Teknologisk krigsföring mot krisen

Av , , Bli först att kommentera 0

När den gamla punkaren och hackern Anders Ygeman dyker upp i flödet för att lansera ett ”hackaton” mot krisen så sker det inte ett vakuum. Sedan min förra text om Revolutionen som 3D printers går igenom så har hela världen mer och mer koncentrerat sig på att finna tekniska lösningar som kan förstärka vårdens och äldrevårdens möjligheter – människor mobiliseras, alla från permitterade ingenjörer och utvecklare till privatpersoner med 3D printers och hyfsad digital kompetens.

När så svenska regeringen, likt EU kommissionen eller för den delen t.ex. finska regeringen, lanserar ett tredagars hackaton för att finna lösningar så är det inte ett dugg förvånande. I brist på en ekonomisk politik som tagit hänsyn till saker som naturkatastrofer, pandemier och andra kriser så tvingar regeringarna nu fram en teknologisk revolution.

Människors kreativitet, DIY-känsla och förmåga att bygga snabba, flexibla lösningar blir därför den första logistisktrossen för att hantera krisen. Det finns inga skyddsnät, inga lager, ingen krisberedskap. Det finns bara vår egen förmåga till motstånd och solidaritet till vår gemensamma sjukvård.

Oavsett om detta är ett civilsamhälle som står upp för sina grannar eller hackers så är det en form av folkmobilisering som träder i kraft. Det är rörelser som annars tenderar att hamna i konflikt med marknadens krav på egendom (copyright) och normer (man ska betalt för sina tjänster) – där allmänningen/open source är central –  och finner därför både starkt moraliskt och idealistiskt stöd bland befolkningen. Vi har en djupt rotad folktradition i landet av allt från kopiera kasetter till filmer och dataspel som i generationer byggt upp landets digitala kompetens som nu räknas till världens främsta. Vi har allemansrätten. Över hela landet finner vi praktiker som frångår marknadens krav, från gratis campingar till FTP servers. Vi är ett land av smygsocialister allihopa. Nu är det denna piratsvensk som ska bli stödtrupp till vården.

Det är lätt att bli hänförd över möjligheterna, och även om det oundvikligen är så att detta är spelplaner som nästa kamp mellan marknad och människa kommer stå, så är den samlade internationella solidaritetsrörlesen inte bara en defensiv rörelse, i dess praktik pekas också en möjlig framtid ut även om det knappast kommer bli så enkelt som de mest varmblodade idealisterna vill framställa det. Centralt i det hela står såklart egendomen, som för tillfället, är upplöst.

Hack The Crisis, vars tävling tar slut i skrivande stund om drygt nio timmar, är därför sett till politisk historia något som bara kan liknas med t.ex. försvarslånen/försvarsobligationerna – också det en direkt vädjan till civilbefolkningen. Samtidigt fortsätter de teknologiska nätverken byggas dag för dag i allt från strukturer som Action Against Corona till lokala hackersspaces. Det är onekligen spännande att se vad tävlingen kommer leda till – själv har jag sneglat mot kooperativa digitala tjänsterna som något som säkert folk funderat på kring det här med matutkörning (och är en direkt försvarsmekanism mot de kommersiella digitala plattformarna, ökända för sina dåliga villkor och löner). Men inom teknologin idag är ju inget omöjligt. Som vi alla sett de senaste dagarna. Det handlar om allt från 3D printing, till smittspåring, matutkörning, digitala mötesplattformar med mera.

Vi ska vara väldigt glada över att bo i ett land och i en tid där vi har den möjligheten. Har du tekniska kunskaperna uppmanar jag dig såklart att delta i den teknologiska folkmobiliseringen. Efteråt får vi diskutera hur vi bygger system som inte ska behöva lita på folks idealism.

Bli först att kommentera

Är den ekonomiska moralen på väg tillbaka?

Av , , Bli först att kommentera 2

Mina fritidsintressen gör att jag följer en hel del frilufts- och jaktsidor på facebook (bena note: Jag har inte jaktlicensen dock, fåglar är otroligt tråkiga djur). Men mitt allmänna intresse för friluftsliv, orientering, ta mig till fornlämningar, naturfotografering med mera är min räddning från politiken i mångt och mycket. Mitt andningshål.  Imorse när jag som vanligt kopplade upp mig mot det sociala flödet så noterade jag att en jaktsida börjat sälja 1L handsprit för 300 kronor.

Jag blev såklart upprörd och klickade på annonsen. Nu är väl svenska jägarkollektivet med vissa undantag knappast kända för att ställa sig tydligt till vänster i ekonomiska frågor – även om det såklart kryllar av gamla sossar så är det ju inte därför man har ett intresse för jakt. Det är en zon fri från politik om det inte rör veganism mer eller mindre.

Om man engagerar sig vidare i skytteföreningarna, så är nog situationen den snarare raka motsatsen särskilt ”online” har det blivit en miljö som domineras av mer eller mindre aggressiva konservativa – vilket också föranlett att det bildats skytteföreningar med mer uttalande värdegrunder där skyteintresserade slipper tjafsa eller bli utslängda för att de ligger vänsterut på skalan. Liknande tendens har också setts inom friluftsutövandet inom vissa regioner där socialistiska friluftsorganisationer bildats som respons. Det är alltså ändå en ganska politisk miljö som man dock slipper engagera sig i om man inte vill.

Nåväl. Reaktionerna på företaget som försökte sälja på sina följare den dyra handspriten var intressanta: ”Skänk spriten till vården”Skäms”, ”Nu tackar jag för mig”, ”Sånt jävla svineri”, ”Eller så ger ni bort det..”. Morgonkaffet kom nästan på sned när ”Hjärtlösa kapitalistsvin” sköts iväg i debatten från företagets kunder. Det var nog mycket länge sedan det begreppet uttrycktes inom den miljön i affekt.

Förekomsten av Gulaschbaroner. Företag som medvetet driver upp priser och kapitaliserar på den pågående krisen, håller på att införa en moralisk aspekt i ekonomin igen. Konflikten mellan kapital och vården (människornas behov) återaktualiseras i en rasande takt för varje betald annons på facebook som tänder människors irritation. För att inte tala om t.ex. Procurator AB som har upphandlingarna med staten och höjer priserna med 1000 procent.

Liknande svar kan man också finna bland de privatiserade Apotek som försökt tjäna pengar på krisen. I det fallet eldar det också på opinionen och en politisk kampanj för att återförstatliga apoteket. Och desto längre krisen pågår, desto fräckare blir erbjudanden som driver på ilskan.

Gulaschbaronerna möts alltså av den enda respons som är rimlig. Den tidigare Sverigedemokratiska prinsen William Hahne, ni vet han som försökte sälja andningsskydd för över 700% över butikspris, fick lämna alla sina politiska uppdrag med omedelbar verkan i ett desperat försök från hans nya parti att överleva folkopinionen – där deras egna, den s.k. hatade och fruktade SD-svansen, slet sina egna idoler i stycken.När det kom till kritan kom människovärdet, allas rätt till vård, före fosterlandsfanan.

I över 30 år har ekonomin saknat en moralisk aspekt, det har i mångt och mycket setts som frikopplat från mänsklig moral, etik och värde – businiess as usual. En inte helt otrolig spaning är att den pågående krisen, särskilt gällande produkter till vården, återinför den moraliska aspekten dag för dag på samma sätt som krigsbaroner och ockrare drev fram arbetarrörelsens positioner i början av 1900-talet. Drivna av sin profithunger stärkte de konstant arbetarrörelsens positioner och moraliska normer. Grundläggande folkvett är på väg tillbaka och har väckts från sin marknadsslummer.

Det är ett välkommet tillskott till diskussionerna om hur vi ska fördela allt från våra skattemedel till att ställa krav på företags redlighet och seriositet framöver.  Det var nämligen den enkla aspekten av att inte vara ett totalt jävla rövhål som i mångt och mycket gjorde att näringslivet och socialdemokratin kunde nå överenskommelserna i mitten av 1900-talet och därför avbryta 1800-talets rovkapitalism för det vi idag kallar guldåren. Detta avbröts abrupt på 1980-talet och sedan dess har vi återigen kastas in i en värld av skrupelfri marknadsanarkism. Som nu, hoppas jag, nått sitt slut.

Tipsa era vänner så fort ni noterar gulaschbaroner och hjälp till att påpeka deras omoraliska beteende. Tipsa andra så att folk inte köper av dem.

Bli först att kommentera

Köttproduktionen och viruset

Av , , Bli först att kommentera 1

Biologen Robert Wallace som författat bland annat boken ”Big Farms Make Big flu” har fångat mitt intresse det senaste dygnet. Hans kritik baserar sig i huvudsak, som biolog, att undersöka hur dagens djurhållning och köttproduktion påverkar framkomsten av epidemier och pandemier. Hans slutsatser är att vi överlag har industrialiserat framkomsten av dödliga virus (eftersom vi industraliserat köttproduktionen) och det är också därför vi i allt snabbare takt möts av sjukdomar som ett konkret hot mot samhället och att så länge som småbruk sätts ur spel för enorma centraliserade slakterier så kommer dessa, via vårt globaliserade samhälle, fortsätta vara ett hot mot mänskligheten.Ett talande exempel är att när ett dödligt virus drabbar ett modernt slakteri (det händer tydligen lite nu och då)  så slaktar man också de djur som byggt upp immunitet, det betyder att de inte får någon avkomma, vilket konstant undergräver djurs förmåga att skydda sig själva. Sätter sig ett virus i systemet så finns det inga naturliga gränser, som småskaliga bondgårdar kan vara både genom geografi och att djur utsätts för yttre faktorer och en levande omvärld.

Boken som är från 2016 har tyvärr ej översatts ännu till svenska, och den kan både vara svår och dyr att få tag på. Dock så är hans föreläsning på Drake University av relativt bra kvalitet och ger en bra introduktion till hans bok och de centrala slutsatserna.

Även om Covid-19 kan sägas ha sitt ursprung i icke-industriell tillverkning av kött, från en s.k. ”exotic market”  så är det värt att poängtera att det har att göra med att större och större jordbruk växer fram i Kina,  så har han onekligen sina poänger och han har själv framlagt sina åsikter om det aktuella hotet här.

Två direkta funderingar får man när man lyssnar på Wallace.

Den första är i vilken mån skapandet av nya tekniker, som odlandet av kött, kommer eventuellt vara en väg som är säkrare för mänskligheten att fortsätta konsumera kött på. Framtagandet av kött idag är en besvärlig process och en av grunderna till varför skeendet Wallace beskriver har den logik den har med enorma hangarer (inte i Sverige lika mycket som utomlands) av djur som har noll och inget skydd mot virus, och dessutom, är virusfabriker.

Utöver det finns det en tydlig koppling mot klimatkrisen också då majoriteten av jordens odlingsbara ytor är just framtagna för att ta fram livsmedel för djur som sedan ska slaktas.Vilket också har en sidoeffekt i att det gör oss ineffektiva att förse människor med spannmål. Det är också en otroligt energikrävande process jämfört med odling av kött, bökigare och mer besvärligare. Köttproduktionen idag är därför en av de största klimatskurkarna vi känner till. Genom modern teknik så slipper vi alla dessutom bli veganer, vilket vore det rationella – om än tråkiga – valet om vi bara lät detta fortgå för alltid.

Det andra är att Wallace perspektiv aktualiserar debatten om att hela landet skall leva eftersom han är notoriskt kritisk till att köttproduktion skall centraliseras till enorma slakterier som kräver enorma landareal koncentrerade till några få företag där allt från etik och moral rörande djurens väl och ve till arbetarnas situation är under all kritik. Ur medicinsk synvinkel är många mindre producenter betydligt rimligare och säkrare.

När jag funderar på detta så blir det ganska klart att köttprodukter, om de överlever normförskjutningen, som bäst kan finnas i två kategorier; dyrt lyxkött och framodlat folkkött.

Nu är svensk djurskyddslagstiftning en av världens bättre, oavsett även att även den har sina brister. Det kan vi inte sticka under stol med. Det fråntar dock inte faktumet att vad som händer på andra sidan världen påverkar oss. Robert Wallace hjälper oss alltså främst med att förstå att majoriteten av världens produktion av bland annat kyckling är, konstant, ett hot om nya dödliga virus. Lika industriellt som det kommer ut kycklingklubbor ur fabriken, kommer också med jämna mellanrum dödliga virus. Och att företagen tar en medveten risk med detta för att hålla kostnaderna nere och inkomsterna uppe.

Som enskild konsument i Sverige finns det därför några val man kan göra. Man kan bli vegan (de enda som kan ha ”vad var det vi sa” attityden i dessa tider), men man kan också säkerställa sig själv om att bara konsumera varor som har god kännedom om och är aktiva lokalt (t.ex. din lokala bonde eller väl valda produkter i mataffären) eller att man helt enkelt gör som undertecknad, ser till att ha en välfylld frys med vilt om man nu ska äta kött. Precis som när man väljer norrmejerier före det nu framförallt tyskägda Arla och så mycket som rör det vardagliga landar det på, helt otillfredsställande och inte så effektiva, konsumentmakten.

Pandemin lär i slutändan, i den politiska debatten, förstärka debatten om hur köttkonsumtionen ska se ut och under vilka regler vi skall acceptera den i bland annat våra offentliga skolor och sjukhus. Det vore onekligen en dödlig ironi om det är så att t.ex. sjukhus köper in kött från aktörer som de facto driver fram de allt mer återkommande virusattackerna mot mänskligheten. Eftersom köttproduktion överlag är, alltid, källan för dödliga virus så kan vi förvänta oss att denna debatt kommer bli hetare och hetare av både klimatskäl och nu, uppenbara, medicinska anledningar.Diskussionen om ”Köttskam” är knappast över.

Min förhoppning är såklart också att vi skyndar på den tekniska utvecklingen, och politiskt inser att detta dödläge kan brytas,  och också tänker om rörande vikten som mindre jordbruk och ett mer levande – spritt – samhälle  har för en biologisk balans. För oavsett vad, kan man inte heller ta bort urbaniseringen som en del i maskineriet som nu gör att Covid 19 sveper över världen. Våra framtida samhällen kan mycket väl behöva organiseras på annorlunda sätt än att vi alla ska trängas.

Wallace väcker många frågor och han kommer med ett perspektiv som hjälper oss alla utveckla våra kunskaper i det här ämnet. Där undertecknad, knappast, kan kallas expert.

Bli först att kommentera

Det digitala utanförskapet måste adresseras

Av , , Bli först att kommentera 0

Den aktuella krisen sätter det digitala utanförskapet i centrum för debatterna. Äldre, personer med språkbrister och vissa sektorer av löntagare är i en besvärlig position när samhället allt mer förlitar sig på de digitala lösningarna. Det finns också en tydlig korrelation mellan inkomst och internetanvändade. Föga förvånande är det hem med lägre inkomster som använder internet mer sällan.

Uppskattningsvis använder en halv miljon svenskar aldrig internet. Undersökningen som jag länkat har en mycket intressant bilaga för den som är intresserad, där det digitala utanförskapet kan studeras i detalj. Undersökningen gjordes 2018.

Utöver det digitala utanförskapet så finns det fortfarande delar av, bland annat vårat län, som saknar utbyggt bredband. I det fallet drabbar det direkt även de yngres möjligheter för digitalt arbete, som omvittnat har högre digital kompetens än äldre inom alla samhällsklasser och yrken.

Dessa problem finns samtidigt som skolor och arbetsplatser kräver digital kompetens, uppkoppling och utrustning.

Frågan man bör ställa sig om det är rimligt att skattepengar finansierar vår skola men inte de digitala förutsättningar som krävs för den skola som nu utvecklas.

Frågan måste ställas: Är inte internet ett allmänt samhällsintresse som också skall säkras av staten och/eller det allmänna? Ligger det inte det allmännas intresse att nu radera den digitala segregationen? Hur hanterar vi de delar av samhället som i denna tid inte kan ta stöd i sin vardag av de digitala lösningarna?

Bli först att kommentera

Den nationalistiska yran måste få ett slut

Av , , Bli först att kommentera 0

Senaste veckorna har vi sett ett antal utvecklingar som de flesta i västvärlden har befogenhet att oroa sig för.

Största delen av västra Europa ligger idag under s.k. ”lockdown”. Fungerande demokratier har genomfört djupgående lagförändringar som inte bara stänger ned ländernas ekonomiska och sociala liv det har också inrättats enorma kontrollapparater över medborgarnas rörelser och aktiviteter på sociala medier.

Samtidigt har Kina startat upp sin produktiva kapacitet igen och kommer oundvikligen bli ännu mer dominant i världsekonomin. Både Ryssland, Kuba och Kina har gett sig ut på en ”diktaturturné” i ett EU som har stängd sina gränser för att påverka situationen genom olika former av hjälppaket till Italien, Spanien och Serbien. Hjälp som är mer symbolisk än effektiv, men ändå mer än vad EU gör just nu. USA är med största sannolikhet nästa epicentrum för Covid 19-s framfart vilket skapar möjligheter för Kina att ta platsen som världens största stormakt.

Samtidigt ser vi hur Ungern häromdagen officiellt avskaffade demokratin. Alla val är avslutade, all exekutiv makt ligger nu till Viktor Orban som person. Kritik mot regeringen eller att sprida ”falska nyheter” är belagt med 5 års fängelse. Militärer på gatorna, som i många andra länder. I ett EU som inte fungerar så ställer möts de inte ens av kritik.

Bristen på internationell samverkan för att lösa medicinska behov och forskning har aldrig varit större.

Det värsta kan fortfarande vara på väg.

De flesta som drabbats av coronaviruset är än så länge befolkningar med god sjukvård, bra folkhälsa och som har goda möjligheter till rent vatten och boenden med möjligheter till social distansering. De under 50 år i Europa är antagligen världens starkaste grupp för att möta detta virus.

Nu sveper viruset in, tack vare turismen, in över världens alla slumområden i globala syd med trångboddhet, dålig allmän hälsa, dålig sjukvård och förfärlig folkhälsa tack vare svält och dåliga immunsystem. I ställen som Sydafrika finns bland annat exkrementer i allt från vatten till rena stormar. I regel så saknar världens fattigaste befolkning över hela Globala Syd allmän och kostnadsfri sjukvård.

Vi står inför en av världens värsta scenarion vi kan tänka oss, som bör få oss att minnas vad forskare tidigare sa om SARS, Zitka och Ebola.

Men detta är inte bara ett problem för de som kommer drabbas.

Detta är inget vi i Europa kan skatta oss lyckliga för att ”slippa” bakom våra nu nedstängda länder.

Med massinfektering i det globala syds fattigaste områden finns det en stor chans att Covid-19 muterar – all mänsklig misär är nämligen extremt gynnsamma förhållanden för ett virus – och blir ett betydligt dödligare virus som med förnyad kraft återvänder till oss i höst, likt Spanska Sjukan. Vi har sett detta också med bland annat SARS och andra RNA virus.

Världens fattigdom är ett enormt labratorium där Covid 19 kommer kunna frodas och utvecklas.

Än så länge är det ”bara” lungorna som angrips. Tack vare världens brist på internationell samverkan kan vi mycket väl stirra på ett betydligt mer kapabelt virus inom kort. Det finns redan rapporter om bland annat diarréer och luftburen smitta. Syner som får oss att frysa till av skräck.Inga lockdowns, gränser eller flaggviftande politiker i världen kommer kunna stoppa det.

Detta kan vara på väg. Om vi inte på allvar börjar förstå att vi ensamma är chanslösa i kampen mot coronaviruset. Det är nu, om någonsin, vi bör höja fanorna för den internationella solidariteten istället.

Det handlar inte om att vara en ”dogooder” eller ”politiskt korrekt”. Det handlar om att vi alla har ett egenintresse i att vi på internationell nivå kan slå tillbaka epidemin innan den blir ännu dödligare. För att vi ska lyckas med det måste internationella insatser samverkas, internationella målsättningar för välfärd tas fram och fattigdom och trångboddhet bekämpas aggressivt. Globala syd måste helt enkelt lyftas från sin fattigdom.

För så är det. Pandemier skapas för att vi har ett sjukt system där människor och djur bor nära varandra. Där utslagna bönder får trängas i slumområden. Där vacciner och medicin inte är en mänsklig rättighet. Svält, dåligt planerade städer, brist på rent vatten. Allt det här tillhör vårt politiska system. Det är också en garanti för fortsatta pandemier. Vill vi på riktigt vinna, så måste allt dessa parametrar bort från den mänskliga samvaron på planeten.

Läsvärt inom ämnet är bland annat Mike Davis författaren till boken ”The monster at our door” (i svensk översättning här) om fågelinfluensan.

Bli först att kommentera

Revolutionen som 3D printern har väntat på är här

Av , , 1 kommentar 0

Sedan lanseringen av 3D printern har den aldrig fått sitt stora genombrott. Potentialen kring 3D printing har varit vida diskuterad, ibland nästintill utopisk – som ett första steg mot den Star Trek framtid som hägrar för många – men verktyget har inte fått brett genomslag i befolkningen. Även om tekniken hela tiden har utvecklats och blivit billigare och mer lättillgänglig.

I och med coronavirusets framfart kan man nu över hela världen notera att amatörer och professionella aktivister med 3D printers går in med livsavgörande material till sjukvården. Här i Umeå har fyra st 3D printers på nyöppnade Curiosum under hela veckan producerat nytt sjukvårdsmaterial och efterfrågar mer maskiner för att öka produktionshastigheten. Varje dag kommer nya notiser på facebook från volontärer som söker fler personer med skrivare, givetvis, med gratis delning av ritningar och sakkunskaper som behövs för produktionen.

Produkterna de levererar är 10 gånger billigare, produceras i högre hastigheter och håller samma kvalitet. Marknadskrafterna har inte en chans och måste antingen förändra sig, eller förintas.

Det rör sig om allt från visir och masker till delar till respiratorer till olika delar för att kunna producera test (ritningar). Överallt ser sjukvården över möjligheterna att utveckla tekniken ytterligare på grund av dess tekniska överlägsenhet.

Det ser likadant ut över hela världen. Det har kallats ett ”Hackaton”. Sjukhus och stater, likväl som EU kommissionen och World Economic Forum, vänder sig nu direkt till 3D printerkollektivet med öppna famnar, och de svarar. Trots att upphandlade gigantiska sjukvårdsbolag i början försökte stämma, förbjuda och skrämma denna process till tystnad så har den materiella verkligheten i ekonomier utan krisberedskap oundvikligen tryckt den kapitalistiska logiken åt sidan för en våg av materialdelning som bara kan liknas med den fildelning som torrentsidor som t.ex. Piratebay erbjöd för 10 år sen – som mer eller mindre tvingade hela musik och filmindustrin att modernisera sig. Stora skillnaden nu är att denna praktik formerar sig i fysisk form. Utanför internet.

Självfallet är inte det här oproblematiskt. Ett starkt civilsamhälle som agerar moraliskt korrekt och tätar igen hålen i välfärden med ideela krafter riskerar att fördunkla faktumet att sjukvården över hela västvärlden är underfinansierad. En dimridå bildas runt de politiska beslut som tagits och raderar frågorna om hur vi med skattemedel ska finansiera välfärden.

En annan trolig utveckling är såklart att i takt med att människors nöd ökar, kommer detta mer och mer omkodas till en marknad – som antingen kommer införlivas eller ersätta de företag som försökt bromsa utvecklingen.

Som i fallet med fildening, så kan det också utvecklas nya tekniker och plattformar som ersätter pirattekniken med lättillgängliga och lagliga alternativ (Netflix ersatte t.ex. Piratebay). Det som skrämmer de stora bolagen i allt detta är såklart att ritningar helt enkelt, med en knapptryckning, sprids och delas fritt. Det är en kraft som på sekunder kan rasera allt från flygplanstillverkare till stora industrier – tänk er att alla ritningar kring nästa Tesla spridas fritt. Det är därför inte omöjligt t.ex. med någon form av abonnemangstjänst för att få tillgång till ritningar eller något sånt i framtiden för att ”få bukt” på problemet. Striden om Copyright är central i att förstå varför stora medicinbolag är rasande.

Antagligen blir det som med fildelning, två sfärer, med en kommersiell del som hela tiden överlever bara för att det finns en helt socialiserat del som står som bas för marknaden (ctrl + c, ctrl + v är och förblir gratis och kommer oundvikligen förändra kapitalismen för alltid)

Oavsett går vi mot en bättre värld som på sikt kan förbättra sjukvården betydligt (tänk er en 3d printer på varje avdelning). 3D printing lär knappast vara allt som behövs för att stoppa den pågående pandemin, men den kommer vara ett av mänskligheten mest effektiva verktyg.

Det sagt så är 3D printern nu i ett läge där den dag för dag slår igenom som en teknisk revolution, eftersom den dag för dag också räddar liv och stärker sjukvården i en världsomfattande kris. De stora bolagen står, som vanligt, förbluffade. Återigen visar sig människans förmåga att socialisera en teknik vara det som spränger fram nya tekniska språng i mänsklighetens historia och driver mänskligheten mot en friare samvaro, medans marknaden likt en gammal hyresfilmsbutik måste välja mellan att förändras eller acceptera sitt öde som en relik.

 

1 kommentar

Tips till den som sitter hemma

Av , , 2 kommentarer 1

Här kommer några tips till de som sitter hemma och vill förkovra sig i intressanta perspektiv på omvärlden. För de som läst min blogg i flera år så har ju dessa tips återkommit, och vi har vid ett tillfälle också haft en studiecirkel (om kommundelsnämnder) vilket man idag skulle kunna kompletera med bland annat diskussioner om hur det adapterats i andra format i bland annat Rojava, men dit kommer vi så småningom.

Första tipset jag vill ge är att boken ”Vete, Vapen och Virus” som sedan slutet av 90-talet varit klassikern för att sätta saker som en pandemi i en större kontext också finns som en tv-serie på sitt engelska originalspråk från National Geographic. Det är ett bra komplement då boken i svensk översättning är mycket svår att få tag på idag, även om vida omvittnad att vara en klassiker. Guns, Germs and Steel kan du se på genom att bara klicka här.

Andra tipset jag vill komma med har också debatterats en hel del sedan boken kom ut. Fyra Framtider, Visioner om en postapokalyptisk värld av Peter Frase har startat diskussioner över hela politiska skalan i den takt som boken spridits. I korthet handlar det om att vi har egentligen fyra framtider att ta ställning till efter axlarna nöd – överflöd (ekologi) och hierarki – demokrati (samhällsorganisering). Boken tar avstamp i de fem aktuella kriserna (nu sex) som vår generation ställs inför och ställer inte våra tekniska möjligheter emot t.ex. en ekologisk kris men öppnar upp för en förståelse över vikten att förstå hur beslut vi tar idag formar framtiden.  För den som inte orkar läsa hela boken, vilket jag verkligen rekommenderar då den är brännhet i debatten, så deltar författaren i ett antal föreläsningar online, varav det med Verso Books är det mest innehållsrika. Den föreläsningen hittar du här.

Inom tematiken som berör hur vi ska organisera vårt samhälle framgent så finns ytterligare två föreläsningar ni kan titta på där hemma i soffan. Paul Masons föreläsning på Google är ett av dessa tillfällen där man inte riskerar att tråkas ut precis. Nu är det väl så att jag inte håller med honom i allt han säger,särskilt avseende saker som medborgarlön, men hans kunskaper rörande hur arbetet förändras genom digitaliseringen är vida erkänt (annars skulle han knappast bli  inbjuden till Google). Något humoristiskt måste man konstatera att det är på ställen som i hjärtat av multinationella tech-giganter som Google som Karl Marx verkar diskuteras idag, långt ifrån långhåriga hippies eller överlevande vänstergrupper från 70-talet.

Slutligen så måste man ju slänga in en punkare i kompotten. Aaron Bastani har väckt internationell upptståndelse, inte minst genom namnet, med boken ”Fully automated luxury communism” (Sv: Helautomatisk lyxkommunism”) – ett namn vilket i bokvärlden nog får anses vara ett smart PR trick då boken sålt slut i omgångar. Det är i särklass den mest positiva och framåtlutande av tipsen ovan, vilket även kritiker till hans idéer belyser, och namnet till trots så är Aaron Bastani i grund och botten en socialdemokrat som i kapitel efter kapitel lyfter fram olika former av den tekniska utvecklingen som förr eller senare, eller med politiska beslut, kommer förändra världen för alltid i en positiv riktning.

För den som vill få en saftig dos optimism in i systemet så är hans bok verkligen ett rekommendera och debatten kring bokens slutsatser debatteras för fullt där ute särskilt inom kretsar som intresserar sig för teknik och teknisk utveckling (återigen sitter de här vänstergrupperna från 70-talet åsidosatta fullständigt). Jag är inte den enda som när boken kom ut på svenska helt enkelt låg uppe hela natten och läste den pärm till pärm för att i veckor gå runt och fundera på mänsklighetens möjligheter till en bättre värld – något jag också senare skrev om. Bastani är dessutom en väldigt sympatisk och lättsam person med många föreläsningar online. En kort introduktion finns här.

Där har ni några saker ni kan titta på så får vi prata om det när vi ses! Ha det!

2 kommentarer

Coop mfl har allt att tjäna på att börja med hemleveranser

Av , , Bli först att kommentera 2

Just nu pågår det över hela landet olika diskussioner bland ägare för Coop och Ica-butiker över vad man ska göra i coronakrisen. Sedan några år tillbaka finns det bara en coopbutik här i Holmsund, eller ja, Konsum som vi säger. Så det är den kedja jag kommer nämna mest, även om det innefattar alla kedjor med kollektivavtal.

Diskussionerna lokalt har främst handlat om hur man skall kunna införa separata inhandlingstider för äldre och riskgrupper (vilket nu etablerats till mån-fre 08-09) men också hemleveranser. Då jag uttalat mig kring hemleveranserna på ett ganska kraftfullt sätt (dock i positivt tonläge) så har jag fått till mig genom S-föreningens representant, som också är coopombud, att det blivit en hel del diskussioner om mitt uttalande under de möten som skett de senaste dagarna. Inte så att det varit direkt negativt men att mina förslag på kommit på tal.

Jag tänkte därför ta och presentera idén i korthet, varför det är ekonomisk och marknadsmässigt rimligt, och hur både konsument och butik står att tjäna på detta i långa loppet.

Såhär tänker jag.

Hemleveranser har ökat i popularitet i takt med internethandeln i ungefär 15 års tid. De senaste 10 har hemleveranser av mat vuxit som marknad explosionsartat. De senaste fem åren har detta accelererat genom gigekonomins framväxt i storstadsområden.

I huvudsak har Coop och Ica fått konkurrenter till hemleveranser till dörren som tack vare bristen på kollektivavtal, ruskiga löner och en oproportionerligt hög andel dåliga arbetsgivare, samt att de slipper saker som lokalhyra, också har goda chanser att kunna konkurrera på oschysst grund mot väletablerade kedjor som följer den svenska modellens uppsättningar av plikter och skyldigheter. Först i slutet av 2019 lyckades Transport, efter stora strejker i Norge, få Foodora att acceptera att de är arbetsgivare och komma till förhandlingsbordet. Det är dock långt kvar till några kollektivavtal till de som kör ut maten till folk och konflikten har pågått i princip så länge som företaget existerat, över hela Europa.

I precis den stund som bland annat Foodora börjat få sina första utkörare i Umeå, och man börjat notera dem på riktigt, utbryter coronakrisen som inom loppet av veckor friställer mängder av personal inom bland annat hotell och resturangbranschen. Personer som mycket väl vet att om det gäller livet, så duger foodora som sista alternativ.

Risken är överhängande att om inte ICA och Coop är de aktörer som börjar med hemkörning av mat i högre grad, och särskilt då till äldre och riskgrupper, att de riskerar tappa kunder, marknadsandelar om man så vill, och att de kommer ställas, hela tiden, i jämförelse med en betydligt snabbare internetplattform som dessutom säkerligen är billigare, men oschysstare. Och de kedjor som kör mat (Ica Maxi i stan) kommer tjäna andelar på ett lokalt Coop som vi alla vill se överleva.

Om de nu istället tar detta strategiska läge däremot och, genom att t.ex. kanske stänga tidigare, börjar med hemleveranser så hjälper de till att inte bara ge god service till sina kunder och medlemmar – som i allt högre grad måste hålla sig hemma.  De ser också till att vara flaggskeppen för hur matvarudistrobution kan ske i Umeå kommun i en digital ålder och tvingar på så sätt fram schyssta villkor inom branschen.

En friställd person som söker arbete kommer självklart hellre jobba på Coop, Ica eller Willys än att ta småjobb på Foodora för mindre än 100kr/timmen. De säkerställer också sin kundbas, som nu febrilt jagar efter onlinemetoder att förse sina hem med mat, och kan på så sätt också hålla kassaflödet igång. Det finns säkert helt okej lösningar man också kan koppla mot sitt medlemskap. De stora matvarubutikerna har också en enorm fördel i deras lagerkapacitet som ändå kan ge bra priser, och inte minst, stabilitet.

Därför önskar jag, av hela mitt hjärta, att matvarubutikerna överväger egna distrobutionsled till folks hem. Särskilt utanför stadskärnan där det finns större avstånd och också mer äldre än genomsnittet. En mindre avgift spelar ingen roll för mig för den tjänsten, om jag vet att vi på så sätt också bibehåller den svenska modellen – att jobbet är schysst helt enkelt. Kan inte kunderna komma till butiken, får butiken komma till kunderna. Jag är också helt övertygad om att detta redan finns i övriga landet och enkelt kan appliceras.

Det är i huvudsak vad jag menar.

Bli först att kommentera

Efter krisen: en möjlighet för en green new deal?

Av , , Bli först att kommentera 1

På facebook har man ju många bekanta. En av dessa som jag samlat på mig heter Mats Engström och är aktiv på svenska institutet för europolitiska studier. Han har skrivit en bra artikel som känns aktuell i en tid när EU samarbetet överlag har rasat ihop med fortsatta exportförbud och andra åtgärder som till och med bryter mot lagar som EU länderna själva skrivit på. Som om virus tog någon som helst hänsyn till europeiska unionens gränsdragningar.

För det är ju så att vi inte lever i en tid med en kris vi lever i en tid där flera olika kriser sammanstrålar i en likhet som vi aldrig sett i den mänskliga historien. Det är allt i från en politisk, till social, vidare till ekologisk och ekonomisk kris med tillhörande gigantiska strukturomvandlingar som sker vid sidan av den pågående pandemin – som oundvikligen – kommer agera som katalysator i olika utvecklingar.  De allvetare och visa män som på slutet av 90-talet proklamerade ”historiens slut” hade nog aldrig ens kunnat gissa att 20 år senare så befinner sig alla ideologier, rörelser och ekonomier i fullständig rörelse där kampen om morgondagens samhälle utkämpas i allt högre hastighet och med allt tilltagande effekt och affekt.

I Mats artikel ovan pekar han på sex punkter som skulle kunna ge effekt för att tackla den kanske mest allvarliga av alla kriser som nu pågår, klimatkrisen, samtidigt som han tar avstamp i en ny grön reindustralisering som då också kan fungera som en garant för ett samhälle med bibehållen social stabilitet där program om frihet, jämlikhet och rättvisa kan fortgå.

För de som inte kan engelska kan jag presentera dem, ytterst kortfattat. Med några egna funderingar kring.

1. Designa räddningspaketen för att främja hållbarhet. Det är fullt möjligt att rädda t.ex. euroepiska flygbranschen men att samtidigt ställa hårdare krav på grön återinvestering. På samma sätt kan räddningspaket hårdlanseras mot företag som t.ex. utvecklar elflyg och andra hållbara alternativ. På så sätt omprogrammerar man det samhälle man vill ha efter krisen. En idé här är t.ex. att i ”omstarten” se till så att företag kan modernisera sina maskinparker som krav för att få stödpaketen (en annan idé är ju annars att staten ska köpa upp aktier för stödpaketen, eller genomföra stora nationaliseringar, vilket är en betydligt hårdare politisk puck). Ta tillfället helt enkelt för en industrialiserat Europa 4.0.

2. Upgradera samhället. Investera i mellanstora företag och i synnerhet de som arbetar med infrastruktur och byggnationer. Upgradera samhället efter gröna riktlinjer. Bygg så att vi har ett samhälle som kan bära en moderniserad industri. Här går EU kommissionen ut med samma politik som annars i Sverige bara hörs från Reformisterna och det likartade oppositionen i Vänsterpartiet, Totalrenovera Sverige. Idéer som i huvudsak förts fram av LO ekonomen P-O Edin.

3. Satsa på moderniseringen. Det är oundvikligen så att Kina (som redan startat upp igen) kommer tjäna på det som nu sker och att strukturomvandlingen kommer skyndas på i hög hastighet. Europeiska arbetsmarknaden och många av dess basindustrier kan slås ut för alltid. Ge därför direkt stöd till att modernisera europeiska industrin i kombination med nya krav på utsläppsnivåer. Fokus måste vara på innovation och ny grön teknik.

4. Utbilda folk i gröna jobb. Många på den europeiska arbetsmarknaden kommer vara arbetslösa inom kort. EU och dess stater bör ta tillfället i akt att lansera enorma utbildningskampanjer för arbetsstyrkan för att kunna ta bättre betalda, högkvalitativa, arbeten som är bättre för miljön och också garanterar dem arbetstillfällen inom den nya gröna arbetsmarknaden.

5. Europa måste stärka sin samverkan. I en värld där pandemin stärker nationalism och stängda gränser men där verkligheten kräver att vi ska kunna dela med oss av vacciner, medicinsk utrustning, rent vatten och massa andra saker så måste EU agera direkt och kraftfullt för en egen starkare identitet frikopplad från USA, Kina och Ryssland (och i viss mån säkert också Storbritannien om de fortsätter envisas) som säkerställer den inre marknaden och samverkan. Detta är också ett måste för att hämta igen den förlust i förtroende och solidaritet som coronaubrottet i Italien innebar, när EU tyst stod och såg på.

6. Stärk nationell och internationell krisberedskap. Ingenting idag pekar på att antalet katastrofer (likt pandemin eller skogsbränderna eller översvämningar etc) kommer minska. Alla EU länder måste se om eget hus men också få igång en internationell samverkan där man frångår ”Just in time” till ordentlig lagerhållning, krisberedskap, berett civilsamhälle etc för krissituationer. En läxa som nu europas länder lär sig i likhet med vikten av stark finansierad välfärd.

Dessa punkter tycker jag är en bra början på en rationell diskussion om vars vi vill ta vårt samhälle, och EU,  framöver.

Bli först att kommentera

Vår krisberedskap visar på ett demokratiskt självförsvar

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är dags för de flesta att acceptera att ingenting kommer att bli normalt igen. Katastrofer, krig och pandemier har alltid föranlett att samhället utvecklats och organiserat sig på nya sätt.

Digerdöden skapade en arbetsbrist i Europa som ledde till att bönder fick det bättre och till slut kunde utmana godsägarna om makten. Den feodala ordningen bröts upp och de första frön som skulle möjliggöra franska revolutionen planterades. Bönder i väst blev på 1300-talet självmedvetna om sin egen betydelse. I östra Europa, som varit mer skonat, bestod istället livegenskapen tills revolutionen 1917, flera hundra år senare, bara för att direkt övergå i en ny auktoritär regim. Denna medvetenhet är idag en av grunderna till varför västra Europa har en betydligt mer djupodlad demokratisk inställning än östra Europa som istället alltid förhållit sig till olika hierarkiska tankemodeller. .

Vad kommer Corona lämna för spår? På många sätt vet vi idag inte ens när, och om, viruset kommer att kunna kontrolleras för att slutligen slås ut. De sociala och ekonomiska effekterna är än så länge oklara – både på kort och längre sikt ser horisonten grumlig ut. Men följande har vi nog alla sett.

 

EU genomlider sin största kris någonsin. Den inhemska hjälpen till varandra har rasat ihop. I samma stund som vi stängde gränserna till varandra har ryska och kinesiska flygplan börjat landa runtomkring i EU. De är där för att hjälpa, men det är två regimer som i åratal strävat efter att påverka våra politiska beslut i mer auktoritär riktning som nu agerar fritt. De flygplanen landar i en politisk miljö som redan antagit en mer antiliberal och auktoritär hållning i åratal. Det är inte orimligt att tänka sig att denna uppdelning i öst och väst kommer accelerera i EU och att vi kommer se en avglobaliserad värld efter coronakrisen. Nationalismen blir rationell när gränserna blir verklighet. I väst har dock rösterna från den nationalistiska rörelsen, som alltid vilar på en slavmentalitet och auktoritetstro, helt tystnat när folkens uppslutning kring en tillitsbaserad demokrati förstärkts.Även ur djupa borgerliga dimmor så träder den mer progressiva och demokratiska borgerligheten fram för att föra sina bröder och systrar som spanat högerut åt sidan för det större samhällsansvaret. I USA verkar dock en liknande skeende utvecklas som vi sett i Kina och som nu fått chansen att accelerera framåt mot den blandning av kapitalismens och kommunismens värsta sidor de flesta av oss fruktar. Västra Europas demokratiska djup står därför tämligen ensamt i det långa loppet, och i synnerhet det skandinaviska särställningen av en blandning av socialism och socialliberalism..

 

I spåren av krisen finns också en annan logik. Krisens utbrott har på område efter område pekat ut hur orimligt svag marknaden är för att garantera samhällets grundläggande funktioner. Över hela Europa så kliver staten fram som en garant för att kunna leverera allt från infrastruktur till vård. Innan krisen skulle man kallat detta för en ”vänstersväng” och många av förslagen som vi sett på TV de senaste dagarna skulle i januari kallats ”vänsterextremism”. Positionsförändringarna har skett rekordsnabbt. Då har vi i Sverige ändå haft en rationell diskussion om det hela. I Spanien, Storbritannien och Frankrike har hela sektorer förstatligats över natten – ofta ledda av högerregeringar och marknadsliberaler.

 

Den starka statens återkomst har alltså två ansikten. Det ena manifesteras i att på Europas gator marscherar idag militärer i helt nedstängda länder och av stater som infört massövervakningar över folks mobiltelefoner. Det andra manifesteras i kollektiva välfärdslösningar och reträtten för den mest extrema marknadsliberalismen.

Coronakrisen sätter därför politiska landskapet till en position vi inte varit på nästan hundra år. Om det är socialismen eller konservatismen som skall leverera lösningar på folks vardagsproblem. Liberalismen förlitar sig på en global verklighet som för stunden är utslagen. Den nyliberala regimen har sedan länge fallit (2008) men coronakrisen bryter av det interregnum som varit för att accelerera fram till en punkt där den nya regimen skall skapas. Tiden för en ny ordning är nu. Det är inte helt orimligt att påpeka kopplingen till bönder som gör uppror och bönder som inte gör det i det sammanhanget. Socialism i väst blev Socialdemokratin.  I öst blev den bolsjevismen. Det är ruskigt lik ställning som vi såg under Kalla kriget som nu rullas ut för våra ögon när det nya Europa tar form.

 

Det finns goda anledningar för alla demokrater att känna en befogad oro över den här utvecklingen. De flesta länder i Europa har infört lagar och bestämmelser rekordsnabbt som satt mötesfriheten ur spel och infört rigorösa övervakningssystem. Alla bör vara vaksamma om hur den ”nationella sammanhållningen” kommer utvecklas när personer som Donald Trump och Boris Johnson använder militär för att stänga ned hela länder. Det här är beslut och en utveckling som för alla demokrater känns otroligt skrämmande. Som svenskar, där vi in i det sista slåss för det öppna samhället, så kan vi ur en demokratisk synvinkel förfasas även hur skandinaviska bröder och systrar så snabbt accepterat metoder som helt slår ut grundläggande friheter, även om vi förstår motivet. Alla som flytt från krig, levt igenom kalla kriget eller för den delen besökt en diktatur ryser ändå över bilder på beväpnade militärer som marscherar nedför Europas gator med automatvapen i högsta hugg.

Demokraten frågar sig:  Vad ska de skjuta på? Om paracetamol inte fungerar mot viruset, eller för den delen ett sjukt hamstrande av toalettpapper, så lär knappast kaliber 5.56 göra det heller.

På samma sätt oroar sig en demokrat över faktumet att personer med makt som fått sådana befogenheter, i en tid när demokratin ifrågasätts och varit i gungning de senaste 10 åren, ofta har svårt att flytta på sig när krisen sedan är över.

Coronakrisen kommer oundvikligen påverka hur vi väljer att organisera vårt samhälle. För oss svenskar känns, när man spanar ut över världen, vår strategi fullt rimligt. Vi har progressiva debatter istället för top-down beslut. Vi kämpar för ett öppet, aktivt, samhälle istället för fullständig lockdown. Vi sätter fokus på tekniska möjligheter, solidaritet mellan människor och hur vi ska fortsätta vara just Sverige – med frihetliga kollektiva som individualistiska rörelser.

Vår krishantering handlar inte bara om att säkerställa medborgarnas liv och leverne och samhällets sociala och ekonomiska stabilitet. Det handlar också om att i en tid när Europa kan förändras för alltid, under ett enormt socialt och ekonomiskt tryck, så har vi också ett demokratiskt självförsvar. Det är uppbyggd av att allt från att politiker inte kan köra över experter hur de vill till att alla har ett individuellt ansvar och plikt baserat på devisen ”Frihet under ansvar”. Den devisen förpliktar.

Den förpliktar ditt engagemang som aktiv demokratisk medborgare i föreningsliv och politiken, och din belöning är den frihet vi nu kämpar för.

Nu är det upp till oss alla att visa att vi förtjänar denna frihet.

Bli först att kommentera