De hetaste lokala valfrågorna

Av , , 2 kommentarer 7

 

Valet 2014 närmar sig. Redan nu kan vi ana vad som blir de hetaste valfrågorna.
För både läsare, medier och politiker väntar en spännande tid. 
Vilka blir då de viktigaste lokala valfrågorna? Här är tipsen!
Dorotea. Ockupationen av sjukstugan och sittande majoritetens uppgörelse med landstinget.
Åsele. Avvecklingen av kommunal service i Fredrika.
Vilhelmina. Ekonomin och ungdomsarbetslösheten. 
Robertsfors. Skolfrågorna. Jenningskolans framtid. 
Nordmaling. Bristen på nyinflyttning. Skolfrågor. Ledarskap. 
Sorsele. Neddragningar 
i vården. Lärarbristen på Vindelälvsskolan
Umeå. Valfrihet inom vård och omsorg. Hur man ska klara den åldrande befolkningen och hur man ska få Umeå att växa.
Bjurholm. Bristen på bostäder för nyinflyttade barnfamiljer och problemen med timarbeten. 
Vindeln. Hur kommunen ska bryta den negativa trenden och bli attraktiv.
Storuman. Fördelningspolitiska frågor. Jobben – och om gruvor är viktigare än miljö.
Vännäs. Byskolorna. Blir det folkomröstning?
Lycksele. Ekonomin. Tuffa besparingar som drabbar unga och äldre är troliga.  
 
Valet är som en OS-final för de lokala partiorganisationerna. Det gäller att prestera på absolut topp den 14 september 2014. 
Ska man vinna väljarnas förtroende gäller det dock att komma i gång långt tidigare. 
Därför är den lokala politiska bevakningen intressant även mellan valen. 
VK satsar hårt på den lokala politiska bevakningen. 
Den som följer vår rapportering ska känna sig trygg i att ha fått alla fakta som behövs för att göra sitt egna val.
 
 
 

 

Vi som älskar eller hatar sport

Av , , Bli först att kommentera 0

"Bara sport. Bara sport. Bara massor utav sport”. 

När Galenskaparnas låt drar i gång stänger min fru av. 
Sport väcker känslor. Sporten är därför den del i tidningen som våra läsare har starkast åsikter om.
När vi bad våra läsare tycka till om VK blev detta tydligt.
– Måndagstidningen innehåller bara sport, sa vissa.
– Mer sport, sa andra.
 
Varje vecka producerar VK i snitt 342 tidningssidor. Av dessa är 49 sidor sport, runt 14 procent. Här samlar vi allt från nyheter om våra elitlag och toppidrottare till andra nyheter, granskningar, artiklar om föreningar, krönikor, guider resultat och annat. 
Utöver detta har vi en sportsajt med liverapporter, snabba nyheter, webb-tv och mycket annat.
Så visst satsar vi på sportbevakningen.
Skälen är många. Vi bor i en av landets mest sportintensiva områden. 2012 valdes Umeå till landets näst främsta sportstad av SVT. 
 
I vår region bor elitidrottare av världsklass och flera i Sverigeeliten. Här finns hundratals lag, tiotusentals motionärer, duktiga ledare och stöttande familjer. 
Sport är har dessutom positiva effekter på folkhälsan, den skapar tillväxt, utbildar ledare, gynnar besöksnäringen med mera. Att hitta argument för sportbevakningen är inte svårt.
 
Trots alla dessa argument är sportbevakningen en vattendelare. Vissa älskar den, andra hatar den. Så lär det förbli. 
Det är svårt att skriva om sport utan att nämna Björklöven och Umeå FC.
Björklöven drog 6 002 åskådare vid sista avgörande matchen. Umeå FC hade 7 045 åskådare när de mötte Hammarby i fjol. Fantastiska siffror. Vilka andra arrangemang drar så stor publik?  
Och apropå stort intresse: när Björklöven spelade sina kvalmatcher hade vår liverapport över 12  000 inloggningar vid varje match.
Så ni förstår att Peter Hegethorn, sportchef på VK, och hans redaktion är ett upptaget gäng. 
Nu väntar vår- och sommarsäsongen. Jag ser fram emot att följa vår nya sprintstjärna O’Dain Rose, våra damfotbollslag och många andra. 
Själv gillar jag orientering. Den optimala sporten för både hjärta och hjärna.
Det tipset bjuder jag på.
 
 

Konkurrens på olika villkor

Av , , 7 kommentarer 0

På måndag lämnar min konkurrent och kollega Daniel Nordström, chefredaktör på Folkbladet, över utgivarskapet till Erik Isberg.

Nordström lämnar Umeå för Arbetarbladet i Gävle. 
Två erfarna tidningsmakare i nya roller. Jag vill passa på att lyckönska dem båda.
Vilken konkurrens möter Nordström, Isberg och vi andra i mediebranschen?
Överraskande är att public service vill utmana landets självständiga 
mediehus.
Licens-
finansierade Sveriges 
Radio och Sveriges Television lägger mer och mer av sina resurser till att konkurrera med exempelvis VK, Dagens Nyheter och Aftonbladet. 
Resurser de borde använda till att ge oss bra radio och tv går till att bygga upp hemsidor och andra digitala lösningar med skriven nyhetsjournalistik.
 
SR:s vd, Cilla Benkö, vill att dess budget ökar med minst två procent, enligt tidningen Journalisten. Någon oro över konjunkturen märks inte. 
I en tid när samhället 
i övrigt kippar efter andan och ekonomin är orolig är Benkös önskemål närmast en utopi i vilket annat företag som helst, inte minst för medieföretagen.
Jag är en vän av public service. Den levererar ofta journalistik av god kvalitet. Det finns dock ett behov av att spelreglerna för public service ses över. 
Ska public service få direktkonkurrera med 
lokala mediehus?
Jag tycker inte det. 
 
De lokala mediehusen är en ryggrad i svensk journalistik och en viktig garant för det demokratiska samhället. 
De pengar vi tjänar läggs på att ge våra läsare bättre lokal journalistik och vassare produkter. 
Om public service tillåts lägga resurser på att exempelvis bygga lokala nyhetssajter med skrivet innehåll riskerar public service få en dominans som urholkar den lokala journalistiken. 
Här vilar ett stort ansvar på politikerna, som sätter villkoren för public service, samt ledningarna i SR och SVT. 
Vi som följer de lokala sändningarna från SR och SVT ser dessutom att de ofta kastar sig över nyheter som exempelvis VK:s journalister hittat och sedan publicerar dem i snarlikt skick. Omfattningen av detta kan ifrågasättas. 
Vi är inte rädda för konkurrens. Den älskar vi 
– men det ska vara konkurrens på sunda villkor.
 
 
 
 

Korsord på förstasidan!

Av , , 1 kommentar 1

Korsord på förstasidan?

Nej, så ska inte VK se ut. Däremot vill vi höra vad du verkligen tycker om VK, vad vi kan bli bättre på. Just därför gjorde vi om dagens förstasida totalt. 

Om 27 dagar föds nämligen en ny, bättre VK. Din tidning.

Arbetet har pågått en tid, men är ännu inte riktigt klart.

Hittills har vi frågat 7 000 personer vad de anser om VK. Synpunkter har varit viktiga, men vi nöjer oss inte med det.

Innan vi lägger sista handen vid den nya tidningen hoppas jag att även du ger oss din åsikt. Gå in på vk.se/tycktill redan i dag.

En tidning är lite som en bil. På bilen ska ratten sitta på vänster sida och pedalerna där de brukar.

Stommen i tidningen förändrar man inte heller.

Vissa saker är trots allt heliga.

Skillnaden när vi byter upp oss ligger främst i det lilla extra. Modernare layout, intressantare läsning, en nyttigare tidning.

Samma känsla som när du sätter dig i en sprillans ny bil vill vi att du ska uppleva när du får nya VK hem till dig. En positiv kick, en känsla av att du har bytt upp dig.

Det lilla extra betyder mycket för slutresultatet.

Jag vet att många sitter med tankar om oss och tidningen. Så passa på och var med att putsa till slutfinishen på nya VK.

Vi lovar att läsa varenda rad av det du skriver. Ord för ord.

Här intill ser du lite av nya VK, av det vi gjort hittills. Självfallet kommer du få mer information innan lanseringen.

Och kanske är det just din idé som vi gör verklighet av.

27 dagar kvar. Snart får du din nya VK, din tidning.

Gryende optimism i mediehusen

Av , , Bli först att kommentera 0

Kollegan Jonathan Falck i Göteborg berättar att han lägger båten i havet i veckan. Här hemma är det minus 18,5 grader på morgonen när jag åker till jobbet, men varför klaga? Snart är det takdropp även här.

Upplevelse och verklighet. Ibland rimmar de illa med varandra. Tänker på debatten om den så kallade 
”mediekrisen”. 
Upplevelsen från rapporteringen är, lite tillspetsat, att tv, radio och tidningar kan bli utkonkurrerade av sociala medier, att dessa skulle ersätta etablerade medier och den kunskap som finns hos kunniga journalister.
Nej, det tror jag inte på.
Däremot måste mediehusen och journalistiken förhålla sig till att nästan alla kan publicera sig, vilket är positivt och bidrar till en öppenhet vi aldrig tidigare upplevt.
 
Verkligheten är att etablerade medier har fler läsare än någonsin tidigare. 
Tacka den digitala utvecklingen för detta.
Ekonomiskt är det dock tufft just nu i flera medieföretag. De gamla affärsmodellerna fungerar allt sämre när upplagor minskar. Ett nytänkande måste till. Just detta är vad mediebranschen förstått. Den digitala utvecklingen ses i dag allt mer som en möjlighet snarare än ett hot. 
VK satsade tidigt på nätet. Vår förre chefredaktör Torbjörn Bergmark såg utvecklingen och agerade. I dag är vk.se en av landets större nyhetssajter. Nu flyttas läsningen snabbt över till mobilen och läsplattan. I dag kommer över 25 procent av besöken på vk.se därifrån och ökar i snabb takt. 
Det snabbt ökande läsandet på digitala plattformar tvingar fram nya affärsmodeller. Här ligger den verkliga utmaningen. 
 
VK är ett väldigt stabilt företag. Vår trovärdighet är hög och räckvidden stor. Vi känner ett stort ansvar mot våra läsare, annonsörer och region och välkomnar utvecklingen. Vi ser mängder av nya möjligheter i framtiden tack vare den digitala utvecklingen. Jag tänker berätta mer om detta framöver.  
Samtidigt som vi satsar digitalt tror VK hårt på den tryckta tidningen och lägger stor 
energi på att utveckla den.
Den 23 mars får du mer information om vad som är på gång.
 
När anländer den riktiga våren då?  
Min son fyller år den 26 april. Då brukar det äntligen vara snöfritt.
Båten går i vattnet i juni.

Nya politiska fajter

Av , , 3 kommentarer 1

Jag riktar ett tack till alla VK-läsare som ringt och mejlat de senaste veckorna. Detta efter att jag berättat om att börssidan eventuellt skulle tas bort.

Vår bedömning var att dessa inte längre fyllde ett betydande behov hos våra läsare. 

Många, inte minst äldre och trogna VK-prenumeranter, har dock förklarat hur betydelsefulla de är för dem. Vi lyssnar givetvis på kloka synpunkter. Börssidan är därför kvar.Samma sak gäller TV-tidningen.

 

 

Senaste veckan har debatten mycket handlat om näthat och alla de anonyma och oförsonliga påhopp som allt för många tvingas genomlida.

 

I min krönika förra lördagen berättade jag om hur VK ser på detta. Där förklarade jag även att vi var beredda att agera.

På måndag gör vi därför vissa förändringar. På vår Doroteasajt behövs då ett Facebookkonto för att lägga en kommentar på vår uppskattade tjänst  "Tyck till".

De allra flesta har i dag ett sådant konto så jag hoppas att de som tidigare skrivit anonymt fortsätter delta i debatten, fast med sitt namn.

 

 

Vi gör detta som ett test. Faller det väl ut överväger vi att införa det på fler delar av vår sajt. Fördelen är att den som läser bättre ser vem som är avsändare.

Vad tycker du om detta? Är det rätt att kräva att kommentarer på nätet inte är anonyma?

Hör gärna av dig till mig.

 

 

VK:s Hanna Degerström berättade i torsdag om de infekterade turerna kring Kvinnohistoriskt museum i Umeå. Ett viktigt projekt för inte minst Tamara Spiric (V).

Centerns Sven-Olov Edvinsson reagerade först av alla och var kritisk till Spiric agerande. Anders Ågren (M) hakade snabbt på och sa att moderaterna planerar att hoppa av projektet. Kristdemokraterna och Folkpartiet ifrågasätter de skenande kostnaderna.

Lennart Holmlund (S) backar upp Spiric. 

 

 

En ny politisk fajt är under uppsegling i Umeå.

 

I Vilhelmina fortsätter bråken mellan Åke Nilsson (S) och Maria Kristoffersson (C).

I landstinget pågår ett politiskt spel kring folkomröstningen.

Lokal politik är spännande och viktigt.

Följ utvecklingen i VK om du vill vara uppdaterad.

Skärpning!

Av , , 1 kommentar 2

Nät­ha­tet väx­er. Upp­drag gransk­nings re­por­ta­ge i SVT i onsdags vi­sar det med otäck tyd­lig­het. 

Går det att stop­pa?
Ja, till viss del.
Näs­tan dag­li­gen får jag sam­tal och mejl från lä­sa­re vars kom­men­ta­rer vi valt att inte pub­li­ce­ra.
De för­står inte att de på­hopp de gör ska­dar män­ni­skor.
På VK ser vi nät­ha­tet dag­li­gen och vi stäl­ler oss ofta frå­gan: vil­ka är de som skri­ver? Hur tän­ker de? De är all­tid ano­ny­ma, och ofta fyll­da av hat.  
 
VK:s re­dak­tion läg­ger ned ett om­fat­tan­de ar­be­te på att läsa dessa för att und­vi­ka att de pub­li­ce­ras. Det är tid vi hell­re läg­ger på att be­dri­va an­ge­lä­gen jour­na­li­stik. 
Än så län­ge har vi valt att tillå­ta ano­ny­ma kom­men­ta­rer som vi grans­kar in­nan de pub­li­ce­ras. Vi fö­re­drar sig­ne­ra­de åsik­ter, men sä­ger ja till de ano­ny­ma som är re­le­van­ta. Att skri­va ano­nymt är i vis­sa si­tu­a­tio­ner fullt be­grip­ligt. Inte minst för att und­vi­ka at­tac­ker från nät­mob­ben. 
Ut­by­te av åsik­ter är vik­tigt i en öp­pen de­mo­kra­ti. En bra de­batt le­der till ett bätt­re sam­hälls­kli­mat. 
De fles­ta som skri­ver är ock­så se­riö­sa och väl­for­mu­le­ra­de. 
Pro­ble­met är nät­mob­ben. En grupp per­so­ner som ska­dar mer än de för­står. 
På VK fly­ter de upp till ytan så fort vi ex­em­pel­vis skri­ver om in­vand­ra­re, 
sa­mer eller ho­mo­sex­u­el­la.
De hop­par gär­na på lo­ka­la po­li­ti­ker. De för­vräng­er fak­ta, spri­der lög­ner och skräm­mer 
i värs­ta fall dem som vill föra en se­riös de­batt till tyst­nad. 
 
Allt of­ta­re tving­as vi stänga av möj­lig­he­ten till att kom­men­te­ra, när de­bat­ten spå­rar ur.
För oss är det i läng­den en ohåll­bar 
si­tu­a­tion. 
Om nät­ha­tet väx­er kom­mer ty­värr även VK be­grän­sa möj­lig­he­ter­na till ano­ny­ma kom­men­ta­rer och en­dast tillå­ta de som står med sitt namn. 
Det är inte me­nings­fullt att han­te­ra en mobb som sak­nar re­spekt för en sak­lig de­batt. 
Vårt vik­ti­gas­te an­svar gäller dem som är se­riö­sa, de som an­sträng­er sig. 
 Som Me­die­värl­dens Axel An­dén klokt ut­tryck­te det: 
”Att en per­son slu­tar ut­tryc­ka sina åsik­ter i räds­la för på­hopp är en stör­re för­lust för ytt­ran­de­fri­he­ten än om ald­rig så många ano­ny­ma troll inte tillåts an­vän­da de se­riö­sa me­di­er­na för att väd­ra sitt hat.”
Skärp­ning!
 

VK:s granskning visar en värld vi sällan talar om

Av , , Bli först att kommentera 2

"Det gäller inte mig, det gäller inte mitt barn."

 

VK:s serie om droger i Umeå visar en annan bild.

Användandet av illegala droger bland unga är betydligt större än vad de flesta föräldrar vågar tro.

Reaktionerna på VK:s granskning har inte låtit vänta på sig.

– Responsen har varit enorm, säger VK:s reporter Sven Björkland, som tillsammans med Elin Turborn arbetat med granskningen. Under två månaders tid har de tagit fram fakta och gjort intervjuer.

De har sett ett Umeå vi sällan pratar om. Ett Umeå där drogen spice under skoltid säljs mellan barn i grundskolan, ett Umeå där föräldrar tappat bort sina ungdomar i droger, ett Umeå där unga röker en joint på Vasaplan lika självklart som om de tar en snus.

 

 

Drogernas Umeå pratar vi sällan om. Vi pratar hellre om stadens positiva utveckling, kulturhuvudstadsår, lyftkranar och framgång.

 

Den mörka sidan är vi inte lika bekväma med ? men även den bilden måste visas.

Just detta var det viktigaste syftet med VK:s granskning. Att visa hur stort och omfattande användandet är av illegala droger, hur lätta de är att få tag på, hur drogliberala många har blivit.

Drogerna finns i alla typer av hem. Social klass spelar ingen roll. Drogerna är billiga, lättillgängliga och bevisligen farliga. Den nya drogen spice är tillsammans med cannabis den drog ungdomar ofta testar först.

Steget till tyngre missbruk, till ännu värre brottslighet och förstörda liv som följd är inte stort.

– I vår granskning har vi märkt att droger är accepterat av väldigt många, säger Sven Björkland.

 

 

Granskningen fortsätter. Vi berättar bland annat om hur drogerna förs till oss via båtar, lastbilar, kurirer, men även med vanliga paket via Posten.

 

Vi har samlat allt material på vår speciella sajt vk.se/droger. Där finns även en expertpanel som svarar på frågor, ger stöd och upplysningar.

Så till alla föräldrar: var inte naiva. Droger kan finnas även i ditt barns liv.

 

 

Till sist en förklaring och ett glädjebud:

– Vi förbättrar tryckeriet. Under ombyggnationen kan vissa sidor vara svartvita.

 

– Efter flera påpekanden från läsare: VK:s postlåda i MVG-gallerian är snart tillbaka.

Bråket om konstverket väcker viktiga frågor

Av , , 4 kommentarer 3

Umeå, Europas kulturhuvudstad 2014.

Vi ska vara glada att det är drygt ett år kvar.
Det som har hänt den senaste veckan klär nämligen inte en kulturhuvudstad.
Det klär ingenting.
Politikers försök att censurera konst platsar inte i en demokrati.
Under mina tolv år i Umeå har jag aldrig mött ett sådan ilska från Umeborna.
 
Det som har hänt är följande. Efter knappt två års planerande av den nya tunneln/konstverket till Umeå C, efter diskussioner mellan politiker, konstnärer, tjänstemän, fattades ett enigt beslut hur det skulle se ut.
Men.
I sista stund tejpades en mening över. Man ville inte att allmänheten skulle se. De kunde missförstå. De kunde tro att det var en uppmaning till klotter.
VK:s redaktion har överösts av arga, besvikna och ledsna reaktioner över agerandet från toppolitikerna Hans Lindberg och Lennart Holmlund, båda (S).
Det var Lindberg som ville asfaltera över Sara Lidmans ord: ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det.” Senare ändrade man till att tejpa över orden och timmarna innan invigningen kastades även tejpen.
 
Då var dock skadan redan skedd. Man hade redan gett sig på en konstnärs verk, en demokratisk process.
Det är just detta som varken Lindberg eller Holmlund förstår.
I stället dribblar de in sig i ett resonemang om 
i vilket ögonblick ett konstverk är att betrakta som censurerat.
 
Efter bästa förmåga har de försökt lägga skulden på medier och frenetiskt försökt flytta fokus från huvudfrågan: Vem tog beslutet, när och varför?
De senaste dagarna har visat att Hans Lindberg ljög. Det var han själv som tog beslutet, inte tjänstemännen som han först påstod. Han har nu bett om ursäkt flera gånger, det ska sägas till hans försvar.
 
Fallet med konstverket Lev! väcker principiellt viktiga frågor om toppolitikers syn på demokratiska processer, yttrande- och konstnärsfrihet.
Därför har VK bevakat denna fråga hårt.
Lev! är en fantastisk ny del av Umeå.

Sociala medier tog täten

Av , , Bli först att kommentera 1

Varifrån kom nyheten om att Obama vunnit USA-valet? NY Times? CBS?

Nej, nej. Mikrobloggen twitter var först ? igen.

Klockan 05.16 på onsdag skrev Barack Obama orden ?Four more Years? på twitter. I samma sekund förstod hans drygt 22 miljoner följare att presidenten vunnit.

22 miljoner!

Inte ens fenomenala CNN hann före. Snabbt hade dessa tre klassiska ord skickats vidare av ytterligare 500 000 personer, som i sin tur har miljontals följare.

Siffran fascinerar. På några sekunder krossade alltså sociala medier alla världens nyhetsmedier i snabbhet. Sociala medier hade kommandot under valnatten i USA.

Kraften i sociala medier är enorm. De går fram som en lavin utefter Klöverfjället och det vill inte säga lite. SVT var sannolikt inte det enda som hade svårt att hänga med i tempot på sociala medier.

Jag följde SVT:s rapportering på onsdagsmorgonen och noterade att de var steget efter. I direktsändning stod den rutinerade USA-korrespondenten Stefan Åsberg smått förvirrad när publiken på demokraternas fest i Chicago jublar efter beskedet från Obama.

I studion i Washington satt nyhetsankaret Claes Elfsberg med nervöst flackande blick. Elfsberg och hans stab hängde helt enkelt inte riktigt med när twitter och Facebook tog kommandot över världsnyheten.

———

Årets Umeågala blev en succé. Mattias Önell och hans team har gjort det ? igen.

I senaste numret av Affärsliv berättade vår redaktör Roland Edlund om allt arbete bakom galan.

Varje år höjs ambitions- nivån och förväntningarna. Galan är unik i sitt slag och värd att vårda.

Roligt att se att konceptet med näringslivsgalor även finns i andra kommuner, exempelvis Lycksele och Vilhelmina.

———

Christoffer Larsson, VK:s webbutvecklingschef, är en av många briljanta talanger som fostrats i Umeå. Han står bakom mycket av de framgångar som vk.se haft.

Nu är han headhuntad till toppjobb på Aftonbladet.

Det är bara att gratulera kvällstidningen.