Jag har blivit ombedd av min omgivning att delge några av de tankar jag har kring översiktsplanen. Före jag går vidare vill jag dock göra klart att de funderingar jag har är självklart komplicerade materia som måste ta hänsyn till en mängd olika förhållanden gällande ägande, hur marken är, intressenter och så vidare. Det sagt så är ju ett ”tyckande” just ett tyckande och impulsiva åsikter, betraktelser och känslor när man får ta del av ett planförslag. Jag vill inte på något sätt mana till rättshaverism eller affekter mot kommunens tjänstemän. De gör bara sitt jobb. De boende har dock rätt att ställa både smarta som dumma frågor, försöka förstå, omvärdera, komma med sina perspektiv och leka med idéerna öppet när man tar ställning till en översiktsplan. I de bästa av världar leder detta också till en mer genomtänkt plan. Jag har också full förståelse för att alla har olika perspektiv, intressen och känslor kring detta. Särskilt alla de som idag lever och bor på dessa ställen. Det här är en process som är smärtsam för många och rör stora investeringar det rör sig om när man måste hantera sådant som kan ske om 20-30 år. Det ska man respektera. För alla, även för mig, är det med bitter smak man tar sig an att tycka till.

Slutligen vill jag markera att detta är mina åsikter, De är nödvändigtvis inte t.e.x hembygdsföreningens åsikter trots att jag sitter i dess arbetsutskott för att inkomma med åsikter om detta förslag.

Generellt:
Jag tycker denna plan ger ”fel lutning” i obbola. Det bästa området för nya byggnationer ligger i norr (V2 samt V4). Ett mindre område för verksamhet behövs dock och det är klokt att det läggs utanför byn. V3 skulle kunna vara ett sånt område med t.ex. en mack. Vidare är det noterbart att så pass kraftig expansion söderut både förutsätter ett nytt rekreationsområde, utbyggd kollektivtrafik, en södergående sträckning av GC-vägar samt ny återvinningstation. För att inte tala om omledning av trafiken samt ökad biltrafik generellt på södra obbolavägen. Det vore klokt att sänka hastigheten genom byn kraftigt och samtidigt på något sätt dra en ”ringled” och bygga ihop ”Hela ön” (via t.ex. karlsviksvägen sedan norrut till e12?) för att leda om trafiken. De flesta som bor i södra obbola jobbar i Umeå. Södra Obbolavägen är inte dimensionerad för uppgiften med 3 000 till boende. Att någonstans på E12 dra en väg som går söderut ned till själafjärden vore klokt.

En annan reflektion man kan göra är att detta förslag går i motsatt riktning mot de som förespråkar att man bygger närmare Umeå längst obbolavägen där det blir kortare pendlingsavstånd och det redan finns VVS, Värme, kollektivtrafik osv.

En grundläggande åsikt för egen del är allmänheten får tillgång till grönområden och kusten. Det förutsätter att byggbolagen måste retirera från vissa områden som idag är utpekade för bostadsbyggande (särskilt B1 som idag är allmänt för medborgarna)

Område för område:

B1:
Östra B1 (segelbåtshamnen) bör ej bebyggas alls. Det behövs grönområden och allmänheten bör ha tillgång till hamnen och kusten. I synnerhet skulle man eventuellt kunna bygga ihop sandstranden/dynorna på K3 med ett nytt naturområde för rekreation. Det tåls att påpekas att i denna plan har norra och centrala delarna av Obbola ett rekreationsområde. Södra har det inte.

Västra B1 är i huvudsak misskött kommunal skog. Här lämpar sig det för bostäder men frågan är om det inte också skulle vara en bra plats för ev. återvinningstation mitt emot det förråd som ligger där idag eller dylikt. Viktigaste med västra B1 är att Hildursbacken redan idag är underdimensionerad för biltrafik. Det är en trång bygata som idag bär upp mer än vad den klarar av. Vidare går vinterskoterleden rakt igenom området som ytterligare gör det akut att leda om trafik från denna gata. En möjlig utveckling kanske skulle vara att det blir en bygata framöver om själafjärdsvägen och södra obbolavägen kan byggas ihop inom B2?

B2: B2 är den gamla ”travbanan” i skogen. Fin skog men ett bra ställe också för att bygga hus.

B3: Detta är det konstigaste området i hela planen. Hela området är idag redan upptaget av verksamheter (”minkfarmen” och hästängar) samt en detaljplan som varit ute på remiss bara för ett halvår sedan. Det finns i princip efter detta inget man kan bygga på inom B3. Markägare och verksamhetsägare är starkt kritiska. Boende är starkt kritiska då det upplevs som en kulturupplevelse av ”gamla obbola” och en genuin del av byn.

B4: Idag i huvudsak ängsmarken som är kvar där det inte idag är hästar. Jag personligen har inte så starka åsikter om området.

B5: Känsligt område. Naggar in på rekreationsområdet runt harpsjön och befintliga elljusspåret. En poäng med området vore kanske att det kommer behövas mer skola och äldreomsorg med så många nya boende och att detta område skulle ligga nära redan befintlig service. Detta förutsätter dock att trafiken på södra obbolavägen mattas av betydligt. Korsningen vid B5 är i särklass byns farligaste.

B6: Bra område för nya bostäder. Det finns gamla övergivna tomter inne skogen. Borde utökas och V2 tas bort helt.

BU1: Jag har inga starka åsikter om området som sådant. Det borde dock innefatta en ny ändhållplats för kollektivtrafiken med en pendelparkering då nuvarande ej är kapabel att hantera nuvarande trafik (”friparkering” sker i skogen, i diket osv)

BU2: Mycket engagerad skogsägare har området idag och sköter om det föredömligt genom att ge allmänheten parkering för att få tillgång till K3 m.m.

BU3: Förvirrande område. Jag har sett detaljplaner på BU3 men här pekas det ut som ”utredningsområde”. Bra område annars för bostäder.

K-1: Ingen kommentar. Känner till för lite om området. Upplevs idag bebyggt?

K-2: Spontan fundering: varför dras området inte mer västerut i enlighet med övriga områden? Är det bara det kustnära läget som avgör just detta område som intressant?

K-3: Södra delarna av K-3 borde vara rekreationsområde. Något borde göras åt sanddynerna och helst byggas ihop på något sätt med segelbåtshamnsområdet. Området upplevs idag redan vara bebyggd. Bra område för allmänheten att få tillgång till kust.

K-4: Gamla delarna av byn är helt bebyggt.

K-5: Väntberget är vad jag vet skyddat av lagen. Är idag redan bebyggt. Undermålig och gammal infrastruktur för fler byggnationer. Frågan är om inte vissa hur är K-märkta?

K-6: Inga starka åsikter. Det har varit en lång process i närområdet som nya bostäder som teroetiskt – borde – landat i en bättre plan numera.

N-1: Då förslaget innebär en minskning av området bör det kompenseras inåt ön och elljuspåret utvecklas i samma storlek som försvinner med förslaget.

N-2: Området har stort potential och bör utökas för att täcka in sandstranden och udden mot Nyviken. Här måste kommunen samarbeta med Länsstyrelsen och ta hänsyn till Natura 2000 bestämmelser. Här finns dock potential för allmänheten för bra rekration. Det som måste lösas dock är en bättre överfart till området. Enda säkra vägen in nu är ”nyviksvägen” med dess lilla parkeringsplats.

N-3: Det saknas fullständigt ett rekreationsområde för södra Obbola. Det borde utredas ett skyddat och organiserat rekreationsområde (kanske i närheten av fläse havsbad, eller ängersjön?) även för de södra delarna. Särskilt med sådan här planering för expansion söderut.

V-2: Bör helt upplåtas till bostäder.

V-3: Ett bra område för mindre service (framförallt t.ex. en mack och annan service som byn saknar sedan ett decennium)

V-4: Jag köper inte att sådant intresse för handel och affärsverksamhet finns i Obbola (Holmsund har redan en mängd olika mindre industri, det är nära till Umeå, särskilt alla dess handelsområden) som motiverar att V-4 planeras för verksamheter. Vidare så utvecklas på Holmsundssidan deras redan befintliga verksamhetsområden nära Umeå. Detta borde vara ett bostadsområde.

Slutkommentar:
Jag har full förståelse för att det är kring 1000 olika åsikter på byn runt denna ÖP. Det är också kul att se så många tycka till. Säkerligen har mina egna åsikter upprört en och annan också. Så är det. Vi får respektera varandra i alla fall. Alla har olika intressen, perspektiv och utgångspunkter i vad vi gillar med obbola och hur vi vill ha det. Jag hoppas dock att läsningen gett en och annan idé eller positiv känsla också. Mvh.

På lördag fyller Obbola Hembygdsförening 25 år och kommer fira det hela påängen. Där kommer de sälja senaste Obbola-krönikan där jag bland annat deltar med foto och text. Vidare kommer de sälja brickor och annan merchandise från föreningen. Vidare arrangerar de tipsrunda, skattjakt för barnen och ett lotteri.

Paralellt arrangerar Obbola-S tillsammans med Unga Örnar årets barnlopp som beräknas börja 14.00. Rutten finns i en längre och en kortare variant. Man behöver inte föranmäla men det uppskattas då barnen ifråga får lördagsgodis för sina insatser. Ta isåfall kontakt med Ulf Liljegren.

I Holmsund nästkommande dag arrangeras Hamnens Dag arrangerat av civilsamhället och föreningarnas kring sjöfarten. Där kommer det finns fika, trubadur, loppisar med mera.

Samtidigt noterar jag att Obbolaföreningen Nätet nu också släppt sitt sommarschema med ett antal träffar nu framöver.

Kort och gott. Det händer saker. Sedan sist har vi ju också haft en stor byaloppis samt en större loppis på Folkets Hus som arrangerats av de lokala nätverken.

De senaste dagarna har debatten blossat upp i Obbola kring det stenbrott som Leif Danielsson sökt tillstånd för.

Se karta för aktuella tomter där stenbrottet planeras. Klicka för större bild. Notera att Danielsson ej äger dessa fastigheter utan lagen funkar så att man kan söka tillstånd på annans mark.

Idag går tidsfristen ut för att skicka in åsikter om det hela. Klicka på bilden nedan för samrådsinformation.

De senaste tre dagarna har över 850 personer skrivit på en protestlista som kommer överlämnas när dagen är slut.

Antagligen kommer den då vara större då aktiva obbolabor noterat att protestlistan hitills mest bara spridits online. Med sådan uppslutning på tre dagar från en facebookgrupp så går det mycket väl att likna med det uppror som var i Holmsund förra året mot Trafikverkets hantering av obbolabron. Det handlar alltså om blixtsnabba namninsamlingar där hundratals personer gör små insatser för att inom loppet av timmar mobilisera sig i en fråga.

Upprörda obbolabor som hänvisar till buller, tung trafik, förstörd svampskog, otillräcklligt samråd och att det räcker med en tung industri på ön försöker nu mobilisera de sista krafterna till protestlistan. I argumenten efterfrågas också en art- och biotop inventering om det nu skulle finnas efterlysta arter i området.

Obbola beräknas ha ”drygt 2000 invånare” när man pratar om befolkning. Det skulle innebära att ungefär 45% av de boende idag protesterar mot stenbrottsetableringen.

Personligen kan jag tycka att tung industri ska etableras där det planeras för tung industri, och inte i obbolas allt mer tillbakatryckta skog. Men desto viktigare poäng är att jag inte kan sluta förvånas och beundra den demokratiska ryggradsådran i obbola och holmsund. Här protesterar folk när något känns fel och hundratals blir aktiva. Det förtjänar, all, respekt oavsett vilken sida man står i ”debatten”.

Jag blev varse häromveckan att jag var ”efterlyst” online. Det visade sig att böcker jag visat här i hemmet på mina fotografier efterfrågades online och ingen kunde hitta dem. Till sist kom min partner och visade screenshots ”mystiska Stellan Elebro”. Jag har inte ”satsat” någonsin på att synas i sociala medier och så vidare men då ett projekt jag haft i flera år – Rostbotten – ändå är något jag vill visa upp, och jag i viss mån också tryckt en bok av och skickat ut till vänner och debattörer i Norrlandsfrågan – så gjordes det till sist en hemsida.

Så ta en titt om ni är intresserade.

Nästa vecka publiceras boken om Allan Mann, den första biografin om Sveriges kanske mest dekorerade officer, trots att denne aldrig fullföljde svensk värnplikt. Det är en märklig och intressant historia om en person som än idag hyllas i svenska officersled och inte minst i Norge där Allan var både agent/kurir samt medlem i det s.k. Lingekompaniet av brittiska kommandosoldater.

Allan kom från Töreboda och började sin karriär som aktiv i SSU och arbetade som dörrvakt på Folkets Hus när han inte jobbade som elektriker. Det var när han gick på ett föredrag för att åka ned till Spanien som frivillig som Allan träffade Conny Andersson som istället bad Allan att åka till det finska vinterkriget för att göra en insats där istället. De åkte till Finland av allt att döma tillsammans.

Därefter påbörjade Allans resa som på många sätt har präglat hela det svenska försvaret. Väl tillbaka efter insatserna i Finland och Norge och för SOE i Storbrittanien så fick svenska försvarsmakten helt enkelt ta denna ”odugling” (som sverige bedömt honom som när han ändå bemödade sig mönstra, som aktiv kommandosoldat i england) och ge honom kaptensgrad för att inte helt tappa ansiktet i att Allan stod i norsk uniform, med bland  annat franska hedersmedaljen, och instruerade stora delar av den svenska officerskåren år ut och år in på karlberg. Allan fick också sitta i fängelse, tills britterna bröt in, efter att svenska staten under kriget arresterad honom för sin norgeverksamhet. Allan förblev i själ och hjärta dock en arbetargrabb från lilla Töreboda. En klassisk line i många intervjuer om varför denne kastat sig in i fem års intensiva strider var ”Man står väl inte bara med händerna i fickan när granngården brinner?”

Efter kriget så träffades Conny och Allan på varandra I Oslo. ”Det blev lite mer än Spanien”. Jotack det kan man säga. Skillnaden är dock att Allan Mann blev en av Sveriges mest mytomspunna militärer och en legend i försvarsmakten, Conny förblev till några år sedan på sin höjd omnämnd på en halv A4 trots dennes mycket likartade militära karriär. Conny gick dock till arbetarrörelsen på heltid där han med tiden blev bortglömd, trots även han, med norska medaljer på bröstet. Båda karaktärerna var ytterst hemlighetsfulla, varav såklart denna bok uppskattas för att äntligen sätta på pränt vad så många i landet kan omvittna om Allan.  Undertecknad, som på fritiden samlat in allt material om Conny som redovisas ovan, vet också att en film planeras om just dennes liv då filmarna använt sig av material jag hittat som grund för vidare efterforskningar. Förhoppningsvis kommer även detta material snart ut till allmän beskådan.

Thomas Tynander har gjort ett jättejobb med stöd av andra svenska militära forskare (Gyllenhaal, Andersson m.f.l.) och det kommer bli en fröjd att läsa den här boken när den kommer nästa vecka. Helt i klass med Anderssons norge-triologi, Gyllenhalls nedteckningar om händelserna här i Norrland och andra böcker som nu börjat komma ut efter 70 år när sekretessen släppts (t.e.x. boken om Malcom Munthe).

Förboka på bokus

Vilda strejker har brutit ut i Stockholm och Umeå under måndagen.
I stockholm har över 200 lokförare gått ut i strejk mot politikernas och företagets förslag att ta bort tågvärdarna. Efter två års protester anser de att det inte är lönt att diskutera längre med politikerna. Särskilt som de lokala regionpolitikerna lovade en sak i valet, men gjorde tvärtom vid makten.

Över en halv miljon kronor samlades in en strejkkassa på 48 timmar. På ett dygn har de täckt böterna för tre dagars vilt strejkande är en grov uppskattning med kalkylatorn. Det är troligt att de sitter på över en miljon kronor framåt kvällen. Pendeltågstrafiken står till 80% stilla. Då strejken är vild är det med största del säkerligen förtroendevalda till den lokala klubben (som måste arbeta enligt modellen) samt enskilda egoister som kör tåg.

Under eftermiddagen gick taxichaufförerna i Umeå ut i vild strejk då de upplever att de inte kan leva på sin lön. Man får anta att ett lokalt solidaritetsarbete drar igång, om det inte redan är igång, samt att fackförbundet Transport uttalar sig snart i likhet med hur Seko uttalat sig under dagen i stockholm.

Nyheterna slår ned som en bomb i ett politiskt klimat i landet där allt har handlat om twitterbråk, politiskt pajkastande och meningslösa tv debatter där frustrationen bubblat i många år.

Jag kan personligen säga att jag inte är förvånad. Det som händer nu kan ur en historisk synvinkel ses som logiskt ur alla synvinklar. Som jag påpekat tidigare så är det här resultatet när det s.k. ”systemet” inte längre klarar att lansera reallöneökningar, bra arbetsmiljö och inflytande/makt på arbetsplatserna. Förr eller senare går det en propp. Den verkar ha gått nu. Sen får vi se om det är en mindre pysning eller om det tar riktig eld. Som vi minns så har det ju mullrat uppe i gruvorna nu några månader. Mångas blickar vänder sig nog ditåt för att se om det hela eskalerar.

För några år sedan drevs denna fråga av den lokala S-föreningen. Undertecknad uttalade sig bland annat i lokalradio om frågan. Föreningen skickade också in en skrivelse till polisregion Nord i frågan och förde fram det politiska kravet. Det var kring 2018.

Med tanke på senaste tidens avslöjanden om knarkaffärer, vandalism och hotet om fortsatta bilbränder så har en opolitisk namninsamling nu skapats riktat mot justitiedepartementet, ytterst justitieminister Gunnar Strömmer, om att se över polisens strategi för lokala mindre samhällen.

Frågan blir extra aktuell för oss i Holmsund/Obbola med tanke på att vi befinner oss i en radie runt ett större samhälle som å ena sidan har mindre polis, å andra sidan bara ser en anonymiserad ”stadspolis” när vi skulle behöva en lokalt förankrad, välkänd, polis som i samverkan med kommun, skola och civilsamhälle kan samverka lokalt för att stävja små och stora brott.

Skriv gärna på insamlingen.

För ett tag sedan vandaliserades Holmsunds kyrka med bland annat s.k. ”satanistiska” budskap och antisemitiska-budskap.

Igår upptäcktes att skoterföreningens stuga var vandaliserad i ett liknande mönster. Den här gången med fokus på tredje riket och nazism.

Dåden är snarlika och uppenbart gjorda för att ”provocera”. Helt uppenbart är i alla fall att historiekunskaperna om hur svastiskan ser ut verkar helt saknas. Det påminner mer om hur nazister på 90-talet på fyllan ”dekorerade” väggarna.

Vad ungdomarna dessutom verkar helt glömma är att ingen blir provocerad av ”konsten” (som pågått sedan typ 60-talet som ”provokativt” – det finns massa gammalt hakkorsklotter kvar från 90-talet kvar i samhället som ingen orkat bry sig att ta bort, för att inte tala om hur gamla skolbänkar ser ut) däremot blir en hel del folk förbannade på att först kyrkan, som gör en hel del för bygden, blir vandaliserad. Sedan vandaliseras en av de mer livaktiga föreningarnas stuga. En förening som bland annat gör en hel del för ungdomar.

Det här är ju inget kommunen eller någon annan får betala för, utan antagligen kompisar till föräldrarna till gärningsmännen som får betala ur egen ficka genom föreningskassan. Grannar helt enkelt. Vanligt folk. När vi kollar på slutsumman av beteendet är allt helt i onödan. Meningslös vandalism ut i fingerspetsarna.

Jämförelsevis med de som ”målar” på riktigt (och anklagas titt och tätt från politikens håll som vandaler) så är det här något fundamentalt annorlunda, någonting genomjävligt helt enkelt. Graffare, klottrare, och den kulturen som pryder t.ex. gångtunneln med slagord från August Strindberg eller dekorerar tågen – eller för den delen som fått okej att måla nere på Sandviks och tunneln vid berget – är på en helt annan intellektuell nivå. Oavsett om vad vi anser om tilltaget så är det i alla fall kultur. Det här är, bara, löjeväckande. Och dyrt.

Man tänker ju att i en tid när t.ex. knarkgängen i Umeå avslöjas om och om igen använda Holmsund som en form av trafikplats och att vi generellt går in i hårdare tider så borde folk ha bättre för sig än att dra på sig grannskapets ilska men så verkar det inte vara. Förr eller senare tar turen slut för de unga ”konstnärerna” och då kommer de åka dit så det smäller om det – precis som vanligt. Allt för att provocera vadå, Holmsund och Obbolas skoterfantaster? Vill ni provocera era farsor finns det nog smartare sätt. Typ heja på MoDo eller Skellefteå.

Och vill ni provocera vuxenvärlden, eller ”pk sverige” eller någonting så gör åtminstone något som gör så att folk greppar efter pacemakern och yrar om samhällets förfall. Typ limma fast er i vägen eller något.

För transparensen skull bör jag påpeka att jag är inte objektiv när det gäller Västerbottens Folkblad.
Delvis så är jag en av dess ledarskribenter. Delvis är jag en ivrig påhejare över landets sista röda dagstidning med en vassare ledarredaktion än vad s.k. ”skribentkurser” på Bommersvik kan skapa och erbjuda. Ledarredaktionen har så länge jag skrivit där, både under Jonas och Linda, stuckit ut på nationell nivå i vår frispråkighet och kritik.

Det sagt så bör man påpeka att Folkbladet växer stadigt och gör det i sken av en mycket duglig nyhetsredaktion och dess grävande journalister. Här kan man nämna t.ex. granskningarna av socialtjänsten i Umeå som föranlett en hel del debatt men också fokuset på de olika intrigerna i inlandet.

Den senaste månaden har Folkbladet gjort två saker som på min lista räknas som en riktigt bra granskningar och kritik som jag noterat slår brett ute i samhället när man diskuterar olika frågor.

Det ena rör den interna kritiken i Coop mot matpriserna (25/3) men också den demokratiska ordningen inom kooperativet.  Här måste jag tillstå att jag inte är helt oskyldig till att det blev så. Men att Sune Näslund, ombud i Holmsund, fick uttala sig till sist i media var nödvändigt och viktigt. Folkbladet var först ute i en kritik mot coop som under helgen tilltog till enorma nivåer med bland annat att LO ordföranden också visade öppen kritik. Allt detta vilar delvis på Folkbladets egg för nyhetsvärde å ena sidan, å andra sidan att Folkbladet har starka allierade ute i lokalsamhället. Mycket bra!

Det andra är hur Folkbladet och i synnerhet Linda Westerlind nu i två ledartexter (2-3/3) fullständigt avslöjar ”Relocate” och vilken katastrof det är. De arbetssökande har helt enkelt blivit lurade! Som jag skrivit tidigare. Ser det ut som Trams. Så är det Trams. Folkbladets granskning satte klarhet i frågan.

Jag är som sagt inte objektiv i dessa frågor men jag kan inte göra annat än att glädjas över den skarpa egg Folkbladet börjat bli! Fortsätt!

Självfallet uppmanar jag alla till att teckna en prenumation. Men det här ska nog inte tolkas som ett ”säljinlägg” även om det säkerligen görs det. Men min ärliga uppfattning är att Folkbladet snäppat upp ett par steg och nu belönas med fler och fler som köper tidningen. Jag kan inte annat än glädjas. Det finns inte många tidningar kvar som Folkbladet överhuvudtaget i samhället längre.