allt annat än demokrati i åtanke.  Den enda makt som USA egentligen har kvar när de står belånade till Kina dubbelt upp är deras militära maktmedel.

I dagarna kom senaste rapporten om inhemsk amerikansk terrorism. Den slår fast att 90% av planerade och genomförda terrordåd i USA år 2020 kommer från en allt mer aggressiv, militant högerextrem miljö. Centralt i att förstå hur den miljön vuxit fram, och även raderat ut t.ex. det islamistiska hotet, är att man måste förstå hur imperiets dödskramper verkar. Och vara aktsam över att det inte sker i Sverige.

  1. Enorma klassklyftor och krossad fackföreningsrörelse
    Den militanta högern i USA utgörs primärt inte av amerikanska överklassen utan av vad vi i Sverige kan jämföra med bruksorts- och landsbygdsbefolkning. De har förlorat stabila inkomster, industrier och tryggheter i och med USAs allt sämre ekonomi och den enorma digitala omställningen och står just nu i en skenande arbetaslöshet. För 100 år sedan var de ofta centrum för facklig och socialistisk verksamhet. Idag är det trumplandskap som mobiliserar sig mot invandring, klimatfrågor och de senaste 40 årens utveckling i landet i stort. I södern har identiteten kring inbördeskriget förstärkts betydligt. Samtidigt går USAs ekonomi allt mer knaggligt vilket eldar på alla redan färdigställda positioner för konflikt.
  2. Enorma skillnader mellan stad och land
    Fattigdomen i USA finns i två varianter, den urbana och den rurala. En allians mellan dessa demografiska element, som arbetarrörelsens förespråkar på klassbasis, är i dagsläget omöjligt att få till. Konflikten mellan stad och land är infekterad sedan århundranden tillbaka och tar sig etniska och kulturella uttryck sedan inbördeskrigets dagar. Känslan för t.ex. vit arbetarklass att tappat sitt försprång och proletariserats är en drivkraft över hela världen för att söka sig till exkluderande, nationalistiska, rörelser för att återfå sitt upplevda värde. De rådande konflikterna gör det också nästan i princip omöjligt för arbetare, även om de har samma jobb och i stort delar samma livsvillkor, att prata med varandra om vad som enar dem. Samtidigt samlar sig i städerna kluster av progressiva, nästan exklusiva vita, ofta mer välmående, beslutsfattare och samhällets elit som göder berättelsen om the top 1% och urbana minoriteter i en allians ”mot folket” – något som knappast existerar i verkligheten sett till ekonomiska utsugningen av de fattigaste i den urbana serviceekonomin.
  3. De historiska konflikterna kommer till liv.
    I takt med att centrala regeringen tappat kontroll och förtroende så kommer de historiska konflikter till liv över de amerikanska, mycket pluralistiska, samhället. Under ytan kokar slaveriet, religionen, inbördeskriget, förtryckandet av minoriteter generellt. Den ekonomiska utvecklingen driver fram rasismen och alla dessa rörelser som just lever och frodas på symboler och identiteter. Resultatet har blivit att hela USA präglas av identitetspolitik. Från ens egna kropp till den stad, region, stat man bor i. Folkets politiska protester blir därför å ena sidan att protestera mot flera hundra års systematisk rasism, å andra sidan att mobilisera sig själv och grannarna ute på landsbygden i en välbeväpnad milis för att ta sig an ”centralregeringen” och ”the man”. Flera sorters USA växer fram, och blir varandras motståndare.

Grogrunden finns, inte för något är samma sak, men som liknar i Sverige.

Ingenting ser ut idag att stoppa denna utveckling, eller om man så vill avveckling, av amerikanska samhället. Polariseringen lär fortsätta ett bra tag till. Tills någon form av ekonomisk politik kan tas fram som får landet på fötter igen. Det förutsätter dock en helt ny klimatpolitik och enorma reformer kring arbete, sociala skyddsnät och investeringar. Jag är dock djupt oroad, både över demokratins fortsatte liv i landet men också vad ett desperat USA kan ta sig till för att ”få ordning” igen. Som vi alla vet enar ju få saker som en gemensam fiende. Inte minst är jag också oroad över att USA också fortfarande är ett oljeland, och likt Saudi, kommer slåss som katter som drunknar när oljenergin överges till förnybar energi.

Det är ju också noterbart att inom statens organisationer, inte minst militären, så är dock förfallet betydligt mindre. Det avspeglade sig inte minst i att militären vägrat agera mot Black Lives Matters rörelsen. Amerikanska militären utgörs i mycket hög grad av afroamerikaner. Den fallskärmsbataljon, hemkommen från Irak, som Trump bad agera mot demonstrationerna utgörs av 60% av svarta afroamerikaner. Krigsveteraner. Det är en av få områden där svarta och vita enas och arbetar med varandra, och träffas från rurala och urbana miljöer. Det också noterbart att allt från skyttegravsslusk till general offentligt skällde ut Trump. Det påminner en hel del om andra överstatliga organisationer, som DEA, CIA och FBI som alla haft sina duster med presidenten. Det är också oroande att militären och de federala myndigheterna generellt såklart bygger upp en större och större och autonomi mot övriga samhället – det är så s.k. ”kuppregimer” skapas där militären tar på sig yttersta ansvaret att skapa ordning i landet. I USAs fall skulle det innebära mer eller mindre inbördeskrig – både mot fattiga svarta och vita seperatister. De sistnämnda har ofta stöd och kontakter djupt in i USA, minst sagt röriga, polisorganisationer som är friställda från statlig kontroll i mycket hög grad i stora delar av landet. Amerikanska staten står i en djup kris, inte militärt, men både gällande förtroende, politisk makt och social kontroll.

Slutsatsen är att jag inte kan tolka allt som sker nu i amerikansk politik, trots att det är valår, som något annat än bara ”spänt inför valet”. USA har djupare problem än så. Staten i sig själv uppvisar ett döende imperium. Den fria kapitalismen har inte levererat till jordens salt som nu i strid om resurserna inte bara gör sig beredda att dräpa varandra, de kommer även vara motorn till vad som sker framöver i det som var världens mäktigaste nation. Samtidigt har de rikaste låst in sig i closed communities och äger snart mer än halva världen tillsammans.Utanför faller samhället ihop.

”Ideologiernas era är över” sa en gång en person som ångrade sig djupt. Allt tyder på att vi inte ens sett början.

Vi bör göra allt som står i vår makt att hålla ihop vårt land och studera, noga, de felsteg USA tar.

2 kommentarer

Protesterna i Hong Kong går in i nästa fas – tyst hemma i svedala

Av , , Bli först att kommentera 0

Knappt rapporterat om i media så fortsatte järnridån i öst att stärka sitt grepp i dag då kinesiska myndigheter godkände en ny ”säkerhetslag” och samtidigt passade på att avisera att de ska bygga ”nya säkerhetsstationer” i Hong Kong.

I månader har Hong Kong präglats av ett socialt uppror mot kinesiska diktaturen och inskränkningar i yttrandefriheten och individuella friheterna i syfte att behålla den demokratiska ordningen i den gamla brittiska kolonin. Striderna har böljat fram och tillbaka.

Protesterna har varit folkliga och breda och i synnerhet har den fria fackföreningsrörelsen lett kampen för demokratin, precis som i kampen mot öststatskommunismen under kalla kriget. Rörelsen stöds av internationella arbetarrörelsen bland annat antog LO ett uttalande på kongressen nyligen för en framträdande ledares befrielse. Likheterna med striderna i östtyskland, ungern, polen och baltikum är mycket starka således. Hong Kongborna möter dock ännu mer raffinerad övervakning än vad t.ex. östtyskarna gjorde.Spelplanen känns igen: fackförening mot diktatur.

Och precis som förr så hyllar en mer världsfrånvänd del av svensk vänster ”socialismen med kinesisk karaktär”. Den varianten är som precis som föregående upplagor som går med automatvapen, batonger, pansarvagnar och tortyrmetoder mot den fria fackföreningsrörelsen och folkets organisationer. Det är alltid fascinerande när kommunister skyddar en råbarkad kapitalistisk diktatur med grova nationalistiska drag.

Svensk höger har å andra sidan inte sagt ett dyft. Att världens starkaste kapitalistiska nation också sammanfaller med att vara styrt av världens starkaste kommunistparti har gjort dem impontenta i frågan. Profit före människovärde tycks råda. Allt tal om att ”kämpa för demokratin” är billigt jämfört med investeringsmöjligheterna. Och inte minst lockar en kontrollerad fackföreningsrörelse där röda armén mer än gärna ser till att hålla ordning på löntagarna med en och annan massaker när det behövs.

Hong Kong har idag kommit ett steg närmare att hamna under kinesisk kontroll. Demokratiska oppositionen kommer antagligen gå underjord och precis som fria arbetarrörelsen i fastlandskina operera illegalt och långsiktigt subversivt mot diktaturen. Under striderna har 10 000-tals Hong Kong bor registrerats av säkerhetspolisen och de kinesiska myndigheterna. Den nya lagen ger dem rätt att agera på den informationen. Med största sannolikhet kommer det ske massgripanden likt som skett mot arbetare i kinesiska skatteparadisen (No tax zones) och gruvstäder. Situationer  där det mer än en gång slutat blodigt.

Imorgon kommer demokratirörelsen marschera igen. Men frågan är om inte den här striden nu kommit in i sin nästa fas där man måste lämna gatorna för att agera på arbetsplatserna istället. De kinesiska kommunistpartiets kommissarier försöker med all kraft krossa fria fackföreningarnas kärna sedan flera år tillbaka. Men på arbetsplatserna finns dock mer utrymme för rörelsen att existera då kommissarierna är djupt avskydda som spioner och svartfötter. Hong Kongs fackföreningar har under striden vuxit explositionsartat på ett sätt som historiskt ej liknar något annat.

En sak är dock säker och det är att dessa regimer förr eller senare faller i kraft av att de som håller uppe landets ekonomi helt enkelt slutar försörja dem.

Följ gärna t.ex. Chinese Labour Bulletin för senaste nytt även från fastlandskina om de fria fackföreningarna och sociala rörelserna. Bland annat går en hyresstrejk genom Kina idag i protest mot att betala hyror under pandemin.

Bli först att kommentera

Vi måste prata om gräsmattor

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är i husbyggartagen. Eller snarare, huset är färdigt, och jag kollar nu på hur man skulle kunna göra nästa säsong med tomten. När man har sådant i huvudet så slår det mig att det här med gräsmatta måste vi prata om. Det är väl inget man tänkt på, men som slog mig imorse när jag och sambon diskuterade det hela på vägen till förskolan.

Vi alla vet ju att vi lever just nu i en tid där vi ska i den mån vi kan uppmana till biologisk mångfald, blommor och artöverlevnad för insekter och annat. Särskilt vi som bor i utkanten av urbana områden har ett stort ansvar att bygga upp vårat samhälle så att det får en gynnsam jordmån för biologisk mångfald. Inte minst bidöden har jag i åtanke.

När man kör genom vilket samhälle som helst så är det måhända grönt, eller ja brunt i torkan den huggs ju ned direkt, men det saknas blommor. Det saknas liv och rörelse. Samhället är kalrakat om så när på lite buskar ute på gårdarna.

Det råder någon form av vansinnig klassicistisk norm som präglar våra samhällen. Vältrimmade rabatter. Stora gräsmattor. Chop chop chop. Det är som introt till svensson svensson där det snarare råder någon form av gräsklippehets där man varje lördag 14.00 skall ta sig ut för att prompt hugga ned alla former av livsdugliga krafter från ens imaginära brittiska trädgård. Vansinne.

Nej. Du kommer inte orka eller ha plats med det här.

För det första. Att klippa gräset är tråkigt. Ja. Det är det. Det är därför vi har robotar till sånt.

För det andra. Är det någon som ens vet varför man behöver en stor gräsmatta? Rent logiskt. Eller är det bara ”så det ska det vara”? Är det sistnämnda bör ta sig en tankeställare om det är grannarnas skvaller eller ens egna intressen som styr. Det finns alltid delar av ens tomt som man också, tacksamt, skulle låta vara istället för att stå där 21.00 och trimma runt typ en pallkrage.

För det tredje. Naturtomter är hiskeligt mycket mer attraktivare och mer intressanta att jobba med. Ja även ur trädgårdssynvinkel. Vad går du helst igenom, en lummig lund eller typ landstingsparkeringens blomsterrabatt? Det krävs extremt mycket trädgårdsarbete för att uppnå samma effekt som en naturtomt, automatiskt, skapar. Och all heder till de som orkar, det är ju otroligt fint och även ett nöje för mig att gå igenom en välskött trädgård. Men med tanke på antalet tomma gräsmattor med robotar på så verkar majoriteten av befolkningen sakna intresset.

För det fjärde. Vi skulle få betydligt mer bin och annat om vi slutade bete oss som dåraktiga gräsmatteextremister. Naturtomter skapar både 1) mat 2) boende för den pollenerande delen av arbetskraften. Ni vet. De som om de dör, tar resten av oss med sig.

Nu har jag tur. Drygt halva min tomt är redan naturtomt och det här med gräsmatta ställer jag mig tämligen skeptiskt till, det lär inte bli många kvadratmeter fransk klassicism på tomten. Gräsmattor ska ju ses för vad det är: arbetsyta. Så en plätt blir det väl för att kunna sparka boll och sånt på. Så jag slipper ju ägna stor tid åt att ta mitt ansvar i frågan. Men kära nån gott folk. Poängen med naturen är att låta den leva.

 

Bevare oss alla från sådant kaos! 

Bli först att kommentera

Fantastisk utveckling för gröna aktier

Av , , Bli först att kommentera 0

Sedan Coronakrisen så har jag och några kamrater börjat avsätta en summa per månad  i investeringar i de företag som utgör grunden för framtidens infrastruktur och produktion. Istället för att bara vända ryggen mot aktiemarknaden så har vi beslutat att sätta privat kapital i att arbeta med att jävlas med våra motståndare istället kan man säga.

Min privata ekonomiska utveckling hittills har varit över förväntan (särskilt som novis, men jag antar att blivit duvad ordentligt i ekonomi i flera år inom arbetarrörelsen gör sitt), likväl så har mina kamrater också lyckats bra på aktiemarknaden – över 10% utveckling T1an för oss allihopa under ”den värsta ekonomiska krisen någonsin”..Reglerna är tämligen enkla: investera bara i etiska bolag, investera bara i bolag som är framtidssyftande, investera bara i gröna bolag och investera framförallt i den nordiska marknaden.

Intressant blir det när man börjar detaljstudera vissa företag som står i fronten för en sådan omställning.

Här kan läsaren t.ex. ta del av hur NIBE Industries från Markaryd utveckling sett ut.

De är ett av många bolag som satsar på förnyelsebar energi. I det politiska gapar ju högern sig trött för att förhindra en grön omställning och hur det hotar tillväxten. Kapitalismen verkar 18 355,36% i det här fallet övertygad om motsatsen.

Det är såklart en anekdotisk bevisföring med bara ett, jag skulle kunna ta fram mängder med resultat från min egna portfölj också som är anmärkningsvärda, men det är onekligen så att vissa delar av kapitalets krafter är tämligen oberörda av coronakrisens utveckling och ekonomiska oro. Det är också värt att notera att dessa bolag också stod relativt oförändrade även igenom bankkraschen 2008. Ett annat noterbart bolag är såklart Tesla.

Så jag läste in mig lite om hur ”det gröna kapitalet” ser på saker som t.ex. New Green Deal som av högerpolitiker utmålas som enormt marknadsfientligt, ja det är nästa ”spöke som vandrar över Europa” i vissa fall. Med rent ursinne så har högern angripit idén. Min plånbok säger ju annat. Att det snarare är så att kapitalet nu samlas kring framtidsinvesteringar istället för oljeoligarki. Men det vore ju kul att läsa lite tänkte jag.

Till min förvåning så hyllar noterbara tidskrifter för investerare Green New Deal (GND), och struntar fullkomligt i politiska förluster i frågan, som när GND föll i USAs senat. De studerar istället framväxten av bolag och ”copycats” till GND som passerar när högerpolitikerna missar bollen (antagligen för att typ AOC inte är frontpersonen). Och det verkar onekligen så att stora delar av framtidens kapital, tillika marknadens mer stabila och likvida aktörer, sluter upp bakom en politik som idag framförallt lyfts fram av socialistiska politiker. Det kanske inte är så konstigt. Vi vill ju trots allt investera, och inte svälta allt till döds samtidigt som vi bara ökar på kostnader. Det är lovande för framtiden, för då byts allianserna ut och står man som socialist med kapitalet i ryggen så tenderar ju världen förbättras – fråga bara Wigforss. Sedan har vi ju säkert 1000 saker att diskutera till tiden tar slut. Men det markerar ett skifte i vad kapitalet ser som investeringsbart, och vilka som presenterar möjligheterna för dessa.

En mycket bra artikel i ämnet är t.ex. Kipliners ”What The Green New Deal means for investors

I dagsläget så är jag övertygad om att GND är framtidens politiska plattform. Jag kan inte hitta någon som helst utmanare till en sådan framtidsvision som högern kan presentera utan att se löjliga ut. Alla former av diskussion måste ju inkludera de fem kriserna. Då duger det inte att bara gapa om sänkta skatter, vems fel det var eller att vara på social och kulturell defensiv. och använda konservatismens som snuttefilt Det vore ju därför politisk idioti om socialdemokratin gick på val med något annat än en offensiv ekonomisk politik – en totalrenovering av Sverige. I de bästa av världar växer ett modernt gammalt folkpartiet fram och kan enas om den ekonomiska politiken i stort, men med vissa idéer, som svar. Och vips så har vi politisk ordning i landet igen. Borta är alla identitetspolitiker, kulturhysteriker och språkfetishister. Kvar står de som är beredda att arbeta, ta ansvar för landet och skapa framtiden istället för att käbbla på twitter. Självklart är ingen utopi skapat av det, gud ska veta att även gröna bolag kan jävlas med sina anställda, men det vore en väg framåt från vars vi är idag.

Således kan vi ju se flera positiva bieffekter, förutom det här med vår överlevnad då.  Arbetarna är glada. Kapitalet är glada. Miljön är glad. Tillväxten ökar. Det är bara att börja.


En tankesmedja man kan följa på facebook aktiv i svenska debatten är gröna folkhemmet. Välkomna!

Bli först att kommentera

Klimatkrisens hetta

Av , , Bli först att kommentera 0

På måndag kommer min nästa krönika. Den kommer handla om klimatförändringarna.
Anledningen anser jag vara uppenbar för var och en under pågående värmebölja.
Det råder extremt hög risk för skogsbrand och förhöjt eldningsförbud råder.
Lycksele var varmaste platsen i Sverige igår. Hela Norrland badar i hettan.

Jag rekommenderar att ni läser folkhälsomyndighetens rekommendationer om vad som gäller vid värmeböljor.

Nedan finner ni rapporter som är intressanta att läsa i ämnet och som jag läst igenom inför krönikan.

Länsstyrelsen:
Västerbottens län – konsekvenser av klimatförändringar
Naturmiljö och klimatförändringar i västerbotten
Klimatanpassa västerbotten

Myndigheten för skydd och beredskap:
Skogsbränder under ett förändrat klimat
Ras, skred och erosion
Nederbörd och översvämningar i framtidens Sverige

SKR:
Klimatförändringarna kan få allvarliga följder lokalt

Skogsstyrelsen
Effekter av klimatförändringarna

Svensk jakt:
Klimatförändringar hotar sveriges älgstam

Ni hittar även information på SMHI där deras databas i hög grad även används i forskning. Där hittar ni också en slideshow specifikt om västerbotten.

En mycket bra översikt över hur hela samhället drabbas av pågående klimatkris hittar ni på klimatanpassning.se

Den intresserade kan också läsa Umeå Kommuns arbete kring klimatfrågan.

För den som är intresserad av vad som händer i politiken kring detta kan jag hänvisa till bland annat diskussionerna om en  Green New Deal (DN).

Bli först att kommentera

Vikten av brandkåren (Bilder från i natt)

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag är inte den enda som vaknade upp i morse till en klarblå himmel som fylldes av ett regn av aska och sot som lagt sig över hustaken och bilarna. Det har brunnit i Holmsund igen. När man kommer från Obbola, som länge också hade egen brandkår, så har ju bränderna på fabriken blivit en vanesak. Men den här gången kändes det lite mer dramatiskt.

Denna gång var det pappersbalar från SCA som stod på Holmsundsfabrikens gamla område som tog eld. Branden har pågått under hela natten. Den startade vid 21-tiden någon gång. Förra gången, bara för något år sedan, så var det också SCAs pappersbalar men då skedde branden i hamnen, en bit bort från där folk bor. Den här gången skedde branden i direkt anknytning till gamla storgatan, med bara E12 som spärr, en futtig sak för en eld att ta sig över om den fått sprida sig okontrollerat..

Det är extremt bra arbetat av brandkåren och de frivilliga, med extrainkallad personal från både flygplatsen och Umeå, att fort och smidigt bygga brandgator och ta kontroll över branden innan den blev samhällsfarlig. I en tid när det ska applåderas över vardagshjältar så känns ju just en sådan gest lite tröttsamt kanske, men ingen kan ta bort faktumet att nattens arbete förtjänar allt respekt och uppskattning från holmsundsborna. Våra deltidsbrandmän här gör alltjämt ett suveränt arbete och alla som bor i närheten hör hur aktiva de är.

När jag åkte hemifrån så brann det fortfarande om än under rigorös kontroll från de som arbetat under natten. Lågorna stod höga men ofarliga. Regnet av aska lär fortsätta under dagen när det som är kvar får brinna upp under kontrollerade former.

För några år sedan var det en intensiv debatt om nedskärningar och bemanningsproblematik rörande Holmsunds deltidsbrandkår. Jag hoppas nu med två allvarliga bränder inom loppet av två år. Och rekordvärmen. Och regnbristen.  Att vi framöver slipper höra mer om att det sparas in på deltidsbrandmännen och/eller utrustning eller lokaler.

Holmsund och Obbola behöver sin brandkår och i de bästa av världar så borde Obbola återfå sin lilla styrka. Delvis för att Obbola också kommer växa, och har vuxit mycket redan, delvis för att utryckningstiden till Obbola är (enligt kommunens egna underlag) längre än till Holmsund från Umeås brandstation. Jag begriper inte riktigt varför, men Obbola och Holmsund är markerat som olika tidszoner gällande utryckningstid. Om detta är Obbola S-förening varse sedan några veckor tillbaka.

Nedan hittar ni bilder från Anneli Andersson, som bor i direkt relation till branden och är S-föreningens vice ordförande. Samt två bilder från mitt hem imorse när jag gick ut med hunden.

Tack till alla inblandade som jobbade inatt.

Bli först att kommentera

Arbetslöshet, kris och möjligheter

Av , , Bli först att kommentera 0

”The point in history at which we stand is full of promise and danger. The world will either move forward toward unity and widely shared prosperity – or it will move apart.”
– Franklin D Roosevelt, meddelande till amerikanska kongressen om Breton Woods systemet

I min ledare i Folkbladet i måndags så tog jag upp prognosen rörande arbetslösheten 2021. Idag under lunchtid kom rapporten ”Krisen på arbetsmarknaden blir långvarig” som fastslår att arbetslösheten kommer vara på 11%. Således kommer det råda massarbetslöshet i landet under lång tid framöver i direkt korrelation såklart med den internationella och ekonomiska kris som råder.

Detta skapar såklart ett antal olika scenarion.

  1. Den som vinner striden om problemformuleringen och förslagen på lösningar kommer gå segrande i valet 2022. Arbetslösheten kommer vara motorn i politiken framöver.
  2. Detta kommer med största sannolikhet vara fortsatt vild nyliberalism vs en Green New Deal (antaget inom SAP från delar av flera olika efterkrisprogram som redan kretsar runt i landet)
  3. Den politiska miljön återgår till en ekonomisk vänster – höger skala. Identitetspolitiken (tack och lov) kommer minska i betydelse i takt med människor hamnar i reela problem.
  4. Relationerna mellan arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivare – kommer tillspetsas i höstens avtalsrörelse, löner,  LAS förhandlingar, A-kassa m.m.
  5. Krisen driver, redan nu fram, strukturomvandlingen och arbetslösheten kommer skynda på detta förlopp gällande allt från inhemska migrationsflöden till krav på utbildningar m.m.
  6. Finansieringen av välfärden, att få folk att arbeta i offentlig sektor, och dess löner och villkor kommer bli en stridsfråga
  7. Full sysselsättning kommer bli ett stridsrop – frågan är bara kvaliteten på dessa arbeten och dess sociala och ekonomiska nyttighet. ”Enkla” skitjobb (gigekonomin t.ex.) måste stå mot ”riktiga” jobb (industri och service).

De lösningar på dessa arbetsmarknadsproblem måste dock kunna hantera fem olika kriser och binda ihop lösningar mellan olika problem.

De fem kriserna är

  1. Ekonomisk kris / Arbetslöshet
  2. Medicinsk kris / Pandemi
  3. Klimatkris och omställning
  4. Digital strukturomvandling
  5. Demokratins tillbakarullande

Alla politiska förslag som inte i sin lösning kan ge svar över hela den här bredden är helt enkelt oseriösa förslag. Samhället har inte en kris att hantera, utan fem kriser (vissa skulle säga sex också med t.ex. migrationen som uppstår av strukturomvandlingar och klimatkrisen) som hänger ihop. Lösningen måste därför också hänga ihop. 

Under 2021 kommer Socialdemokraterna gå till kongress. Redan idag så materialiserar sig flera olika förslag utifrån denna uppställning som tar sikte på en Green New Deal även om det kan heta allt från ”grön reindustralisering” till ”Wigforsspolitik” eller ”Efterkrisprogram”. Debatten går vild bland tankesmedjorna. Noterbart här är t.ex. att Stockholms partidistrikt i dagarna antog Reformisternas ekonomiska politik men också att den gamla ”högersossen” Ulf Dahlsten intagit en ny position med sin bok ”Efter Corona” men också att SSU redan före krisen tagit rygg på Reformisternas förslag. I särklass det största jobbet har LO gjort som med sin kongress igår avslutade sin enorma Jämlikhetsrapport med 115 förslag

Resultatet av alla dessa diskussioner kommer med största sannolikhet förändra den socialdemokratiska politiken och bli det alternativ som ställs mot nyliberalismen. Här bör man också notera att det kan finnas skillnad mellan nyliberaler (C och L) och de konservativa, även om jag betvivlar några större skillnader i den ekonomiska politiken.

Det blir i sådant fall första gången på 30 år som detta kan göras. Ett alternativ till det rådande. Lyckas detta förslag skapa jobb, ekonomi, klimatomställningar, stark välfärd, klara av strukturomvandlingen samt garantera demokratisk inflytande så kommer den ekonomiska anarkins 30 år, för första gången, ställas mot ett rimligare alternativ. Socialdemokratin kommer också återgå till att just bli Socialdemokrater i klassisk mening. Något vi vet att t.ex. många SD väljare idag suktar efter.

Följaktligen så har Roosevelts ord bäring, när han introducerade det ekonomiska system som levererade välfärd i över 50 år till världen.

Vi står inför en farlig tid med många möjligheter. Världen kommer antingen gå framåt med större enighet och mer jämlikhet till alla – eller så kommer vi fortsätta söndras.

Bli först att kommentera

Nationaldagen

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja men glad nationaldag på er då.Jag tycker dock att den här dagen känns som framförallt ett jippo med rötterna i mellansverige – de är ju också just de enda som inte har någon annan regional identitet heller för den delen. Jag antar de behöver något också. Självklart tycker jag att midsommar vår egentliga nationaldag på samma sätt som vår patriotism har mer att göra med blanka sjöar, fjäll och lummiga skogar än med mellansveriges kungaätter. Ett påfund från 2005 ruckar mig inte i att vika från att patriotismen luktar kåda, skog och blöt mossa.

Trots detta! Så ska vi självklart fira vår demokratiska nation och allt vad vi älskar med det här landet. För att avsluta med Axel Danielsson, pionjär inom socialdemokratin:

Men kan en socialdemokrat älska ”våra strömmars brus”, så länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom, älska ”bäckarnas språng”, så länge endast strändernas ägare får fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska ”den mörka skogens dystra ljus”, där baggbölarens yxa förjagat skogsnymfen och andra poesier, älska ”stjärnenatten”, varunder en här av utplundrade proletärer hackar tänderna av köld och ”sommarljuset”, i vars sken de få arbetar sig svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han endast kan nå på en lång och mödosam stig. På det sättet är jag patriot och väl även de flesta andra.”

Och det stycket är förövrigt det finaste som skrivits om patriotism i det här landet. Och som ni noterar, inte en enda rad alla de formella skäl till varför vi nu firar denna dag. Som alla rimliga så är det ju naturen och demokratin som får oss bli romantiker och ge oss på fan att försvara vår plätt på denna jord. Så, för er med gott väder, jag hoppas er lyckad tur i skog och mark och en glad formell nationaldag. Vi ses på midsommar!

Bli först att kommentera