Om riktiga samtal

Noterade att Petter surnade till så låt mig förtydliga mig själv kortfattat.

Valet när det gäller att forma sig en åsikt eller delta i en politisk diskussion idag står egentligen mellan två huvudsakliga format.

Att antingen ”koppla upp sig” i algoritmernas, storföretagens och clickbaitsens tämliga meningslösa diskussioner. Något som leds i bevis bland annat av hur sociala medier allt mer överges och konstruktiva diskussioner lämnat arenan till förmån för repeterande talkings points. En ganska meningslös fritidssysselsättning och i slutändan fördummande med bara enkla budskap, enkla analyser, förenklade problemformuleringar. Inte minst hamnar man långt ifrån folk. Ytterst görs man till ett ”kanonmat” i ett meningslöst kulturkrig som mest handlar om att förse båda sidors tjänstemän med jobb. Man sitter ensam hemma i en falsk gemenskap som bara kan förhålla sig till nästa dumhet som dominerar nyheterna. Man blir allt mer frånkopplad från de naturliga gemenskaperna man tillhör och vuxit upp i.

Motsatsen är riktig diskussion och riktiga samtal. Att ägna sig åt något riktigt är t.ex. att vara aktiv i en förening, gå på ett möte, prata i fikarummet, ringa någon för att diskutera, läsa och diskutera om böcker, odla sin fritidssysselsättning med andra, arrangera en kvartersloppis eller på andra sätt möta människor istället för algoritmer. Det är också vägen framåt för att bygga en gemenskap och sociala rörelser kapabla att skydda kärnvärden i vårt samhälle.

Det är min åsikt och jag är i samtal med människor över hela politiska nästan alltjämt. Nog hade t.ex. jag och petter en god diskussion om Relocate. Men hade vi mötts i verkligheten, t.ex. varit arbtetskompisar eller bott i samma by, så hade det varit ett av hundra ämnen vi hunnit diskutera omkring (och blivit oense säkert om hälften).

Nätet är, nu när 30 år gått sedan dess revolution, impotent i sina ambitoner att verka effektivt för ett kreativt samtalsklimat. Allt hamnar i slutändan hos storbolagen och klickonomin och blir tämligen meningslöst i både teoretisk och praktiskt hänseende. Ur politisk hänseende så är sociala medier dess absolut värsta sida, värre än de historiskt ökända ”maktkorridorerna” och deras dramatik och fulspel. Man ska vara vaksam att göra onlinesynligheten som sitt enda redskap om man är sugen på politisk diskussion och debatt. Det finns gott om rimligare ytor som gemensamma fritidssysselsättningar, hobbies och ödesgemenskaper som t.ex. att vara småbarnsföräldrar i samma ort. Ett gott exempel är t.ex. Folkrace för att minnas döda arbetare.

Har man ett intresse för politik ska man vara vaksam mot  algoritmer och förenklade budskap, drev m.m. Tiktokiferingen är, enligt mig, en dödgrävare för politisk kunskap. Och inte minst legitimitet bland vanligt folk.

Därav ”läs inte bloggar”. Eller snarare: Var aktiv på riktigt. Gå ut och lev livet. Lär känna dina grannar. Ha riktiga samtal. Gör ditt samhälle levande. En blogg kan väl läsas, efter allt ordentligt är gjort och man kanske har en sekund till övers för en allt mer döende del av ett allt mer döende internet. I slutändan är det dock människorna, och det vi håller på med, som spelar roll.

I övrigt.

Kul att över 20 pers på kom Fornstigsvandringen! Det gör vi om nästa år! Ses där ute!